Fåglar jag fotat – pungmes

Sverige är pungmesens yttersta utbredningsområde och ju längre söderut man ger sig desto större chans har man att se den. Men den häckar sporadiskt även här uppe i Mälardalen.

Jag kryssade den vid Albrunna kalkbrott på Öland. Då hade jag min brorson med mig och han påminner mig då och då om att det var han som hittade den när vi var där och letade.

Annars brukar man lättast upptäcka den med hjälp av lätet. Ett långt utdraget piiiiiiiip. Dock bör man se upp med rödhakar, blåmesar, entitor och koltrastar som också kan frambringa ganska långa sugande pip, men inte lika bra som pungmesen.

Fotad vid Albrunna kalkbrott 10 maj 2013

Bloggar etiketter: , , ,

Heldag i Hjälstaviken

Familjen ville till Gröna Lund, men jag vill inte trängas där, så jag droppade av dem på stationen och sen åkte jag hem och åt frukost och fixade matsäck och åkte till Hjälstaviken.

Väderprognosen såg riktigt lovande ut. Mulet men nederbördsfritt och uppklarnande väder framåt lunch. Riktigt nederbördsfritt blev det inte. När jag klev ur bilen kom det en rejäl regnby insvepandes, så det blev till att sitta kvar på parkeringen tills det regnat över. Tack och lov har de en riktigt fin fikaplats med tak vid parkeringen så jag plockade fram mitt kaffe och min matsäck och började lyssna och speja efter fåglar därifrån.

Efter en halvtimme slutade det regna och jag började bege mig mot fågeltornet. Fjällgås var dagens målart, men först skulle det botaniseras bland buskskvättor, stenskvättor mm på väg till tornet. Två gubbar jag mött vid parkeringen hade misslyckats med att hitta fjällgås, men det skrämde inte mig. Äldre män må vara erfarna, men de kan också vara bekväma och lite lata, så jag hoppades på det sistnämnda.

Väl framme vid tornet så började jag spana och efter en kort stund kom det ett sällskap med hund promenerande uppe vid ängarna vilket skrämde upp gåsflocken där och i röran som uppstod när de flög ner i viken så drog de flesta gäss sig ut på öppna vattnet. Då blev det ganska enkelt att hitta fjällgässen. Även om de simmade bland tusentals grågäss så är storleksskillnaden och även färgen så pass avvikande att det blir lätt.

Eftersom det inte var någon riktig fara så började alla gäss ganska omgående att simma tillbaka till sina rastplatser utmed vasskanterna och ganska snabbt blev fjällgässen ganska svåra att hitta och flera besökare som kom efter mig fick gå hem besvikna, trots att jag gjorde vad jag kunde för att hålla koll på dem.

Strax efter att gässen dragit sig ut på det öppna vattnet så kom en flock storspov flygandes, de verkade inte heöt bekväma med rastplatsen, så de flög runt ett par varv och försvann. Sen kom en ensam spov tillbaka, men den såg ut att ha ett väldigt tydligt ögonbrynsstreck. När den landade så kunde jag snabbt konstatera att det var en småspov. Ny art för mig i Hjälstaviken.

Efter ett tag började det åter regna och vi som stod där tog skydd under tornet och jag bestämde mig för att dra mig bort mot spången och gömslet när det väl slutade regna.

Jag hann inte så långt, för 100 meter från tornet mötte jag en skådare från Västerås så jag gick tillbaka till tornet igen och hjälpte henne med fjällgässen. Ett till synes svårt uppdrag så länge de höll sig ute i kanterna, men än en gång hade jag turen på min sida. Nu var det inte en hund utan en havsörn som satte fart på alla gässen och när de återigen låg ute på öppna vattnet var de busenkla att hitta.

Det blev en riktigt lång stund i fågeltornet, och den sista timmen tillbringade jag sedan på spången, där jag kunde årskryssa vassångare efter mycket möda. Ganska skum upplevelse, för det blåste och vassbladen prasslade så jag lyckades inte få pejl på varifrån surret kom utan det kom som från alla håll. Efter lite vankande fram och tillbaka lyckades jag i alla fall tillräckligt bra för att utesluta ren inbillning.

Skäggmesar i rätt stora mängder flög också kring spången.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – prutgås

Prutgås är en fågel som flyttar förbi Sverige både vår och höst. Bor man längs kusten eller besöker kusten under flytttiden så är prutgås ganska lätt att hitta. För en som bor en bit in i landet är den dock en raritet även om det årligen sträcker över en hel del flockar även här, men då ska man vara på rätt plats vid rätt tillfälle för det rör sig inte om något ihållande sträck utan det brukar vara någon eller några dagar detta sker.

