Fåglar jag fotat – Fjällabb

Förra året låg all min fokus på att nå 300 arter i Sverige. För att nå dit krävdes några enkla kryss från fjällvärlden. Mina sommarfjäll ligger normalt i Idre och Grövelsjön, men där saknas bl.a. fjällabb och dalripa är ganska jobbig att hitta där.

Detta gjorde att vi bokade boende i Mittådalen och tillbringade några dagar på Flatruet. Ett lågfjäll i Härjedalen där man kan hitta det mesta i fjällfågelväg.

Redan första kvällen hittade vi denna fjällabb inte alls långt från vägen. Med tubkikare var det en riktig drömobs, men den var lite för långt bort för att få snygga bilder.

fjällabb

Fotad på Flatruet, Härjedalen den 14/6 2015.

Efter att vi kom hem från fjällen drog vi ned till Halland och hängde in ytterligare 2 arter och sen var jag uppe i 300.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – Fisktärna

Fågelvärlden är full av kniviga artpar. D.v.s. fåglar som är så pass lika att man ofta måste kolla på små detaljer för att skilja dem åt. Är man van med båda arterna i sådana artpar så brukar man efter ett tag lära sig att känna igen skillnaden redan på jizzen*.

Fisktärna och silvertärna är ett sådant artpar. De är ungefär lika stora och ser ungefär likadana ut. En detalj som skiljer dem åt och som är bra att använda på sittande fåglar som man får en ordentlig titt på.
Fisktärnan har svart näbbspets. Den har också lite längre ben och känns en smula biffigare. Riktigt rutinerade skådare kan säkert rabbla upp fler karaktärer som skiljer dessa arter åt, men jag tycker att man kommer ganska långt med dessa.

Den här bilden tycker jag är bra för att visa det.

fisktärna2

Fotat vid Gräsörendbron i Luleå den 25/7 2013

*jizz = helhetsintrycket. Rörelsemönster, proportioner mm

Bloggar etiketter: , ,

Upp på Städjan

På 1600-talet utnämnde Olof Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Nu vet vi att det bara några kilometer norrut finns en högre topp, men städjan med sin karaktäristiska topp känns trots det som fjället nummer ett här i Idre.

Jag tillbringade många somrar i grövelsjöfjällen som barn och upp i de tidiga tonåren och jag har tagit mig upp på en del toppar som t ex Barfredshågna, Jakobshöjden och Svealands högsta berg Storvätteshågna. Men städjan tog jag mig aldrig upp på.

Därför kändes det som ett lämpligt mål i år. Fågelskådningen kom som vanligt först och då framförallt att Benjamin skulle få kryssa fjällripa vilket vi fixade redan första förmiddagen. Sen har vi bara väntat i baslägret på bättre väder för ett seriöst toppförsök.

I morse visade sig solen och i SMHI:s app var det uppehållsväder och svag vind hela dagen, så nu var det ingen återvändo längre.

städjans top

I de turförslag och tips man hittar på nätet och i broschyrer så når man städjans topp via en 3 km lång sommarled från Gränjsåsvallen på andra sidan skidbackarna vid Idre Fjäll. En kort, men brant vandring till stor del genom skog. Vi ville hellre upp på fjället och gärna fortsätta att upptäcka lite fjällfågel och eftersom vi har mina föräldrar med oss här uppe så bad vi dem skjutsa oss till Nipfjällets parkering och utgå därifrån och sedan ta leden genom skogen tillbaka.

En tur på omkring en mil där den första delen går över väldigt lättvandrat lågfjäll där man med lite tur kan hitta fjällpipare. Vi hade redan sett och fotograferat dem så vi fokuserade på att ta oss framåt istället och hade småspov spelandes över våra huvuden.

Vi gick snett över lågfjällsplatån mellan Nipfjället och Städjan och passerade några gölar som ligger mitt på och siktade på vinterleden som går från Nipstugan söderut. När vi kom fram till den började det gå lite uppför och efter ett tag kunde vi se sommarleden upp på Städjan.

