Jag vill redan nu passa på och tacka AIK för en helt underbar säsong, Stora silvret är bärgat men chansen att det byts ut mot något mer ädelt finns fortfarande och hoppet inom mig lever trots att det krävs hjälp av våra största antagonister, den onämnbara klubben från ladugårdslandet.

För lite drygt ett år sedan stod jag på Arosvallen och slets mellan hopp och förtvivlan under en på pappret enkel match som blev svårare än vad man kunde tro. Det hela slutade dock med en AIK-viktoria och segervrålet hördes vida omkring.
Under vintern och den tidiga våren startades sen arbetet med att styra den väldiga AIK-skutan vidare upp mot toppen och de vackra höjderna där vi hör hemma.
De så kallade fotbollsexperterna tittade nyfiket på och sågade det mesta som vårt tränarteam och sportledning höll på med.
Jag är inte förvånad över deras idag korkade och naiva slutsatser. Tittade man bara på ytan så verkade AIK: s bygge inte så märkvärdigt. Vad de flesta hade missat var att bygget involverade allt och alla från små nyfödda gnagisar till ekonomiskt starka aktieinvesterare. Och från det yngsta knattelaget till vårt stolta flaggskepp i allsvenskan.
En del journalister anade nog vad som var i görningen i och med kampanjen ”Black is back”.

Det var ingen vanlig klämkäck slogan som någon finurlig reklamare kommit på och sålt in, det var ett begrepp som startat bland supportrar. Det var AIK:s själ som väckt till liv och till skillnad från tidigare ledningar så förstod dagens ledning ganska tidigt att ta vara på denna starka urkraft som AIK begåvats med.
Det hela kanske inte är så konstigt när man tänker på vilka personer man hittar i AIK: s ledning. Många av dem kommer från supporterleden och tillhör denna urkraft.

I alla fall så fanns alla ingredienser för en lyckad säsong på plats redan i våras, även om media och många med dem vägrade erkänna det.
AIK med supportrar var dock övertygade om att säsongen skulle bli lyckad och om allt gick riktigt RIKTIGT bra skulle nog en plats i RL kunna komma på tal. Att vi skulle vara med och slåss om något guld vågade nog inte den mest inbitne optimistsupportern hoppas på.
Av någon anledning så lyckades dock Norling/Novakovic slå ett första slag med tärningarna så att vi hamnade på ”Chans” och fick upp ”Gå vidare till Norrmalmstorg” så på något sätt lyckades vi som borde stå på ruta ett komma runt hela spelplanen på ett slag.

Nu står vi här ett vinteruppehåll och 25 omgångar senare och drömmer om guld. Ett guld som inte glimmar i fjärran utan ett guld som är så nära att man nästan kan ta på det. Det gula laget från Knallebygden har visserligen redan händerna på det men allt kan fortfarande hända och ingenting är avgjort förrän den feta damen sjungit klart.

Jag vill tacka

Nebojsa Novakovic – för att du visat att anfall är bästa försvar.

Rickard Norling – för att du visat att kontinuitet inte är en personalfråga.

Daniel Örlund – för att du blivit bättre på fasta situationer

Jimmy Tamandi – för att du accepterar att spela vänsterback

Nicklas Carlsson – för att du tog bänkningen på rätt sätt

Nicklas Sandberg – för att du aldrig förivrar dig

Daniel Arnefjord – för alla dina framsteg du gjort i år

Markus Jonsson – för att du är Sveriges absolut bästa straffskytt

Kenny Pavey – för varenda meter du löpt och alla inlägg du slagit

Dereck Boateng – för alla underbara stunder

Dulee Jonsson – för alla passningar och uppspel

Daniel Tjernström – för högern mot djurgården och alla mil du springer

Mats Rubarth – för alla irrationella ryck du gör

Gabriel Özkan – för din inställning och glädje att få spela med AIK

Mattias Moström – för din fart och för att du aldrig slutar spela

Pierre Bengtsson – för din ungdom och spelmässiga mognad

Wilton Figueiredo – för alla skott du skjuter och mål du gör

Bernt Hulskler – för ditt slit i straffområdet

Miran Burgic – för ditt målsinne

Daniel Mendes – för ditt målsinne och din glädje när du gör mål
Utöver dessa så vill jag tacka alla andra ledare och spelare som deltagit och hjälpt AIK till en sagolik säsong som oavsett hur den slutar kommer att leva kvar i minnet och i mitt hjärta.