I väntan på våren

Vintern kan i bland vara spännande, med vackert väder och spännande besök på vintermatningar med trevliga fågelmöten.

Eller så kan den vara grå och tråkig utan några riktigt spännande fågelmöten.

Då kan jag få tid att planera exkursioner, eller som jag gjorde nyss. Gå igenom gamla foton och se om jag missat något.

Sävsångare

Just den här bilden kommer jag ihåg. När jag tog den så var jag besviken på att vasstråna var i vägen. Jag kollade bara på den i kamerans display och förde över den till datorns arkiv utan att titta mer på den.

Nu när jag tittade på den igen, så kändes den mer spännande trots att vassen är i vägen. Den känns ju faktiskt riktigt levande och illustrerar på ett bra sätt hur man ser sävsångare i det fria. I vassen, och sjunger de inte blir det sällan några längre observationer.

Den är fotad direkt efter en regnskur som fått både mig och fågeln att bli dyblöta. Men den kämpar idogt med att finna föda åt sina ungar, som lockade ivrigt runt omkring.

Kul möte att minnas som väcker en längtan till våren och sommaren.

Bloggar etiketter: ,

Månadens fåglar – Januari 2016

Januari 2016 var vädermässigt ganska märkligt. Det inledde med blidväder och min årskryssarrunda på nyårsdagen gick förhållandevis bra. Ganska gott om fågel och många skådare ute och rörde på sig. Med artrallyt i slutet av månaden i tankarna så såg det riktigt bra ut. Öppet vatten på stora delar av Västeråsfjärden höll sjöfåglarna kvar och stora ansamlingar av vitfågel kunde ses. Bland annat hade upp emot 100 skrattmåsar stannat. En art som normalt ses i några enstaka exemplar under vintern här.

En vecka senare kom så kylan som ändrade på allt. Mälaren frös till is och aktiviteten på fåglarna sjönk drastiskt. Inte bara de sjöfåglar som tog det säkra före det osäkra och lämnade oss. Kylan som blev riktigt bister gjorde att aktiviteten sjönk även vid min skogsmatning och hemma i trädgården.

När vi helgen före artrallyt skulle reka var det 25 minusgrader på morgonen och frågan var väl om man skulle höra eller se något över huvud taget. Men trots kylan så blir det ljusare och ljusare med en rasande takt i januari och ljuset får fart på fåglarna, så hackspettar och mesar och annat smått började leva om ganska bra i det bistra vädret. Men artfattigt var det i alla fall.

varfågel_skolgården

Fjällvråkar, ormvråkar och varfåglar som normalt är ganska lätta och i början av året kryllade det av dem och jag hade under jullovet en varfågel inne på skolgården vilket gladde mig. Men när kylan satte in drog många av dem vidare och nu var de riktigt svåra att hitta. Tornfalk som vi brukar ha några enstaka exemplar kvar varje vinter lyser med sin frånvaro totalt. Vi fick glädja oss åt en riktigt stationär hökuggla på gränsen till Sala kommun. (mest i Sala, men då och då är den inne i Västerås kommun)

Andra helgen i Januari åkte vi som vanligt till Råstasjön i Solna med VOF. En fin tradition vid en fin vinterlokal. I lugnt tempo besökte vi de gamla vanliga platserna och årskryssade för glatta livet. En rödhake hade fått vårkänslor och sjöng för oss i buskarna.
Nytt för i år var att vi avslutade vid 30-meterskärret bakom IKEA i Barkaby. Där har Järfälla kommun i samarbete med Järvafältets Ornitologiska Klubb skapat ett fält med vinterfrön vilket samlar stora flockar småfågel. Snösiska och vinterhämpling var det mest intressanta, men vi såg också varfågel och en räv.
Exkursionen avslutades sedan med ett besök vid den legendariska JOK-matningen där det 2009 sågs en gulbrynad sparv. Tyvärr var den inte kvar.

rödhake_råsta

Artrallyt som hölls den 23:e startade väldigt bra. Vi höll oss väldigt stationära de första timmarna och fick in det vi ville, men sen försvann allt flyt. Vi missade en sparvuggla, skäggmes och en gärdsmyg och efter det så tappade vi lite inspiration. Vi kom igång lite igen mitt på dagen, men det var för sent och när vi med på tok för lite tid kvar missade en given strömstare gick luften ur oss totalt. Det blir som vanligt att ta nya friska tag till nästa år.

