Kategori: Mobilbloggat (sida 1 av 48)

Bloggat från mobilen

Varför agerar inte tidningar folkbildande?

Jag blev nyligen uppringd av vår lokaltidning VLT som hade frågor om en konstig fågel i Skitviken här i Västerås. De hade fått en bild på en fågel som skulle kunna vara en korsning mellan en mandarinand och en gräsand.

Jag var ute i fält när samtalet kom så jag tog mig ingen större tid, men avfärdade det hela och förklarade att mandarinanden som håller till där precis som alla andra änder ruggar under sommaren och anlägger en s.k eklipsdräkt.
Efter mitt avvisande svar lät det på reportern som att det inte skulle bli någon artikel, så jag bad aldrig om att få se bilden, eller att ge honom ett mer utförligt svar.

Senare på kvällen dök det upp en artikel på nätupplagan av tidningen. En plusartikel som jag inte kunde läsa, men rubriken sa allt.

Lever en mystisk ”andarin” i Skitviken? Med underrubriken ”Ornitologen är skeptisk”

Att vara vetenskapligt skeptisk är ju förvisso exakt vad detta handlar om, men med tanke på hur resten av rubriken var skriven så kändes ordet skeptisk mer som att jag var tveksam, vilket jag inte var. Jag var tvärsäker.

Jag ringde upp reportern i fråga och skickade även e-post för att be dem korrigera det hela, vilket han också gjorde till en del, men samtalet lämnade en hel del att önska och jag blir riktigt upprörd hur en tidning som utger sig för att vara seriös hanterar detta med vetenskap och fakta.

Jag påpekade att diskussioner om just denna fågel brukar uppstå under sommaren då mandarinanden ruggar till eklipsdräkt. Något som alla änder gör och då får hanarna en mer diskret dräkt som skiljer sig markant från den mer praktfulla häckningsdräkt man brukar se i fågelböcker och på de flesta bilder.

Jag ville att de ändrade rubriken och texten helt, så att det inte fanns några frågetecken kvar kring arttillhörighet, utan istället gjorde en mer informativ artikel som förklarade varför anden ser annorlunda ut på sommaren och att det är fullt naturlig.

Svaret jag fick var att han inte bara kunde gå på en persons åsikt.

Åsikt? Han ringde upp mig för ett expertutlåtande och jag redogör hur det förhåller sig. Det är inte en åsikt utan det är fakta lät jag meddela.

Vissa ändringar skedde sedan, han plockade bland annat bort ordet mystisk i rubriken, men artikeln som trycks i pappersupplagan handlar mest om den eventuella hybriden och mot slutet får min fakta komma till tals innan den avslutas med frågan till läsaren. Vad tror du?

Återigen hade reportern alltså svårt att skilja på åsikter och fakta. I detta fall finns det inget utrymme för tyckande och tro. Det är en ruggande mandarinand.

Eftersom det hela rör sig om mitt smala särintresse ornitologi och diskussioner brukar dyka upp om just denna fågelindivid på sommaren så hade jag hoppats att tidningen valde att vara folkbildande istället för att låta vilda spekulationer och gissningar fortsätta, framförallt när de fått vetenskaplig fakta om det hela presenterat för sig. Dessutom hade reportern kunnat googla vidare på mina påpekanden om han nu kände sig tveksam att publicera något utifrån en enda persons utsagor.

I just detta fallet spelar det för de flesta ingen större roll om man har rätt eller fel. Jorden fortsätter att snurra även om hela Västerås skulle tro att det var en hybrid, eller någon mystisk fågel från en annan planet som simmade omkring i Skitviken.

Men det finns andra större och allvarligare exempel där media inte riktigt förstår skillnaden mellan åsikter och fakta och balanserar upp sina artiklar med en blandning av spekulerande och riktig fakta och det skrämmer mig.

Några länkar man kan dela med sig av om man dyker på spekulationer om sommaränder.

