Under helgen kom våren på riktigt hit till Mälardalen. I söndags var jag och Benjamin ut en sväng till Asköviken och lyssnade på lärkornas vårkonsert, årskryssade skogsduva och hade det allmänt mysigt.
Tyvärr så kom vårvärmen med kraftiga vindar så det har inte varit så lätt att lyssna på ugglor som också borde ha fått vårkänslor. I måndags var det vindstilla men lite mulet så då var jag ute med J och lyssnade. Lappuggla och slaguggla, men inget mer, fast vi såg på svalan att hornuggla hade ropat bara 15 minuter innan vi kom till det ställe jag tidigare hade hört den.
Igår var det halv storm ute och jag hade föräldramöte med Felles fotbollslag. Riktigt bra att de bokat in det en blåsig kväll.
Idag var det strålande väder hela dagen och jag var hemma med Benjamin som hade en gräslig hosta. Vinden var svag och inte ett moln på himlen, vilket gjorde att det var upplagt för en fin ugglekväll. Jag hade tänkt att köra hårt och vara ute länge, men det visade sig att båda barnen ville med, så jag lovade att vi skulle vara hemma till nio.
Mina förväntningar var stora, men jag gjorde vad jag kunde för att dölja det för barnen. Det hade knappast varit första gången som förutsättningarna känts utmärkta, men ugglorna trots det är tysta.
Nu behövde jag inte oroa mig. Det blev en riktigt bra kväll. 5 arter ugglor och minst 9 individer på 5 stopp.
Vi började med vår minsta uggla, sparvugglan. Den har varit riktigt pålitlig på ett ställe vi känner väl. Ett ställe jag dessutom hade lappuggla ropandes på i måndags.
Idag verkade dock sparvugglan inte vara med på noterna. Vi lyssnade och lyssnade och blev lite kalla om öron och fötter utan att den ville komma igång. När vi gav upp och gick till bilen drog den igång och spelade på rätt bra, så vi fick gå tillbaka.
Nästa stopp var ett ställe där vi haft slaguggla de senaste åren, men inte i år. Kunde det bli premiär?
Vi klev ur bilen och packade upp lite fika och satte oss och väntade, men behövde inte vänta länge förrän vi fick höra en slaguggla en bit bort. Sakta kom ropen närmare och plötsligt såg jag hur en gren på en gran gungade till. Några rop därifrån och sen flög den ner och satte sig i ett träd alldeles nära. Där var den tyvärr tyst innan den flög över fältet och in i granskogen på andra sidan där den höll igång ett bra tag.
Samtidigt som vi följde slagugglan så höll en kattuggla konsert från en annan dunge. Kvällen hade precis börjat och vi hade redan tre arter. Oavsett om vi skulle höra något mer så kändes det som att kvällen var lyckad.
Vi gjorde sen några korta stopp efter vägen till nästa ställe där jag tidigare år haft både pärluggla och slaguggla. Ikväll var det dock tyst där.
Vidare till nästa ställe där vi fått höra att det hörts både pärluggla och kattuggla i måndags. När jag kliver ur bilen är det full fart där. Kattuggla riktigt nära och en slaguggla en bit bort och strax därpå hörs pärluggla på andra sidan vägen. Jag hade lite svårt att urskilja pärlugglan i allt liv, men Benjamin som sitter i bilen och slipper störas av kattugglan kunde med lätthet identifiera den. Vi byter position för att höra bättre, men då kommer en kattuggla och klävittar för fullt vilket får pärlugglan att tystna och sen hör vi den inte mer.
Nu var en riktigt lyckad ugglekväll ännu mer lyckad. Ungarna vill hem, men jag bestämmer att vi ska ha en art till innan vi ger oss. Vidare till stället vi hade slaguggla på i måndags och hornuggla i fredags.
Slaguggla som vi redan haft på två ställen kändes inte viktig, så vi gjorde bara ett kort stopp där och drog vidare ut på fälten där hornugglan håller till. Vi mötte en annan skådare som inte hört den, men det gjorde inte mig nedslagen. I måndags hörde vi den inte, fast andra hörde den bara 10 minuter före oss.
Knäpptyst när vi kommer dit, men efter en ganska kort stund hör jag ett svagt hoande inne från en granplantering. Jag hämtar ungarna som valt att sitta kvar i bilen. De hör den också och går och sätter sig i bilen. Då drar den igång på andra sidan vägen och jag hör också det karaktäristiska vingklappet.
Nu drar vi hemåt igen och vi har god marginal till klockan blir nio.
Lämna ett svar