Månadens fåglar – Juli 2015

Juli är månaden som ligger inklämd mellan försommarens symfoni av fågelsång och det tidiga höststräcket som så smått börjar komma igång i slutet av månaden.

De flesta år brukar vi åka upp till Norrbotten och då har jag passat på att hinna med en del skådning där uppe och fylla min landskapslista där. Men i år åkte min fru och mina barn upp utan mig och jag jobbade och skådade lite på hemmaplan.

makaon

Däremot har jag ägnat mig en del åt fjärilar och insekter istället. Dessa har till skillnad från fåglarna högsäsong på sommaren och tillsammans med mer kunniga fjärilsskådare har jag i år hunnit med både en dagfjärilsexkursion och två nattfjärilsexkursioner med lampa och duk.

Utöver det lyckades jag också hitta en makaonfjäril på egen hand vid en badplats när jag och Benjamin var ute och badade.

Dagfjärilsexkursionen gick till Munkhyttans naturreservat. Den enda lokal i Sverige där man kan se asknätsfjäril. Vi hittade ockås kunstrollsländor och en hel del andra fjärilar där.

Nattfjärilsexkursionerna gav mig en hel hög nya arter som jag inte ens visste fanns. Bland annat fick jag vara med om ett första fynd för västmanland av en art jag redan glömt namnet på.

Fågelmässigt blev det en del spanande i grusgropar efter att en av mina skådarvänner larmat ut en flock biätare under en fjärilsexkursion. Men några biätare lyckades vi inte hitta. Däremot en del mindre strandpipare, drillsnäppor och en backsvalekoloni.

Mot slutet av månaden började sedan det tidiga vadarsträcket komma igång på allvar vilket också märktes på larmet. Dagen innan jag skulle skjutsa familjen till Arlanda dök bland annat en tuvsnäppa upp i Fysingen som ligger ett stenkast från flygplatsen. Så där tillbringade jag en hel fredag.

Jag kom dit strax innan 8 och då fanns det redan folk på plats, men ingen hade hittat tuvsnäppan än. Vi hade riktigt trevligt och tiden gick medan vi stod och rotade på lerbankar och i vegetationen intill dessa. Någon tuvsnäppa hittade vi dock inte och när magen började kurra började jag fundera på att ge upp. Den hade nog dragit vidare.

Då kommer det en skådare som hade en timmes lunch och nyttjade den till att skåda en stund. Han åt hamburgare, snackade lite skit med oss och slängde ett öga i tuben då och då. Efter 5-10 minuters effektiv skådartid hittar han tuvsnäppan. Då var klockan halv två och den stod helt öppet efter en strandbank som vi hållit koll på och spejat av hela förmiddagen. i 2-3 minuter fick vi se den riktigt bra, sen försvann den lika plötsligt som den dykt upp.

Några dagar senare kom det larm om en dammsnaäppa i Hjälstaviken. En art jag kryssade tidigare i år, men som jag gärna ville se i Hjälstaviken också, så där tillbringade jag två kvällar utan att se den, men många andra arter. Bland annat en sandlöpare fick jag in där. Den andra kvällen när jag stod där så larmades en dammsnäppa ut i Asköviken. Men klockan var för mycket så jag hann inte med den utan fick vänta en dag och ta den efter jobbet istället.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 90
Benjamin: 25

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 4
Benjamin: 2

Minnesvärda observationer

Dammsnäppa i Asköviken
Sandlöpare i Hjälstaviken
Tuvsnäppa i Fysingen efter 5 timmars rotande

Månadens dipp

Dubbeldipp på dammsnäppa i Hjälstaviken

Bloggar etiketter: , , ,

Varför man ska rösta på Korp som nationalfågel

När nationalfågelomröstningen startade i början av året var det 40 fåglar med i omröstningen och sedan dess har det skett tre omröstningar där fåglar undan för undan slagits ut. Just nu pågår den sista omgången och det är 10 fåglar kvar att välja mellan.