En tur till Hjälstaviken med NPG har jag också hunnit med och den sista helgen har jag ägnat åt Vinterfåglar inpå knuten. Ett årligt arrangemang av SOF-Birdlife där allmänheten uppmanas att räkna fåglar vid sina fågelmatningar. Över 20 000 rapporter brukar komma in och vi i VOF hade i år en offentlig räkning vid Notuddsparken. Jag och Benjamin stod där i tre timmar tillsammans med 3 andra medlemmar och vi fick trots blåsigt gråväder besök av flera förbipasserande och journalister från både VLT och Västerås tidning kom förbi.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 66
Benjamin: 57

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 66
Benjamin: 57

Minnesvärda observationer

  • Varfågel på skolgården
  • Trädkrypare vid Frövisjön
  • Sparvuggla på nära håll vid Skattgården
  • Sjungande rödhake vid Råstasjön

Månadens dip

  • Ingen strömstare på artrallyt

Bloggar etiketter: , , ,

Vinterfåglar inpå knuten

För elfte vintern i rad var det denna helg dags för SOF-Birdlifes årliga evenemang Vinterfåglar inpå Knuten.

Det är SOF-Birdlifes i särklass största återkommande evenemang där vem som helst kan vara med och räkna fåglar på sin vintermatning. Lite drygt 20 000 matningar brukar vara med varje år.

Ur ett vetenskapligt syfte håller denna årliga räkning inte tillräckligt hög kvalité, men den ger ändå en viss fingervisning om hur det går för våra vanligaste vinterfåglar. Framförallt är det intressant att följa fåglar som i större utsträckning än tidigare övervintrar. Som t ex Koltrast.

I Början av vintern startade jag och en annan skådare upp en offentlig matning vid Notuddsparken i Västerås. En plats där många helgflanörer passerar och varje gång jag varit där och fyllt på med mat så har folk stannat till och pratat med mig. Detta gjorde att jag fick en idé om att bjuda in allmänheten och media och ha en offentlig räkning där vi samtidigt kunde hjälpa folk med artbestämning och informera om vår förening.

VFipK

Sagt och gjort bestämde vi oss att bemanna matningen under 3 timmar idag. Matningen är som sagt ny för i år, så vi hade inga jätteförhoppningar om stora mängder fågel, men några av de vanligaste räknade vi med att få se och placeringen av matningen nära ett promenadstråk har gjort fåglarna tämligen oskygga, så visst skulle vi kunna visa upp lite fågel.

Vädret var inte heller riktigt på vår sida. Stormen Tor brakade in under natten och det var ganska blåsigt där vi stod och småhoppade för att inte frysa.

Blåmes och talgoxe kom ganska omgående fram och grönsiskor hördes från trädkronorna. Vi höll också span efter gärdsmyg som setts vid matningen tidigare under vintern, men nu var det rätt länge sedan någon rapporterat in den.

Efter ett litet tag kom också en större hackspett fram och var mycket nyfiken på fettet vid matningen, men väldigt försiktig. När den fick sällskap av ytterligare en artfrände vågade den sig fram. Grönsiskorna som hållit till uppe i trädkronorna kom också ner och koltrastar började närma sig när vi serverade äpplen. Vilket också lockade två ekorrar som försvann med var sin äppelhalva.

3 timmar går ganska fort när man har roligt och är sysselsatt. VLT och Västerås tidning som var inbjudna kom förbi och ett 15-tal övriga besökare stannade till och pratade med oss. En relativt låg siffra, men med tanke på vädret får vi vara riktigt nöjda och strax innan vi skulle börja packa ihop kom också gärdsmygen förbi på en kort visit.

Själva räkningen går till så att vi räknar det maximala antalet av en art vi ser samtidigt vid matningen. Ser vi t ex först 2 blåmesar och 1 talgoxe och lite senare 1 blåmes och 3 talgoxar så har vi sett 3 talgoxar och 2 blåmesar. Arter där man kan skilja på hona och hane som koltrast, större hackspett och domherre kan man dessutom räkna in fler individer trots att de inte är där samtidigt.

Artlista

  1. Talgoxe 5
  2. Blåmes 4
  3. Grönsiska 2
  4. Större hackspett 2
  5. Koltrast 2
  6. Nötväcka 2
  7. Grönfink 2
  8. Gärdsmyg 1

Utöver dessa som vi räknade in vid matningen hade vi också följande arter förbiflygandes eller lockandes en bit ifrån. Gråtrut, björktrast, kråka, kaja och sidensvans.

Arter vi hoppats på eller räknat med som inte dök upp var Entita, trädkrypare och steglits. Men man kan inte få allt.

Nästa år får vi hoppas på bättre väder. Då står vi där igen och räknar fåglar och umgås med folk.

