Spännande fågelskådning

Det var ett tag sedan jag bloggade och jag har faktiskt funderat lite på hur jag ska göra med min blogg. Visst har jag haft torka vissa perioder, men den här perioden blev lång och någon direkt torka på idéer och händelser att blogga om har det inte rört sig om. Nej, denna gång har det mest handlat om att jag saknat lusten att skriva.

Vad det beror på har jag teorier om, men det går jag inte in på nu utan tänker bjuda på en lite kul historia som hände mig i helgen istället.

Vi åkte till Örskär i norra Roslagen med VOF i helgen. En resa som jag som programansvarig anordnat och sett fram emot sen jag planerade in den i våras.

örskärs fyr Spännande fågelskådning

Slutet på september betyder sträck av labb och annan sjöfågel och vid rätt väderleksförhållanden ett inflöde av östliga tättingar och då ligger Örskär väldigt bra till.

Vädret var väl inte direkt gynnsamt för oss, med kraftig västlig vind. Nästan stormstyrka på lördagen och runt 10 m/s på söndagen. Lördagens storm gav oss i alla fall ganska bra fart på födosökande trut som lockade till sig två kustlabbar som terroriserade dem under hela morgonen.

En bit in på förmiddagen sökte vi oss in på ön i lä för att leta lite tättingar, men det var ganska ont om dem, så vi njöt mest av solen och vårt fika. När vi kom tillbaka till vandrarhemmet spred vi ut oss. Några gick upp till fyren för att sträckskåda, några gick och la sig, några njöt av solen på en vindskyddad plats.

Jag var lite nyfiken på en videsparv som setts tidigare vid gamla hamnen och skrotade på egen hand iväg längs kulturstigen som gick från fyren ner mot hamnen. En taltrast som tickade i närheten av ett alsnår lurade upp pulsen en smula, men avslöjade sig snabbt.

Nere vid den gamla hamnen hade jag för en gång skull bra täckning vilket gav mig möjlighet att kolla på svalan var videsparven setts. På udden utanför hamnen visade det sig och jag klättrade över staketet via en trappstege och följde stigen ut mot udden.

Jag undrade just vad de hade för djur i hagen, men efter ett tag hittade jag en komocka, fast korna hade de troligtvis forslat bort från ön, för hagen verkade tom. Jag skrotade vidare ut mot udden över klippor och små sanddyner och där ute fanns en liten göl med knölsvanar i, men ingen videsparv. Längst ut hittade jag också korna som såg allmänt förvånade ut över min närvaro. Jag försökte hitta en väg att ta mig fram förbi gölen utan att bli blöt så att jag kunde ta mig runt udden och vidare tillbaka till fyren längs stranden, men det var lättare sagt än gjort.

örskär ko Spännande fågelskådning

När jag kom ner i en liten sänka så stod det ytterligare kor där och en tjur som inte såg allt för glad ut över min närvaro. Jag anser mig vara ganska trygg med kor, men kor som inte är vana med människor litar jag mest på om vi håller oss en bit på avstånd från varandra. Därför valde jag att ge upp planen på att gå runt stranden utan vände och tog samma väg tillbaka.

Jag skrotade vidare lite sakta och lyssnade efter fåglar och försökte fota några kungsfåglar i en tall. När jag hade gått en 3-400 meter där hällmarkerna övergick till strandäng så tog jag in på en gammal körväg som ledde ut ur hagen.

Då brakade det till i buskarna bakom mig och tjuren som uppenbarligen följt mig och bevakat mig hela vägen kom råmandes emot mig. Om jag påstod att jag inte är rädd för kor, så stämde inte det just då. Jag var mest lycklig över att jag gick på toaletten innan och sprang iväg utan tanke på annat än att ta mig därifrån.