En och annan prutgås brukar dock slå följe med andra gäss, främst vitkindade gäss och dessa kan man då och då få se rasta här i inlandet. Jag kryssade prutgås i Hjälstaviken och samma år fick jag även se en i Asköviken. Sen dess har jag kontinuerligt besökt Öland och prutgås är numera en trivialart för mig, men om det dyker upp en i Frövisjön så kan ni räkna med att det blir fart på mig.

Dessa prutgäss är fotade vid Ottenby fågelstation den 17 oktober 2015

Bloggar etiketter: , , , ,

Roadtrip med X

Jag och Benjamin har länge pratat om att ta en tur ner till Skåne. Dels för att Benjamin aldrig varit där och han vill gärna besöka alla Sveriges landskap. Men ännu mer för att det i Skåne finns en del för Sverige endemiska fågelarter som vi gärna skulle vilja kryssa. Svarthakad buskskvätta, sommargylling, gulhämpling och brandkronad kungsfågel verkar vara på väg norrut, för de har vi kryssat tidigare. Men kornsparv, fältpiplärka och trädgårdsträdkrypare har vi inte lyckats fånga in i våra kikarfält trots att vi haft chans på framförallt fältpiplärka.

I alla fall blev det bestämt att sommarlovet i år skulle inledas med en liten roadtrip söderut. Halland, Skåne och Blekinge skulle besökas och eventuellt skulle vi avsluta med en dag på Öland bara för att vi gillar Öland så mycket att det känns som att komma hem när man passerar Karl X mur och når Ottenby.

Nu blev det inte riktigt så. Vi startade med Öland och tog en natt där innan vi begav oss längre söderut. Nog för att vi älskar Ottenby, men på morgonen undrade vi om det verkligen var så klokt att åka ända dit ner bara för att övernatta. Nåja, det kunde ha larmats något kul och en sydnäktergal som senare visade sig vara en vanlig näktergal kittlade våra skådarnerver en smula.

I Blekinge blev det ett snabbt stopp vid en rastplats. Kissa och leta efter nötväcka (landskapsfåglar ska kryssas i sina landskap) gick ganska snabbt och sen bar det av mot Kristianstad och ett kort besök i Vattenrike. Naturum hade inte öppnat när vi var där så besöket blev ännu kortare än vi hade tänkt.

Nu var det bara till att kavla upp ärmarna och göra det vi hade kommit dit för. Kryssa fältpiplärka och kornsparv.

Brösarps backar, Drakamöllan och Ravlunda skjutfält var målet. Vi stannade först till vid Drakamöllan och träffade några andra skådare som berättade var de hade sett fågeln. Det fanns ytor att försvinna på så vi beredde oss på att få leta ett tag, men om det vore letandet och slitandet som varit målet så hade detta varit ett antiklimax. Vi gick upp till backarna ungefär en km från parkeringen och vips kom en fältpiplärka och satte sig framför oss. Lika snabbt var den borta. Men resans första X var ett faktum.

Ljuvligt vacker natur och förutom fältpiplärka lyckades vi hitta sandödla och blå kejsartrollslända där.

Nu var vi ju på roadtrip med X och sevärdheter som mål, så hur mycket jag än vill stanna och utforska denna underbara plats lite mer, så fick vi spara det till någon annan gång. Vi skulle vidare längre söderut mot Kåseberga och Ale stenar och sen skulle vi leta efter kornsparv.

Vid Kåseberga kunde vi se en annan karkatärsfågel för Skåne. 3 storkar sträckte ut när vi stod vid Ale Stenar. En sevärdhet som tyvärr var på tok för välbesökt för att vara riktigt bra. Dessutom har vi en större skeppssättning hemma i Västerås. Men miljön var precis som Drakamöllan lätt att förälska sig i.

Inte långt från Kåseberga ligger Peppinge där man fortfarande kan se och höra kornsparv. Vår andra målart för resan. Vi kollade artportalen var den fanns rapporterad och åkte upp på småvägarna. Strax innan vi kom in i Peppinge tvärnitade jag och utbrast. Var det inte den som sjöng? Vi vevade ner rutorna och lyssnade. Backade tillbaka, men det enda vi hörde var sånglärkor, så vi körde vidare mot den väg där den rapporterats. Vägen måste vara en av Sveriges rakaste traktorstigar. Flera km spikrak smal väg där vi sakta åkte med rutorna nere utan att höra något. Vi såg två fåglar som mycket väl kunde ha varit kornsparv, men avståndet gjorde det omöjligt att utesluta både gråsparv och gulsparv.

Nu valde vi att åka tillbaka till stället där jag trodde att jag hörde den genom stängda rutor. När vi kommer fram stannar vi bilen vid en korsning och fäller ner rutorna och voila! Där sjöng den. Snabbt ur bilen och fram med kikare och kamera för att försöka hitta fågeln. På en liten gren tillsammans med en gulärla hittade vi den, men den flög i väg ganska snabbt och började sjunga någon annanstans. Så där höll den på och vi gav till slut upp idén om att fånga den på bild.

