Godisgris.se

Jag har absolut ingenting att säga - och jag säger det!

Månad: maj 2016 (sida 1 av 2)

Fåglar jag fotat – Dvärgbeckasin

För mig är det en återkommande och ljuvlig våraktivitet att kring valborg åka ut till Asköviken och ställa sig på Rudöklippan och invänta solnedgången och sakta se viken förvandlas från dag till natt.
Att stå där och lyssna på enkelbeckasiner, vattenrall, tranor, gäss, rördrom och vänta på det galopperande ljudet från dvärgbeckasinen.
Varje år står man där och anstränger sig och tycker att man hör något, men är inte säker. När den väl spelar så vet man direkt och undrar varför man funderade på alla andra ljud.

Fågeln på fotot är den enda jag sett i dagsljus, resten har jag hört i Asköviken.

dvärgbeckasin

Fotograferat i pölen utanför gömslet på Ölands södra udde den 17/10  2015.

Dagen började skymma och fotoljuset var inte helt optimalt vilket gjorde de flesta bilder suddiga.
Fåglarna var kvar dagen efter, men av någon anledning gick jag inte tillbaka dit och testade att fota i fullt dagsljus.
Nåja, det här får duga för mig trots allt.

Fåglarjag fotat – Duvhök

Duvhök är ingen fågel jag lagt energi på att fånga på bild vilket kanske beror på att de flesta observationerna jag har av arten så har den jagat och varit rörlig och aktiv. Alternativt har den flugit förbi ganska snabbt.

Duvöken beskrivs ofta som en skogsfågel där den framgångsrikt jagar hjälp av sin skicklighet att kunna flyga och navigera i trånga utrymmen. Men likt sin lilla kusin sparvhöken så förekommer den också i städer, framförallt under vintern, då den letar upp ett vinterrevir med gott om föda.

Den här unga duvhöken kunde till och från ses på samma ställe som en pilgrimsfalkshona i vintras och den har till och med setts flyga in till pilgrimsfalkens bo för att sno åt sig matrester, vilket verkligen bevisar att duvhöken är en tuff fågel.

duvhök

Fotograferat vid lantmännens silo i Västerås hamn den 19/12 2015

Fåglar jag fotat – Dubbelbeckasin

Ytterligare en fågel som knappt syns på bilden. Att det är en dubbelbeckasin råder det dock inga som helst tvivel om.
Den syns ganska tydligt mitt i bilden.

dubbelbeckasin

Bilden tagen på Flatruet i Härjedalen den 16/6 2016

Fåglar jag fotat – Domherre

Att fota domherrar visade sig vara svårare än jag trodde när jag väl försökte.
För de första så finns det så många bilder på dem, så man har bilden klar i huvudet redan. Snö är ett måste och gärna på en snötyngd grankvist.
För det andra är de som mest lätta att hitta under tiden på året då det är mörkast och det knappt blir dagsljus för foto.
Att jag sedan egentligen inte är fotograf och saknar det tålamod man behöver för att sitta still framför en matning och bara vänta på att de sätter sig på den där grenen man riktat kameran mot.
Nä, jag nöjer mig helt enkelt med en domherre i dåligt ljus sittandes bland solrosfrön, för det är så verkligheten ser ut.

domherre

Fotot taget vid Eklidens Vintermatning i Västerås den 2/12 2012

Småspov i Frövisjön

 

Min hemmalokal är utan tvivel Frövisjön och ett kryss där smäller nästan lika högt som ett kryss på Sverigelistan.

Är det dessutom en art man väntat på och missat några gånger så blir det riktigt roligt.

Småspoven är en sådan art och jag hade inte en tanke på just den när jag åkte ut till sjön ikväll. Nej det var jorduggla som gällde och Benjamin skulle årskryssa dvärgmås och svarthalsad dopping. Två arter som hängdes in ganska omgående när vi kom fram.

Vi delade tub idag och Benjamin slet med den och jag jobbade med handkikaren. Efter ett tag bytte vi och jag fick för mig att kasta ett öga på lerbanken  mitt i sjön. Felicia var med, så jag skulle se om det var några brushanar där, som eventuellt spelade. Det kanske kunde väcka hennes intresse.