50 meter senare sansade jag mig och insåg att det var ganska dumt att springa. Kor ska man skrämma iväg inte springa ifrån, för om de vill så springer de ikapp mig. Jag stannade och tittade, men tjuren stannade inte, den lufsade vidare med nedböjt huvud. Kanske var den bara nyfiken, men jag tänkte inte stanna och fråga vad den ville. Jag sprang iväg snabbare än Usain Bolt över alla tuvor. Här behövdes en sten att ta sig upp på, men det fanns inte, så det var bara att springa de 100 meter jag hade kvar till trappstegen. När jag kom fram till staketet stannade tjuren och råmade triumfatoriskt i hagen.

Spännande var bara förnamnet på den lilla promenaden och det tog sin lilla tid att hämta andan.

Bloggar etiketter: , ,

Mjölkuddstjärn

Mjölkuddstjärn är en liten sjö som blev kvar när landet här uppe i norr steg och Gammelstadsviken blev en insjö.
Den ligger bara ett stenkast från centrala Luleå inklämd mellan bodenvägen och industriområden. Jag har åkt förbi den ett antal gånger och sett att där finns fågel, men läget har gjort att jag aldrig besökt lokalen tidigare.

Nu har det skjutits till pengar för att i ordningställa Gammelstadsviken och som en del i det har även Mjölkuddstjärn fått en hel del bekvämligheter som ett gömsle mitt i en skrattmåskolloni, tre plattformer att skåda från och fina promenadstigar runt hela sjön.

Jag och Lilleman bestämde oss för att börja årets skådning i norr med en lätt sommarpromenad runt denna sjö för att inspektera alla bekvämligheter och kanske också få in några nya arter för Norrbotten.

mjöluddstjärn ägg Mjölkuddstjärn

Vi parkerade vid sjöns norra strand och kunde hänga in vårt första norrbottenskryss på en gång, då två sothönor med ungar simmade ut ur vassen mitt framför näsan på oss. (tveksam om det verkligen var kryss, men några rapporter på svalan av sothöna hittade jag inte.

Efter 100 meter kom vi till 3 jätteägg och jag blev beordrad av fotografen att sätta mig på ett av dem. Vilken arts ägg tror ni det är som är modell för konstverket?

mjöluddstjärn plattform väst Mjölkuddstjärn

Vid äggen hittade vi också den första plattformen. En flytbrygga som lämpade sig sådär för tubkikare. (lätt att känna sig lite sjösjuk när någon annan rörde sig på bryggan) Men det fungerade. I kvällssol är denna plats den bästa utkiksplatsen, men avstånden kräver tubkikare.

Sen fortsatte promenaden längs bodenvägen, och här störde tyvärr trafiken ganska mycket. Gott om vegetation ner mot sjön, men svårlyssnat. Mitt på sjön fanns ett vindskydd/bullerplank med info och möjlighet att spana mot sjön. Denna plats fungerar också riktigt bra i kvällssolen, men trafiken gjorde att vi valde att inte stanna så länge.

mjöluddstjärn gömsle Mjölkuddstjärn

I södra änden av sjön ligger gömslet, och det var den stora höjdpunkten på promenaden. Placerat mitt i en skrattmåskolloni, så man kände sig inte helt trygg när man gick på spången ut mot själva gömslet.

Här kunde man studera skrattmåsar och änder på riktigt nära håll, men i kvällssol var det inte någon höjdare att spana mot resten av sjön.

mjöluddstjärn bläsand pulli Mjölkuddstjärn
Bläsandsunge på bilden, som dök upp mitt framför oss precis när Benjamin satte ut kameran.

Det enda negativa med gömslet var gluggarna som man tittar ut igenom. De fanns bara i tre höjder. De två lägre höjderna lämpade sig inte direkt för tubkikare och satt ganska lågt. De övre gluggarna passade säkert bra för tub, men är man bara 175 cm satt de på tok för högt. Däremot fungerade de ypperligt för kamera och handkikare när man studerade skrattmåsar och änder på nära håll.

mjöluddstjärn plattform öst Mjölkuddstjärn

Vi avslutade sedan med att inspektera plattformen på den östra stranden, och det känns som ett riktigt morgonställe att skåda ifrån. Troligtvis det bästa stället med god utsikt mot skrattmåsarna och bra sikt över hela sjön. Men nu var vi här på kvällen så det var motljus åt de flesta håll för oss.

