Som liten fick man lära sig att lärkan är den första vårfågeln, och det får väl barn lära sig än idag, men det stämmer inte.

Lärkan är tidig och en fågel som är beroende av barmark och åkermark så att den markerade vårens ankomst i vårt gamla bondesamhälle är inte så konstigt. Men som jag nämnde tidigare är den inte först.

Först är skogsduvan, som brukar ha ett försprång på upp till två veckor på sånglärkan. Problemet är att den inte är så lätt för gemene man att upptäcka. En förbiflygande skogsduva går lätt att förväxla med både ringduva och tamduva och den sistnämnda stannar här under vintern, och ringduvan stannar också kvar i varierande mängd.

Bättre då att hålla koll på sånglärkan och på Artportalen kan man kolla hur långt den kommit upp i landet. Upp till två veckor efter första skogsduvan bör den vara och den första skogsduvan i Västmanland sågs i söndags.

Den börjar nu sprida sig längs våra kuster och någon enstaka har vågat sig in i landet. Med tanke på den lilla snömängd vi har här i Mälardalen behövs det bara lite sol och plusgrader för att lärkorna ska börja avancera norrut på bred front.

Runt den 20 februari brukar de första lärkorna noteras av observanta skådare, så nu är det dags att plocka fram topsen och rensa öronen så ni inte missar vårens bästa vårtecken.

Bloggar etiketter: , , , ,