  • https://sv.wikipedia.org/wiki/Eklipsdr%C3%A4kt
  • https://sv.wikipedia.org/wiki/Ruggning_(biologi)

Bloggar etiketter: , , , ,

Månadens fåglar – juni 2017

Kryssarmånaden framför alla andra var över och jag kände en viss besvikelse över att bara stå på 2 nya arter för i år. Det kändes lite som att tåget gått utan att ens ha kommit in på perrongen. Eller rättare sagt hade jag valt fel perrong, för nog hade det dykt upp fåglar som jag kunnat kryssa om jag valt att vara på Öland en annan helg eller om jag velat åka till mer eller mindre otillgängliga platser i Stockholms skärgård.

Nåja, man ska inte gråta över spilld mjölk, och om maj var en besvikelse för mig så skulle juni visa sig vara något helt annat.

Det hela började tidigt på morgonen den 3:e, då det kom ett larm från Hedemora om en svarthakad buskskvätta som senare visade sig vara en vitgumpad buskskvätta. Jag slängde ut en fråga på vårt samåkningsband på lokallarmet och vi fyllde bilen till morgonen efter.

Fågeln var mycket stationär och är i skrivande stund fortfarande kvar, så vi hade inte behövt ha så bråttom. Under resan passade vi på att kolla in omgivningarna och resesällskapet fick kryssa rosenfink, flodsångare och busksångare. Årskryss och dalakryss för mig och Benjamin.

De följande dagarna var jag ledig på grund av klämdag och nationaldag och dessa skulle ägnas åt en inventering på Hälleskogsbrännan. Men redan på förmiddagen dök Västmanlands första nilgås upp vid Norsa i Köping. Missflytet från maj började vända nu.

Inventeringen gick sedan som förväntat. Mycket gott om nattskärror på brännan. På 5 punkter hade jag 13 skärror och ytterligare några mellan punkterna. Riktigt häftigt att tillbringa en försommarnatt där uppe.

Innan det var dags för skolavslutning och sommarlov hann jag med den sista av våra onsdagsvandringar. Den tuffaste av dem, då vi i ostigad terräng tog oss runt Ångsjön öster om Västerås. Tidigare under veckan hade exkursionsledaren hittat en busksångare, men den hade uppenbarligen flyttat på sig. Däremot fick vi årskryssa kärrsångare.

Kring skolavslutning brukar min nattlyssningsperiod dra igång på allvar och jag vänder på dygnet. Jag har några områden jag föredrar att hålla koll på. Dingtuna-Lillhärad väster om stan och Skultuna-Haraker norr om stan. Stora ytor kan tyckas, men jag fokuserar på att följa bäckar och lyssna av punkter där de ligger nära vägar, så det fungerar för det mesta bra. Årets första busksångare på hemmaplan hittade jag på samma ställe som förra året och den satt pedagogiskt bra vid en bro och på andra sidan satt en kärrsångare, så man kunde verkligen höra skillnad på dessa två som brukar skapa lite huvudbry för många skådare.

När vi var på konferens med jobbet i Färna Herrgård så larmades både trastångare och vitvingad tärna från Frövisjön. Den förstnämnda saknade jag i sjön men den andra som är mycket ovanligare hade jag sen tidigare, så när jag kom till sjön efter jobbet så var det en och annan som blev förvånad över att trastsångaren var mer intressant för mig än den vitvingade tärnan. Jag lyckades dock få in båda. Dessutom en ganska ovanlig kombo i form av en svarthalsad dopping och en vitvingad tärna i samma tubfält.

Efter skolavslutningen packade jag och Benjamin tält, stormkök och proviant och drog söderut. Målet var 3 skånska endemer. Fältpiplärka, kornsparv och trädgårdsträdkrypare. Framförallt de två första av dem. Den tredje hade vi lite lägre förhoppningar om då vi inte hört så mycket om den på sistone och visste inte om den fortfarande sjöng.

Fältpiplärkan hade vi hört skulle vara ganska besvärlig. Stora ytor och få fåglar. Dessutom inte allt för lätta att kryssa på läte om man inte är van med arten. Men vid första stoppet klev vi i princip rakt på fågeln.

Kornsparven vållade lite mer problem, men även den lyckades vi hänga in ganska smärtfritt.