På det stora hela måste jag ge denna lokal väl godkännt. Utsiktsplatser i alla delar av sjön, så man behöver aldrig grymta över att man får solen i ögonen. Bra med information och bra promenadstigar. Några småstörande detaljer som kan förbättras finns det dock, som att flytbryggan i nordvästra hörnet inte lämpar sig för tubkikare om man är fler på bryggan och att det inte finns någon parkering som tillhör själva sjön. Däremot gott om parkeringar vid kringliggande butiker och hotell. Men det känns lite märkligt att hela fågellokalen är handikappvänlig men ingen handikapparkering så långt ögat kunde nå.

Hur gick det då med våra Norrbottenslistor. Blev det några nya arter för landskapet?

Jo det gick riktigt bra. Vi har ju mest hållit till i skogen eller ute vid kusten när vi skådat här så nu fick vi möjlighet att checka av några enkla änder som trivs bäst i näringsrika sjöar likt denna.

Brunand, sothöna och skedand saknades för både mig och Benjamin. Nu har jag 99 arter i Norrbotten. Undrar just vilken som blir art nummer 100?

 

Bloggar etiketter: , , , ,

En riktigt dipparhelg för mig

Att dippa i fågelskådarkretsar är raka motsatsen till att kryssa. Det vill säga att åka iväg för att se en fågel men missa den.

Min absolut största dipp är när jag missade en bruntrast med några timmar på grund av ett snabbt ombokat möte på jobbet, och sen stod jag i flera timmar och frös och väntade.
Då var jag ganska ny på det här med att skåda på riktigt och det var mitt första drag, även om jag bara var där i efterdyningarna av draget.

(drag är när det upptäcks en fågel och den larmas ut och alla drar dit)

dippa 600x399 En riktigt dipparhelg för mig
Fotot hittade jag på flickr

Jag åker sällan på arter där det är riktigt bråttom, utan brukar oftast försäkra mig så gott det går om att fågeln finns på lokalen innan jag ger mig iväg, så dippar på tyngre arter hör inte riktigt till vanligheten när det gäller mig, men det händer. Förra helgen stod jag i regnet vid Kvismaren och väntade på en orientseglare som aldrig dök upp.

Den här helgen var det dock dipp från början till slut känns det som. Det hela började i går när jag kom hem efter Felles fotbollscup och egentligen bara skulle ut och koppla av. Ett stort inflöde av vitvingade tärnor i hela södra Sverige gjorde att jag valde en lokal där det åtminstone fanns en liten möjlighet att hitta en sådan, så mitt val föll på Ladugårdsjön i Strömsholm.
Där var det ganska dött med fågel och bilvägen intill störde ljudbilden så jag bestämde mig istället för att ta en promenad på Jordmarken, men när jag satte mig i bilen pep mitt larm om en ägretthäger i Asköviken.

Den saknade jag på årslistan så jag åkte dit istället. Men när jag kom fram hade den flugit iväg. Jag han inte ens fälla upp stativet på tuben förrän lokallarmet pep igen. Nu var det 2 vitvingade tärnor i Frövisjön.
Raskt iväg för att få en chans på dem, men innan jag hunnit dit hade de tappats och troligtvis lämnat lokalen.

Idag skulle jag och Benjamin stanna hemma och NPG och Felle åka ensamma till Eskilstuna för fotboll. Då väcks jag av ett larm om en vitnackad svärta i Eskilstuna kommun. Närmare bestämt Hjälmaresund. En perfekt liten avstickare mellan matcherna om man hade följt med.

 

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – Mars 2014

Om våren tog en liten paus i slutet av februari så tog den ordentlig fart igen i mars. Fågelmässigt kan man dela in mars månad för mig i fyra delar.