Från början var tjäder min favorit. Ett land mestadels bestående av skogar bör ha en av skogens starkaste och mest karaktäristiska fåglar som symbol ansåg jag. När den slogs ut i tredje omgången fick jag snällt välja en ny favorit bland de tio kvarvarande fåglarna och då föll valet på korpen och här nedan ger jag er 10 anledningar till varför alla borde sluta upp bakom denna majestätiska fågel.

korvus

  1. Sverige består mestadels av skog och vildmark, vilket i mina ögon kräver en fågel från skog och de fria vidderna som symbol. Där passar korpen utmärkt in.
  2. Kråkfåglar är kloka. Faktum är att deras intelligens är fullt mätbar med primaters. Just korpen besitter också en hög social intelligens, har hög integritet och väljer vem den kan lita på.
  3. Som symbol har korpen länge funnits hos oss. Redan på vikingatiden hade den mytologisk betydelse, där självaste Oden hade två korpar som budbärare och medhjälpare.
  4. Korpen har dessutom varit symbol för oss fågelskådare i många år, där SOF-Birdlifes klubbmärke pryds av två korpar.
  5. Korpen är en trofast fågel som bildar par för livet och håller ihop och är lojala med de sina.
  6. Namnet korp är onomatopoetiskt och bildat här i norden, där den från början hette Ramn som var besläktat med det tyska Rabe och engelskans Raven. Korp däremot är helt unikt och jättesvenskt, trots likheten med det latinska corvus corax.
  7. Korpen som tidigare mest fanns i norrlands inland och i smålandsskogarna har utvidgat sin utbredning och häckar numera allmänt i hela Sverige och kan således representera hela landet. Från den glesaste glesbygd till den största storstaden.
  8. Den är svart. Kanske inte det starkaste argumentet, men som AIK:are och hårdrockare gillar jag svart.
  9. Korpen är en av de absolut största tättingarna i världen. Vill man ha en stor och kraftfull fågel så är korpen en mycket god representant för de idealen.
  10. Den är lekfull. Det hänger troligtvis ihop med intelligensen, men korpar leker mycket. Framförallt unga korpar kan ses åka kana i snödrivor, flyga upp och ner och busa med varandra. Ett djur som kan leka och inte alltid tar allt på blodigt allvar vill jag ha som symbol för mitt land.

Det här var mina högst personliga tankar om varför jag röstar på Korp och varför jag tycker fler borde göra det. Men vad ni röstar på får ni själva bestämma. Har ni synpunkter på mina argument, får ni gärna kommentera.

Här hittar ni omröstningen på SOF-Birdlifes hemsida

Bloggar etiketter: , ,

Jag har dyrare bil än dig, så jag vet bäst

Idag när jag stod och skådade vid Frövisjön hände något lustigt.

De flesta bilar som åker på vägen där vi står och skådar passerar bara. Det är bara andra fågelskådare och bärplockare som brukar stanna där.

Men idag kom det en man i övre medelåldern i en nercabbad mersa och stannade till mitt framför mig. Att jag stod och skådade och att han ställde sig i vägen verkade inte bekomma honom.

– Finns det någon fågel här?

Först tänkte jag svara att det inte gjorde det, men att jag tyckte det var roligt att kolla på havreåkrar, men jag valde att vara artig och svarade att det var en hel del rastande vadare och änder i sjön just nu.

– Kul! Mycket vatten nu. Det kanske finns fler fåglar längre ner

– Hur menar du?

– Ja längre ner efter kröken där borta.

– Nej inga vadare och änder, där är det mest åkrar.

– Nej det är vatten längre bort. Det fortsätter långt bakom kröken där borta.

– Fast det vi ser här är hela sjön.

– Nej den är mycket längre.

– Jag är här flera dagar i veckan och jag kommer alltid från det hållet. Jag vet att sjön inte fortsätter bakom någon krök där borta. Du måste ha blandat ihop den med något annat ställe.

– Jaja, hoppas att det kommer fler fåglar

Sen försvann han bortåt kröken. Undrar just om han blev besviken på att sjön tog slut där.

Bloggar etiketter: ,

Hur svårt kan det vara att köra på en motorväg

Förra veckan var det Gothia Cup för Felle och vi passade då på att följa med och ha en liten trevlig västkustvistelse. Vi bodde hos NPG:s bror som bor i Munkedal en timmes färd längs E6:an norr om Göteborg.

Som ni förstår så blev det en hel del nötande på motorvägen för oss och något som slår mig då är hur många det är som överhuvud taget inte begriper hur man kör på en motorväg.

motorväg
F
oto: Wikimedia

För bilister som på snabbaste sätt vill ta sig mellan punkt A och punkt B är motorvägarna en uppfinning helt i paritet med färdigskivat bröd för frukostätare. Det förutsätter dock att alla följer de enkla principer som en färd längs motorväg kräver för att alla ska trivas och vara glada.

