Under Kristihimelsfärdshelgen var jag och Benjamin på Öland och skådade för fullt. En helg som förvisso började blytungt men som sedan artade sig och som vanligt på Öland slutade som en lyckad resa.

Jag hade tänkt att skriva ett längre inlägg om Öland, men det blev aldrig av så jag tar en kortfattad version innan jag berättar om den här helgens strapatser.

Halvvägs till Öland tog vi en kaffe och kisspaus. Vi hade nyss fått larm från Öland om rostgumpssvala och bronsibis och var upprymda, men upprymdheten vände när allas telefoner började pipa och vi fick larm hemifrån om en styltlöpare i Frövisjön. Den där jävla sjön där allt ska landa. Framförallt om man inte är hemma.

11140102_10153416906228573_4864226305574255028_n

Väl på Öland var alla rostgumpsvalor och bronsibisen som bortblåsta och inget kändes roligt längre. Att kryssa kaspisk trut kändes som en klen tröst. Det hela repade sig ganska rejält nästa morgon då en sammetshätta hittades i Södra lunden på Ottenby och sen kryssade jag gulhämpling och skärsnäppa av bara farten.

Nu till den här fågelhelgen som för mig började redan i torsdags då jag hade en ledig dag i Stockholm och bestämt mig för att besöka en del Stockholmslokaler. En riktigt fin dag med en hel del fågel, men inga kryss. Det finns inget i Stockholm som inte redan varit i Frövisjön.

På fredagkvällen kom sedan ett larm om en tereksnäppa vid Tullgarn som kändes intressant. Jag bestämde mig för att låta Benjamin sova ut och sedan åka iväg när han vaknade om den fortfarande var kvar.

Det var den och vi fick riktigt fina observationer av den på 50-100 meters håll. X nr 293 för mig och 273 för Benjamin. Det börjar brännas nu för mig. Strax innan vi kom fram hade det givetvis larmats från Frövisjön. Smalnäbbad simsnäppa som saknades på min Frövislista. Det blev ett kort besök vid Tullgarn och sedan hem igen. Jag orkade inte med fler dippar från den sjön.
Jag hann hem och det visade sig att det också fanns strandskata i sjön. En annan art jag saknade där.

Idag hade jag dock inte tid med något kryssande. Studiecirkeln jag lett under våren hade avslutningsexkursion i Hjälstaviken och vi skulle bekanta oss med lokalen och testa kunskaper i artbestämning i fält. Lugnt och stilla vid tornet och snälla änder som simmade och visade upp sig. När 2 silvertärnor dök upp i snabb takt och försvann lika fort som de kommit var det tyvärr inte alla som hängde med, men med kaffe och medhavd matsäck hölls modet ändå uppe av änder och annat skoj som flög och simmade.

När det var dags att packa ihop från tornet och bege sig mot Stora Parnassen kom det ett larm om en styltlöpare i Gnien utanför Ramnäs. Samma fågel vi missade när vi var på Öland. Skulle jag nu missa den igen?
Mina cirkeldeltagare erbjöd mig att avvika, men om nu fågeljäveln hade den dåliga smaken att dyka upp när jag inte kunde komma så fick den skylla sig själv tänkte jag.

Nej, givetvis tänkte jag inte så, men jag avslutade exkursionen i lugn och ro. Benjamin var på fotboll och givetvis skulle han med om det vankades kryss.

Vi han dit i god tid och styltlöparen låg just och sov middag när vi kom dit, men kort efter att vi fått upp våra kikare så reste den på sig och visade upp sig på behagligt skådaravstånd.

Nu är starten på Ölandsresan helt bortglömd och jag har bara 6 arter kvar till 300.

Bloggar etiketter: , , ,