  • De sista vinterfåglarna
  • Ugglor och ugglelyssning
  • Rariteter och kryss
  • Vårfåglar

Jag avslutade mina vintermatningar, både hemma och i skogen. Skogsmatningen fick en liten spurt på slutet med nya arter nästan varje besök. Bofink, domherre, grönsiska.

domherre1 Månadens fåglar   Mars 2014

Ugglelyssningen gick nu in i en intensivare period och i mitten av månaden var det dags för vår årliga ugglelyssnarvecka här i Västmanland, då vi skådare går man ur huse för att hitta alla ropande ugglor vi bara kan hitta.

Premiärdagen på veckan hade vi ugglelyssnartur med Västmanlands ornitologiska förening, men även om vi var ett glatt gäng som hade trevligt tillsammans så vill vi nog glömma kvällen. En sparvuggla var det enda vi fick höra och så årskryssade jag morkulla.

Dagen efter uggleturen med VOF så åkte jag själv ut och nu fick jag uppleva en av de bästa ugglekvällar jag varit med om. Så snabbt kan det svänga i uggleskogen, bara vädret hjälper till. Slaguggla på tre lokaler lappuggla på två, kattuggla på nästan alla lokaler och pärluggla lika så. Dessutom hornuggla på en för mig ny lokal.

Jag gick med i Club300 nu och skaffade BirdAlarm, så att jag lättare kunde hänga med i svängarna när det dök upp rariteter och veckan efter uggleturen så hittade jag en fjällgås vid trådarängarna och blev av med larmoskulden. Samma morgon ädelkryssade (att själv upptäcka och artbestämma en fågel) jag också mindre sångsvan. En art jag nästan gett upp på min årslista.

Dagen efter hade vi hackspettstur med VOF och jag skulle äntligen kryssa vitryggig hackspett, vilket också gjordes. Av bara farten tog vi en rejäl omväg hem och åkte ut i norra Roslagen för att kryssa svartstrupig järnsparv som hittats där under veckan. Nu fick jag också chans att bli av med en skamart (arter som är ganska enkla, men som av någon anledning ändå inte kryssats) på min lista. Alfågel hittades rastande långt ut på havet.

kaspisk pipare Månadens fåglar   Mars 2014

Som om det inte var nog med svartsrupig järnsparv så dök det några dagar senare upp en kaspisk pipare i Södermanland. Tyvärr kunde jag inte åka på den på en gång, så min förhoppning stod till att den skulle stanna till helgen vilket den gjorde. Så på lördag morgon var jag där och kryssade ett förstafynd för första gången. En riktig kronjuvel på min lista.

En väldigt raritetsspäckad vårmånad. Även om april normalt är en bättre månad för rariteter så skulle det bli svårt att slå mars i år. Eller?

Kortfakta Mars

Antal rapporterade arter

Jag: 82 (nytt rekord)
Benjamin: 41 (nytt rekord)

Antal årskryss

Jag: 27
Benjamin: 35

Antal X

Jag: 4
Benjamin: 1

Minnesvärda observationer

  • Tre kryss samma dag, vitryggig hackspett, Svartstrupig järnsparv och alfågel
  • Galen ugglekväll med slaguggla på 3 lokaler, lappuggla på 2 lokaler katt-, pärl- och hornugglor
  • Mysmorgon på Trådarängarna med mindre sångsvan och fjällgås. Blev av med larmoskulden
  • Kryssade kaspisk pipare. Mitt första förstafynd på krysslistan
  • Benjamin kryssade äntligen slaguggla

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – Februari 2014

Jag ligger lite efter med mina månatliga sammanställningar av mitt skådande. Dels på grund av skrivkramp och dels på grund av att jag inte har tid på grund av jobb och att den mesta av fritiden spenderas med kikaren i hand.

Men här kommer en rapport från när vintern blev till vår.

Jag valde att starta månaden i skogen för att få in gråspetten på min västmanländska årslista. Ingen svår art att få in, men det brukar krävas lite tid och tålamod för att lyckas med det, så jag åkte ut till en matning där jag brukar se den. Var på plats innan fåglarna vaknar och tog mitt frukostkaffe i väntan på att solen skulle gå upp.