Bloggar etiketter: , ,

Inför Artrallyt 2016

Nästa helg är det dags för Artrallyt i Västmanland igen. För 16:e gången i rad lägger vi en dag på att hitta så många arter som möjligt. En tuff uppgift och ännu tuffare ser det ut att bli i år när kung Bore och gubben Frost verkligen kopplat ett grepp om vårt vackra mälarlandskap.

Den här helgen har jag ägnat åt förberedelser som att gå igenom artlistor, planera färdväg och kolla upp lokaler vi brukar besöka. Isläget gör att lokaler som normalt brukar vara gångbara är helt soprena på fåglar i år. Dessutom verkar många lite mer udda övervintrare som rödhake och svarthätta helt saknas i år.

Igår var jag först ute själv för att testa en bra startlokal. Det gick riktigt bra, med tre arter hackspett och en del annat smått och gott. Därefter skulle jag kolla till en skogsmatning, men där var det förvånadsvärt dålig fart på fåglarna. Någon enstaka blåmes som tjattrade men sedan inget mer.

Det hela kunde senare förklaras då vi hittade en sparvuggla som satt och spejade strax intill matningen.

spugge

Inget drömläge för foto, men en suddig bild lyckades jag i alla fall få.

Efter mitt besök i och omkring Asköviken åkte jag hem för att äta frukost och fråga Benjamin om han ville hem. Han ville ha lite mer tid på sig att vakna upp, så jag åkte ut till ytterligare några lokaler och snokade runt i villaområden efter matningar och platser där t ex ringduvor kan uppehålla sig. Det verkar vara helt tomt på ringduvor i Västerås just nu. Den 28:e december hade jag två hemma och sen dess har jag inte sett en enda.

På eftermiddagen tog jag och Benjamin sen en tur och försökte hitta en snabbare väg till en matning i skogen och lyckades med det. Vi kollade också upp isläget i hamnen och letade upp bästa plats för eventuell trutskådning. Oljehamnen eller färjkajen är att rekomendera. Djuphamnen är helt frusen. Allt vatten går väl åt till fjärrvärme, så kraftvärmeverket släpper väl bara ut riktigt kallt vatten.

Med det fick det vara för igår. Idag skulle vi testköra en runda för att se att vi hade en potentiell chans att få in de fåglar vi ville ha och att vi hann med alla lokaler vi ville.

trädkrypare3

Det gick riktigt bra. Vi strök några lokaler och finslipade på backup-lokaler om vi fick tid över och om någon art saknades. Vi var klara redan kl 14, så tidsplanen håller. Frågan är om och hur vi ska peta in en extra timme att jobba med.

Rovfåglar och hackspettar är som vanligt knepiga. Är de aktiva så är det inget problem, men sitter de still så är de jobbigare. De flesta småfåglar har inget val. De behöver äta varje dag så vet man bara var de äter så ordnar det sig.
Vi kommer också att behöva lite mer tid på vissa lokaler där vi vet att det finns arter som vi idag inte rotade fram eftersom vi inte var tvungna.

Det känns bra inför nästa lördag. Det kommer som vanligt krävas hårt arbete för att lyckas, men jag tror inte att man kommer att behöva så många arter. Det kan nog bli första året på mycket länge som det inte krävs över 50 arter för seger.

Vi siktar på 50 så får vi se hur det går.

Årslista 2015

Jag håller fortfarande på att sammanfattar 2015. Listor är kul, så här kommer en lista med årets fågelhändelser under 2015.

rödhake

  • Årets första
    Skata, direkt när jag klev ut på bron hos svärföräldrarna i Luleå. Strax därpå flög en grupp tallbitar över mig.
  • Årets art
    Dammsnäppa. En skamart som fick islossning i år. Många i hela Sverige och jag såg 3 st varav ett ädelkryss.
  • Årets fotomodell
    Rödhaken som gjorde allt för att stjäla uppmärksamhet från en kungsfågelsångare i Torngård. (se ovan)
  • Årets drag 
    Sammetshätta vid Södra Lundsjön på Ottenby. Jävlar vad snabbt ÖSU tömdes.
  • Årets dipp 
    Vattenpiplärkan på Torö. Helt uppenbart kvar, men svårfunnen och svåridentifierad.
  • Årets fågellokal 
    Frövisjön. Bara ett kryss för mig där i år, men en hel del nya fina arter på lokalen väger upp det.
  • Årets X 
    Svarthakad buskskvätta. Nr 300 för mig. Allt annat vore tokigt att svara
  • Årets resa 
    Småtrappen i Värmland som sedan blev en hemresa med drag till Frövisjön. Kul med dragkänsla i båda riktningarna. I stark konkurens med Ölandsresan i oktober.
  • Årets fågeldag
    1:a Maj. Det stod mellan dubbelkryssdagen i maj eller quatrokryssdagen i oktober, men den första maj var kryssen och de andra arterna så oväntade att det slår allt.
  • Årets tack för den
    Styltlöparen som plötsligt dök upp i Frövisjön när vi var på väg till Öland och sedan dök upp vid Gnien så att vi ändå kunde kryssa den.
  • Årets tomtkryss 
    Kustpipare – Hördes genom sovrumsfönstret
  • Årets häckning
    Svarthalsad dopping i Frövisjön. Väldigt jämt mellan denna och Pilgrimsfalkarna i Västerås hamn, men doppingarna var mer oväntad. En efterlängtad art på lokalen, som dessutom gick till häckning.
  • Årets sista 
    Hökuggla, som så när kom in på min skolgårdslista.