Här fanns det tre alternativ. En riktigt brant stig rakt upp mot toppen och en som gick mer på skrå längs fjällsidan. Det tredje alternativet gick längs hela fjällryggen söderifrån och passerade fjällets lägre södra topp. Vi valde det mittersta alternativet som såg snällast ut. Om det var mitt flås som var dåligt eller om det berodde på att jag orutinerat gick för fort vet jag inte, men det tog rejält på krafterna att knata upp den sista biten till platån som ligger nedanför toppen i söder. Troligtvis var det en kombination och några små korta stopp gav mig i alla fall krafter tillbaka.

Benjamin som oförskämt nog inte verkade det minsta berörd av den branta vandringen undrade mest när vi skulle gå vidare när jag stod och tokflåsade efter att ha tagit mig upp till den lägre platån. Efter att ha flåsat färdigt och fyllt på med lite vätska så gick vi vidare den sista biten. En ganska brant, men inte alls lika jobbig bit. Kanske hade jag lärt mig och tog det lite lugnare nu.

Efter en liten fika, en selfie och lite utsiktsnjutning beslutade vi oss för att ta den sydligaste stigen ner för fjället och sedan fortsatte vi genom skogen ner till Gränjsåsvallen där skjuts tillbaka till Idre Fjäll väntade.

På det hela stora kändes vår vandring väldigt trevlig och även om jag själv fick kämpa ganska hårt när det var som brantast så var det värt det. Något vi konstaterade när vi gick ner var att vägen dit var roligare och att vi kanske skulle valt att gå på baksidan tillbaka till Nipfjällets parkering istället. En längre tur, men troligtvis mer njutbar.

För de som aldrig vandrat i fjäll så rekommenderar jag inte att gå från Gränjesåsvallen upp mot Städjans topp utan istället välja den längre och mycket trevligare vägen som vi valde.

Bloggar etiketter: , ,

Lillnipen runt

Vi var förvisso uppe på Lillnipen en snabb sväng redan i går när vi kom hit, men idag började allvaret och vårt sökande efter fjällripa och X nr 291 för Benjamin.

Vi tog ett par korta stopp längs vägen upp och lyssnade på sjungande bergfink och ringtrast, men sen var det raka spåret upp mot övre parkeringen.

Att gå upp längs den av vandrare vältrafikerade stigen som vi gjorde i går är nog inte rätt metod om man vill hitta fågel, så vi följde ett tips från en bekant som vi träffade igår. Att gå på skrå upp längs fjällsidan och på så sätt göra en vid sväng upp mot toppen.

En väg som visserligen blir längre, men ändå bekvämare upp. Småspov, ljungpipare och mängder med ängspip, men ingen fjällripa.

Vi satte oss på toppen och njöt av den underbara utsikten in mot Härjedalen.

När vi skulle tillbaka valde vi att gå runt på baksidan av Lillnipen och följa den lilla dalgången mellan Molnet och Nipfjället. Här fanns inga stigar så förhoppningsvis skulle det bli lättare att hitta fågel här, då det säker var färre turister som störde dem.

Den första biten var ganska stenig och inte alls någon njutning, men när vi kom ut på fjällheden var det ljuvligt att bara strosa omkring. Vi följde en fågelsång och eftersom vi var oeniga om vad det var som sjöng gick vi närmre och närmre för att försöka hitta fågeln.

Vi placerade oss på en liten platå och började spana utan att lyckas hitta den lilla sångfågeln. Däremot hittade jag något som Benjamin verkligen ville hitta. En fjällripa som låg och tryckte bakom en sten.
Nu handlade det bara om att lyckas förklara vilken sten det rörde sig om. Till slut kom vi på den briljanta idén att ta ett foto och peka ut stenen på fotot.

Där satt den! Ett  kryss Benjamin väntat på i flera år och en art jag aldrig fotat.  Livskryss för Benjamin, fotokryss och ädelkryss för mig.

