Idag hade vi Rofågelutflykt med Västmanlands OF. En exkursion som VOF haft till och från i många år. Den leddes tidigare av vår dåvarande ordförande och lades sedan på is i några år innan jag drog igång den igen förra året.

Då blev det ett lyckat evenemang med 17 deltagare och gott om fjällvråk som tillsammans med ormvråk är den vanligaste rovfågeln i jordbrukslandskapet runt Västerås.

I år såg det ut att bli 8-10 deltagare, men de sista dagarna exploderade anmälningarna och trots ett sent återbud landade vi på 21 deltagare. Kul, men samtidigt fick vi mer att tänka på. Att stanna efter vägen och spana med 2-3 bilar är mycket lättare än att hitta någon plats där 5-7 bilar kan stanna till. Dessutom hade vi lite löst planerat att besöka en skogsmatning som avslut, vilket är ganska kört med 21 personer.

Vi körde i alla fall den tänkta rutten och vårt första stopp blev en plats där jag tidigare i år sett gott om steglits och vinterhämpling samt en fjällvråk. När vi började spana var det ganska tyst och ingen fågel syntes till. Jag och några till började prata om att det inte verkade finnas någon övervintrande tornfalk i området som det brukar göra.

Strax därefter skannar jag över alla stolpar längs järnvägen igen och då sitter det en tornfalk på en av stolparna.

Vi kör sedan vidare och rundar en utdikad sjö som vi fortfarande kalla Bocksjön och där hittade vi två fjällvråkar och två rävar. En varfågel på ganska nära håll fångar vårt intresse och ger flera deltagare bekymmer. Här får vi verkligen träning i att ange bra positionsangivelser och att veta hur man ska leta med tubkikare och handkikare.
Bortsett från varfågeln är det ingen större aktivitet. Fjällvråkarna sitter mest och glor på sina platser och någon vidare rörelse på småfåglar är det inte.

Under hela exkursionen är det mest fart på kråkfåglar. Korp, kråka och kaja. Alla andra arter verkar ha tagit ledigt idag.

Vid Svanå spanar vi efter strömstare som faktiskt är lite mer aktiv än andra jägare, men fikatarmen kräver sitt också så vi slår oss ned på en ö mitt i forsen och fikar.

Sedan delar vi upp oss. Några vill fortsätta upp till en skogsmatning och några vill följa med till Rålken, en stor inäga mitt i skogen, där det brukar övervintra vråk, varfågel och även hökuggla ibland. I år har hökuggla setts i början av året sen inget mer. Men fjällvråk har vi sett där hela vintern och även idag. Det som annars drog mest, var de tallbitar jag och Benjamin hade där förra helgen.

Vi spanade och lyssnade en längre tid utan framgång. Sen bröt vi upp och lät folk ta sig hem egna vägar om de ville.

När vi passerat Skultuna på väg hem kom det ett larm om att tallbitarna skulle vara där igen. Vi valde att inte vända, men av kommentarerna i vårt lokala larmsystem att döma var det flera bilar som vände.

En i stort lyckad tur i gott sällskap, men lite väl individfattig kanske. Fast så är det med fågelskådning. Ibland hittar man många, ibland få. Men med tornfalk som årskryss och flera deltagare fick kryssa tallbit på vägen hem blev det helheten en lyckad exkursion.

Bloggar etiketter: , , , ,