Nu tog vi paus för lite vanligt turistande och spenderade natten på Ljungens camping i Falsterbo och morgonen efter begav vi oss till Pålsjö skog i Helsingborg. Trädgårdsträdkryparen som larmats där någon dag tidigare sjöng inte där den larmats, men efter en liten promenad i skogen när vi nästan gett upp lyckades vi höra den karaktäristiska sången.

3 kryss i skåne och 2 innan dess var mer än vi förväntat oss denna månad men det skulle inte vara slut där.

Benjamin tog en paus i skådandet, men själv var jag för rastlös och ägnade veckan innan midsommar åt nattlyssning Jag brukar köra samma runda varje år runt den 20:e och så blev det även i år. Inga spektakulära fynd. Busksångaren var ju redan upptäckt sedan tidigare, men gott om vaktel och två horugglehäckningar. Dagen efter drog jag runt Skultuna och Tillberga och hittade 2 busksångare och fler hornugglehäckningar, samt en kattugglekull.

På midsommardagen fick jag återigen inget sällskap av Benjamin utan tillbringade dagen ensam i Hjälstaviken, men dagen efter kom det ett larm jag inte kunde motstå. En nordsångare i Fulufjället. 100 mil närmare än var den brukar höras. Benjamin verkade dock inte förstå vilken möjlighet detta var utan han tjurade och ville inte åka. Jag packade och förberedde allt och jobbade målmedvetet med en tyst övertalning och till slut så fattade han.

När vi kom fram var fågeln tyst, men efter mycket om och men så sjöng den några strofer innan den sa godnatt. Vi övernattade på platsen och fick en oförglömlig morgon då vi väcktes av nordsångarens sång.

De avslutande dagarna i juni ägnades sedan åt lite sporadiska besök vid Frövisjön och en koll av den fiskgjusehäckning som upptäcktes i maj. Fortfarande inga ungar synliga, men det måste vara dags snar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 138
Benjamin: 92

Antal X

Jag: 6 (Vitgumpad buskskvätta, nilgås, fältpiplärka, kornsparv, trädgårdsträdkrypare, nordsångare)
Benjamin 6 (samma som ovan)

Antal årskryss

Jag: 12
Benjamin: 12

Minnesvärda observationer
  • Vitgumpad buskskvätta i hedemora
  • Kryssresa i Skåne med fältpip, kornsparv och ttk
  • Nilgås i Norsa
  • Nordsångare vid Fulufjället
  • Vitvingad tärna och svarthalsad dopping i samma tubfält

Bloggar etiketter: , , ,

En förmiddag vid Frövisjön

Nu är det svårt att välja var man ska åka som fågelskådare. Helst skulle jag vilja vara överallt för att hinna med att se alla nyanlända vårfåglar.

Eftersom Frövisjön ändå är min hemmalokal så valde jag att styra dit. Eftersom jag gick upp tidigt i går och ska vara ute och lyssna på ugglor ikväll valde jag att ta sovmorgon så när jag kom dit runt halv tio var det redan gott om folk på plats. Överraskande många nya ansikten och så fortsatte det. Folk jag aldrig sett vid sjön kom förbi och stannade en stund och tittade. Många unga och flera barnfamiljer också. Riktigt roligt för en som stått där och hängt ensam så många gånger.

Kan det möjligtvis vara en effekt av Det stora fågeläventyret?

Fågelmässigt levererade sjön som vanligt det man kan förvänta sig av den denna årstid. Mängder med sångsvan och gäss. Mindre sångsvan, spetsbergsgås och bläsgås var det roligaste. Snatterand, kricka och bläsand rastade också i sjön. Dock ingen stjärtand, men snart kommer även de hit.

På åkrarna runt om höll starar och tofsvipor till och när jag försökte räkna gässen så kom en havsörn in och blandade om i flockarna så jag gav upp.

Två förbiflygande fjällvråkar, 5 sträckande ormvråkar, en ängspiplärka som lockade och mycket mer.