Det hela slutade med att jag fick se 4 hackspetsarter samtidigt på matningen. Spillkråka, gröngöling, större hackspett och så gråspetten.

gråspetten Månadens fåglar   Februari 2014

Sen följde några veckor med en ganska stor längtan till våren. Lite skådning i skogen med förhoppningar om hökuggla och tallbit var väl det av vinterskådningen som återstod för mig. Hökuggla lyckades jag hitta i skogarna utanför Virsbo, där jag också lyckades hitta en snösiska. Men tallbit gick jag bet på den här vintern. Bara att hoppas på några tidiga besökare i november-december för att få in den på årslistan.

Vårskådningen började sedan med ugglelyssning i skultunaskogarna och det gick sådär. Blåsten var ganska hård för det mesta och det var svårt att höra något alls vissa kvällar, men någon kattuggla här och en pärluggla där lyckades jag i alla fall med och sen en sparvuggla på väg hem från jobbet.

Runt den 20:e kom sen våren med buller och bång och den 22:a fick jag in min första februarilärka någonsin. Att våren sedan tog en paus gjorde att man i lugn och ro kunde kryssa av art efter art av de tidiga vårfåglarna, som gäss, svan, tofsvipor och lärkor.

Jag passade till och med på att skåda lite trut i hamnen i Västerås och såg möjligtvis en kaspisk trut. Lite för kort obs för att säkerställa den, och sedan hittade jag aldrig den igen i truthavet.

Kortfakta Februari

Antal rapporterade arter

Jag: 46 (nytt rekord)
Benjamin: 16

Antal årskryss

Jag: 13
Benjamin: 14

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 0

Minnesvärda observationer

  • 4 arter hackspett samtidigt på matning
  • Hökuggla på ett hygge efter ett antal försök
  • Ädelkryssade snösiska
  • Äntligen en februarilärka

Bloggar etiketter: , , ,

En makalös kväll

Det är något speciellt när man hör rödstjärten utanför fönstret för första gången varje vår. Normalt brukar jag vakna av den, men idag hörde jag den när jag kom hem från en helt sanslös fågelkväll. En kväll som egentligen inte skulle vara någon fågelkväll.

NPG hade kvällsmöte och Felle var på föreläsning med fotbollen. Jag och Lilleman skulle vara ensamma hemma, men en timme innan jag slutade jobba så kom det helt sanslöst galna larmet jag inte ens vågat drömma om.

Sveriges första prärietrana. I Västmanlan, i Svartådalen. Hittad av transkådaren framför alla andra. Daniel Green.

grus canadensis En makalös kväll
Foto: Wikimedia

Daniel hade sett den bra flyga förbi och folk var på väg för att hjälpa till att återfinna den, men när jag slutade var den fortfarande inte återfunnen. Lilleman som stukat foten ville inte åka dit och hjälpa till att leta och jag accepterade hans önskemål. Men Ejder på Västeråsfjärden som larmades ut på vårt lokala larmsystem accepterade han så vi gav oss iväg till Björnö och hittade lätt en guding med två ådor.

När vi stod där på klipporna på norra Björnö så kom då det efterlängtade larmet. Prärietranan var återfunnen och stod tillsammans med andra tranor på en åker söder om Västerfärnebo. Jag såg med vädjande ögon på min son och bad så snällt jag bara kunde och han sa ja.

Nu började även han att exalteras av denna fågel och ju närmare vi kom, desto ivrigare blev vi båda två. Ett vägbygge mellan Svanå och Rörbosjön höll dock på att ge mig ett smärre nervsamanbrott och när vi kom fram möttes vi av blandade miner. Glada och nöjda skådare som sett tranan och ivrigt letande och ängsliga skådare som väntade på att den återigen skulle titta fram, där den gick i en svacka på åkern.

Efter tips från några som sett den redan så bytte vi position och fick äntligen syn på huvudet. Strax därefter lyfte den tillsammans med de andra och drog norrut. En snygg obs på en riktigt snygg fågel.

Tack och lov flyttade den sig bara en kilometer, så andra skådare som var på väg missade den inte.

