Jag råkar ofta ut för ketchupeffekten när det gäller fåglar och det kanske inte är så konstigt. Åtminstone inte om det gäller hyffsat vanliga fåglar. Om man letar efter en fågel under en längre tid så ställer man in sina sinnen på den och när man sen lyckas hitta den så får man dessutom erfarenhet i fält av den. Sen går det liksom inte att stänga av radarn med en medföljande ketchupeffekt som resultat.

skäggmes
Foto: Jan-Kenneth Rudnäs 20090319

Nu senast gäller det skäggmes som jag länge saknat i Västmanland och Asköviken, trots flitigt letande och många besök vid Lövsta-Pumpen där den rapporterades så gott som dagligen under förra hösten.

Hur det kommer sig att jag missade dem förra året är för mig en gåta med tanke på att jag i år ser och hör dem så fort jag sätter min fot på spången känns det som nu.

Samma effekt var det med jordugglor förra året och med rödstrupig piplärka. I år har jag även haft en liten ketchupeffekt när det gäller blåhake.

Fotnot: För er som är födda senare än sjuttiotalet så kan jag förklara att förr såldes ketchup i glasflaskor och för att få ut ketchupen ur dem var man tvungen att skaka den trögflytande ketchupen ur flaskan, med resultatet att det först inte kom ut någonting, men efter 4-5 skakningar så kom hela flaskan ner på snabbmakaronerna. Därav begreppet ketchupeffekt.

Bloggar etiketter: , ,