Resten av vägen tillbaka gick på lätta steg och vi gjorde många små stopp och njöt av utsikt och andra roliga fynd som en fjällgräsfjäril, ripspillning och en humla vi ännu inte lyckats bestämma. Polarhumla eller berghumla är de alternativ vi har. Tyvärr fick vi inget foto, så hur det blir med bestämningen av den återstår att se.

Den där fågeln som sjöng som vi var oeniga om. Där fick pappa Johan rätt. Vi lyssnade på läten i bilen senare. Det var en snösparv. Något jag gärna fotograferar, men det får bli nästa projekt.

Lite bilder från dagens lilla fjällvandring

Benjamin fotograferar fjällripa

nipfjället_ripfoto

Jag fotograferar fjällripa (ser ni fågeln?)

nipfjället_fjällripa

Utsikt ner mot dalen från baksidan av Lillnipen

nipfjället_benjamin

Lite ripskit

nipfjället_ripskit

Fjällgräsfjärlil

obestämd

Ljungpipare

ljungpipare

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – Fiskmås

Folk som inte är intresserade av fåglar brukar kalla alla vita fåglar vid vattnet för fiskmås. Gärna med någon negativ klang. Det tycker jag är orättvist för det är trutar och skrattmåsar som kommer i stora mängder och skränar mest.

Fiskmåsen är en riktigt snygg fågel, men mycket mer fördelaktigt utseende än storkusinen gråtrut.

Jag har 4 fiskmåsar som häckar på något tak vid jobbet och de är diskreta och stör oss inte nämnvärt. Om någon ormvråk eller korp flyger förbi brukar det bli lite liv på dem,  men annars märks de inte.

fiskmås

Jag har säkert bättre bilder på fiskmås, men den här bilden är den första. Den togs vid Tysslingen den 17/5 2012

Tillägg: De 228 arterna jag hade fotat när jag började den här bloggserien har nu blivit 235 med vassångare som nyaste art.

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – Maj 2016

Maj började med en liten värmebölja och en ren explosion av fåglar. De tättingar som brukar börja dyka upp i början av maj och sedan successivt fyllas på de första veckorna, kom på bred front de första dagarna och sen var det full fart på en gång.

Kristihimmelsfärdshelgen som brukar vikas åt Öland för vår del valdes bort för scoutläger och jag stannade hemma och tog hand om fågelskådningens dag.

Artmässigt var det inga överraskningar utan det var de gamla vanliga fåglarna. De svarthalsade doppingarna som förra året häckade i Frövisjön kom tillbaka och i år var det tre adulta. Två i par och ytterligare en som försökte få till det med en svarthakedopping.

Helgen efter Kristi Himmelsfärd var det pingst och då tog vi ledigt fredag och måndag och drog ner till Öland.

Förväntningarna var på topp eftersom det upptäckts en hel del skoj på Öland under veckan innan. Dessutom stod det en bronsibis på andra sidan bron. Men redan dagen innan avfärd small det till här hemma när en svartvingad vadarsvala upptäcktes vid Lisjö ängar några mil norr om Västerås.  Årets första kryss för mig och andra för Benjamin.

Förväntningarna på Öland kom dock av sig på vägen ned. Bronsibisen som varit stationär en vecka hade gett sig av och i övrigt kom det inte så många larm från den avlånga ön. Men vi började i alla fall med en ny ölandsart för oss, när vi höll på att köra över en rapphöna.

västerstadsviken

Sen bar det av till Västerstadsviken där en brednäbbad simsnäppa skulle hålla till. Folket på plats var en smula tystlåtna, men efter ett tag fick jag ur dem att den var kvar och strax därefter kunde den också hittas av oss.

Resten av Ölandsvistelsen hade vi ganska tråkigt väder, men mycket trevligt runt Ölands Södra udde.