Bloggar etiketter: , ,

Gäller genomfart till vad?

Jag var ute och snurrade med bil i några gamla villaområden i Västerås i helgen och på flera ställen möts jag av skyltar som proklamerar att trafik med motordrivna fordon var förbjuden, men med tillägget att det endast gällde genomfart till blablablagatan.

gäller_genomfart

Hur är det tänkt att jag som inte har en aning om vad gatorna heter ska veta hur långt jag får åka eller inte. Det rör sig alltså inte om raka gator, utan om kringelkrokiga gator i gamla villaområden. I vissa fall var man dessutom tvungen att byta gata för att komma fram till gatan det var förbjudet att åka till.

Risken att åka fast och få böter för detta är väl i princip minimal och det avskräcker säkert en och annan att utnyttja vägen som genväg. Men hur tänker de som sätter upp skyltar likt dessa? Det blir ju helt omöjligt för någon som inte känner området att vara garanterat laglydig.

Bloggar etiketter: ,

En makalös historia

Idag såg jag en länk delas om en pilgrimsfalk som tillfångatagits av tjuvjägare i Marocko, men rådiga lokala ornitologer förhandlade med dem att släppa den.

Nyfiken klickade jag på länken och såg att det rörde sig om CX. Västerås egen pilgrimsfalkshane som föddes på Nordens Ark 2012 och sattes ut på Djäkneberget samma år.

http://moroccanbirds.blogspot.com/2016/01/swedish-peregrine-falcon.html

Bilden nedan är tagen av Benjamin innan falkarna ringmärktes 2012. Det var två hanar som sattes ut det året så jag är inte helt säker. Men det är alltså 50% chans att den föreställer CX.

pilgrimsfalk

CX har som enda utsatta pilgrimsfalk återvänt till Västerås. Det har han gjort varje år efter att han sattes ut.

2013 kom han tillbaka och snodde mat av de nya utsatta falkungarna. Dessutom var han mycket tuff mot hanarna.

2014 kom han tillbaka med en omärkt hona och de gjorde ett misslyckat häckningsförsök. Utsättning av nya falkar gjordes det året i Köping och Stockholm istället. Men när Stockholmsfalkarna fick svårt att klara sig så flyttades de till Västerås. Honorna accepterades av CX, men den ensamma hanen fick spö direkt och kunde efter lite översyn på djursjukhuset flyttas till Köping.

2015 kom CX återigen tillbaka till Västerås i sällskap med samma hona som han gjorde ett häckningsförsök med förra året. De höll ihop tills ytterligare en hona dök upp och körde bort den yngre honan. Den nya honan var ringmärkt och vildfödd i småland. Tillsammans med henne lyckades CX häcka och fick 3 ungar.
http://www.birdlife.se/projekt/pilgrimsfalk-i-vasteras/

2015 avslutades alltså med att han blev tillfångatagen utanför Cassablanka i Marocko och sedan frisläppt efter påtryckningar från lokala ornitologer.

Snacka om äventyr.

Bloggar etiketter: , , ,

Skådning på Järvafältet

Igår larmades en fjälluggla utanför Arboga och ett stort uppbåd skådare från trakten packade matsäck och gjorde sig redo att gå upp i gryningen och eftersöka den idag.

Själv hade jag en sedan länge inplanerad exkursion till Råstasjön, så jag och Benjamin gick också upp före solen och åkte åt andra hållet tillsammans med 8 andra skådare.

Målarten framför alla andra när man åker till Råstasjön är givetvis vattenrall. Under sommaren skygg som få och för det mesta skulkandes i någon vass. Nu på vintern är den desto mindre blyg och söker sig till en matning vid sjöns norra strand.

vattenrall2016

Det är femte året i rad som jag och Benjamin gör denna resa i början av året. I både Råstasjön och Lötsjön hålls vattnet öppet vilket drar till sig en hel del övervintrande fåglar. Mest klassiska parkfåglar som gräsänder, kanadagäss och knölsvan. Men även lite ovanligare arter som ovan nämnda vattenrall, rörhönor och vissa år har mer ovanliga änder slagit följe med gräsänderna.

