…är väl bara förnamnet på vad jag råkat ut för just nu.

Den senaste månaden har jag haft lite småproblem med ryggen. Lite stel och osmidig, men det går väl över har jag tänkt.

Tänk aldrig så är min rekomendation.

Igår natt hade jag somnat i soffan och vaknade mitt i natten och var då helt säker på att ett gäng elaka småtomtar försökte såga av min rygg. halvt invalidiserad lyckades jag på något sätt kravla mig upp för trappan och stupa ner i sängen. Resten av nattsömnen blev en smula fragmenterad.

Gårdagen tillbringades sedan i sängen, bortsett från några små utflykter till toaletten och en till köket.  Stackars Lilleman som är inne i en period där han vägrar vara ensam på nedervåningen. Han fick spendera tiden tillsammans med mig i sovrummet. Till slut blev han dock för hungrig och tog mod till sig och gick ner och hämtade lite kall pasta och falukorv från gårdagen i kylskåpet.

I alla fall fick denna smärta mig att ringa vårdcentralen och kom i kontakt med en sjukgymnast som gissade på att en rotnerv kommit i kläm.  Tyvärr hade de tid först på måndag och till dess är det vila och smärtstillande som gäller. När smärtan sätter in så är Ipren och Voltaren dock inte så mycket att hänga i julgranen.

Idag känns det i alla fall en smula bättre, eller rättare sagt inte riktigt lika illa som igår, men det är fortfarande sängläge som gäller och jag ställer in mig på att det mycket väl kan bli det några dagar till.

Tyck nu för guds skull inte synd om mig. Jag har bara ont. Är det någon det är synd om så är det NPG som får fixa allt sista minuten julstök själv. Själv ska jag göra ett tappert försök att griljera en skinka tillsammans med Flisan här på sängkanten, men det är också det enda jag kan lyckas med.

Bloggar etiketter: , , ,