I Sverige häckar det 7 arter hackspett. Större hackspett, mindre hackspett, tretåig hackspett, spillkråka, gröngöling, göktyta och vitryggig hackspett. Tidigare häckade också mellanspett, men den har tyvärr försvunnit som häckfågel och just nu står även den vitryggiga hackspetten på utrotningshotningens rand. Bara några få par häckar i Sverige, men förra året blev en framgång med inflöde österifrån och en del lyckade häckningar och utsättningar.

Eftersom det bara är 7 arter och alla utom en är stannfåglar som är riktigt stationära och för det mesta stannar i sina revir året runt borde det vara en ganska enkel sak att hänga in alla 7 på sin krysslista. Men jag tror nog att Benjamin inte håller med om det. Den första exkursionen med VOF han följde med på, var en hackspettsutflykt till Färna Ekopark. Då stod tretåig hackspett högst upp på önskelistan både för honom och för mig. Något vi med viss möda lyckades med.


Foto: Joachim Karlsson (Det var här jakten började)

Innan 2012 hade han Större hackspett som vi hade hemma på matningen och en göktyta som spelat i Asköviken. Under 2012 hade vi hunnit med en gröngöling vid Frövisjön och en Spillkråka vid Bocksjön i månadsskiftet februari-mars. Mindre hackspett saknade han och den ädelkryssade han på djäkneberget samma år. Men sen tog det stopp för honom.

Gråspett och vitryggig hackspett var inte så lätta. Vi började lägga fokus på gråspetten som trots allt sågs på en del matningar vi frekvent besökte både här hemma och uppe i Luleå där vi tillbringade en hel del tid hos mormor och morfar.

Men det ville sig inte för honom med gråspetten och jag skämdes nästan när jag kom hem från egna fågelturer då jag sett eller hört gråspett. Något som förvisso inte skedde så ofta, men då och då lyckades jag och varje gång suckade Benjamin över att han inte följt med.

Åren gick och 2014 åkte jag med på min första riktade exkursion för att se vitryggig hackspett. Benjamin tyckte att det var för tidigt att gå upp på morgonen och vaskade den chansen. Synd kan man tycka, för jag hade både gråspett och vitrygg och dessutom en svartstrupig järnsparv den dagen.

Året efter följde han med på samma exkursion och då lyckades han äntligen kryssa gråspetten efter 3 år av mer eller mindre seriösa försök att få se eller höra den.  Nu var det bara vitryggen kvar, men den lyckades vi inte hitta. Två exkursionsdeltagare som valde att stanna kvar när vi andra gav upp fick dock se en födosöka på matningen vi tillbringade den sista timmen med att bevaka.

Förra året hoppade föreningen över denna exkursion och valde istället att satsa på en exkursion på Hälleskogsbrännan som gav det mesta i hackspettsväg utom just vitrygg.

I år var det så dags igen att ge sig ut på exkursion för att hitta vitryggig hackspett och nu hade vi till skillnad från 2015 vädret med oss. Dagen började bra med en spännande trummning direkt vid parkeringen. Men den stannade vid just spännande. För att kryssa ska man vara riktigt säker. Allt eftersom tiden gick såg det mörkare och mörkare ut. Gråspett, mindre hackspett, större hackspett och spillkråka hördes trumma och ropa, men ingen vitrygg. Andra skådare vi träffade hade varken hört eller sett något och vi valde att gå tillbaka till utgångspositionen och fika och vänta, samtidigt som vi bevakade en matning. Fina trumningar från större och mindre hörde vi och vi såg spillkråka flyga förbi.

Efter ett tag blev det en smula kallt att sitta still tyckte jag och föreslog att vi skulle röra på oss. Halva gruppen följde med och andra halvan valde att stanna kvar.

Nu hade vi bättre tur för när vi kom till en matning en bit därifrån fick vi se en gråspett och det var fler hackspettar som förde lite liv och flög runt där. Var det inte en av dem som mycket väl kunde vara en vitryggig hackspett? Vi vågade inte artbestämma den på den korta obs vi fick, men nog var den spännande.

Minuten efter skingrades våra tvivel då den satte igång att trumma. Högt och tydligt på nära håll och nu var det ingen tvekan. Snabbt fick vi ringa de andra som skyndade dit. Någon trummning fick de inte höra, men återigen kunde man skymta den och åtminstone en av de nytillkomna lyckades se den tillräckligt för att könsbestämma den. En hane.

Tråkigt nog var det en av deltagarna som missade den helt och så också de som valde att åka hem lite tidigare men för övrigt var det en mycket lyckad exkursion och efter 7 år har Benjamin äntligen X:at alla häckande hackspettar i Sverige.

Bloggar etiketter: , , ,