Godisgris.se

Jag har absolut ingenting att säga - och jag säger det!

Månad: maj 2012 (sida 1 av 2)

Jag är inte sentimental! Eller?

Jag gjorde en systemåterställning av en dator idag och med all den väntetid som uppstår med det passade jag på att formulera och skicka iväg ett litet avskedsbrev eftersom jag ska sluta på mitt nuvarande jobb.

Om man frågar mig så anser jag att jag inte är mycket för avsked och allt vad det innebär. Jag tycker nog att det räcker med att säga tack och hej och sen är det bra.

Det är ju trots allt inte så att jag skickas ut i omloppsbana kring jorden för att aldrig återvända och med sociala medier och ny teknik så har det ju aldrig varit enklare att hålla kontakten med gamla vänner och bekanta.

Nej, jag är inte den sentimentala typen. Jag är krass och en smula känslokall av mig och det trivs jag med.

Fast när jag satt där och skrev och ändrade mina formuleringar så slog mig plötsligt tanken att det kanske är just precis tvärt om. Det är kanske inte coolhet som gör att jag hanterar mina avsked med kyla. Jag är kanske så sentimental av mig att jag måste vara så iskall för att kunna hantera detta på ett tillgjort lite manligt sätt.

Nu när jag sitter och läser svaren på det mail jag skickade så blir jag ännu mer övertygad om att det är så, för det är smått omöjligt att hålla tårar borta över den vänlighet och tacksamhet som strös över mig i dem.

Nog för att jag kommer att börja på ett riktigt roligt jobb till hösten, men jag kommer nog att sakna mitt gamla jobb mer än vad jag vill erkänna. Fast det hade jag gjort oavsett om jag stannat eller inte, eftersom mitt gamla jobb i princip försvann i och med en omorganisation.

Nu åker jag hem och snyftar lite för mig själv i smyg.

Dags att sluta leka kontor och börja jobba på riktigt igen

Igår skrev jag på mitt nya anställningsbevis, så nu är det definitivt klart och officiellt att jag slutar jobba på IT-avdelningen och börjar jobba som Förskollärare i en förskoleklass på Hagabergsskolan i Västerås.

Den första augusti är jag tillbaka

 

En sån där måndag

När jag vaknade i morse kändes allt bra. Utsövd och pigg och allt under kontroll.

Så kändes det tills jag satt på tåget och skulle plocka upp telefonen ur fickan.

Då kom jag på att telefonen ligger på köksbordet där hemma. Givetvis satt jag på direkttåget till Stockholm så att vända i Enköping gick inte.

Kommer till Stockholm och inser att jag har exakt 3 minuter på mig för att hinna med nästa tåg tillbaka. Annars är det till att vänta en timme. Jag hann men det är väl också det enda som jag lyckats med.

Nu sitter jag på tåget tillbaka och konstaterar att jag inte har några hemnycklar på mig. Jag lånade ut mina till Flisan.

Hoppas verkligen att NPG är på jobbet så att hin inte är på någon utflykt med ungarna.

 

Hare bra!

Hare

En helt vanlig dag på tåget

Sitter just nu bredvid en närsynt dam som suckar ljudligt och släpper i från sig en del andra kroppsljud också. Dessutom luktar hon illa.

Kommer inte att bli svårt att acceptera en vardag utan tågpendling i Augusti.

Dagen i bilder

Fasan

En Fasan i närheten av Myrby

Sädesärla

Sädesärla i Forsby

skalbagge

Okänd skalbagge vid Hässlö (Någon som är bra på kryp, får gärna artbestämma den åt oss)

hässlö

Ute vid bäverhyddan, halvvägs till Gäddeholm

Västerås

Västerås i Solnedgång sett från Björnöbron

Skit i hockeyn

Hockey på TV attraherar mig inte nämnvärt just nu. Framförallt inte VM som känns mer och mer krystat för varje år.

Jag tog en tur ut till Hässlö för en kvällspromenad med fågellyssning istället. Eftersom jag känner mig ganska kass på just läten har jag lagt upp ett litet träningsprogram där jag börjat med att lära mig några enstaka fåglars läten så att jag kan spika dem snabbt. Detta leder då till att bruset* blir mindre och mindre när man försöker lyssna.

*med bruset menar jag den kakafoni av fågelsång man kan uppleva och där det känns omöjligt att identifiera någon enskild art.

Jag har börjat lite enkelt hemma på tomten och i Malmabergsskogen samt några promenader runt Bjurhovdaspåret och på Björnön. (Se där. Johan får lite motion på köpet). Nu sätter jag lätt Lövsångare, Svarvit Flugsnappare, Kungsfågel, Taltrast och Grönsångare. (Koltrast, Bofink, Talgoxe, Blåmes och Gulsparv är arter jag kännt mig trygg med sedan tidigare)

Idag höjde jag ribban rejält och gav mig alltså ut dit det finns gott om sångare och annat som lever om i buskar och vass. Hur skulle det nu gå. Skulle det vara en kakafoni som jag upplevt tidigare, eller skulle jag kunna urskilja flertalet av arterna.