Här nedan listar jag saker som stört mig och som ställer till oreda på motorvägar.

1. Påfart på motorväg

När man ansluter till en motorväg så sker detta genom en s.k. accelerationssträcka. Den är för det mesta runt 400 meter och här gäller samma hastighetsbegränsning som på motorvägen. Tanken är nämligen att man ska anpassa hastigheten till motorvägen och sedan lugnt och säkert glida in på vägen utan att störa trafiken.

Tyvärr är det väldigt vanligt att folk kör i mycket låg hastighet ut på vägen och svänger ut och på så sätt tvingar andra bilar att gå ut i omkörningsfilen. Det leder till att trafikrytmen rubbas och bilar som kommer i en högre hastighet måste bromsa.

2. Hastighet

Jag är en glad man i mina bästa år och mina år som fartfantom på motorvägarna är för länge sedan förbi. Numera kollar jag mer på bränsleförbrukningen och håller för det mesta hastighetsbegränsningarna. Det innebär också att jag kör just den hastighet som gäller på vägen jag kör. (långa omotiverade 70- och 80-sträckor undantaget)

Vad händer då om man håller 110 på motorvägar. Jo man åker om en hel del bilar. Givetvis en massa lastbilar, husvagnar och andra bilar med släp. Men också en hel del vanliga bilar som av någon anledning inte tycker att 110 är en lämplig hastighet att köra bil i.

Det vore väl inget större problem om de höll sig i högerfilen och lät oss andra köra om i vänsterfilen, men problem uppstår allt som oftast när dessa nästan 110-förare kommer ikapp långsammare ekipage som husvagnar och långtradare, vilket leder oss in på nästa punkt.

3. Omkörningar

Omkörningar på motorvägar borde vara säkra och enkla. Vi behöver ju inte ta hänsyn till mötande trafik och det finns en hel fil som endast är till för just omkörningar.
Motorvägar är vanligtvis också raka och sikten är god, så möjligheten att planera sin omkörning är i det närmaste optimal. Ändå fungerar det påfallande ofta väldigt dåligt.
När jag närmar mig ett hinder i form av en husvagn eller långtradare så ser jag till att ha extra god koll på bakomvarande trafik. Kommer det någon som kör snabbare än jag? Kommer jag i så fall att hinna köra om innan den bilen kommer ikapp mig? Det är i princip dessa frågor man behöver reda ut innan man ger signal för omkörning och sedan kör om.
Ibland kan en tillfällig acceleration upp över tillåten hastighet faktiskt behövas för att inte störa trafikrytmen. Vill man inte köra för fort så får man snällt välja bromsen istället och ligga bakom hindret tills de bakom passerat.
Nyckeln här är att i god tid visa sin avsikt och att göra omkörningssträckan så kort som möjligt.

Som jag skrev under punkten hastighet så uppstår det ofta problem när nästan 110-förare kommer ikapp långsammare ekipage. Inte alltid, men ofta väljer de att inte trycka på gasen vid omkörning och stoppar på så sätt upp trafiken bakom med en liten köbildning som resultat. Värst blir det när lastbilar och bussar ger sig ut och ska köra om. Då uppstår snabbt en kö som kan bli upp till en kilometer. Vad hände egentligen med yrkesförarna som tidigare var vägens riddare och pålitliga i trafiken.

Använd backspegeln och gaspedalen så kommer alla att bli gladare.

4. Avfarter

Detta sista problem tycker jag mig se oftare när motorvägar går i mer tätbebyggda områden, men man stöter på det då och då även ute på landsbygden.
Precis som med påfarter har motorvägar en avfartsträcka så att man kan hålla tillåten hastighet ända tills man är av vägen. Om man bromsar ner till 90 eller 70 redan ute på motorvägen så blir det kraftiga inbromsningar för bakomvarande med tillfällig köbildning som resultat.
Kör på hela vägen, blinka i god tid och vik lugnt och säkert av när avfarten börjar och släpp sedan på gasen. Håll också koll i backspegeln utifall det är fler som ska av. Ju tidigare du väljer att bromsa desto större är risken att du stoppar upp bakomvarande så att effekterna sprids in på motorvägen.
Ibland är trafiken så tät att detta är oundvikligt, men de allra flesta gångerna går det utmärkt att släppa på gasen och låta bilen tappa fart av sig själv tills avfarten övergår till vanlig väg och lägre hastighet.

