Det finns arter som egentligen inte borde vara svåra att se eller höra men som ändå av någon anledning gäckar en när man letar efter dem. Den mindre sumphönan tillhör inte den kategorin, för dagen efter vårt misslyckade besök åkte jag och Lilleman tillbaka till Hjälstaviken och då höll den igång mest hela tiden.

Rosenfink däremot har gäckat mig länge och blivit lite av en skamart att inte ha på listan men idag efter jobbet drog jag äntligen det längsta strået.

Den hade redan rapporterats på svalan på morgonen och det rörde sig om två st som sjöng vilket borde locka dem till lite mer sång tänkte jag.

När vi kom till Björnön så var det första jag hörde en härmsångare vilket knappast gladde mig. Den lille rackaren har stört mitt rosenfinkssökande förr med sin högljuda sång. Första vändan förbi platsen där jag filmade så var jag 99% säker på att jag hörde en rosenfink, men då höll härmsångaren också igång för fullt så jag kunde inte svära på det.

Vi fortsatte att gå fram och tillbaka och härmsångaren verkade tröttna och när den tystnar så står det helt klart att det är minst en rosenfink som sjunger. Lilleman missade första ”pleased to meet you” och även andra och tredje och jag ser en smula av frustration hos honom, men sen kvittrar den helt ensam och då gick det inte att missa den.

Vi hörde också trastsångare och en näktergal som värmde upp lite inför kvällens konsert och självklart brummade rördromen från vassen ackompanjerad av göken i fjärran.

Sen började det regna och dagens korta men lyckade fågeltur fick vara över.

Bloggar etiketter: ,