Benjamin kryssade utöver simsnäppan också aftonfalk och skärsnäppa. Dessutom hade vi en bekant på fågelstationen som gärna kom ut och visade upp fåglar för oss och Benjamin fick släppa de flesta av dem. Förutom en som jag släppte.

lövsångare

När vi kom hem så gick det mesta på sparlåga. Jag tillbringade en hel del kvällar ute i Hässlösundet och en hel del kvällar vid Frövisjön.

Inga större överraskningar på någon av lokalerna, men en småspov gladde i Frövisjön. Ingen märkvärdighet i sig, men det är en art jag saknat i sjön.

Mot slutet av månaden började de första nattsjungande fåglarna komma igång, kornknarr och gräshoppsångare, men de övriga fick vi vänta på till andra sidan månadsskiftet.

Det vi plockar med oss i minnet från denna månad är nog den svartvingade vadarsvalan och alla fåglar vi fick hålla i på Öland.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 164
Benjamin: 119

Antal X

Jag: 2 (svartvingad vadarsvala, brednäbbad simsnäppa)
Benjamin 4 (svartvingad vadarsvala, brednäbbad simsnäppa, aftonfalk, skärsnäppa)

Antal årskryss

Jag: 52
Benjamin: 60

Minnesvärda observationer
  • Svartvingad vadarsvala – Lisjö ängar
  • Brednäbbad simsnäppa
  • 8 strandskator vid färjkajen
  • Benjamin kryssar aftonfalk
  • Småspov i Frövisjön

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Fiskgjuse

Fiskgjuse var en mytisk fågel för mig när jag var liten. Min granne som hade sommarstuga vid Mälaren berättade om den och jag ville verkligen se den. Men de gånger jag följde med dem till deras stuga såg jag aldrig någon gjuse.

När och var jag kryssade den, kommer jag inte riktigt ihåg, men häromkring där jag bor i Mälardalen är den inte ovanlig och det är svårare att inte se fiskgjuse än att göra det om man spenderar en vårdag i t ex Asköviken.

Våren 2013 var islossningen väldigt sen och när fiskgjusarna anlände var det bara översvämmade strandängar de kunde fiska på. Detta gjorde att vi vid Asköviken kunde se 7-8 fiskgjusar fiska samtidig bland lekande gäddor.

fiskgjuse

Den här bilden är dock tagen den 26/7 i Hjälstaviken.

Bloggar etiketter: ,

Semester och jag vänder på dygnet

I fredags gick jag på en 6 veckor lång semester. NPG har fortfarande flera veckor kvar innan hon kliver av sitt skift, Benjamin är hos Mormor och Morfar i Gävle och Felle gör vad hon kan för avar tt slippa umgås med mig.

Helt solokvist i några dagar betyder precis det som de flesta tror att jag kommer att ägna en hel del tid åt fåglar och än är det fart på nattfåglarna så jag har redan vänt på dygnet.

Igår var det äntligen dags för den Nattfågelexkursion jag planerat och sett fram emot. Sist VOF hade en nattexkursion så anmälde sig inte en enda. Jag och ytterligare en person som satt i programgruppen åkte ut på en kortare runda själva.
Det var 3 år sedan och vi har haft nattlyssningen i malpåse sedan dess.

Jag tycker dock att detta med att lyssna på fåglar som håller låda dessa ljusa och ljumma sommarnätter är bland det mest spännande och roligaste som finns. En ganska enkel form av fågelskådning, men man måste ha öronen med sig och ladda upp ordentligt med kaffe.

jordugglor

Gårdagens utflykt startade kl 21:00 så vi hade gott om tid på oss att ta oss upp till vårt första nattliga stopp på Hälleskogsbrännan. Vi snirklade oss upp längs mindre vägar och började med en jorduggla som födosökte på ett fält i Haraker.

Väl uppe på Hälleskogsbrännan så lättade det tunga molntäcket norrut och gav oss en magiskt vacker röd himmel i solnedgången. Strax därefter hördes den första nattskärran och vi tog gott om tid på oss och väntade på att kanske få se en skärra flygandes över vägen. Något några av oss också fick, men först när vi satt oss i bilarna för att bege oss söderut mot alla spännande arter.

