Språkrådet släpper ju som bekant en lista med nyord i slutet av varje år och är man som jag lite språkligt intresserad är det alltid roligt att läsa vad språkrådet snappat upp när de lyssnat på folket under ett helt år.
Det absolut roligaste ordet i årets lista som jag totalt missat men som jag givetvis kommer att ta till mig och använda är flipperförälder. Motsats till Curlingförälder som tråkigt nog fått en betydelseförändring i Sverige och även om det känns tröstlöst så försöker jag ständigt föra tillbaka betydelsen till det som avsågs när Bent Hougaard myntade uttrycket.
I Danmark används det fortfarande om överbeskyddande föräldrar som likt curlingspelare sopar bort hinder för barnen så att de inte ska hamna i problem och konflikter mm.
Men när uttrycket nådde den svenska allmänheten så förstod uppenbarligen inte den stora massan skillnaden på att överbeskydda och att skämma bort, så därför används det mest för att beteckna en förälder som skämmer bort sina barn med tjänster.
Denna lilla notis om curling skriver jag bara för att jag nu ska förklara varför jag själv vill beteckna mig som flipperförälder.
Jag vill alltså inte stå i motsats till den allmänna betydelsen utan den ursprungliga. Jag skämmer gärna bort mina barn med att skjutsa dem till skolan, träningar mm. Plockar gärna bort deras disk från bordet mm. I sinom tid lär de sig nog att ta hand om så banala saker som att torka sig i rumpan, cykla till träningar och hitta hem från skolan mm.
Nej jag är flipperförälder genom att inte bryta konflikter för tidigt, eller genom att låta dem misslyckas och lära sig av sina misstag. Jag vägrar t ex att låta dem vinna i spel med flit, låter dem testa att gå ut med för lite kläder på sig så att de får egna erfarenheter och inser att de kliande långkalsongerna kanske är att föredra framför att frysa.
Så länge det inte är direkt farligt så kan det aldrig skada att låta dem prova själva. Därför ger jag t ex inte mina barn medhåll i konflikter med vänner, men de får alltid mitt 100%-iga stöd i att lösa dem.
Men oj vilken utläggning det blev om flipperförälder som bara skulle inleda det här inlägget som egentligen skulle handla om ordet appa.
Nåja, det får väl bli en lite kortare utläggning om det, för vad är det för ord egentligen? Känns en aning krystat och att herrarna och damerna i språkrådet mest kände sig tvingade att ta med något ord som hade med de smarta telefonerna att göra för att visa att de är med i tiden.
Jag har då aldrig appat en enda gång. Om jag använder någon term för att använda appar så är det mer specifika termer för appen jag använder just då. Wordfjuda, Faceboka, Twittra, Bumpa eller Fårskvära för att nämna några.
Hur är det med er andra. Brukar ni APPA?
Lämna ett svar