Vi har ju mest farit ut mot kusten och letat fågel sen vi kom upp för en vecka sedan. Inte ända ut i skärgården, men det är mot Bottenviken vi sökt oss och då mest mot Kallax hamn. Mest i förhoppning om att se någon Småtärna som sporadiskt sets där, men för Lillemans del också för att se Skräntärna.

Igår fick vi en fin uppvisning när vi under en längre tid följde den (Skräntärnan) då den fiskade längs strandkanten. Riktigt häftiga dyk den gör med plask värdiga en Fiskgjuse.

Jag har ju hållit koll på Svalan om vart det rapporteras ifrån för att få tips på andra ställen, men det har mest varit rapporter från Haparanda Sandskär ute vid havsbandet, där NOF har en fågelstation. Sen lite ströobsar längs älven och byarna runt Luleå. Det verkar inte vara någon riktig aktivitet på de lokala skådarna, vilket är förståeligt med tanke på att höststräcket inte riktigt kommit igång. (eller så letar jag på fel ställen)

Storavan i Boden har det rapporterats ifrån, mest en Skäggdopping med ungar, men också några vadare och lite vitfågel. Ingenting som attraherat en färd inåt landet. Idag hade de dock rapporterats Brun Glada därifrån vilket väckte min nyfikenhet. Jag hade inge större förhoppningar. Rovfåglar opererar över lite större områden än vadare och änder så även om den var rapporterad som stationär så var sannolikheten att den skulle visa sig för oss liten, men Småtärnan skulle nog inte visa sig ikväll heller så vi gav det en chans och åkte till Boden.

När vi kom dit så blev man en smula fundersam på om vi åkt rätt. Ett stort industriområde, med återvinningsstation och vägen var knappt farbar med alla tjälskott, men när vi kom fram kunde vi andas ut. Längst in på den gropiga vägen hittade vi en liten vacker oas, med ett fågeltorn i två våningar och grillplats.

Storavan

Till skillnad från många andra torn som är placerade för morgonpigga skådare var detta torn placerat på den västra stranden med solen i ryggen under kvällstid vilket gav oss en vacker vy över den lilla sjön. Bara ett stenkast från Bodens Centrum. Det vore nog på plats att skylta och informera om detta bättre.

Storavan Boden

Fågelmässigt var det inte någon större fart just när vi kom. Skrattmås och trutar i mängder i hela sjön och en Skräntärna (Just nu hittar jag dem överallt). Två Skogssnäppor i södra strandkanten och Krickor runt om i vassen. Å så Skäggdoppingen med ungar mitt i sjön.

Efter en kvart blev det dock full fart på måsarna i södra änden av sjön och Lilleman får syn på en rovfågel som är på väg att försvinna bakom träden. Nu gällde det att snabbt få in den i tuben, vilket senare visade sig onödigt eftersom den vände och flög över tornet. Ganska härligt att se den kluvna stjärten och konstatera att det var en Brun Glada. Förväxlingsarterna är väl inte så många. Framförallt Brun Kärrhök och den är vi allt för väl bekanta med både Lilleman och jag, för att veta att det inte var.

Jag fick den på bild utbrister Lilleman glatt och visar mig kameran och visst var det så. Ett lite suddigt foto, men man kan se den kluvna stjärten om än inte helt perfekt. Tyvärr han vi inte se vad det var hen hade i klorna, men en måsunge skulle väl inte vara en helt oäven gissning med tanke på livet de förde.

Brun Glada

Kryss för både mig och Lilleman även om jag tidigare hävdat att jag sett den Bruna Gladan i Skåne, men det har reviderats till en Röd Glada som är mycket vanligare där och med ännu mer kluven stjärt och det är mitt starkaste minne av de obsarna.

Senare tog vi en promenad upp mot Nedre Avan, en ännu mindre sjö med ett väldigt litet fågeltorn. Så litet att jag knappt skulle vilja kalla det fågeltorn. ”Det här ser ut som ett jakttorn” Som Lilleman sa.

På vägen dit fick vi gå under järnvägen på en gallerspång eftersom det flöt en bäck i samma undergång. Mitt under såg jag hur det rörde sig i vattnet. En liten Gädda som simmade omkring och var lite konfunderad över vart den skulle ta vägen. Innan Lilleman hunnit se den hade den dock stuckit som en pil och lämnat ett slammoln efter sig.

Vid det s.k Fågeltornet som vi tyckte var ett jakttorn så såg vi inte en enda fågel, men dock en Bisam som satt och putsade sig vid sin hydda. Synd att man inte hade någon bössa med sig. Hade blivit en fin mössa.

På vägen tillbaka smög vi tyst när vi kom tillbaka till järnvägsundergången, bäcken var grund och i mitt tycke fanns det inte så många andra ställen att ta vägen för Gäddan, så den borde vara kvar där någonstans. Mycket riktigt var den det och nu fick också Lilleman en fin titt på den.

Vi tog en liten titt från det stora tornet när vi kom tillbaka. Skräntärnan var borta, men annars var det hela sig likt.

Vi tog vägen på andra sidan älven hem och åkte färja mellan Avan och Norra Sunderbyn, bara för att vi kände för det. Visst är det härligt med semester.

Bloggar etiketter: , , , ,