Har aldrig kännt mig så totalt oinspirerad sen jag startade bloggen tror jag.
En ganska bra vecka går till ända och jag kan konstatera att…
Trevlig helg på er
En fördel med att jobba hemifrån ibland är att man får sällskap av våra bevingade vänner. Bara att ha kikaren till hands och kasta ett öga ut mot fågelbordet lite då. Med Lilleman hemma så har han stått för bevakningen och hojtat till om han sett något nytt.
Vår fågelmatning började en smula trevande vad gäller arter även om det var en succé för just de arter som dök upp. Pilfink, Blåmes och Talgoxe har länge varit dominerande, men den senaste veckan har det tagit fart och nu har vi dagligen besök av Grönfinken och Grå- och Grönsiskor är lika frekventa besökare som Pilfinkarna och Talgoxarna.
Under helgen lyckades jag dessutom identifiera en Snösiska bland Gråsiskorna och två Koltrasthanar slåss om vem som ska få vara herre över de äpplen vi lagt ut.
Idag har det varit rekord både vad gäller antal arter och mängden fåglar vid bordet. Hela dagen har det varit fullt och som bäst var det över 30 individer som åt samtidigt. Troligtvis fler med tanke på att jag inte kan sitta och stirra ut genom fönstret hela dagen hur mycket jag än skulle vilja det.
Björktrast, Steglits och Gulsparv var nya bekantskaper för dagen. Två gulsparvar var där en sväng på förmiddagen, men Björktrasten och Steglitsen kom tillbaka fler gånger.
12 arter under dagen varav 9 samtidigt. Sen har Större Hackspett tittat förbi i grannens äppelträd utan att smaka på våra godsaker. Kräsna Hackspettar här på Malmaberg. Hemma hos mor och far i Kolbäck duger talgbollarna men här ratar de både talgbollarna och kokosnöten med isterblandning. Men Blåmesen och Talgoxen gillar dem.
Av de förväntade besökarna är det bara Nötväckan som lyser med sin frånvaro och Domherrarna som vi hört från tomten och sett inte så långt här ifrån.
På Lunchen tog jag och Lilleman en tur till Granngården för att köpa mer frön och bytte då till en mer fet blandning med hampfrö och mer Solrosfrö än den förra, så förhoppningsvis ska vi kunna locka till oss dem snart. Annars får vi testa att locka på dem, måste bara klura ut vilket läte det är som betyder ”här finns det mat”
Eftersom Granngården ligger granne med Skitviken så passade vi också på att titta på Änderna och Smådoppingarna som övervintrar där. 3 st Smådoppingar hade de sett när vi kom dit, men vi var lite dåligt klädda så vi gav upp efter att ha hittat den första.
3 kryss för Lilleman genom att vara hemma med mig när jag jobbade, måste ses som ett godkänt resultat.
Igår kommenterade jag en vän på Facebook som tyckte att livet skulle vara mer som en musikal.
Själv tyckte jag att det mest skulle vara besvärligt med folk som sjöng och dansade när man väntade på tåget eller hämtade ungar på skolan.
Hon tyckte att det skulle vara uppfriskande och efter några kommentarer hade hon mig fast. Visst ska man leva sitt liv som i en musikal, så på lunchen idag klev jag upp på bordet och rev av den här.
De andra gästerna och krogpersonalen ville däremot inte leva ut sina musikaldrömmar så nu är inte livet riktigt som en musikal längre. Jag är portat på mitt stamlunchställe och polisanmäld för skadegörelse.
fotnot: Min fantasi kan ha skenat iväg så jag kan ha snubblat en smula på sanningen i just det här inlägget, men erkänn att det hade varit en bra story att berätta för sina barnbarn.
Igår läste jag på om skillnaderna mellan Snösiskor och Gråsiskor för att göra ett tappert försök att urskilja en Snösika bland alla Gråsiskor som frekventerar vår matning här hemma.
Från andra våningen skulle den vita övergumpen vara det säkraste sättet att artbestämma de små liven. Gråsiskorna har streckad övergump.
Sagt och gjort satte jag mig i Lillemans rum med kikaren till hands för att vara med när det kom en skock. Pilfink, Talgoxe och Grönsiskor var redan på plats och efter ett tag kom Grönfinken och Koltrasten. Men några Grå/Snö-siskor syntes inte till och Lilleman tröttnade på att vänta.
Då plötsligt satt det en Snösiska med vit och fin övergump på staketet till grannen. Den satt där en minut eller två, men Lilleman hann tyvärr inte fram innan den flög vidare och är lite gramse och litar inte helt på min övertygelse om att den kommer tillbaka.
Skönt med ett oväntat lätt kryss till skillnad från vissa där man fått försöka om och om igen innan man lyckas.