När vi åkte hem möttes vi av en strid ström av bilar med fågelklistermärken och X-märken. Nu var draget i full gång, men klockan började närma sig läggdags för Lilleman.

Väl hemma sjöng rödstjärten för oss och våren är med det officiellt invigd.

Bloggar etiketter: , ,

Skogsfågeldag

Idag började påsklovet på riktigt och jag tog sovmorgon för att sedan bege mig direkt ut i skogen. Tjäder och andra skogshöns stod på programmet.

Toftsjön och skogarna runt den har intresserat mig utan att jag gjort något besök. Den ligger ganska otiltgängligt till, så det rör sig inte om några blixtvisiter på väg hem från jobbet.

Runt själva sjön kändes inte skogen så tjädrig. Några gräsänder i sjön, sjungande mesar, bofinkar, järnsparv, gärdsmyg, rödhakar och en gammal havsörn som svävade uppe i skyn.

Nu tog jag bilen vidare så långt vägen gickk, till Skommarmossen. Där såg skogen mer lovande ut och det första som hände när jag klev ur bilen var att jag skrämde upp två orrtuppar. Även om skogen såg lovande ut så var det samma som nere vid sjön. En järnsparv fångade dock mitt intresse, eftersom den satt i en gran alldeles intill mig och sjöng. Här fanns läge att fånga denna anonyma lilla fågel på bild. Men den höll sig gömd och flög sedan iväg.

Nu fick det vara. Jag drog vidare till en annan plats, där jag haft tjäder förr och där man vet att det finns en gammal spelplats. Det var ganska ont om spår i form av spillning i vägkanten som man annars brukar hitta. Men en flock ängspiplärkor rastade på ett hygge. När jag fortsatte skogsvägen norrut med vinden i helt rätt riktning för mig så träffade jag på denna krabat.

mickel Skogsfågeldag

 

Han jagade smågnagare i dikeskanten och jag kunde följa honom i smyg ett bra tag. Väl framme vid vägens ände så stötte jag två järpar som födosökte i kanten av vändplanen. Jobbig art att få in på årslistan, så det var kul.

På vägen tillbaka hittade jag så äntligen en tjäder. En tupp som flugit upp i ett lärkträd. För långt avstånd för att fotas, men ståtlig var den.

Sen gav jag mig på att leta spår, och hittade till slut ett träd med en rejäl spillningshög under sig. Här hade det definitivt suttit en tjäder och kalasat en längre stund.

Innan jag klev in i bilen så lyckades jag också höra en skogssnäppa.

En lång dag i skogen, med skapligt resultat. Alla i Västmanland förekommande skogshöns på en och samma dag.

Bloggar etiketter: , , , ,

Idag fick mamma sin födelsedagspresent

Förra året när mamma fyllde jämt fick hon en upplevelse i form av ett orrspel med övernattning i skogen av oss.

Igår följde jag henne upp i skogarna i Svartådalen och övernattade i ett gömsle för att sedan få uppleva ett orrspel på riktigt nära håll.

Maten smakade bra, kojan och sängarna var bekväma och orrarna bjöd på show. Tack Daniel på http://www.birdsafarisweden.se/ för allt.

14 tuppar såg vi som mest samtidigt och en höna.

Övriga arter vi såg eller hörde var. Ljungpipare, gkuttsnäppa, skogssnäppa, sångsvan, trana, fiskgjuse, havsörn, enkelbeckasin, sånglärka, bofink, grönsiska och talgoxe.

Bloggar etiketter: , ,

Månadens fåglar – Januari 2014

Nytt år och ny årslista. För er som inte skådar så är listor något vi kryddar vår skådning med och eftersom kryssen kommer mer och mer sällan ju fler man får, så har de flesta av oss årslistor för att få den där extra kicken ett kryss kan ge lite oftare.

krysslista Månadens fåglar   Januari 2014

1/1 har vi ett litet årskryssarrally, jag och några skådarvänner och även om jag hade ambitionen att börja tidigt ute i skogen så gjorde sig nyårsfirandet påmint så jag tog sovmorgon till 7:30.

