Godisgris.se

Jag har absolut ingenting att säga - och jag säger det!

Månad: juli 2012 (sida 1 av 2)

Sista sönda’n

…på semestern alltså.

Jag fattar inte riktigt att det bara är tre dagar till att jag börjar jobba som förskollärare igen.

Spännande är bara förnamnet.

 

Skäggmes

Idag åkte jag själv iväg till Hjälstaviken och smög omkring i vassen på en spång som kallas WWF-spången. På den spången kommer man verkligen ut i vasshavet som omger den avsnörda gamla mälarviken.

Syftet med detta var att jag ville se Skäggmes. Fågeln tillhör inte de ovanligaste fjäderfäna i Sverige, men dess val av biotop att vistas i gör den lite knivig att hitta.

Den föredrar nämligen att hålla till i stora bladvassbälten och till skillnad från sångarna så för den inte så mycket liv så man måste spetsa öronen ordentligt och hoppas på lite tur.

Att jag var ensam underlättade det hela och jag kunde ensam smyga fram och tillbaka på spången och lyssna, och hålla utkik. Ett äldre par som satt och picnickade vid bron som går över ån som förbinder Hjälstaviken med Mälaren var ute i samma ärende, men de hade inte hört eller sett något.

Jag fortsatte att smyga fram och tillbaka och tittade på trollsländor och andra småkryp samt några fiskande Fiskgjusar, men de enda pip jag hörde från vassen tillhörde Sävsångare, Sävsparvar och en familj Gulärlor. Inga Skäggmesar.

Högsommarvärmen gjorde mina promenader lite småjobbiga och det var ganska gott om broms efter spången. När jag vandrat fram och tillbaka i nästan två timmar bestämde jag mig för att ge upp och smög min sista vända tillbaka mot parkeringen.

Då hörde jag ett pip inne ifrån vassen som möjligtvis kunde vara det jag sökte och jag kontrollerade med mitt inspelade ljud i mobilen. Visst var det en Skäggmes som ropade svagt. Dock sågs ingen fågel till i närheten av spången i den täta vassen och jag gick vidare. 2-3 steg hann jag ta innan det lockade riktigt nära och sekunden senare fick jag syn på en fågel och sedan kom 2, kanske 3 till. De kom snabbt och försiktigt fram och flyttade sig en efter en över spången in i vassen på andra sidan.

Ett riktigt bra fotoläge när de satt på räcket, men givetvis strulade jag med kameran så några bilder blev det  inte.

På vägen hem gjorde jag ett kort stopp vid Granngården nere vid Östra hamnen för att se om det fanns några Turkduvor på plats. Vilket det gjorde.

Ett kryss och ytterligare en fågel på min årslista i Västmanland blev dagens resultat.

En dag i bilder

 

Storavans våtmark

Vi har ju mest farit ut mot kusten och letat fågel sen vi kom upp för en vecka sedan. Inte ända ut i skärgården, men det är mot Bottenviken vi sökt oss och då mest mot Kallax hamn. Mest i förhoppning om att se någon Småtärna som sporadiskt sets där, men för Lillemans del också för att se Skräntärna.

Igår fick vi en fin uppvisning när vi under en längre tid följde den (Skräntärnan) då den fiskade längs strandkanten. Riktigt häftiga dyk den gör med plask värdiga en Fiskgjuse.

Jag har ju hållit koll på Svalan om vart det rapporteras ifrån för att få tips på andra ställen, men det har mest varit rapporter från Haparanda Sandskär ute vid havsbandet, där NOF har en fågelstation. Sen lite ströobsar längs älven och byarna runt Luleå. Det verkar inte vara någon riktig aktivitet på de lokala skådarna, vilket är förståeligt med tanke på att höststräcket inte riktigt kommit igång. (eller så letar jag på fel ställen)

Storavan i Boden har det rapporterats ifrån, mest en Skäggdopping med ungar, men också några vadare och lite vitfågel. Ingenting som attraherat en färd inåt landet. Idag hade de dock rapporterats Brun Glada därifrån vilket väckte min nyfikenhet. Jag hade inge större förhoppningar. Rovfåglar opererar över lite större områden än vadare och änder så även om den var rapporterad som stationär så var sannolikheten att den skulle visa sig för oss liten, men Småtärnan skulle nog inte visa sig ikväll heller så vi gav det en chans och åkte till Boden.