Utöver detta finns det en rejäl matning vid Råstasjön. En matning som framförallt attraherar koltrast i mängder. Jag slutade räkna när jag kom till 30 och undrade hur de lyckas komma överens. Hemma räcker det med två av dem för att de ska börja slåss om maten. Även om det finns mat i överflöd.

Sumpskogen och den risiga vegetationen längs Råstasjöns norra strand är ett bra tillhåll för lite mer exotiska övervintrare som rödhake och gärdsmyg. Insektsätare som hankar sig fram med vad som bjuds för tillfället. 5 rödhakar och 2 gärdsmygar lyckades vi hitta. En av rödhakarna stämde dessutom upp i sång vilket kändes en smula surrealistiskt i 12 minusgrader.

rödhake_råsta

Efter Lötsjön bestämde vi oss för att åka till 30-meterskärret som ligger bakom IKEA i Barkaby. En plats där det rapporterats både snösiska och vinterhämpling. Inte konstigt att de hade dessa där, med tanke på att Järfälla kommun planterat ett fält med ogräs åt övervintrande fåglar där. Riktigt bra initiativ som fler kommuner borde ta efter.

På lokalen var det trots den bitande kylan full aktivitet på lokala skådare och vi togs emot och guidades ut till en bra obsplats där vi tillsammans rotade fram både snösiska och vinterhämpling tillsammans med gråsiskorna. Några gulsparvar hittade vi också och sen avslutade vi med att titta till den legendariska JOK-matningen. Men någon gulbrynad sparv hittade vi inte denna gång.

Bloggar etiketter: , , , ,

Mina X 2015

Målet för 2015 var att komma upp i 300 arter totalt på min Sverigelista. Med 15 arter kvar kändes målet ganska rimligt, men tidvis tvivlade jag en hel del. Att det första krysset för i år lät vänta ända till slutet av april var ett exempel på sådant som fick mig att tvivla. Men redan den första maj så dundrade det till ordentligt och nu var jag oövervinnelig. När sommaren kom så började jag tvivla igen, men då tog jag saken i egna händer och åkte till Halland och fick saken ur världen.

Totalt blev det 19 kryss under 2015 och här nedan följer dem i kronologisk ordning.

1. Amerikansk kricka – 4 april

Amerikansk kricka är som namnet antyder en släkting till vår egen kricka i amerika där den är vanlig. I Europa har de hållits i parker och det finns nu frilevande populationer i t ex Holland.
Som raritet betraktat är den ganska vanlig här i Sverige och det brukar dyka upp några varje år. Själv saknade jag den dock och hade den på min ”att kryssa”-lista i år. Men jag var inte intresserad av att åka några långa sträckor för att se den. Det finns gott om lämpliga lokaler hemma där de brukar dyka upp.

Det här var också en art som jag gärna skulle vilja hitta själv, men så blev inte fallet. Den hittades på morgonen den 26:e maj i Frövisjön. Tredje våren i rad med amerikanska änder på den lokalen.
Den stannade inte så länge, men tillräckligt lång tid för att jag och Benjamin skulle hinna med och se den och bekanta oss med den.

2. Småtrapp – 1 maj

småtrapp1

Här har vi en art jag inte hade med i mina beräkningar inför årets fågelsäsong. Med blott 26 fynd varav de flesta (18) gjordes före 1940 och endast 2 fynd på 2000-talet så klassas denna art som en MEGA.
Den larmades ut dan före valborgsmässoafton och jag bestämde att om den var kvar den 1:a maj så skulle jag åka. Jag och Benjamin fick 2 andra skådare med oss till Värmland och årets andra kryss för mig var ett faktum.

Småtrappen lever annars långt söderut. Det finns en västlig population kring medelhavet och en östlig population från Turkiet och österut. Varifrån denna trapp kom har jag ingen aning om, men kul var det att se den.

3. Biätare – 1 maj

Otroligt nog så kom det ytterligare ett larm den 1:a maj. En biätare hade upptäckts i Hörksbyn i nordligaste Västmanland. Faktum är att platsen ligger i Dalarnas län och det finns ingen landväg från Västmanland till stället utan man måste åka via Ludvika i dalarna för att nå dit.
Den larmades sent och jag var tveksam, men Benjamin tjatade och övertalade mig att åka, så vi åkte i hällregn och fann en grupp skådare som stirrade in i en gran. Där hade de hört den för några minuter sedan, men den var inte sedd på en halvtimme. Efter ett tag så började den locka och kryss nummer tre för mig i år var hemma.