Årets första art blev en koltrast som varnade utanför dörren när jag klev ut och sedan avslutade vi dagen med Pizza och sammanställning av dagens fynd. 44 arter fick jag ihop vilket gav hopp om ett gott resultat i det stundande artrallyt. Roligaste arten var nog rapphöna.

De kommande dagarna fortsatte årskryssandet och förberedelserna inför artrallyt. Det milda vädret gjorde att vi hade ganska gott om sjöfågel i Västerås och vi började inse att det skulle krävas ganska bra resultat för att lyckas där.

Den 11:e gick sedan artrallyt av stapeln och våra förberedelser visade sig ge resultat, för vi fick ihop 54 arter på en dag och slutade på en delad andra plats. Roligaste art där var nog vår svarthätta.

Resten av månaden var det mest vintermatning och skogsutflykter. Jag började ugglesäsongen lite smått med kattuggla och en berguv och på Frövisjön låg isen och där hittade jag en flock snösparv. En ny art på den listan.

Kortfakta Januari

Antal rapporterade arter

Jag: 72
Benjamin: 13

Antal årskryss

Jag: 72 (nytt rekord)
Benjamin: 13

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 0

Minnesvärda observationer

  • Min första sävsparv i Januari
  • Rotade fram en snösiska i en gråsiskeflock
  • Förbiflygande kungsörn på skolgården igen!
  • Hittade en flock snösparvar på Frövisjöns is
  • Blev skrämd av en berguvshona som skrek till bara några meter från mig.

Bloggar etiketter: , ,

Tror jag hörde en pungmes ikväll

När våren börjar övergå till försommar har jag ett litet favoritstråk att promenera efter. Det börjar vid Björnöbron förbi Hässlö gård och vidare ut mot Trådarängarna. Ja man kan fortsätta ända ut till Gäddeholm, men jag brukar nöja mig med att gå till fågelskådarplattformen vid Trådarängarna och vända.

Den sträckan är väldigt lättpromenerad och det går att ta med sig barnvagn eller rullstol hela vägen och den erbjuder ett ganska rikt och skapligt varierat fågelliv hela vägen och när sångarna kommer igång är det som att gå rakt igenom en symfoniorkester.

pungmes Tror jag hörde en pungmes ikväll
Foto taget på Öland förra året

Ikväll ville vi höra rördrom och vattenrall, så jag och barnen tog delar av detta promenadstråk och exakt kl 18:09 stannade jag för att titta till några gäss som betade ute på en åker och då drog både rördrom och vattenrall igång ute i vasshavet.

Där kunde vi ha vänt hemåt igen om det inte var för att jag tyckte mig ana ett svart huvud sticka upp bland gässen som betade. Tyvärr var avståndet för långt för min handkikare så jag bestämde mig för att ge mig ut på den vall som löper längs bäcken i östra delen av åkern.

Det visade sig vara en lortig grågås, men när vi stod där på vallen så hör vi ett långt utdraget piiiiiiiiip som upprepas ett antal gånger. Jag och Lilleman tittar på varandra och utbrister pungmes!

Nu vänder vi oss om och börjar febrilt leta där ljudet kom från, men vi hittar tyvärr inget annat än en flock grönsiskor som kom flygandes in bland alarna.

Jag har tidigare blivit lurad av blåmes som har ett liknande läte, men den brukar avslöja sig och inte vara lika utdragen och framförallt inte upprepa sig så många gånger. Hade jag hittat en blåmes hade det hela varit okej, då hade jag kunnat avfärda pungmesen. Men nu hittade vi ingenting och lokalen har haft pungmes tidigare.

Så nu hamnade observationen i limbo. Jag är inte säker på att det var en pungmes och jag är inte heller säker på att det inte var en pungmes.

Jag larmade ut min obs på vårt lokala larmsystem och rapporterade den på Svalan som osäker artbestämning.

Nu är det bara att hoppas på att jag eller någon annan lyckas hitta fågeln, eller att någon med mer erfarenhet av arten kan spika den på lätet.

Bloggar etiketter: , , ,