Istället valde vi att dra så lång söderut man kan komma i Sverige. Smygehuk, där vi såg Sveriges  sydligaste skrattmås och åt Sveriges sydligaste matsäck.

Några mackor senare hoppade vi in i bilen och begav oss mot Falsterbo. Denna klassiska svenska fågellokal. Där hade vi inga fågelmål, utan besöket var mest för att få se lokalen. Falsterbonäset har en del gemensamt med Ottenby, med den stora skillnaden att fåglar och fågelskådare konkurrerar om udden med bonde, golfare, hästfolk och badturister och på så sätt blir den samtidigt Ottenbys raka motsats.

Vi campade på Ljungens camping och tog en kvällspromenad som enda fågelutflykt. Där denna gök var det mest intressanta vi såg förutom en liten flock mindre korsnäbb.

Morgonen efter var planen att dra till Halland, men fågelrapporterna därifrån kittlade inte vårt sug jättemycket, så vi bestämde oss för att göra ett försök på trädgårdsträdkrypare i Helsingborg som planerat och sen besöka Kullaberg och Kullens fyr innan vi bestämde fortsättningen.

Vi packade ihop tältet och gav oss iväg mot Pålsjö i utkanten av Helsingborg. På kyrkogården där fågeln senast var larmad lyckades vi inte hitta den och när kyrkogårdsarbetarna kom med sina gräsklippare valde vi att ta en promenad i skogen istället. Då sången är det absolut lättaste sättet att skilja denna fågel från vanlig trädkrypare höll vi ner förväntningarna eftersom det var relativt sent på säsongen och fåglar som gått till häckning sjunger mindre intensivt.

När vi gått igenom hela skogen och började komma ut på andra sidan hade vi nästan gett upp och lyssnade inte lika noga utan pratade mest om ditten och datten när vi plötsligt reagerade båda två. -Visst var det väl den? Vi stod knäpptysta och väntade. Där var den igen. Inget snack om saken och kryss nummer tre för resan var ett faktum.

Nu kände vi oss nöjda och drog vidare mot Kullaberg och Kullens fyr.

Det blev en intensiv roadtrip där vi fick se mycket av Skånes storslagna natur och kryssade de arter vi ville kryssa. Utöver det fick vi in landskapsfåglarna i sina rätta landskap. Nötväcka i Blekinge för oss båda och röd glada i Skåne som Benjamin saknade.

Vägen hem gick genom Småland och ett obligatorsikt stop i Gränna där vi provianterade polkagrisar och njöt av en av Sveriges mysigaste småstäder. Vi förundrades också över den lilla stadens vurm för André. Sveriges mest misslyckade äventyrare.

Sista stoppet blev sedan Tåkern och vi hann precis med innan Naturrum stängde där. Jobbade lite på Östgötalistan innan vi styrde hemåt för denna gången.

Fler besök i Skåne lär det bli och framförallt vill vi besöka Österlen och all natur kring Brösarp, men också Falsterbo. Kanske ett besök i början av september när det är Falsterbo Bird Show. Den som lever får se.

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Nilgås

Nu ramlar det in nya arter jag fotograferat. I förrgår fotade jag en vitgumpad buskskvätta genom tubkikaren och igår blev det en nilgås.

Just denna nilgås var den första som siktats i Västmanland och jag hade flytet att stå bredvid en skådare som hade lokalt köpingslarm när den upptäcktes, så jag fick reda på det riktigt snabbt.

Fotad i Norsa den 5 juni 2017

Bloggar etiketter: , , ,

Vi kryssar vidare

För några dagar sedan beklagade jag mig över att det var så glest mellan kryssen i år. Men sen brakade det sta. I förrgår upptäcktes en vitgumpad buskskvätta i Hedemora som jag och Benjamin kryssade i går.

Idag tog jag sovmorgon och åkte ut till Frövisjön för att ha något att göra istället för att bara sitta hemma och glo. När jag stod där så dök två andra skådare upp och de hann inte mer än ur bilen förrän det kom ett larm från Köping.

Nilgås i Norsa. Ny art för Västmanland.

Det blev till att ringa Benjamin och meddela att vi skulle åka till Köping, sen drog jag hem och hämtade honom.

Nytt X, nytt Västmanlands X, nytt foto X, nytt års X

Många kryss blir det.

Bloggar etiketter: , , ,

Vitgumpad buskskvätta

Det har känts en smula motigt på kryssfronten i år.  Ett tidigt kryss på vitvingad trut och endast ett kryss på vår resa till Öland och det var på vägen hem.

