Det blev en hel del skådning i helgen. Efter att ha kämpat ganska hårt mot vintern så tog våren rejäl fart just nu i helgen.

För min del var det först en exkursion till Hälleskogsbrännan som gällde. En på förhand populär utflykt, med 30 anmälda deltagare. Jag hade fått kalla in en extra ledare så vi kunde dela upp oss i två mindre grupper.

Tretåig hackspett var dragplåstret, men många var också intresserade av själva området och ledarna jag anlitat var båda väl bevandrade och kunde berätta mycket om hela det branddrabbade området, både i och utanför naturreservatet. Dessutom var det just de två som inventerat hackspettarna i området.

För vår del började det riktigt bra, med att vi upptäckte en lappuggla som satt intill vägen upp mot Ramnäs. Den sitter dessutom fortfarande kvar och har glatt en hel del fotografer och förbipasserande hela helgen.

Hälleskogsbrännan

Det var inga större problem att hitta tretåig hackspett och spillkråka. För den ena gruppen blev det dessutom riktig närkontakt och fototillfälle. Gruppen jag följde fick nöja oss med ett relativt intensivt trummande. På ett ställe i tre väderstreck.

Efter att hackspettarna slutat trumma så fikade vi och drog vidare ner mot Svartådalen för att spana efter gäss och svanar som nu rastar i tusental på åkrar och översvämningsområden längs med hela Svartån. Vi avslutade vid Frövisjön och en hel del årskryss hängdes in för mig, Benjamin och flera av de som följde oss.

De mindre sångsvanarna som setts vid Frövisjön och Nötmyran missade vi dock, men söndagen var också ledig och det fanns goda möjligheter att hitta dem då.
På söndagen tog jag trots det sovmorgon och ägnade dagen åt lite enkla familjeutflykter med fika och lite spaning från bilen. Lappugglan satt t ex kvar vid Lillhäradsmasten.

Mot eftermiddagen åkte jag ut själv och tillbringade en dryg timme vid Frövisjön innan jag hittade de mindre sångsvanarna. Under tiden jag scannat av sjön med min kikare lyckades jag hitta en råka och några krickor också.
De mindre sångsvanarna var nog inte vid sjön när jag kom, för strax efter ett ganska stort inflog från åkrarna öster om sjön så hittade jag dem ganska snabbt.

Innan det mörknade ville jag upp i Skultunaskogarna och försöka hitta en slaguggla jag sett födosöka tidigare. Jag hittade inte den, men väl en liten familjegrupp vildsvin.

Vildsvin

Ljuset var inte det bästa på det avståndet, men helt ok för min första bild på dessa ljusskygga djur. En sugga med tre kultingar och ytterligare 3 (troligtvis fjolårsungar) gick och bökade på en åker utan att märka min närvaro.

Nu drog jag söderut igen för att invänta mörkret och hoppas på lite ropande ugglor. En sjungande taltrast och en morkulla hörde jag, men ugglorna var precis som tidigare väldigt tysta. Kanske, kanske hörde jag en kattuggla på långt håll, men avståndet var för långt och störande ljud från en närliggande väg gjorde att det fick vara.

Sakta men säkert åkte jag norrut och hamnade till slut vid fälten där jag såg vildsvinen. Hornuggla och slaguggla var det jag hoppades på. En trolig hornuggla i ett litet träd intill vägen, men jag upptäckte den för sent och när jag stannade för att backa tillbaka var den borta.

När jag precis tänkte ge upp och åka hem så ropade dock slagugglan till två gånger för att sedan tystna.

Bäst förutsättningar för ugglor i Västerås denna vår verkar vara i kulturmark. Åkrar inägor och i den klassiska mälardalsmarken där kattugglor ropar.

Ikväll blir det till att fortsätta att rekognosera olika alternativ och rutter inför påskdagens uggleexkursion då jag gärna vill leverera lite ugglor till mina deltagare.

Bloggar etiketter: , , , ,