Två rödbenor och en hel del skrattmås, sen var det någon annan fågel som låg, eller satt bland skrattmåsarna. När den vände på huvudet så visade det sig vara en spov. Med snygg mittbena och lagom lång näbb.

småspov

Jag fick till och med en bild på den, även om kvalitén på bilden lämnar en hel del att önska. Men jag tycker nog att den tydligt visar att det är en småspov även om mittbenan och övrig teckning på huvudet inte syns.

Någon jorduggla lyckades vi aldrig hitta. Myggen blev för besvärlig och ungarna drog till bilen, så det var bara att plocka ihop utrustningen och ge upp. Men ett riktigt fint frövisjökryss lyckades jag med i alla fall. Helt på egen hand dessutom.

Fåglar jag fotat – Dalripa

När jag förra året tillsammans med Benjamin gav mig upp till fjällen så var dalripan en av målarterna. Jag hade inga förhoppningar om att få någon på bild, utan var glad om jag skulle hitta någon.
När vi var på väg från Flatruet mot Idre, så sitter den här ripan på en sten intill vägen, så det var bara att plocka fram kameran och börja fota.

dalripa

Fotot är taget den 17/6 2015 mellan Flatruet och Funäsdalen.

Öland 2016 – Dag 4

Den fjärde dagen på vår ölandsvistelse var det dags för hemfärd. Vädret var inte alls kul och när vi åkte ner till udden för ett sista besök så var det nästan folktomt. Regn och blåst gjorde att de få som befann sig där höll sig kring Bertils trädgård och mellan husen vid naturrum och restaurang fågel blå.

svarthätta

Det var inte bara människor som sökt sig dit, utan en hel del fågel rörde sig också bland husen. En svarthätta som jag saknat en bra bild på väckte mitt intresse. Givetvis hade jag lagt kameran i bilen, så det blev till att gå tillbaka till parkeringen och hämta den.

Efter några bilder på den, en ärtsångare och en svartvit flugsnappare så sa vi adjö till Ottenby och södra udden för den här gången och åkte norrut igen.

Ängshökarna som vi hittade på vägen ned tog vi en sista titt på och sedan åkte vi in till Beijershamn och Haga Park för att försöka hitta de gulhämplingar som setts födosöka där under hela vår vistelse på ön.

Vi hittade en hona i en enbuske, och med det kände vi oss nöjda.

gulhämpling2

Ett fotokryss kändes som en värdig avslutning på en vädermässigt ganska märklig ölandsvistelse.

När vi kom till Norrköping så kom det ett larm om en Tereksnäppa i Beijershamn, men då var vi för långt norrut för att vända och både jag och Benjamin kryssade den redan förra året så det kändes inte så tungt.

Vi tog en omväg sista biten hem för att försöka kryssa nilgås i Värmland, men det gick sådär, så den extra svängen hade vi gott kunnat vara utan.

Dagen efter small det till ordentligt på udden igen, då en fältsångare hittades i Bertils trädgård. Tänk den kanske satt och skulkade i någon buske redan dagen innan när vi fotade svarthättan. Men det kommer vi aldrig att få reda på.

Jag väntar fortfarande på min första rostgumpsvala.

Fåglar jag fotat – Buskskvätta

När fåglar gömmer sig i högt gräs, buskar eller i träd brukar vi skådare säga att de skulkar. Etymologiskt härstammar det ordet från lågtyskans schulken och är samma ord som skolka. D.v.s. Hålla sig undan, smyga.

Fåglar som oftast skulkar kallas skulkare och till dem kan man inte räkna buskskvätta även om också den väljer att hålla sig dold ibland. Men för att hävda sitt revir sitter den gärna exponerad i toppen på en buske eller någon högre ståndare i gräset.

Vill man fotografera fåglar är fåglar likt buskskvättan att föredra. Utmaningen blir då att komma tillräckligt nära och då brukar jag välja att ta en bild från håll och sedan sakta smyga närmare för att få bilder från riktigt nära håll.

En annan metod kan vara att sätta sig still och vänta vid deras favoritpinne om man känner till den. Till slut blir man förstubbad så fåglarna ser en som en stubbe eller något annat dött ting.

buskskvätta2

Den här bilden tog jag den 2/6 2014 vid Hässlö, strax utanför Västerås.

Öland 2016 dag 3

Den tredje dagens morgon var ingen vacker syn när vi drog upp rullgardinen. Regn och blåst och gråa tunga skyar så långt ögat nådde.

