Lite skådartips

Folk som är lite småintresserade av fåglar, men inte lika hängivna som jag burkar då och då fråga hur jag hittar alla fåglar överallt.

För det första så hittar jag mest fåglar hemma. När jag åker bort och skådar så tar jag för det mesta hjälp av andra som redan hittat olika arter. Antingen via larm, eller så kollar jag artportalen. Men väl i fält kanske man inte får någon hjälp utan då måste man själv slita för att se den där fågeln.

Här kommer fem enkla tips för lite effektivare fågelskådning.

1 Var tyst och stilla

Det är en enorm skillnad om man är ensam och tyst eller om man kommer i grupp och pratar. Fåglarna ser oss som ett hot och gömmer sig snabbt om vi pratar högt och rör oss mycket. Något som verkligen märks om ett larm går och det kommer väldigt stora mängder då blir fågeln snabbt skygg. Väntar man ut det värsta draget så brukar fåglarna också bli lite djärvare.

2 Använd dina öron först

Fåglar inne i buskar, i vass osv syns kanske inte, men de hörs. Även om du inte kan alla läten så hör du i alla fall att det är en fågel där. Tränar man tillräckligt länge så lär man sig först de vanliga fåglarnas läten. Man lär sig också lokalens normala ljud och då ökar chansen att man upptäcker ljud som normalt inte hör hemma där.

3 Spana med ögonen

Visst är kikare bra att ha, men den är sekundär när jag rör mig i fågelmarker. Den hänger på bröstet, alltid tillgänglig, men det är med ögonen utan kikare jag sköter min spaning. När jag väl upptäckt en fågel så sker det med automatik att jag plockar upp kikaren för att se närmre på den.
Enda undantaget är när jag spanar av större öppna ytor med långa avstånd. Då använder jag tubkikare för att spana av området. Men aldrig handkikaren.

4 Klä dig rätt

Att klä sig efter väder gör att du står ut med att stå still på ett och samma ställe en längre tid. Man ska också klä sig i diskreta färger. Fåglar har ett ypperligt färgseende och vill man väcka så lite uppmärksamhet som möjligt bör man smälta in.

5 Lär dig biotoper och fenologi

Att leta efter en svan mitt i skogen, eller en tjäder på Ölands södra udde kommer inte gå så bra. Vissa arter trivs i skogen, vissa vid kusten, vissa i våtmarker och andra i kulturlandskap. Lär dig var fåglar trivs så kommer det att gå lättare att utesluta en hel del arter och minska urvalet.
Det samma gäller årstidsväxlingar. Kolla gärna på artportalen vilka arter som rapporteras när och var. Man hittar ytterst sällan sidensvansar i Mälardalen på sommaren. Men på vintern är de riktigt vanliga. Läser man i fågelboken så finns blåhaken i fjällen, men den är också lätt att hitta i en våtmark i mellansverige under höstflytt.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – Lövsångare

Sveriges vanligaste fågel med drygt 12 miljoner par per säsong. Att de dessutom brukar hinna med 2 kullar med 4-8 ägg varje kull borde ge över100 miljoner (lågt räknat) lövsångare i Sverige fram mot sensommaren.

Trots denna mängd är det ingen fågel man ser om man inte letar noga inne i buskar och träd. Hör den gör man däremot. En ramsa som på sätt och vis påminner lite om bofinken. ”Snälla mamma kan jag inte få gå på bio i kväll” Skillnaden mellan dessa arters sång är att bofinken låter bestämd och sätter ett utropstecken efter sin fråga och lövsångaren är gnällig och sätter flera frågetecken efter ramsan.

Fotad vid Färjeläget, Norra Sunderbyn den 19 juli 2014

Bloggar etiketter: , , ,

Våren är på väg

Som liten fick man lära sig att lärkan är den första vårfågeln, och det får väl barn lära sig än idag, men det stämmer inte.

Lärkan är tidig och en fågel som är beroende av barmark och åkermark så att den markerade vårens ankomst i vårt gamla bondesamhälle är inte så konstigt. Men som jag nämnde tidigare är den inte först.

Först är skogsduvan, som brukar ha ett försprång på upp till två veckor på sånglärkan. Problemet är att den inte är så lätt för gemene man att upptäcka. En förbiflygande skogsduva går lätt att förväxla med både ringduva och tamduva och den sistnämnda stannar här under vintern, och ringduvan stannar också kvar i varierande mängd.

Bättre då att hålla koll på sånglärkan och på Artportalen kan man kolla hur långt den kommit upp i landet. Upp till två veckor efter första skogsduvan bör den vara och den första skogsduvan i Västmanland sågs i söndags.