Hej då och krama varandra i trafiken!

Bloggar etiketter: , ,

Att avslöja ett troll

Ordet internettroll känner nog många till, men visste ni att ordet inte har något med troll som finns i skogen att göra, även om man kan se vissa likheter.
Nej ordet kommer ursprunglingen från fiskemetoden ”trolling” där man släpar drag efter en båt för att locka till sig fisk.
På samma sätt trollar internettrollen olika forum på nätet där de med radikala åsikter, galna idéer eller bara allmän dryghet försöker trigga igång en diskussion. Oftast väljer de en position så långt från de normala besökarna på forumet det bara går att komma, men ibland spelar de bara dumma.

Sent i går kväll blev en av fågelgrupperna jag är med i på Facebook utsatta för ett trollingförsök av en snubbe som bara spelade lite dum, men samtidigt valde en ganska radikal position för att reta upp oss.

troll1

Min första tanke var att svara ”Grattis, du har just slagit ihjäl en grönfink” Men det var något med inlägget som inte stämde som gjorde att trollradarn hos mig gick igång.

Det är inte så lätt att bara hävda att någon är ett troll utan att ha belägg för det, så här handlade det om att agera snabbt innan folk gick igång på detta.

Det stora misstaget detta troll gjort var att han använde bilder, för det är ganska lätt att spåra bilder på internet.

Har man Chrome som webbläsare så är det bara att högerklicka på bilden och välja ”sök på Google efter den här bilden”

sök bild

När jag gjorde det med de tre bilderna så stod det ganska snart klart att de inte var nya och att trollet inte var upphovsman till någon av dem.

http://urmbird.blogspot.se/2012/05/ringmarkningspremiar-ring-marking.html

http://lappugglan.se/index.php/skador-och-sjukdomar-mainmenu-29/78-grnk

http://www.azote.se/image/trafikd%F6d/trafikd%F6d/14499/9

Jag skrev snabbt ett inlägg för att hindra andra gruppmedlemmar att gå på bluffen och börja diskutera.

kommentar

Då visade det sig att trollet inte bara spelade dum. Han verkade vara dum på riktigt.

kommentar2

Jag hade även lagt upp länkar till de platser han snott bilderna ifrån, ändå fortsatte han och sen börjar han yra om någon förlorat fågeln eftersom han inte hade resurser att ta hand om den.
Hade han inte slagit ihjäl den? De enda resurser han behöver för att ta hand om en död fågel är en kompost eller soptunna.

Helt dum kanske han inte var. Det var nog en del i planen att gå i försvar och anklaga mig för att vara otrevlig och han fick igång någon enstaka medlem som troligtvis inte läst hela tråden. Men en kvart efter att han la upp sitt makabra trollningsförsök så var han utkastad ur gruppen och inlägget borta.

Det här var just inget farligt troll, utan bara en omogen person som ville ha roligt och busa med oss fågelskådare, men det finns de som är ute efter pengar och erbjuder hjälp till personer och då är det rent bedrägeri det handlar om. Eller bondfångeri som det också kallas.

När du upptäcker ett troll

Fixa fram belägg för att personen i fråga är ett troll.
I detta fall var det enkelt eftersom trollet använde bilder som gick enkelt att kolla upp. Men på Facebook kan det vara bra att kolla upp en person som beter sig udda genom att kolla profilen.
Har personen få vänner och ett relativt nytt konto är det dags att dra åt sig öronen.
Det kan också vara ett bra läge att göra en bildsökning av profilbilden. Bedragare använder troligtvis inte sina egna bilder.

Varna andra.
Jag slängde snabbt upp en kommentar där jag påpekade att det var ett troll och i mitt fall så la jag också upp länkarna för att visa att just jag hade rätt. Troll spelar ofta som i detta fallet oskyldiga och angriper avslöjare för att vara otrevliga elaka. Det kan få igång en pseudodiskussion om hur man ska bemöta varandra på forumet, vilket kan vara minst lika roligt för trollen.

Mata inte trollen.
Diskutera ingenting med trollet. Om andra börjar göra det, så markera igen, men svara aldrig någonsin på trollets påståenden.