När vi kom dit så blev man en smula fundersam på om vi åkt rätt. Ett stort industriområde, med återvinningsstation och vägen var knappt farbar med alla tjälskott, men när vi kom fram kunde vi andas ut. Längst in på den gropiga vägen hittade vi en liten vacker oas, med ett fågeltorn i två våningar och grillplats.

Storavan

Till skillnad från många andra torn som är placerade för morgonpigga skådare var detta torn placerat på den västra stranden med solen i ryggen under kvällstid vilket gav oss en vacker vy över den lilla sjön. Bara ett stenkast från Bodens Centrum. Det vore nog på plats att skylta och informera om detta bättre.

Storavan Boden

Fågelmässigt var det inte någon större fart just när vi kom. Skrattmås och trutar i mängder i hela sjön och en Skräntärna (Just nu hittar jag dem överallt). Två Skogssnäppor i södra strandkanten och Krickor runt om i vassen. Å så Skäggdoppingen med ungar mitt i sjön.

Efter en kvart blev det dock full fart på måsarna i södra änden av sjön och Lilleman får syn på en rovfågel som är på väg att försvinna bakom träden. Nu gällde det att snabbt få in den i tuben, vilket senare visade sig onödigt eftersom den vände och flög över tornet. Ganska härligt att se den kluvna stjärten och konstatera att det var en Brun Glada. Förväxlingsarterna är väl inte så många. Framförallt Brun Kärrhök och den är vi allt för väl bekanta med både Lilleman och jag, för att veta att det inte var.

Jag fick den på bild utbrister Lilleman glatt och visar mig kameran och visst var det så. Ett lite suddigt foto, men man kan se den kluvna stjärten om än inte helt perfekt. Tyvärr han vi inte se vad det var hen hade i klorna, men en måsunge skulle väl inte vara en helt oäven gissning med tanke på livet de förde.

Brun Glada

Kryss för både mig och Lilleman även om jag tidigare hävdat att jag sett den Bruna Gladan i Skåne, men det har reviderats till en Röd Glada som är mycket vanligare där och med ännu mer kluven stjärt och det är mitt starkaste minne av de obsarna.

Senare tog vi en promenad upp mot Nedre Avan, en ännu mindre sjö med ett väldigt litet fågeltorn. Så litet att jag knappt skulle vilja kalla det fågeltorn. ”Det här ser ut som ett jakttorn” Som Lilleman sa.

På vägen dit fick vi gå under järnvägen på en gallerspång eftersom det flöt en bäck i samma undergång. Mitt under såg jag hur det rörde sig i vattnet. En liten Gädda som simmade omkring och var lite konfunderad över vart den skulle ta vägen. Innan Lilleman hunnit se den hade den dock stuckit som en pil och lämnat ett slammoln efter sig.

Vid det s.k Fågeltornet som vi tyckte var ett jakttorn så såg vi inte en enda fågel, men dock en Bisam som satt och putsade sig vid sin hydda. Synd att man inte hade någon bössa med sig. Hade blivit en fin mössa.

På vägen tillbaka smög vi tyst när vi kom tillbaka till järnvägsundergången, bäcken var grund och i mitt tycke fanns det inte så många andra ställen att ta vägen för Gäddan, så den borde vara kvar där någonstans. Mycket riktigt var den det och nu fick också Lilleman en fin titt på den.

Vi tog en liten titt från det stora tornet när vi kom tillbaka. Skräntärnan var borta, men annars var det hela sig likt.