Den börjar nu sprida sig längs våra kuster och någon enstaka har vågat sig in i landet. Med tanke på den lilla snömängd vi har här i Mälardalen behövs det bara lite sol och plusgrader för att lärkorna ska börja avancera norrut på bred front.

Runt den 20 februari brukar de första lärkorna noteras av observanta skådare, så nu är det dags att plocka fram topsen och rensa öronen så ni inte missar vårens bästa vårtecken.

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Lunnefågel

Vid Soteskär häckade Sveriges sista lunnepar 1970 och med det i bakgrunden kryssade jag lunnefågel en blåsig oktoberdag 2013. Mer klassiskt lunnevatten kan det inte bli i Sverige. Två och ett halvt år senare en vacker men kall dag i början av mars var det dags för Benjamin att kryssa den på samma ställe. Då rörde det sig om en riktig njutobs och vi hade den riktigt nära men inte riktigt på fotoavstånd. När jag börjat packa ihop hojtade någon från närmsta kobben och då simmade den nästan på klappavstånd. Hur snabbt jag fick upp kameran och kom ut dit vet jag inte, men inte tillräckligt i alla fall. Jag fick nöja mig med en bild på en bortsimmande fågel.

Fotad vid Grosshamn, Ramsvikslandet den 1 mars 2016

Bloggar etiketter: , , , ,

Ny 300:e art för mig

Idag kom det ett meddelande från Taxonomikommittén om att gråsiska och snösiska lumpas. Vilket innebär att snösiska inte längre betraktas som en egen art utan ingår nu som underart till gråsiska. Detta är något vi fågelskådare känt till en längre tid och diskussionerna har ofta gått heta när frågan tagits upp på olika forum bland fågelskådare.

Rätt ska vara rätt och när forskningen går framåt ska våra listor och fågelböcker anpassas till verkligheten. Så även om det känns lite surt att behöva göra en back-step och plocka bort ett X från mina listor så tycker jag att detta är ett välkommet beslut.

Men jag är inte odelat positiv till lumpningar. Ett problem som uppstår är att rapporterna av snösiska som underart troligtvis kommer att minska med tiden, då det varit en ganska knivig art att urskilja från gråsiskorna. Men man kan alltid hoppas att folk fortsätter att hålla koll på denna lilla juvel bland siskorna.

För egen del innebär detta beslut att jag går från 312 till 311 X på Sverigelistan och svarthakad buskskvätta som var min 300:e art blir nedpetad till nr 299.  Ny art som nummer 300 blir istället Tajgasångare.


Foto: Wikimedia common

För Benjamin var det med kniven på strupen han lyckades hänga in nr 301 innan siskorna lumpades. Med 2 veckors marginal hann han kryssa vitvingad trut i Tidaholm.

Fast visst hade det varit lite kul om han gått tillbaka till 299 och få nå 300 igen.

Liten ordlista för ickeskådare

TK=Taxonomikommittén – En kommitté inom SOF-BirdLife som ansvarar för att hålla ordning på alla arter så att rätt blir rätt. Det är vetenskapen som ska styra inte våra subjektiva fälterfarenheter.

Lumpa – Att slå ihop två arter till en

Splitta – Att ge underarter av samma art artstatus så en art blir flera arter

Back-step – Att plocka bort ett kryss från sin lista. Detta kan ske antingen på grund av lumpning, men även vid splittar förekommer back-steps om observationen inte var bestämd till någon av de underarter som delades upp. Det kan också ske för att observationen inte blev godkänd.

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Ljungpipare

Ljungpipare väcker minnen om mina barndoms somrar i Grövelsjöfjällen till liv. Mitt minne är att de dök upp överallt, vilket troligtvis är ett något modifierat minne. Men nog kan man stöta på dem lite här och var på fjällhedarna.

Med kameran i hand har de inte varit lika trevliga som mina barndomsminnen, de håller sig så gott som alltid på lite lagom avstånd och jag saknar tålamodet för att vänta tills de vågar sig närmre.

På Nipfjället lyckades jag i alla fall hitta en på någorlunda bra avstånd som fick duga för samlingen.

Fotat på Nipfjället den 27 juni 2016

Bloggar etiketter: , , , ,

Rovfågelutflykt

Idag hade vi Rofågelutflykt med Västmanlands OF. En exkursion som VOF haft till och från i många år. Den leddes tidigare av vår dåvarande ordförande och lades sedan på is i några år innan jag drog igång den igen förra året.

Då blev det ett lyckat evenemang med 17 deltagare och gott om fjällvråk som tillsammans med ormvråk är den vanligaste rovfågeln i jordbrukslandskapet runt Västerås.

