snart är det Sveriges nationaldag och en inte allt för vild gissning är att ett visst parti och dess anhängare vill att vi ska fira lite extra då, eftersom de ibland påstår att det är förbjudet att fira det fosterländska i Sverige, framförallt skolan får skit för att de inte tvingar ungarna att komma till skolan och sjunga nationalsången en helgdag.
I alla fall är det inte förbjudet, men det är en smula osvenskt att tokfira nationaldagen som en annan norrman. Vi är lite mer lugna i vårt firande och sparar på krutet inför den mest svenska av alla högtider, nämligen midsommar.
Med tanke på att motståndarna till det mångkulturella samhället är de som tjatar mest om nationaldagen blir det smått ironisk att det är det mångkulturella samhället som faktiskt så smått fått fart på firandet av Sveriges nationaldag.
Precis som med de flesta högtider så är det faktiskt influenser från utlandet som fått oss svenskar att börja uppgradera vår egen nationaldag.
Hade vi strävat efter ett homokulturellt (heter det motsatsen till mångkulturellt så?) hade kungen fortsatt att dela ut fanor på skansen på en vardagkväll och vi svenskar hade zappat till något amerikanskt skräp på någon reklamfinansierad kanal.
Sen hade vi i traditionell anda firat den inofficella nationaldagen några veckor senare med dans kring stången, sill, nubbe och blomsterkrans i håret.
Varför valde vi inte Midsommarafton till nationaldag istället?
Lämna ett svar