Vi tog vägen på andra sidan älven hem och åkte färja mellan Avan och Norra Sunderbyn, bara för att vi kände för det. Visst är det härligt med semester.

Norrbottens vackraste hygge

På väg mot Luleå söderifrån vid Måttsund finns det en skylt mot E4:an där det står ”Norrbottens Vackraste Hygge”

Hur tänkte de där? Att tävla om vackra hyggen är som att tävla om vem som sett den gråaste regnbågen, eller om vem som viskade högst.

Det hör till sakens natur att ett hygge aldrig är vackert. En gris är alltid en gris även om man sminkar suggan och klär upp den.

Rätt formulering skulle givetvis vara ”Norrbottens minst fula hygge”

Sen far tankar i huvudet på varför folk får så urbota korkade idéer som att ha skönhetstävlingar för kalhyggen. Enligt de som delar ut priset så ska det öka förståelsen för hyggen. Men jag blir bara förbannad när de försöker låtsas att det är något vackert de skapat. Jag vet att hyggen gör nytta, och är en nödvändighet i vårt samhälle. Det vore bättre om de satte upp skyltar på alla hyggen utmed vägar med kort information om nyttan dessa hyggen gör.

Enligt länken ovan så var 10 hyggen nominerade. Vad hade de för bedömningskriterier när de utsåg vinnaren? Och vilken tur de hade att just det hygget som låg utmed E4:an var vackrast. Tänk om ett hygge mitt ute i vildmarken där ingen åker förbi hade varit vackrast. ?

 

Ingen idé att förklara…

…för den som int’ begrip’

Jag tror gott om folk, och tycker att vi lever i ett upplyst samhälle där kunskap och fakta på något sätt är grunden till kloka beslut och vägval.

Givetvis är det väl så att man inte alltid tar de klokaste besluten, och att man upptäcker kunskapsluckor lite här och var, men vår gemensamma kunskap räcker för det mesta till för att kunna skicka hissen ända upp.

Men trots all den kunskap och trots all information som finns tillgänglig bara några klick bort på närmsta sökmotor så lyckas man stöta på dumhet och en rent avog inställning till vår samlade kunskap.

Hur är dessa människor egentligen funtade? Är det så enkelt att någon spikat igen skåpluckorna hos dem, så att de helt enkelt inte kan få in alla koppar i skåpet, eller känner de sig hotade på något sätt.

Den värsta avvarten av denna anti-kunskapsinställning är självklart främlingsfientlighet men jag hittar samma attityd lite här och var, och det skrämmer mig att det finns så mycket dumhet.

Nu senast har jag haft en diskussion med en förmodad bonde i Vetlandatrakten som påstod att en relativt enkel forskning om Sånglärkor bara var påhitt och att sånglärkan inte alls minskar i antal.

Det är Lunds Universitet som med hjälp av data från Artdatabanken bedriver denna forskning och det är ganska dystra siffror man ser. Från att ha haft en population på över 2 miljoner i slutet av 70-talet är Sånglärkorna nu nere i c:a 800 000 individer. En minskning med 75% på bara några årtioenden.

Vidare forskning på orsakerna till denna minskning pekar på ett effektiviserat jordbruk och engelsk forskning som kommit längre på området har lösningar som nu testas i Sverige. Denna fortsatta forskning om orsaker och åtgärder är i sin linda och inte helt fastställd eftersom det inte bara går att applicera resultaten från England till svenska förhållanden.

Men det är inte den forskningen han ifrågasätter, utan det är faktan om minskningen han ifrågasätter.

Varför? Det är ju bevisat bortom allt tvivel att så är fallet och ingen har anklagat någon endaste bonde för att det blivit som det blivit. Jord- och skogbruket förändras hela tiden och med det också populationer av fåglar, växter och djur. Det är den verklighet man får leva med om man ska ha ett aktivt Jord- och Skogsbruk. När forskarna som i det här fallet kommer fram till oroväckande fakta innan det är för sent så borde man väl som Jordbrukare bli tacksam för det så man hinner förändra sina metoder.