4. Kaspisk trut – 14 maj

Jag är inte stormförtjust i trutar. Mest för att jag tycker att det är svårt att skilja alla ungtrutar åt. Detta gäller i synnerhet det s.k. gråtrutskomplexet där det finns ett antal väldigt snarlika fåglar med överlappande utbredningsområden. I Sverige har vi gråtrutar. De är lätta att känna igen och skilja från den större havstruten och den mörkare och något mindre silltruten.
Sen får vi då och då besök av gråtrutens nära släktingar som medelhavstrut och kaspisk trut och jag är evinnerligt glad att det finns folk som gillar att rota bland trutar och hitta avvikande exemplar. På Ölands södra udde hittade min kompis en Kaspisk trut som jag och Benjamin kunde kryssa.

5. Sammetshätta – 15 maj

En riktig MEGA-raritet igen. Med bara 7 tidigare fynd av arten skapade larmet på morgonen ett stort tåg från Ölands södra udde ut mot Södra lunden där den hittats.
Det är kul med drag som det kallas när larmet går och alla åker dit. Men det här var ingen rolig upplevelse. 4-500 personer trängdes kring ett buskage och försökte se en liten fågel som mesta tiden höll sig dold bland bladen.
Jag och Benjamin fick varsin skitobs på den och gav sedan upp och nöjde oss med det.
Fågeln som är släkt med vår svarthätta och trädgårdsångare lever annars kring medelhavet, men några få exemplar verkar kunna förirra sig upp till den kalla nord vilket vi tackar och bockar för.

6. Skärsnäppa – 16 maj

En i sammanhanget ganska vanlig fågel som jag av någon anledning haft oturen att missa ett antal gånger. Det är en fågel som till skillnad från många andra fåglar flyttar till oss på vintern och övervintrar längs våra kuster. Jag hade ett par mycket troliga skärsnäppor nere i Bohuslän senhösten 2013. Egentligen kan det inte ha varit något annat, men för att kryssa vill jag identifiera fågeln inte använda mig av uteslutningsmetoden.
Förra året fanns det rapporterade skärsnäppor på Ölands södra udde. Jag såg dem dock aldrig, men 2 av mina kompisar som var med hittade dem en morgon då jag och Benjamin tog sovmorgon.
I år skulle den bara slitas in och när alla andra stod och spanade ut mot horisonten efter labbar, tärnor och lommar stod jag och slet bland kärrsnäpporna på reveln vilket gav resultat. Fågeln stod och sov hela tiden och jag såg aldrig näbben på den, men en skärsnäppa var det i alla fall.

7. Gulhämpling – 16 maj

En svensk häckfågel, men det är i de södra delarna av landet den häckar. För två år sedan fanns det en på Öland när jag var där, men vi struntade i att leta efter den då. Det fanns så mycket annat att hitta och jag kunde gott vänta. I år tänkte jag inte vänta. Nu skulle den kryssas om den larmades eller rapporterades vilket den gjorde. Sjungandes utanför ett vandrahem. Första försöket blev dock en dipp, men senare på eftermiddagen så sjöng den för oss. Alltid lika skönt att bli av med s.k skamkryss. (enkla arter som man borde ha kryssat redan)

8. Tereksnäppa – 23 maj

En art som närmast häckar i Finland, men väldigt sparsamt längs bottenhavets kust. Under flytt dyker det upp något exemplar i Sverige då och då. Mest i Maj.
Den här individen larmades vid Tullgarn lagom när det var dags för helg, så jag och Benjamin bestämde oss för att åka om den larmades på morgonen vilket den gjorde.
Vi fick en riktigt fin obs på den och den gick stundtals riktigt nära oss och födosökte på en lerig strand.
Givetvis hade vi lämnat kameran kvar i bilen eftersom de flesta rapporter uppgett att det var långa avstånd.

9. Styltlöpare – 24 maj

Att jag skulle få kryssa styltlöpare i år fanns inte med i beräkningarna och när den ändå dök upp hemma i Frövisjön så var jag halvvägs till Öland, så det såg bestämt ut som att jag skulle missa den.
Under vår ölandsvistelse så dök den upp i Skåne och en skådarkompis till mig som var i Halland och också missat den hemma fick in den. Dubbelt tungt alltså.
Därför var det extra kul att den larmades ut hemma i Västmanland igen. I Ramnäs kunde jag och alla andra som var bortresta under Kristi Himmelsfärd kryssa den.
Styltlöpare är en mycket vanlig och långbent vadare i södra Europa, men här uppe väcker den uppståndelse. 28:e fyndet i Sverige om det rör sig om samma individ som verkar vara på Sverigeturné. Vilket vi får förmoda.