Vi packade ändå vår matsäck och åt vår frukost och hoppades att regnet skulle passera snabbare än vad SMHI förutsett eftersom det börjat tidigare.

Vi fick faktiskt rätt, när frukosten var uppäten och matsäcken var packad gick vi ut mot bilen och regnet hade slutat. Hur länge det skulle bli uppehåll, viste vi inte då, men det visade sig att hela förmiddagen blev regnfri.

Morgonens första fågel blev en aftonfalk som satt på en gren mellan vandrarhemmet och infarten till Ottenby. Vid Sibyllas jaktstuga som det heter.

Att vi sedan tidigare fått meddelande från udden om att det var gott om småfågel som anlänt och att skärsnäppan som gäckade oss i går varit aktiv och synlig på morgonen gjorde oss på riktigt bra humör.

Vid parkeringen hittade vi några andra Västeråsare och brushanar spelade för fullt mitt på grusplanen. Regnet hade verkligen förändrat läget och det var mer fart på fåglarna.

Vi gick ganska omgående ner mot udden och började leta efter skärsnäppan som hittades ganska snabbt. Den var dock en smula skymd av en vall så Benjamin fick jobba ganska hårt för att se den.

skärsnäppekryss

Med dagens mål redan avklarat förflöt sedan förmiddagen ganska lugnt. Vi fikade, spanade efter fåglar. Hittade en jorduggla, gick runt bland folk, fikade och fick tips om fåglar. När vi skulle kolla upp en mindre strandpipare bakom fågel blå, så blev det plötsligt ett herrans liv då någon upptäckt en tretåig mås. Både jag och benjamin fick in den ganska snabbt och kunde följa den ett tag. Jag rusade iväg till de som tipsat mig om strandpiparen. De hade redan hört och letade febrilt, men ingen såg den.
Det muttrades en hel del bland gubbarna om att man inte kan bestämma en tretåig mås på det avståndet, men så värst långt ut gick den inte och jag som inte har någon jättestor erfarenhet av sträckskådning har sett tretåig på längre håll utan att ha något problem att bestämma dem. De är mer pelagiska än de andra måsfåglarna vi har och deras flykt utnyttjar vindarna bättre än exempelvis trutarna.
En trolig kaspisk trut hittade vi också, men jag måste granska bilder lite mer och det blir säkert en gråtrut innan sista ordet är sagt.

Det var också gott om svalor på udden. En backsvala och rejält mycket fler ladusvalor än igår, så en hel del tid gick åt till att bara sitta och studera svalor och hoppas på en rostgumpsvala. Det verkade dessutom fyllas på under dagen, så vem vet.

Vi avbröt efermiddagsskådandet tidigt och tog en liten tupplur på vandrarhemmet innan vi käkade middag och begav oss ut igen. Vi var lata och tog bilen ner till udden och spanade brushanar och rödspovar längs fyrvägen ned.

Regnet gjorde att vi gick till det lilla gömslet bakom fågel blå och där var det ganska spännande. Gott om rastande tättingar bland vass och gamla vinterståndare. En mosnäppa och en grönbena skulkade i vassen och en skedand låg lugnt i den lilla pölen.

rödspov

Sen tog vi det lika lugnt på vägen tillbaka och stannade på flera ställen för att fota brushanar och rödspov. När vi kom till kungsgården kom en falk farande. Den såg mörk ut och vi följde efter den för att försöka hitta den, såg den som hastigast igen, men tappade sedan bort den. Kanske en aftonfalk, men vi lämnade den obestämd.

Jag väntar fortfarande på min första rostgumpsvala.

Fåglar jag fotat – Brushane

Brushanar är en av våra 4 arter fåglar som ägnar sig åt s.k. arenaspel. Hanarna samlas och spelar för att försöka locka till sig honor. Den största, bästa och snyggaste hanen får para sig med flest honor.

Tjädrar och orrar är väl de mest kända av dessa arter och de måste man leta upp och besöka på de platser där de år efter år brukar spela. Brushanar är inte lika konservativa med spelplats utan spelar glatt även där de rastar.

brushane2

Den här brushanen är ganska nyligen fotograferad. Jag hittade den efter fyrvägen på ottenby så sent som den 15/5 2016.

Den fjärde arten som ägnar sig åt arenaspel är dubbelbeckasin som likt brushanen även spelar på rastlokaler så att den går att höra och eventuellt ses även under flytt.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