Lilleman och jag hade idag sällskap av Storasyster (som egentligen inte är en syster) till Tysslingen strax utanför Örebro som också är känd under namnet Svansjön. Där pågår för fullt en Svanfestvival och folk i stora horder kommer dit för att se tusen och åter tusen Sångsvanar som rastar vid sjöns norra strand.
Lilleman som igårkväll hade följt med på Ugglelyssnartur med VOF där han kryssade Kattuggla och Pärluggla hade nu hamnat på 99 arter och var full av optimism inför dagens tur. Mindre Sångsvan rapporteras dagligen in vid Rånnesta där svanfestivalen äger rum. Att det rör sig om en handfull bland 3-4000 vanliga Sångsvanar bekymrade inte honom.
Dessutom hade min syssling som bodde några kilometer därifrån, Gråspett in på knuten så han skulle kunna passa på att ta den med av bara farten.
Nu är det ju så att fåglar sällan tar hänsyn till vilka tider vi dyker upp och anpassar sig efter oss. Mindre Sångsvan hade setts på strandängarna vid Rånnesta men inte ens de tränade ögon som fanns till hands kunde hitta dem just när vi var där. Att de vanliga Sångsvanarna dessutom lerat ned sina näbbar så att de såg mer svarta ut än vad de egentligen var gjorde ju inte saken lättare. Inte ens de två Knölsvanarna som skulle finnas bland de 3144 vanliga Sångsvanarna gick att hitta. Å de skiljer sig ännu mer utseendemässigt från Sångsvanarna.
Helt lottlösa gick vi inte därifrån. Årets första Tranor för både mig och Lilleman noterades och en Fjällvråk samt två Havsörnar fick vi se innan vi begav oss till min mammas kusin för lite fika.
Våfflor med grädde och hjortron smakade ljuvligt efter att ha tillbringat förmiddagen på en lite gråkall strandäng. Tack för det M.
Gråspetten då påpekade Lilleman när han tyckte att det blev för långtråkigt att sitta i deras kök och diskutera lärarlöner och annat trams som vi vuxna tycker är viktigt.
Jo då den skulle vi hinna till och med två bryllingar i baksätet varav den ena fick vara ciceron och lotsa oss rätt till Arvarby där de bodde och kunde visa oss var Gråspetten brukade visa sig. Storasyster var inte lika intresserad av hackspettar så hon gick husesyn istället, men jag och Lilleman fick guidning upp till vägen igen och fick reda på var andra skådare brukade stå. En Större Hackspett var väl allt vi fick syn på innan Lilleman blev kissnödig.
När vi skulle bege oss därifrån fick vi reda på att man med lite tur kan få se Tretåig Hackspett i Garphyttans Nationalpark som låg 3-4 Km därifrån. Eftersom vi inte hade så gott om tid så hade vi inga större förhoppningar, men vi tog en tur in i urskogen och hittade efter en stunds promenad ett lovande ställe med gott om torra träd. Vi hörde också en hackspett som hackade i ett av träden, men hade ett fasligt sjå att hitta den och identifiera den. Vis såg den mest sporadiskt när den bytte träd och efter ett intensivt letande så tystnade till slut hackandet.
Vi bestämde att den NOG var en Tretåig Hackspett men eftersom den måste spikas fick krysset vänta både för mig och för Lilleman.
Besvikelsen över uteblivna kryss varade inte så länge för när vi kom hem så ledde AIK över Luleå med 2-0 och vann senare matchen med 3-0 och är nu klara för Semifinal efter att återigen ha slagit ut en seriesegrare efter 4 raka vinster.
Bloggar etiketter: AIK, Gråspett, Mindre Sångsvan, Sångsvan, Tretåig Hackspett
Kommentarer