Göken hör våren till och dess vida ljudande ko-ko går varken att missa eller missta sig på. Jag älskar att höra göken och lika ofta som man hör den, lika sällan ser man den.
Jag minns väl första gången jag såg en. Det var med scouterna på utflykt i Svinskogen hemma i Kolbäck när den först ropade och sedan kom flygande över ett hygge. Avståndet var stort och vi hade inga kikare så det var en skitobs som man säger nu. Bättre var det när jag och mamma satt i hennes syrum hemma och det plötsligt rasslade till utanför fönstret och det satt en gök och stirrade in på oss. Då hade man dessutom ett bra fotoläge, men kobratelefonen vi hade på den tiden hade inte så bra kamera.
De flesta gånger man ser den så kommer den just flygande förbi och jag hade väl egentligen inga stora förhoppningar om att lyckas fota någon gök när göken nedan dök upp.
Vi var och badade på Brändön utanför Luleå och jag hade tröttnat på stranden och gav mig ut för att utforska området på egen hand. Plötsligt kom den flygande och satte sig på ett staket. Jag smög närmre, men den bytte stolpe hela tiden. Uppenbarligen var detta gränsen så jag accepterade att fota den på lite avstånd med full zoom.
Fotad den 24 juli 2013 på Brändön i Norrbotten
Lämna ett svar