Jag tycker nog att jag lyckades bättre än förväntat.

19 arter och minst 39 individer lyckades jag identifiera bara på läten.
2 st Gräshoppsångare, 2 st Trädgårdsångare, 2st Koltrastar, 6 st Näktergalar, 2 st Törnsångare, 1 Gök, Minst 10 Sävsångare, 3 Rörsångare, 1 Rördrom, 1 Vattenrall, 1 Skrattmås, 1 Tofsvipa, 1 Fasan, 1 Större Hackspett, 1 Göktyta, 2 st Bofinkar, 1 Svartvit Flugsnappare och 1 Taltrats.

I morgon ska jag på morgonpromenad runt Ångsjön söder om Irsta och träna ännu mer.

I ljusets hastighet och lite till

Om man hade en bil som kunde åka snabbare än ljusets hastighet (299 792 458 m/s) så borde man enligt mig åka ifrån sig själv. I alla fall det man ser av sig själv, på samma sätt som att man åker ifrån sitt eget ljud när man passerar ljudets hastighet.

Jag är ingen fysiker, så jag reserverar mig för att jag faktiskt kan vara helt ute och cykla i mitt resonemang just nu.

I alla fall så tycker jag att det som borde hända om jag passerar ljusets hastighet i sin Ford Mondeo är att man fortfarande ser bilen åka i ljusets hastighet, fast att den egentligen befinner sig framför den bil man nu ser.

Detta får mig att undra vad som då händer om man slår på helljuset.

Blir man bländad i backspegeln av sig själv?

 

Stadsskådning

En stor del av tjusningen med fågelskådning är naturupplevelsen och att det ger mig en morot att faktiskt vistas mer ute i skog och mark.

Men man behöver inte alltid bege sig ut i vildmarken för att hitta fåglar. Staden ger också möjlighet till rolig skådning mellan varven. Då menar jag inte duvor och gräsänder i stadsparken. Nej det finns faktiskt en hel del lite mer spännande fynd att göra som t ex den här Mindre Strandpiparen som jag hittade idag på en rivningstomt mellan Järnvägen och hamnen.

Mindre Strandpipare

På samma ställe har jag tidigare hittat Svart Rödstjärt, Hämpling och sett en Drillsnäppa flyga förbi.

Inte långt därifrån ligger ”Skitviken” som vintertid bjuder på Kungsfiskare och Smådopping och i Östra Hamnen häckar både Rörhöna och Skäggdopping.

Perfekt för lunchpromenaden, eller som idag när jag hade 10 minuter att slå ihjäl när jag skulle på skolrådsmöte på mina barns skola.

Braxen

Tror du detta inlägg handlar om fiske så blir du besviken. Jag smiter nämligen mellan med en språkfråga om namnet på en fisk jag förvisso fått på kroken några gånger.

Braxen

Jag stör mig nämligen en smula på namnet. Braxen låter ju som om det vore i bestämd form. Vilket i sin tur leder till att mindre upplysta personer också tror att det är så och kallar fisken för Brax vilket är fel.

Det är mycket förbryllande, för om Braxen nu är grundform, vad heter det då i bestämd form. Braxen känns fel eftersom det är grundformen, men Braxenen känns ju ännu mer fel. Lite som när skåningar säger cykelen och nyckelen.

Vidare blir det ju helknasigt i plural också. En Braxen, flera Braxens? Braxenar? Braxnar?

Vem som än kom på namnet på firren så kan det inte ha varit någon med högskolepoäng i svensk grammatik.

Lagom till att inlägget var färdigskrivet så kom jag på den goda idén att googla ”Braxen” och fann följande på Wikipedia.

Artnamnet braxen kan härledas från det fornsvenska braxn, som bygger på ett germanskt verb med betydelsen glimta, glänsa.[5] Därav blir nutida pluralformen braxnar helt naturlig. Den nutida singularformen braxen är troligen bildad för att underlätta uttalet; för en nutida svensk är det något besvärligt att bokstavstroget uttala braxn. Också i bestämd form singularis heter det braxen.

Ibland hör man singularformen ”brax” och även böjningsformerna ”en brax, den braxen, flera braxar.”
Denna form kan inte klassas som helt ”felaktig” om man ser till språkbruket i stort. Även i vissa dialekter används helt enkelt benämningen ”brax”.

Så var detta utrett, men jag tycker fortfarande att det är ett urbota korkat namn och röstar på att vi går tillbaka till det gamla hederliga ”Braxn”.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