10. Dammsnäppa – 6 juni

En ganska vanlig ovanlig fågel som dyker upp varje år i Sverige. Den verkar dock inte stanna så länge på lokalerna den väljer att dimpa ner på, så jag har missat den ofta. Jag hade ingen större lust att åka långt för att se den, men när ett exemplar valde att stanna flera dagar utanför Botkyrka så tyckte jag att det skulle bli en fin lördagsutflykt. När vi kom fram så såg jag att det rörde sig i vassen nedanför vägen och där stod den pedagogiskt uppställd tillsammans med en grönbena och en rödbena. Snyggt och lättkryssat.

11. Sumpvipa – 6 juni

Nyss hemkomna från en annan fågelutflykt dök larmet om Sveriges 11:e sumpvipa i Hedemora upp. Klart inom dragradien. Som vanligt när det rör sig om kvällslarm blev jag tveksam. Benjamin tjatade, men jag stretade emot. När en kompis ringde och hjälpte Benjamin att tjata så gav jag upp och så drog vi iväg.
Den gick fint tillsammans med tofsvipor och födosökte på ganska långt håll, men väl synlig och lätt att identifiera.

12. Fjällabb – 14 juni

fjällabb

En ganska vanlig fågel men också ganska svårtillgänglig eftersom den häckar och förekommer i fjällen. Den går också att observera på sträck utanför våra kuster. Jag ville dock ha in den i fjällen så när jag och Benjamin inledde sommaren med snöstorm på Flatruet i Härjedalen var det också dags för årets tolfte kryss för mig. Redan första kvällen hittade vi på egen hand en födosökande fjällabb.

13. Dalripa – 14 juni

En art jag knappast slitit hårt för att få in på min lista. Precis som fjällabben så finns den på för oss sörlänningar på otillgängliga platser norr om Dalälven. Jag har letat lite efter den lite halvhjärtat på bodens skjutfält tidigare. När vi nu åkte upp till fjällen så var dalripan en av måstearterna på vår lista. Vi fick också in denna redan första kvällen.

14. Ringand – 29 juni

Planerna var att jag och Benjamin skulle ta en liten avstickare till Falkenberg när Felicia spelade Gothia cup. Men när en alpkaja larmades i Halmstad så bestämde vi oss för att åka ned mot Halland tidigare. Alpkajan var borta redan innan måndagen när vi åkte , men eftersom ringanden var kvar och ett par svarthakade buskskvättor häckade en bit söder om Halmstad så bestämde vi oss för att åka i alla fall.
Draget kring ringanden var över, så det blev ett ganska slitsamt arbete för mig och Benjamin att hitta den ruggande ringanden bland alla viggar. Efter en hel del slit lyckades vi dock hitta en sovande kandidat och sedan var det bara att vänta tills den visade näbben för oss.

15. Svarthakad buskskvätta – 29 juni

svarthakad buskskvätta1

Efter ringanden var det bara 1 art kvar till 300. Måtte den svarthakade buskskvättan visa sig för oss. Vi åkte ut mot Mästocka ljunghed mellan Laholm och Halmstad. Buskskvättor är rätt tacksamma fåglar som gärna exponerar sig och i det här fallet rörde det sig om en liten familjegrupp så vår oro var helt obefogad.
Vi parkerade och klev ur bilen och den första fågel vi såg var den svarthakade buskskvättan. 300 X var ett faktum.

16. Kungsfågelsångare – 17 oktober

Efter vårt äventyr i Halmstad så blev det lite stiltje på skådandet. För det första hade jag och Benjamin åkt en hel del under våren och försommaren. För det andra ville jag gärna suga lite på karamellen. I slutet av september kom suget tillbaka och i mitten av oktober åkte jag och en skådarkompis ner till Öland en helg. Att det skulle kryssas kändes givet, men frågan var vad och hur många kryss.
Det första larmet var en kungsfågelsångare. En asiatisk art som årligen dyker upp i Sverige. Mest då på Öland och längs ostkusten. Den var riktigt skulkig och någon bild på den fick jag inte, men några fina men korta obsar bland höstlöv och när den flög mellan träd lyckades vi få.

17. Tajgasångare – 17 oktober

En riktig skamart på min lista. En av de vanligaste felflygarna och för vissa skådare knappt larmbara. När vi tittade på kungsfågelsångaren kom ett larm om en Tajga på samma plats som vi startat på, men innan vi åkt dit så dök det upp ytterligare ett larm på närmre håll. Vi var ganska snabbt på plats och hade hoppats på en skapligt fin obs och kanske fotoläge, men när vi kom fram så höll sig de flesta småfåglar ganska högt upp i trädtopparna. En hel del skådare anslöt och ganska snabbt hittades och identifierades Tajgan.

