Det enda som stör är de som störs

En Moské i Botkyrka har fått klart från stadsbyggnadsnämnden att spela upp böneutrop och hela den värdekonservativa högern med dess anhängare får krupp.

Det bästa med detta är att nu visar de sitt rätta jag och sina sanna åsikter. Det handlar inte om att de är emot migrationspolitiken, de är helt klart främlingsfientliga.

För vad är det egentligen för skillnad på böneutrop 1 gång i veckan och att våra kristna kyrkor har kyrkklockor som dinglar en gång i veckan. Vi är ett sekulärt samhälle med total religionsfrihet och det enda som ska styra vilket oväsen som får komma från olika tempel som kyrkor, moskéer och synagogor är väl våra sekulära lagar och förordningar. Att det inte får vara skadligt för vanligt folk som passerar.

Men ändå läser man om att muslimerna bestämt ska anpassa sig till det nya landet och andra floskler som mindre upplysta och främlingsfientliga gärna hasplar ur sig.

Det är just precis det som den muslimska församlingen gjort. De har flyttat hit och nyttjar vår religionsfrihet, de fyller dessutom i en formell ansökan om att få spela upp böneutrop och får till en början avslag vilket de också rättar sig efter. 8 år senare försöker de igen och då har stadsbyggnadsnämnden tagit sitt förnuft till fånga och inser att deras avslag aldrig skulle hålla rent juridiskt och därför hävs det tidigare förbudet.

Ett praktexempel på hur invandrargrupper anpassar sig till vårt samhälle måste jag säga.

Sen blir det ännu roligare att de flesta gaphalsarna som kommer att störas av ljudet från minareten inte bor i närheten. Faktum är att den ligger avsides, 1 kilometer från närmsta bostad.

Ska jag som AIK:are ha rätt att sjunga AIK-sånger på Råsunda så att det ekar i betongen sent på kvällen så tycker jag rimligtvis att det ska kunna få skräna lite från både kyrktorn och minareter också, för det är ett sådant öppet och tillåtande samhälle jag vill leva i.

1 kommentar

  1. Instämmer verkligen med dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