Anmäl till admin
Känner du admin, kan du kontakta honom eller tagga honom i en kommentar. Det sistnämnda fungerar bara du vet vem som är admin.
Men man kan också anmäla inlägg. Längst upp till höger på varje inlägg på facebook finns en liten meny. Klicka på den lilla pilen så kommer den ner.
anmäl

Bloggar etiketter: , ,

Fjärilsexkursion i sommarhettan

Resten av familjen skulle till stranden i går, men jag valde istället att följa med en insektsintresserad kompis till en till Munkhyttans fjärilsreservat. Den enda lokal i Sverige där man fortfarande kan se den akut hotade och sällsynta asknätfjärilen. Vi skulle också ha goda möjligheter att få se kungstrollsländor och en hel del andra småkryp.

Väl på plats var det en kort promenad ner till en rastplats där en bro ledde över en vacker skogsbäck. Min gode vän for genast iväg efter bäcken för att spana trollsländor och jag stod på bron och fick syn på en stor trollslända. Trolig kungstrollslända, men det gick fort så jag kunde inte artbestämma den direkt, utan fick slå lite i boken. Efter ett tag kom den tillbaka och satte sig en kort stund. Tillräckligt kort för att se analbihanget och konstatera att det rörde sig om en kungstrollslända och en hane. Om det nu var samma individ, för det visade sig flyga rätt många kungstroll längs bäcken.

kungstrollslända

För att kunna få en bild på den, så fångade vi in ett exemplar som vi givetvis släppte efter en kort fotosejour.

Nu var det då fjärilarna vi först och främst åkt hit för. Asknätfjäril stod högst upp på önskelistan och vi behövde inte vänta länge på dessa. När vi stod och funderade på om vi skulle gå nedströms eller uppströms så kom det två st och satte sig precis bredvid oss. En av dem var dessutom väldigt villig att visa upp sig.

asknätfjäril

Väddnätsfjäril var nästa art och även den hade vi tur att få se ganska snabbt. Jag fick syn på en fjäril på en orkidé som jag tyckte kunde bli ett snyggt motiv och fotade.

väddnätsfjäril

Det visade sig vid en närmare titt vara just en väddnätsfjäril. Kul!

Nu hade vi sett de arter vi verkligen kom till platsen för att se och kunde lugnt spatsera omkring och bara njuta av naturen, solen och alla fjärilar. För det flög verkligen mycket fjärilar längs bäcken.

skogspärlemor

Skogspärlemorfjäril

kvickgräsfjäril

Kvickgräsfjäril

Jungfrusländor i mängder, flicksländor, skogsnätfjärilar, gräsfjärilar, svavelgul höfjäril, nässelfjärilar, prälemorfjärilar var några av alla de insekter vi fick se. Då jag ännu inte känner mig riktigt hemma i fjärilsvärlden vågar jag inte artbestämma alla.

Vi fick också se en riktigt häftig rovfluga.

Laphria Flava

Laphria Flava är det latinska namnet och jag hittar inget svenskt trivialnamn på den.

Nu kände vi oss färdiga och åkte hemmåt, men vi tog en avstickare via Färna Ekopark för att få en chans att se Aspfjäril som jag gärna ville se.

Även där hade vi riktigt flyt. Mitt på grusvägen när vi kom fram satt en fjäril och när vi stannade bilen så dök ytterligare en upp och de valde att slå sig ner på ett skuggigt parti av vägen, där vi i lugn och ro kunde fotografera dem.

aspfjäril

Otroligt vackra fjärilar.

Bloggar etiketter: , , , ,

Månadens fåglar – Juni 2015

Juni är sena kvällar och fågelsång i massor. Eftersom jag fortfarande ser läten som den svaga länken i mina ornitologiska kunskaper så fortsätter jag att nöta hårt med att skåda med öronen och då är juni månad en ypperlig tid att träna.

De första två onsdagarna i juni hade vi fortfarande Hässlövandringar som drog riktigt bra med deltagare till min stora förtjusning. Trastsångarna sjöng för fullt och den sista vandringen hade vi en kärrsångare som visade upp sig och sjöng ordentligt för oss.

