Familjen ville till Gröna Lund, men jag vill inte trängas där, så jag droppade av dem på stationen och sen åkte jag hem och åt frukost och fixade matsäck och åkte till Hjälstaviken.

Väderprognosen såg riktigt lovande ut. Mulet men nederbördsfritt och uppklarnande väder framåt lunch. Riktigt nederbördsfritt blev det inte. När jag klev ur bilen kom det en rejäl regnby insvepandes, så det blev till att sitta kvar på parkeringen tills det regnat över. Tack och lov har de en riktigt fin fikaplats med tak vid parkeringen så jag plockade fram mitt kaffe och min matsäck och började lyssna och speja efter fåglar därifrån.

Efter en halvtimme slutade det regna och jag började bege mig mot fågeltornet. Fjällgås var dagens målart, men först skulle det botaniseras bland buskskvättor, stenskvättor mm på väg till tornet. Två gubbar jag mött vid parkeringen hade misslyckats med att hitta fjällgås, men det skrämde inte mig. Äldre män må vara erfarna, men de kan också vara bekväma och lite lata, så jag hoppades på det sistnämnda.

Väl framme vid tornet så började jag spana och efter en kort stund kom det ett sällskap med hund promenerande uppe vid ängarna vilket skrämde upp gåsflocken där och i röran som uppstod när de flög ner i viken så drog de flesta gäss sig ut på öppna vattnet. Då blev det ganska enkelt att hitta fjällgässen. Även om de simmade bland tusentals grågäss så är storleksskillnaden och även färgen så pass avvikande att det blir lätt.

Eftersom det inte var någon riktig fara så började alla gäss ganska omgående att simma tillbaka till sina rastplatser utmed vasskanterna och ganska snabbt blev fjällgässen ganska svåra att hitta och flera besökare som kom efter mig fick gå hem besvikna, trots att jag gjorde vad jag kunde för att hålla koll på dem.

Strax efter att gässen dragit sig ut på det öppna vattnet så kom en flock storspov flygandes, de verkade inte heöt bekväma med rastplatsen, så de flög runt ett par varv och försvann. Sen kom en ensam spov tillbaka, men den såg ut att ha ett väldigt tydligt ögonbrynsstreck. När den landade så kunde jag snabbt konstatera att det var en småspov. Ny art för mig i Hjälstaviken.

Efter ett tag började det åter regna och vi som stod där tog skydd under tornet och jag bestämde mig för att dra mig bort mot spången och gömslet när det väl slutade regna.

Jag hann inte så långt, för 100 meter från tornet mötte jag en skådare från Västerås så jag gick tillbaka till tornet igen och hjälpte henne med fjällgässen. Ett till synes svårt uppdrag så länge de höll sig ute i kanterna, men än en gång hade jag turen på min sida. Nu var det inte en hund utan en havsörn som satte fart på alla gässen och när de återigen låg ute på öppna vattnet var de busenkla att hitta.

Det blev en riktigt lång stund i fågeltornet, och den sista timmen tillbringade jag sedan på spången, där jag kunde årskryssa vassångare efter mycket möda. Ganska skum upplevelse, för det blåste och vassbladen prasslade så jag lyckades inte få pejl på varifrån surret kom utan det kom som från alla håll. Efter lite vankande fram och tillbaka lyckades jag i alla fall tillräckligt bra för att utesluta ren inbillning.

Skäggmesar i rätt stora mängder flög också kring spången.

Bloggar etiketter: , , ,