Eftersom jag låg efter och skrev mina senaste månadsrapporter nyligen så har jag där antytt att oktober skulle vara något exktraordinärt. Det var den sjukaste fågel månaden i mannaminne och redan i början av månaden började det hända saker. Nunnestenskvätta, korttålärka, prärielöpare och sibiriska piplärkor larmades. Lite långa avstånd för mig att dra på dessa, men suget var stort och meteorologerna som brukar skriva fågelväderprognoser på Club300 lovade mer och läget blev bara hetare och hetare.

Den 6:e kom så ett MEGA-larm från Rödkallen i Luleå skärgård. En sibirisk järnsparv. Den första för Norrbotten och det 9:e fyndet för Sverige. Det var början på en formidabel invasion av den arten. En vecka senare hade ytterligare 10 sibjärn upptäckts och det tog inte slut där. I skrivande stund har 69 sibiriska järnsparvar upptäckts i Sverige i år.

Den 21:a hade vi en planerad resa med VOF till Öland och läget såg hur bra ut som helst, men skulle vi våga ha is i magen och vänta. I mitten av vecka 41 så bestämde vi oss för att röra oss någonstans och dra på en järnsparv. Sen kom LARMET de flesta av oss bara drömt om. En azurmes hade hittats i Grönhögen på södra öland.

Något rum för övernattning var det inte tal om att försöka få. Vi bestämde oss för att dra ner på natten mellan lördag och söndag och vara på plats tidigt på morgonen. Fler än vi hade tänkt samma tanke och när vi kom fram började parkeringsplatsen vara ganska full.

azurdrag

Helt jävla sjukt är den enda beskrivningen jag kan komma på. En azurmes på Öland som inledning på den klassiska Vecka 42. Dagen var inte slut med detta. Runt om på Öland hade mängder med fågel rapporterats och larmats. Sibirisk järnsparv hängdes in på Parboäng inte långt från Grönhögen.

På Östra sidan var det blåsigare och där skulkade (gömde sig) fåglarna mer, men likväl lyckades vi se en kungsfågelsångare i mållorna nedanför ”dåliga dungen”

En hel del kaffe gick det åt och snickers för att klara oss fram till middagen. På eftermiddagen kom ett larm om en trolig videsångare vid Segerstad och dit drog vi på rotmos. Vi hade en bit att åka så vi kom ändå lite sent för att hitta en bra parkeringsplats. Det visade sig vid närmre granskning att det var en brunsångare, men det var också kryss för mig och Benjamin. Dock inte för Zsombor som också var med, men han hade fått KFS så han hamnade likt mig också på 3 kryss för dagen. Vinnaren var Benjamin som hängde in 4 kryss. Bara 3 kvar till 300 och en resa till Öland inom en vecka. Det såg bestämt lovande ut för grabbben.

En vecka senare drog vi så återigen ned till Öland. Denna gång var det en planerad vistelse med rum bokade på Ottenby vandrarhem och 8 andra deltagare på olika nivåer och profiler på sina skådarkariärer.

En ökensångare hade larmats på norra Öland och om den var kvar skulle vi styra dit det första vi gjorde när vi kom ner. Den var kvar, men när vi kom fram till platsen så hade den inte setts på ett tag. Folk gick och letade på udden och såg en smula tröstlösa ut. Vi spred ut oss och började hjälpa till i letandet. I den andra busken jag tittade i flög det in en liten beige fågel. ”Här är den” sa jag till Benjamin, som trodde att jag skojade. Jag vinkade till mig folk och gick ett halvt varv runt busken och där satt den fint i ett litet hålrum i buskaget.

okensangare

Det var blåsigt, regnigt och kallt så vi såg bara till att alla hade sett den bra sen gav vi oss vidare. Nu hade Benjamin bara 2 arter kvar till 300 och det kändes mer än realistiskt att han skulle lyckas att nå dit innan helgen var slut.

Många i gruppen och en hel del olika önskemål gjorde besluten svåra, men vi åkte för att göra ett försök på en Ökenstenskvätta i Byxelkrok. Den enda arten vi dippade på under helgen. Men det kompenserades av att vi istället hittade snösparv och svart rödstjärt som flera av deltagarna saknade.

Helgen innan hade vi faktiskt struntat i ett lätt kryss för Benjamin. Det fanns dvärgsparv på ön. men för att orka åka hem efter att ha kört ner natten innan så kunde han vara utan det då. Ett klokt val, för det fanns fler dvärgsparvar på ön denna helg. Vi valde mellan dem och en nordsångare, men vi fick rapporter om att nordsångaren inte var sedd på riktigt länge så det fick bli dvärgsparv istället.

Två stycken flög omkring på udden de larmats vid och alla i gruppen fick åtminstone en glimt av dem. Benjamin såg dem riktigt bra. 1 X kvar till 300 nu och ett steg närmare mig.

Solen började gå ner och vi bestämde oss för att göra kväll och checka in på vandrarhemmet.

Nästa dag började vi med att besöka Ölands södra udde. Flera deltagare var på Öland för första gången och det fanns en hel del arter att upptäcka där. Arter som kanske ses som självklarheter för oss som tillbringat mer tid på Öland.

Vi hittade dvärgbeckasiner, änder i mängder, prutgäss och vitkindade gäss. Gubbarna en bit ifrån oss hittade en kentsk tärna. Efter lite fika började vi känna oss ganska nöjda och då kom det mycket lägligt ett larm om en tajgablåstjärt. Art nummer 300 inom räckhåll för Benjamin och jag tror att det bara var jag som hade den tidigare i hela gruppen.

När vi kommer fram kommer ytterligare ett larm om en tajgablåstjärt. På andra sidan ön och folk börjar lämna den första platsen utan att den fågeln är återupptäckt. Vi står där ensamma och letar efter ett tag, men utan info om exakt var den skulle befinna sig så gav vi också upp och åkte mot Kastlösa. Där var det samma sak. En massa folk, men ingen hade någon aning om var fågeln setts. Larmet var också en smula luddigt formulerat, men jag sökte upp punkten det larmats ifrån och försökte tyda beskrivningen. En buskridå till vänster och en buskridå till höger var det enda som sågs. Vi valde att gå mot den till höger, när det ropades från den andra. Någon hade sett något och vi gick dit.

Benjamin som var mer än ivrig nu var snabbt på plats och stod uppe på en sandvall och spanade och var en av få i vår grupp som faktiskt fick syn på den. För lika snabbt som den upptäckts, lika spårlöst var den borta.

300x

Det viktigaste av allt för min del var i alla fall att Benjamin nu nått 300 arter. Något jag tvivlat på att han skulle göra i år. Men det var innan denna sanslösa oktober kommit.

Helgen fortsatte sedan med rariteter i var och varannan buske. 96 arter totalt. 28 av dem var nya för minst en i gruppen och 86 kryss fick gruppen på 10 personer ihop tillsammans. Ett av dem fick jag, men det bjuder jag på.

Resten av oktober gick åt till att vila och sova.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 125
Benjamin: 113

Antal X

Jag: 4 (Azurmes, sibirisk järnsparv, brunsångare och ökensångare)
Benjamin 7 (Azurmes, sibirisk järnsparv, kungsfågelsångare, brunsångare, ökensångare, dvärgsparv och tajgablåstjärt)

Antal årskryss

Jag: 13
Benjamin: 19

Minnesvärda observationer

Azurmes i Sverige
Ökensångare på en vindpinad udde
Brunsångare tillsammans med 300 andra skådare
Hela öland kokade av rariteter
Benjamin når 300 arter med en tajgablåstjärt

Bloggar etiketter: , , , ,