Vi hann också med att hänga in två nya kryss. En dammsnäppa var larmad i Botkyrka kommun, vilket passade ypperligt som en liten lördagsutflykt om den var kvar, vilket den var. Samma kväll dundrade det till ordentligt med en sumpvipa i Hedemora. Helt klart på dragavstånd, men Benjamin fick ta hjälp av en skådarkompis till mig för att övertyga mig att åka. Hade vi som jag ville väntat hade vi dessutom fått en möjlighet att kryssa orientseglare som hittades dagen efter på samma ställe. Men man kan inte få allt.

Jag och Benjamin hade en fjällresa inplanerad sedan länge så direkt efter skolavslutningar och storasysters 16-årskalas så bar det iväg till Härjedalen, där vi med Mittådalen som bas utforskade Flatruet och omgivningarna ner mot funäsdalen. Vad vi förstått i efterhand så var det väl inte det bästa fågelåret man kan tänka sig där och vädret var inte så gästvänligt. Men vi fick se de arter vi åkte upp för att se så vi var mer än nöjda.

fjällpipare

Vägen hem tog vi via Idre med ett besök hos min kusin och en förmiddagstur uppe på Nipfjället, där vi förgäves försökte hitta fjällripor, men i gengäld fick stifta bekantskap med en fjällpipare på riktigt nära håll.

Väl hemma så var det dags för midsommarfirande och då fanns ingen fågelskådning inplanerad, men när en busksångare larmas på gångavstånd från svåger och svägerska där vi bor, kan man ju inte hålla sig utan tar en kort nattpromenad.

Sedan fortsatte nattlyssnandet hemma i mälardalen, med sångare, vaktlar, kornknarrar och tiggande uggelungar. Nytt för i år var att Benjamin orkade vara uppe och följa med mig på nattlyssningar. Riktigt kul, men jag fick vara beredd på att avbryta när John Blund gick till attack.

Den 25:e ruskades sen fågelsverige om av ett larm om en alpkaja. Ett riktigt megalarm. Första fyndet i Sverige och endast ett fåtal observationer utanför artens utbredningsområde. Detta vållade en del diskussioner om huruvida arten skulle komma att kategoriseras. Det gav mig ett dilemma eftersom en resa ner till Halland med största sannolikhet skulle ge mig 300 kryss eftersom en ringand var stationär på vägen dit i Falkenberg.

Mitt dilemma löste sig eftersom alpkajan försvann spårlöst efter en dag. Men vi hade semester och ingenting annat var inplanerat, så jag och Benjamin tog en minisemester i Halland och Bohuslän, med ringand och svarthakad buskskvätta som kryss vilket fick mig att nå 300 arter utan grubblerier och tveksamheter.

svarthakad buskskvätta

En ganska händelserik månad, med bra fågelskådning över stora delar av Sverige. Vi har kryssat i Södermanland, Dalarna, Härjedalen och Halland. Hunnit med några årskryss i Gästrikland och Bohuslän. Förutom alla de arter jag lyckats se hemma i Västmanland med skräntärna i Frövisjön (nytt frövisjökryss och Västmanlandskryss) och en ägtretthäger i Lagårdsjön som de roligaste.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 136
Benjamin: 110

Antal X

Jag: 6 (dammsnäppa, sumpvipa, fjällabb, dalripa, ringand, svarthakad buskskvätta)
Benjamin 9 (dammsnäppa, sumpvipa, blåhake, lappsparv, fjällabb, dalripa, dubbelbeckasin, ringand, svarthakad buskskvätta)

Antal årskryss

Jag: 15
Benjamin: 20

Minnesvärda observationer
  • Svarhakad buskskvätta blev min 300:e art
  • Sumpvipa i Hedemora
  • Dubbelbeckasinspel på Flatruet
  • Jagande fjällabb på Flatruet
  • Äntligen skräntärna i Västmanland och Frövisjön
  • Riktigt fin obs av fjällpipare på Nipfjället
  • Ägretthäger i Lagårdsjön
Månadens dipp
  • Ingen fjällripa
  • För bråttom för orientseglaren

Bloggar etiketter: , ,

Roligt fynd på badplatsen

Idag var Benjamin och jag upp till Lånsta grusgrop och badade idag. Valet av badplats var strategiskt valt, eftersom det observerats biätare där tidigare i veckan. Att det också häckat backsvalor och finns en hel del annat skoj att titta på gör det hela lite roligare för mig som inte är så värst förtjust i att ligga på en strand och pressa.

makaon

På väg därifrån fladdrade något stort till framför oss och flög upp mot slänten där det tappades. Jag var helt säker på att det var en makaonfjäril och tack och lov såg Benjamin vart den försvann in i grönskan, så vi följde efter och lyckades hitta den och fick båda två några bilder på den.