För det är ju faktiskt så enkelt att vissa arter är helt beroende av odlingslandskap, och jordbruket har glädje av dessa arter och sparar på lång sikt pengar på att ha en större mångfald på sina marker. Med gott om insektsätande fåglar minskar t ex behoven av bekämpningsmedel.

Ett sterilt landskap kommer på sikt att utarma jorden och ge sämre skördar, så var du glad åt att lärkan visar oss att vi pressat naturen lite för långt, istället för att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att det man gör inte påverkar den ett dugg.

 

Det var ett tag sedan….

image

…man spelade när man loggar in och det ser ut som ovan va?

Facebook muppar sig

Kanske inte hela facebook, men visningen av nya foton i album muppar sig i alla fall.

Tidigare har det alltid publicerats info i tidslinjen om att jag lagt upp ett visst antal foton och i vilket album jag gjort detta.

Nu kommer det bara upp info om att jag lagt upp en bild på tidslinjen och sen plockar facebook upp någon bild på måfå känns det som.

Kanske inte hela världen, men tillräckligt irriterande för att jag ska skriva ett gnälligt blogginlägg om det.

Jag vill ju att alla bilder jag lägger upp i olika album ska få chansen att exponeras för allmänheten. Det är ju trots allt inte många som bläddrar vidare i albumen, utan nöjer sig med att kolla på de bilder som kommer upp i tidslinjen om ens det.

Nu har jag tex lagt upp en riktigt fin bild på en Rödbena, och en kanske inte lika fin bild på en Skräntärna som ingen verkar ha sett.

Bu för muppigt facebook.

Lilleman missade två kryss idag

Solen fortsätter att skina på oss här uppe i norr. Förmiddagen gick till bad och till och med NPG doppade sig idag.

På eftermiddagen blev det shopping, men då stannade jag och Lilleman hemma och rullade och stekte köttbullar istället.

Efter middagen ville jag iväg och kolla på fåglar, men fick ingen med mig så jag drog iväg själv.

Kallax hamn har jag frekvent besökt när jag varit här och idag ville jag gärna lite längre ut. Kanske fanns det större möjlighet att hitta småtärnor då. På väg mot Kallax By finns det en del avtagsvägar att utforska. Jag började med den som går ut mot flygflotiljen, men den var givetvis bommad bara en kort bit in. Lulnäsvägen som kom därefter var lite mer lovande, med tanke på att det stod Lulnäset 4 på skylten. 4 kilometer rakt ut borde leda mig till havet.

Det gjorde den också, men tyvärr var det tomter längst ut och ingen allmän strand i sikte. Jag fortsatte dock att utforska avtagsvägarna och hittade en spännande skogsväg. Lite skogsfågel är inte heller fel och bara några hundra meter in så fick jag syn på en Gråspett. Årskryss för mig och om Lilleman varit med så hade det varit kryss. När jag sedan snirklat mig ut till stranden på denna väg så visade det sig vara samma visa här. Tomter hela vägen och privata bryggor. Ingen idé att stanna här. Så jag begav mig mot Kallax hamn istället.

Strax efter att jag plockat upp tuben så kommer en Rödbena trumpetande rakt emot mig. Ser den mig inte hinner jag tänka när den slår sig ned 4 meter från mig. Uppenbarligen inte! Försiktigt startar jag kameran och får några riktigt fina bilder på den.

Rödbena

Inte så fasligt långt därefter blir det lite liv på Skrattmåsarna och när jag tittar dit så är det en Skräntärna som jagar bort några måsar från en sten den uppenbarligen anser sig ha besittningsrätt till.

Där blir den sen sittande resten av kvällen. Även denna art hade gett Lilleman ett kryss. Men han valde som sagt att stanna hemma.