18. Bergtajgasångare – 17 oktober

En riktigt tung art som jag knappast räknat med varken på vår ölandsresa eller i år. Den första tajgan som larmats ut tidigare visade sig vid närmre granskning kunna vara den i Sverige mycket ovanligare bergtajgasångaren. Vi drog givetvis dit och stod tillsammans med en flock andra skådare och stirrade upp i bladverket på träden. Fågel hittades hela tiden, men för det mesta var det rödhakar, kungsfåglar och mesar. När vi nästan började ge upp hoppet hittades den dock och visade upp sig riktigt bra i flera sekunder.

19. Dvärgsparv – 17 oktober

dvärgsparv

En art jag inte hade med på min ”Att kryssa” lista i år, men ändå räknat med att få in inom en snar framtid. När den larmades på vägen mellan Stenåsa där vi kryssade bergtajgan och Ås där vi skulle sova, så var det väl lika bra att hänga in den. Den skulle dessutom röra sig ganska oskyggt på nära håll. Döm om min förvåning och frustration när alla runt om mig ser den och jag inte gör det. Eftersom den var för nära för tubkikare så kunde jag inte ta hjälp av någon som hittat den och beskrivningarna jag fick från de runt om var ganska intetsägande. Typ, Rakt fram bredvid den vita stenen framför tången. Det fanns ett otal vita stenar och hela stranden var full av tång. Till slut lyckades jag dock hitta den och inte för att jag visste det då, men där och då var det slutkryssat för 2015

Bloggar etiketter: , ,

Månadens fåglar – December 2015

December är långt ifrån någon artrik månad, men trots det brukar den kunna bjuda på en del spännande skådning i form av flyttfåglar som kommer till oss under vintern.

Jag har slarvat en del med min rapportering vilket kan antyda att det inte hände så mycket spännande i början av månaden, men den 8:e december hade jag tre bändelkorsnäbbar flöjtandes över skogen där jag har min matning. Det är tredje året i rad jag lyckas få in bändel där vilket på pappret gör det till en av Västerås vassaste lokaler för bändel. Men jag tror nog snarare att det handlar om min närvaro. Jag vistas där dagligen och har mina öron och ögon öppna. Under perioder när korsnäbbarna rör på sig så ska det mycket till för att jag ska missa dem.

Helgen som följde upptäcktes en Hökuggla snuskigt nära min skolgård. Fågelvägen var det 1 km från skolans entré till ugglan. Om den flyttade sig 6-700 meter västerut så hade den kommit inom synhåll från den gräns jag satt upp för min skolgårdslista. Nåja, man kan inte få allt, men några skapligt fina bilder fick jag i alla fall.

hökuggla

Fyndet av hökugglan inledde också Skådarhjälpenveckan. Under musikhjälpen samlar fågelskådare runt om i landet in pengar genom att skåda och skänka minst 1 kr per art vi ser. 19200 kr lyckades vi samla ihop. Själv fick jag ihop 51 arter i Västmanland och blev med det bästa av 4 skådare som deltog härifrån.
Nu finns det ingen statistik på de som skänker utan att rapportera in arter, men 4 aktiva skådare från Västmanland tycker jag är en smula svagt.

Sen var det dags för jullov och på julloven så letar jag gråspett. I år blev det en tidig morgon uppe i skogen på ett ställe som tidigare var riktigt bra, men som på senare år blivit svårare och svårare att hitta gråspetten på.
Tack vare mer fältträning och vana med den skygga spetten känner jag mig dock mer säker på dess läte nu och strax efter att solen gått upp så började spettarna leva om. Mest större hackspett och två spillkråkor på ganska nära håll, men längre bort hördes den gråes vemodiga klagan.

I mellandagarna var det futsalcup i Örebro för Felles lag och mellan matcherna drog jag iväg på en hökuggla en kvart från sporthallen. Den och större hackspett blev nya arter på min närkelista som nu börjar närma sig hundra. Att fylla på Sörmland- och Närkelistan upp till 100 får bli ett av mina mål nästa år.

Jag han också med en tur till Torö under mellandagarna. Vad jag gjorde där och hur det gick gör för ont för att gå in på. Men vi såg en hökuggla på vägen hem i alla fall.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 68
Benjamin: 26

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 1

Minnesvärda observationer

Hökuggla jättenära min skolgård
Gråspett i gryningen
3 hökugglor i 3 Landskap på jullovet

Månadens dip

Vattenpiplärka på Torö

Bloggar etiketter: ,