I år såg det ut att bli 8-10 deltagare, men de sista dagarna exploderade anmälningarna och trots ett sent återbud landade vi på 21 deltagare. Kul, men samtidigt fick vi mer att tänka på. Att stanna efter vägen och spana med 2-3 bilar är mycket lättare än att hitta någon plats där 5-7 bilar kan stanna till. Dessutom hade vi lite löst planerat att besöka en skogsmatning som avslut, vilket är ganska kört med 21 personer.

Vi körde i alla fall den tänkta rutten och vårt första stopp blev en plats där jag tidigare i år sett gott om steglits och vinterhämpling samt en fjällvråk. När vi började spana var det ganska tyst och ingen fågel syntes till. Jag och några till började prata om att det inte verkade finnas någon övervintrande tornfalk i området som det brukar göra.

Strax därefter skannar jag över alla stolpar längs järnvägen igen och då sitter det en tornfalk på en av stolparna.

Vi kör sedan vidare och rundar en utdikad sjö som vi fortfarande kalla Bocksjön och där hittade vi två fjällvråkar och två rävar. En varfågel på ganska nära håll fångar vårt intresse och ger flera deltagare bekymmer. Här får vi verkligen träning i att ange bra positionsangivelser och att veta hur man ska leta med tubkikare och handkikare.
Bortsett från varfågeln är det ingen större aktivitet. Fjällvråkarna sitter mest och glor på sina platser och någon vidare rörelse på småfåglar är det inte.

Under hela exkursionen är det mest fart på kråkfåglar. Korp, kråka och kaja. Alla andra arter verkar ha tagit ledigt idag.

Vid Svanå spanar vi efter strömstare som faktiskt är lite mer aktiv än andra jägare, men fikatarmen kräver sitt också så vi slår oss ned på en ö mitt i forsen och fikar.

Sedan delar vi upp oss. Några vill fortsätta upp till en skogsmatning och några vill följa med till Rålken, en stor inäga mitt i skogen, där det brukar övervintra vråk, varfågel och även hökuggla ibland. I år har hökuggla setts i början av året sen inget mer. Men fjällvråk har vi sett där hela vintern och även idag. Det som annars drog mest, var de tallbitar jag och Benjamin hade där förra helgen.

Vi spanade och lyssnade en längre tid utan framgång. Sen bröt vi upp och lät folk ta sig hem egna vägar om de ville.

När vi passerat Skultuna på väg hem kom det ett larm om att tallbitarna skulle vara där igen. Vi valde att inte vända, men av kommentarerna i vårt lokala larmsystem att döma var det flera bilar som vände.

En i stort lyckad tur i gott sällskap, men lite väl individfattig kanske. Fast så är det med fågelskådning. Ibland hittar man många, ibland få. Men med tornfalk som årskryss och flera deltagare fick kryssa tallbit på vägen hem blev det helheten en lyckad exkursion.

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Lavskrika

Lavskrika är en riktig urskogsfågel som häckar långt från oss människor, men den är social och kamratlig och inte ett dugg skygg när den stöter på oss. Tvärtom har den som den kloka fågel den är lärt sig att när det kommer männsikor kommer det också mat.

Den här krabaten stötte jag på i Grövelsjön mellan vinter och sommarsäsong och den verkade snarast bli glad av att se en ensam vandrare på myren och flög ikapp mig och följde efter mig en bra bit innan den insåg att jag inte hade någon mat med mig.

Fotad i Grövelsjön den 3 juni 2012

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Lappuggla

För många fågelskådare, främst söderut är lappugglan en tuff art att få in på listan. Inte nog med att man måste ta sig upp i tassemarkerna för att hitta den. Där den finns är det oftast lite hemlighetsmakeri kring var de håller till.

Bor man i Västerås som jag så har vi tillgång till en av Sveriges mest välbekanta hemliga lokaler för den store grå. Där har jag sett och hört dem ofta, men jag har aldrig fotat dem där. Avstånden är ofta stora och ljuset är inte så bra i skymningen.

När det dök upp en lappuggla vid Ekolsunds slott i fullt dagsljus några dagar efter att jag skaffat mig en ny kamera var det däremot dags att försöka få en bild på den.


Fotad vid Ekolsunds slott den 30 april 2012

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – Ladusvala

De första ladusvalorna brukar börja dyka upp redan i april, men det är i maj de kommer på bred front, vilket gör dem till en riktig sommarfågel. Små och tuffa flygare som i princip korsar hela Europa, Medelhavet och Afrika mellan övervintringsplatser i södra Afrika och häcklokalerna här uppe i norden.

De trivs vid vatten och sätter sig gärna och vilar på stolpar likt denna, vilket gör dem relativt lättfotograferade. Men vill man ha en flygande ladusvala på bild får man skaffa sig bättre utrustning än vad jag har.

Fotad vid Långholms brygga på Ängsö den 27 maj 2012

Bloggar etiketter: , ,

« Äldre inlägg

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