När verkligeheten överträffar dikten.

Igår var jag tillbaka i TV-soffan som jag första gången såg AIK ta SM-guld i. (okej soffan är utbytt, men den nya står där på samma ställe som den gamla) Den gången för 27 år sedan var det Ishockey och även då stod matchen i Göteborg. AIK mötte Björklöven i en avgörande match på neutral plan.

Valet av plats att se matchen  slog väl ut och när Tjerna slog in 1-2 så skrek jag likt Glenn Hysen för några år sedan ”Det är rätt gubbe som får göra det”. Efter att euforin lagt sig och grattis-sms:en började droppa in fick jag bara en stor klump i halsen och fällde en tår. Ingen hade kunnat regissera detta.

Efter matchen blev det middag, men jag hade ingen vidare aptit, det var för mycket endorfiner och sånt i omlopp i min kropp. Nu fanns det bara en tanke. Jag måste dit, jag måste till Solna och Stockholm och dela detta med andra gnagare. Jag måste möta spelarna när de kommer från baksidan.
NPG såg mest förvirrad ut när jag förklarade detta,  men jag förväntade mig inte förståelse, men som vanligt när det gäller mig och AIK så lät denna underbara kvinna mig hållas, och några timmar senare stod jag där på kungsgatan och väntade på mina hjältar, lika förväntansfullt som småflickor väntar på Westlife och andra pojkband.

Tänka sig vad fotbollen och kärleken till en klubb kan göra med en 37-årig man.

Långt innan spelarna anlände så började Chester och jag storkna i folkmyllret och ett tu tre så hade han lyckats ta sig upp för trappan upp till Regeringsgatan, själv tog jag rulltrappan på andra sidan gatan, men bron var avspärrad så jag stod där och såg honom på andra sidan, men var tvungen att ta ett helt kvarter runt för att ta mig till honom.

Snacka om att vi gjorde rätt som stod där. Ingen trängsel att tala om och sen kom hela laget ut på bron och till och från bron så tog de gott om tid att hälsa och krama om oss supportrar. Den som har ögonen med sig i klippet ovan lyckas nog se en guldrusig 2-barnsfar från Västerås som åkt upp enkom till Stockholm för att få möta sina hjältar.

Jag misstänker att en och annan av mina besökare ser detta som något överdrivet, men jag gillar helt enkelt inte att sticka :)

För övrigt har det inte varit sådan kaos på kungsgatan sen högertrafikomläggningen.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. HÄRLIGT! :) Jag såg dig tidigare Johan när jag kollade inslagen idag. Tycker däremot inte att du ser speciellt glad ut, kanske mest lättad. Kan förstå det. Ã…ter igen, stort grattis! Härligt! *high five*

  2. Säger du ”vajjert”..eller”bajen” till Bojan?…

  3. Johan, detta är,,,,,jag finner inga ord. Du borde verkligen börja sticka!!
    Du kan börja med en tubsjal i aik`s färger…….;0)
    .-= Annas senaste blog ..Mannen sätter ner foten!! =-.

  4. Gambleputti

    2009-11-02 at 23:27

    Tony// Den här tiden på året brukar jag tänka ”Nästa år då jävlar” så det infann sig en viss tomhet i all glädje, sen var jag nog lite trött av att leta efter chrille :)
    Micke// Jag är ganska säker på att jag säger ”Härligt Bojan” men när du säger det, så låter det fanimej som bajen, vilket jag definitivt inte säger.
    Anna// NEJ jag vill inte sticka, jag trivs bra med att var galen i AIK

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