En riktigt praktfull fjäril med exotiskt utseende.

Bloggar etiketter: , ,

300 arter på Sverigelistan

När året började stod jag på 285 arter. Att nå 300 arter innan året var slut kändes fullt rimligt. Med tanke på att jag fick 20 kryss förra året och hade 15 kvar så borde det gå. Problemet är att det blir färre och färre enkla arter kvar och med längre sträckor till eventuella rariteter så ökar risken att dippa.

Kryssandet har dock gått enligt planerna i år och till och med lite bättre än förväntat. Inga kryss under vintern och vårvintern och ett enda kryss i april var vad jag hade räknat med. Sen skulle det börja hända saker och det gjorde det med besked redan den första maj.

svarthakad buskskvätta

Foto: Min 300:e art. Svarthakad buskskvätta, Mästocka Junghed i Halland.

På Öland hade jag sen lite förväntningar och fick väl in alla dem och kände mig verkligen på banan och att jag hade 300 inom räckhåll. En ganska skön känsla att åka hem därifrån med bara 8 arter kvar.

Vi hade en fjällresa inplanerad. Mest för Benjamins skull, som saknade rätt många fjällarter, men även jag saknade fjällabb och dalripa. 2 ”enkla” arter, men hur skulle jag sen få ihop ytterligare 6 arter.

Visst kommer det att dyka upp något, och jag utökade min dragradie en smula och har verkligen varit alert. Framförallt under helger, men även när larm kommit under veckorna har jag planerat in resor till helgerna om de stannar, vilket gett resultat. Dammsnäppa och tereksnäppa kunde kryssas på det sättet. En svarthalad buskskvätta försvann dock innan helgen kom, så allt har inte fungerat även om de flesta pusselbitar fallit på plats.

En styltlöpare och en sumpvipa dök dessutom upp under helger jag var ute och skådade, så dessa kunde jag dra ganska omgående på.

När Benjamins sommarlov och min semester började så åkte vi till fjälls vilket gav mig 2 kryss och sedan har jag haft ytterligare två kryss kvar.

I slutet av förra veckan så dök då en alpkaja upp i Halmstad. Vi var lediga, men hade lovat att skjutsa storasyster under en fotbollscup. Vi försökte pussla och fixa så att vi kunde dra direkt, men la ner de planerna för att det skulle bli för struligt och sätta andra på pottkanten. Istället bestämde vi oss för att åka på måndagen om den var kvar. Alpkajan var lite osäker som kryssbar art och den gjorde mig en smula tveksam, så att den senare försvann gjorde mig egentligen ingenting. I Halland fanns ju en ringand och en familj svarthakade buskskvättor så vi valde att förlägga en liten minisemester på västkusten. Bara jag och Benjamin.

Den resan gick vägen. Vi började med ringanden och sen tog vi den svarthakade buskskvättan. En riktigt fin liten tripp. Där vi fick jobba ensamma med att hitta fåglarna på båda lokalerna. Något jag faktiskt uppskattar framför att åka till en lokal, där det är fullt med fågelskådare och fågeln redan är hittad av någon annan.

Bloggar etiketter: , , , ,

Mitt dilemma verkar ha löst sig

Benjamin tycker att det är tråkigt, men efter 14:10 idag har ingen sett röken av alpkajan som vållat mig sådana grubblerier.

Men vi åker nog till Halland i alla fall nu när vi planerat det och inte har något annat planerat. Där finns nämligen både ringand och svarthakad buskskvätta vilka båda två är otvivelaktigt kryssbara.

svarthakad buskskvätta

Foto: Saxicola rubicola -Porthtowan, Cornwall, England -male-8″ by Andrew – StonechatUploaded by Snowmanradio. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – 

Kanske en smula långt att åka för två relativt enkla arter som jag med största sannolikhet kommer att hänga in någon gång i framtiden ändå.

Men det är ju semester och vi har inget annat för oss, så varför inte ta ut svängarna lite.

Bloggar etiketter: , , , ,