Men jag har å andra sidan inte dippat så mycket, så det mesta handlar om att rätt fåglar inte dykt upp inom min dragradie, eller att de dykt upp när jag inte haft möjlighet att dra.

Därför kändes det rätt bra när det larmades en vitgumpad buskskvätta i går. Även om jag var ledig så kunde jag inte åka direkt, men det ger ju bara lite extra spänning till det hela att vara lite kall och vänta en dag eller två.

Jag la ut ett samåkningslarm på vårt lokala larm och Benjamin messade en kompis så bilen fylldes och kl 07.00 rullade vi hemifrån mot Hedemora.

Väl framme så tog det 2 minuter så satt skvättan på en buske i andra änden av hästhagen.

Inte riktigt fotoavstånd, men en suddig bild med mobilen genom tuben fick jag i alla fall på den.

Jag brukar ju påpeka för Benjamin att det kan vara bra att inte bara kryssa och dra. Lära känna fågeln och kanske hitta något annat spännande. Men den här fågeln var vi klara med ganska snabbt, den betedde sig som en buskskvätta och avståndet var ganska lång. Det svarta huvudet och den vita gumpen gick ändå inte att ta miste på.

Nej, efter en kvart fick det vara. Det fanns busksångare och flodsångare i närheten och de saknade jag i år. Vårt resesällskap saknade dem dessutom helt, så nu skulle det fortsätta att kryssas.

Vi började med Djupdalen med flodsångare, två gräshoppsångare och en härmsångare.

Sen drog vi ned till Hällatornet vid Hovran och lyssnade på ytterligare en flodsångare, näktergal, busksångare, rosenfink och en hel del annat smått och gott.

Det hela slutade med 1 kryss, 3 årskryss och hela 23 nya arter på dalalistan för mig.

Nu tror jag att jag varit en smula slarvig med min dalalista för både kaja, kråka, blåmes och talgoxe var nya idag och jag är ganska säker på att jag både sett och hört dessa tidigare.

Bloggar etiketter: , ,

Fåglar jag fotat – pilgrimsfalk

Pilgrimsfalk har jag en hel del foton på, men många av dem är bilder på ungar som vi satt ut här i Västerås under flera år.

Numera häckar det pilgrimsfalk här i stan, så någon utsättning går inte att genomföra, men det var ganska roligt när vi gjorde det. Det blev uppmärksammat i media och vanligt folk intresserade sig för fåglarna.

Nu är det nästan bortglömt och om man är nere i hamnen och kollar in våra falkar som i vintras valde att stanna kvar så blir folk ofta förvånade när man säger att man tittar på pilgrimsfalkar. Sen blir de glada när de får titta på dem i tubkikaren.

En av ungarna vi satte ut 2013. Fotad den 9 juni på Djäkneberget i Västerås.

Vill man se pilgrimsfalk i Västerås nu ska man bege sig till lantmännens silo i östra hamnen och kolla på lådan som sitter i det nordöstra hörnet av silon. Där har de sitt bo.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – pilfink

Vanliga fåglar man har hemma på tomten är inte de mest fotograferade arterna kan man konstatera när man rotar igenom bilder efter pilfinkar, gråsparvar, talgoxar, bofinkar mm.

När det gäller pilfink som man egentligen borde kunna få riktigt nära och riktigt fina bilder på så hittar jag bara bilder på fåglar i ganska konstiga perspektiv.

Den här är fotat från Benjamins sovrumsfönster och jag har andra där de sitter på hängrännan, men inte en enda bild i ögonhöjd, trots att några brödsmulor på marken och mig liggandes på mage borde räcka.

Det kanske får bli sommarens projekt. Att få en bra bild på en pilfink.

Fotad hemma den 28 april 2012

Bloggar etiketter: , ,

Fåglar jag fotat – dubbeltrast

Precis när jag var klar med alla arter på O så fotokryssade jag en ny art. Dubbeltrasten har länge gäckat mig. Någon gång har jag haft riktigt fina obsar på nära håll, men inte haft någon kamera med mig. Men de flesta gångerna har de skygga trastarna flugit iväg när jag försökt fota dem.

Jag har inte kämpat hårt för att lyckats fota någon, utan jag ser dubbeltrast tillräckligt ofta för att förr eller senare få en bild på den. Visst blev det så. Jag och Benjamin kom åkande på en skogsväg och vid ett litet fält satt en fågel på en sten. Hade det varit höst eller tidig vår hade jag nog trott att det var en stenfalk när jag först såg den på håll, men nu blev jag nyfiken och plockade upp kikaren och konstaterade att det var en dubbeltrast.

Fotad väster om Svanå den 30 maj 2017

Bloggar etiketter: , , ,

« Äldre inlägg

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