Skräntärna

Jag dröjer mig kvar länge vid hamnen och byter sida och går längst ut på en pir och spejar över fjärden efter småtärnor, men inte en enda syns till. Trots det så är den en stilla och lugn kväll i hamnen och gott om fågel. Småskrake, Kanadagäss och Skrattmås i mängder, en orolig Storspov som ömsom skriker från en sten och ömsom cirkulerar över skogen. Jag misstänker att det finns någon rovfågel där, men hittar ingenting. Längre ut på fjärden finns en stor flock änder, men min tub räcker inte till för att identifiera dem. Troligtvis Vigg, för en och annan sådan dyker upp även en bit in.

 

Semesterskådning

Semester gör att man inte längre tar sig tid att blogga lika mycket, men det händer saker hela tiden så nog finns det att blogga om allt.

För en vecka sedan var jag i Grövelsjön och nu är jag i Södra Sunderbyn mellan Luleå och Boden. Sen har jag hunnit med att försöka hitta lite vadare hemma i Frövisjön, Asköviken och Skultunasågen. Just vadarna har inte skådats med framgång hemma, men jag har ändå lyckats med 2 X under veckan och Lilleman har fått 3 X.

Det hela började på vägen hem från Grövelsjön (som ur ett skådarperspektiv var en katastrof) Men vi stannade vid Njupeskär på vägen hem och där ska man kunna se Jaktfalk. Förhoppningarna var inte stora och jag hade gjort vad jag kunde för att hålla dem nere för Lilleman som är tokoptimistisk jämt.

När vi efter två kilometers uppförsbacke kommer till rastplatsen nedanför fallet höjs mina förhoppningar dock en smula. Två skådare med tuberna riktade mot exakt samma plats finns redan på plats. Eftersom jag själv bara hade handkikare (orutinerad som jag är) frågar jag dem om de hade sett något och bad om att få titta i tuben. Mycket riktigt satt där två Jaktfalkar på en sten.

Jaktfalk

Med min kikare kunde jag förvisso hitta dem, men det hade inte gått om jag inte vetat var jag skulle leta. Med full zoom på kameran gick det att få lite gryniga bilder i alla fall.

Väl hemma igen gjorde jag och Lilleman lite småutflykter tillsammans med Gidde, men det var ingen riktig fart hemma. En fin kväll vid Frövisjön fick vi tillfälle att studera en Jorduggla som jagade på nära håll, men för övrigt var det mest regn och dålig sikt. Därför var det extra kul att igår kväll efter en tur till Skultunasågen få syn på en rovfågel som satt i en hage intill vägen. Inga bilar bakom så det blev en tvärnit och där satt en vacker Bivråk. Kryss nummer 2 för Lilleman, och jag själv hade missat att skriva upp den i min egen lista (såg två st på en åker för 10 år sedan) så det blev nästan som ett kryss för mig också.

Ikväll när vi kom upp till Luleå så var vädret på tok för bra för att stanna hemma, så vi lastade bara ur bilen och åt lite innan vi drog till Kallax Hamn och Stranäng. Det brukar ses Småtärna där. Dock inte idag, men jag fick en fin bild på en Silvertärna som ryttlade.

Silvertärna

På vägen dit hade vi sett spovar på ett ställe där bonden bärgade hö och när vi for tillabaka stannade vi där. Finns det gott om spov så ökar chansen för att någon av dem är en Småspov som jag saknade på min lista.

En ensam Småspov är inte världens enklaste sak att skilja från en Storspov. De ser relativt lika ut och det kan säkert ha hänt att jag redan sett en, men inte varit tillräckligt säker för att bestämma den till Småspov.

Idag hittade jag en god kandidat som jag stod och granskade i tuben när en Storspov helt enkelt spatserade in i mitt kikarfält och gjorde det busenkelt att artbestämma den till en Småspov.

X nummer 2 för mig och nummer 3 för Lilleman var ett faktum. Hinner vi hitta en Småtärna innan onsdag så måste det anses som en riktigt bra skådarvecka för oss.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