Under vintern kommer gråsiskor i stora skaror söderut i Sverige och invaderar våra fågelbord vilket jag gillar.
Bland dem ska det också finnas Snösiskor om man nu klarar av att skilja på de små rastlösa rackarna när de flyger fram mellan radhustomternas fågelbord här på Norra Malmaberg.
Själv har jag inte orkat engagera mig i detta riktigt än, men en liten febersjuka idag fick mig att läsa på lite extra om hur man artbestämmer dessa Snösiskor i fält. Jag hittade dessutom några bra bilder på Snö och Gråsiskor tillsammans där man på ett pedagogiskt och bra sätt beskrev skillnaderna.
Att mina grannar några hus bort i radhuslängan dessutom rapporterat in Snösiksor till Svalan gör ju att jag från i morgon kommer att titta lite extra noga på mina Gråsiskor, för sannolikheten är ganska stor att det bland dem finns en och annan Snösiska.
Nördvarning på detta men….
…om man lägger in ett script för att städa bort oönskade nätverksenheter för några användare, kan det vara bra att lägga det scriptet före det ordinarie scriptet som läser in de nya enheterna som användaren ska ha.
I alla fall om man vill ha önskad effekt.
Idag när jag kom till Centralen så stod det ett äldre par vid biljettautomaterna ute vid perongerna mot Västerås. Efter att ha löst biljetten kollar de på tågtavlan och konstaterar att det är mer än 10 minuter kvar innan tåget ska gå.
- Då orkar jag inte stå här och vänta säger tanten.
- Och jag orkar inte gå in, så nu har vi ett problem svarar gubben.
Tanten mumlar och tittar bort mot spåren för att se om något tåg är på ingående och säger sen.
- Jag orkar verkligen inte stå här ute i kylan.
- och jag orkar verkligen inte gå in.
Sen orkade inte jag stå kvar och lyssna mer på dem. Hur det hela slutade vet jag inte, men båda kom med tåget i alla fall, för jag såg dem senare.
Det bästa med min fru är att hon känner mina behov bättre än jag. Därför tipsade hon sina föräldrar och bröder om att jag behövde en ny ryggsäck, vilket ledde till att jag fick ett presentkort på Naturkompaniet i födelsedagspresent.
När jag bläddrade lite lojt på Naturkompaniets hemsida så hittade jag en rygga som jag bara ska ha.
Fjällräven Vintage 20l
Utseendemässigt ser det ut som en rygga man rotat fram ur mormors gamla gömmor, men den har modernt och bärsystem.
Sagt och gjort drog jag ned till Naturkompaniet på Lunchen idag. Men där hade de inte ens hört talas om den. De undrade om jag ville ha en Konken när jag pratade om Vintage.
-Nej den heter Vintage och ser ut som en gammal ryggsäck.
Efter lite bläddrande i katalogen lyckades jag beställa hem ett ex, men det var tydligen problem med materialleveranserna till Fjällräven så jag får vänta några veckor på den.
Hej hå, Hej hå ut i skogen ska vi gå
…. för den som inte behöver göra det själv.
Ingen aning om vad jag vill ha sagt med det, men det är ett citat av Earl Wilson som dog just på denna dag 1987.
Troligtvis var också han utan snus.
Håll nu tummarna för att jag tar mig ända hem trots brist på denna ädla krydda under läppen.
Dagen fortsatte där gårdagen slutade. Ett av köpingslagen hade nämligen rapporterat in en Tallsparv vid Stäholm så jag och Lilleman tog hjälp av storkusinen Fritjof med skjuts och fotografering.
På väg in mot gården mötte vi en del bilar vilket jag gärna ville tolka som ett gott tecken. Skådare åker sällan hem om de inte sett fågeln de vill se.
Väl framme blev vi snabbt nedslagna av parkeringsvakter som ville ha 20 kr vilket var överkomligt, men inte deras besked om att ingen sett Tallsparven under hela dagen.
Pådraget var också mindre än vad jag hade väntat mig, endast en skådare på plats.
Några kandidater lyckades jag hitta. En mycket blek Gulsparv kunde avfärdas direkt på plats. Sen gjorde jag ett fynd i ett av träden som var intressant. Ljuset gjorde det svårbedömt på plats, men jag tog några bilder genom tuben och kunde snabbt avfärda den när jag kom hem. 100% gulsparv, troligtvis samma bleka individ som jag såg i spillsädshögen.
Som vanligt när jag och Lilleman är ute på fågeläventyr så är ingen resa förgäves. Fasan, Gulsparv och Gråsparv blev årskryss för honom.
Foto: Joachim Karlsson
Kommentarer