Lilleman ångar på mot 100 kryss. Idag tröttnade vi på Vasaloppet från TV-soffan och åkte ut till Hjälstaviken istället.

Vi började turen vid Parnassen (En lövskogskulle i södra delen av sjön) varifrån vi promenerade genom vassen till Kvarnberget och stannade till en stund vid vintermatningen där. Mest Blåmes, en Talgoxe och en Större Hackspett. På vägen tillbaka såg vi 4 korpar men i övrigt var det ganska lugnt i dimman.

Hjälstaviken - Parnassen

Efter den promenaden tog vi bilen till Hårby och plockade med oss matsäck och tubkikare för att spana efter gäss. Ett 50-tal Grågäss och eventuellt någon enstaka Sädgås spatserade på ängarna direkt nedanför parkeringen, men i övrigt såg det lugnt ut. Dimman hade väl gjort att de stannade på nattkvarteren.

Nytt för i år på vägen ut mot fågeltornet är små färglada hus med information och klurigheter för barn, så Lilleman blev riktigt inspirerad och sprang före mig hela vägen, så avsaknaden av Sädgäss gjorde honom inte direkt nedstämd.

Diset som legat tungt över sjön och ängarna hela tiden hade nu lättat och solen började skina från en nästan klarblå himmel så promenaden ut mot tornet blev riktigt angenäm. 200 meter från tornet finns en liten rastplats där vi satte oss ned och åt vår medhavda matsäck.

Efter att matsäcken var uppäten tog vi oss ut mot tornet, men stannade till en kort stund för att kolla några gäss som betade på ängen nedanför tornet. När jag försökte rätta till stativet så att även Lilleman kunde kolla på dem utbrister han. ”Kolla vilken stor flock” och där kom en flock på säker 500 gäss inflygande norrifrån.

Jag ville givetvis återvända upp mot parkeringen, men Lilleman ville gärna se om det fanns något mer färglatt litet hus ute vid tornet så det blev till att gå vidare de sista 100 metrarna och ta en titt där.

När vi gick tillbaka mötte vi ett par som varit uppe på kullarna när flocken anlände och frågade vad det var för gäss i flocken. Sädgäss och Grågäss, men också minst en Bläsgås.

Bläsgås innebar X för Lilleman så nu blev det återigen fart på de korta benen. Här gällde det att hålla ned förväntningarna. Att hitta en ensam bläsgås bland 500 andra gäss kan vara knivigt även om den vita bläsen i deras panna urskiljer dem ganska markant.

Nu hade vi sådan tur att när vi kom tillbaka till ett bra tubavstånd för flocken så fanns det en skådare där som redan hittat Bläsgåsen så vi slapp leta. Den hade dessutom den goda smaken att visa upp sitt ansikte för oss direkt så det blev aldrig några tveksamheter eller bläddrande i fågelböcker för att kolla andra svårare kännetecken för att urskilja den.

X nummer 90 för Lilleman var ett faktum. Dessutom årskryssade vi båda Tofsvipa och Sädgås och hade en underbar dag i vårsolen som värmde trots att det bara var 0-gradigt där ute på Upplandsslätten.

Bloggar etiketter: , , ,