Vid Sörsalbo i kanten av Hälleskogen gjorde vi nästa stopp. Där hade vi flodsångare och gräshoppsångare.

När jag rekat inför exkursionen har jag gjort ganska täta stopp, men när man ska kliva ur och i 3-4 bilar och hjälpas åt att höra och lära sig att skilja på olika läten så blir stoppen längre. Därför fick resan söderut bli lite raskare än vad jag själv är van vid.

Vi gjorde korta stopp vid sjöarna på vägen ned. Enkelbeckasiner, sävsångare och morkulla vid Fläcksjön, Kornknarr vid Rörbosjön och sävsångare vid Hällsjön.

Därefter gick färden vidare rakt in i skogen mot Rålken där kornknarrar spelar i alla riktningar och på riktigt nära håll. Även nattskärra har hörts där, men den var tyst eller någon annanstans i går natt.

En riktigt häftig upplevelse med knarrarna så nära, som verkligen rekommenderas.
Hitta dit: https://goo.gl/maps/jtAUxQChVUS2

Nu började tiden bli ganska knapp. Solen var på väg upp och vi ville gärna hinna med några arter till.

Runt Skultuna lyssnade vi på Flodsångare, Busksångare och på väg mot Frövisjön så hade vi en kärrsångare som var riktigt i gasen.

Sen började tyvärr morgonen att göra sig påmind, skrattmåsar och sävsparvar var i full gång vid Frövisjön och ugglorna verkade ha tagit dagkvist för deras ungar hade slutat tigga när vi besökte några platser där jag hört dem tidigare.

En gräshoppsångare och några buskskvättor och rödhakar fick vi dock höra innan vi gav upp och åkte hem.

Nu laddar jag för fullt för ytterligare en natt. Den här gången blir det min egen runda med 22 punkter som jag satte upp förra året och lyssnade av runt den 20/6. Då hade jag ganska gott om kornknarr och vaktel efter den. Det återstår att se hur det låter i år.

Bloggar etiketter: , ,

Fåglar jag fotat – Fasan

Ur ett rent ornitologiskt perspektiv är fasanen inte direkt upphetsande. En för jakt inplanterad art som förvisso klarar av att föröka sig i sverige, men populationen hålls uppe med utsättningar.
Fågelfaunan i Sverige delas upp i olika kategorier.
A är spontant förekommande fåglar även sådana som förirrat sig hit.
B är samma som A, men äldre fynd. I skrivande stund 1949 och tidigare.
C är inplanterade eller förrymda fåglar som etablerat frihäckande populationer. Hit hör fasanen tillsammans med bl a kanadagås och tamduva.
D är en limbokategori dit fynd som inte riktigt går att avgöra placeras
E är förymda eller utplanterade fåglar som inte skapat en frihäckande population.

Kategorierna A, B och C är kryssbara och därför får man räkna en fasan även om den precis släppts eller rymt från en uppfödare.

fasan

Nog om kategorier och kryssregler. Snygg att titta på är den i alla fall, framförallt tuppen.

Fotograferad vid Myrby, Romfartuna utanför Västerås den 25/5 2012

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – Entita

Entita borde jag ha en massa bilder på tänkte jag när jag började rota bland alla fåglar jag fotograferat. Men det här var en av få som jag hittade. Möjligtvis kan det finnas någon enstaka till som jag inte taggat och fotat vid något mer oväntat tillfälle.

Entitan hette förr kärrmes och den trivs bra i buskrika våtmarker, så man hittar dem ofta när man är ute vid fågelsjöar.
Populationstäteheten avtar mer och mer ju längre norrut man kommer i Sverige och i Norrbotten där jag tillbringat en hel del tid är den en riktig raritet.

entita

Den här entitat fotade jag vid Eklidens vintermatning den 11/11 2013

Bloggar etiketter: , ,

« Äldre inlägg

© 2016 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