Eftersom jag brinner för fågelintresset lika mycket som jag brinner för fåglarna så hoppade jag dessutom runt och hjälpte folk att hitta de lite ovanligare fåglarna. Mindre sångsvan spetsbergsgäss och snatteränder var de som vållade mest bekymmer för många.

Sen är det alltid kul att träffa alla kända ansikten också. Efter en lång vinter är det skönt att ses igen.

8 årskryss har jag hunnit med under helgen varav sex togs i frövisjön nu på förmiddagen.

Bloggar etiketter: , , ,

Hackspettslistan komplett för Benjamin

I Sverige häckar det 7 arter hackspett. Större hackspett, mindre hackspett, tretåig hackspett, spillkråka, gröngöling, göktyta och vitryggig hackspett. Tidigare häckade också mellanspett, men den har tyvärr försvunnit som häckfågel och just nu står även den vitryggiga hackspetten på utrotningshotningens rand. Bara några få par häckar i Sverige, men förra året blev en framgång med inflöde österifrån och en del lyckade häckningar och utsättningar.

Eftersom det bara är 7 arter och alla utom en är stannfåglar som är riktigt stationära och för det mesta stannar i sina revir året runt borde det vara en ganska enkel sak att hänga in alla 7 på sin krysslista. Men jag tror nog att Benjamin inte håller med om det. Den första exkursionen med VOF han följde med på, var en hackspettsutflykt till Färna Ekopark. Då stod tretåig hackspett högst upp på önskelistan både för honom och för mig. Något vi med viss möda lyckades med.


Foto: Joachim Karlsson (Det var här jakten började)

Innan 2012 hade han Större hackspett som vi hade hemma på matningen och en göktyta som spelat i Asköviken. Under 2012 hade vi hunnit med en gröngöling vid Frövisjön och en Spillkråka vid Bocksjön i månadsskiftet februari-mars. Mindre hackspett saknade han och den ädelkryssade han på djäkneberget samma år. Men sen tog det stopp för honom.

Gråspett och vitryggig hackspett var inte så lätta. Vi började lägga fokus på gråspetten som trots allt sågs på en del matningar vi frekvent besökte både här hemma och uppe i Luleå där vi tillbringade en hel del tid hos mormor och morfar.

Men det ville sig inte för honom med gråspetten och jag skämdes nästan när jag kom hem från egna fågelturer då jag sett eller hört gråspett. Något som förvisso inte skedde så ofta, men då och då lyckades jag och varje gång suckade Benjamin över att han inte följt med.

Åren gick och 2014 åkte jag med på min första riktade exkursion för att se vitryggig hackspett. Benjamin tyckte att det var för tidigt att gå upp på morgonen och vaskade den chansen. Synd kan man tycka, för jag hade både gråspett och vitrygg och dessutom en svartstrupig järnsparv den dagen.

Året efter följde han med på samma exkursion och då lyckades han äntligen kryssa gråspetten efter 3 år av mer eller mindre seriösa försök att få se eller höra den.  Nu var det bara vitryggen kvar, men den lyckades vi inte hitta. Två exkursionsdeltagare som valde att stanna kvar när vi andra gav upp fick dock se en födosöka på matningen vi tillbringade den sista timmen med att bevaka.

Förra året hoppade föreningen över denna exkursion och valde istället att satsa på en exkursion på Hälleskogsbrännan som gav det mesta i hackspettsväg utom just vitrygg.

I år var det så dags igen att ge sig ut på exkursion för att hitta vitryggig hackspett och nu hade vi till skillnad från 2015 vädret med oss. Dagen började bra med en spännande trummning direkt vid parkeringen. Men den stannade vid just spännande. För att kryssa ska man vara riktigt säker. Allt eftersom tiden gick såg det mörkare och mörkare ut. Gråspett, mindre hackspett, större hackspett och spillkråka hördes trumma och ropa, men ingen vitrygg. Andra skådare vi träffade hade varken hört eller sett något och vi valde att gå tillbaka till utgångspositionen och fika och vänta, samtidigt som vi bevakade en matning. Fina trumningar från större och mindre hörde vi och vi såg spillkråka flyga förbi.

Efter ett tag blev det en smula kallt att sitta still tyckte jag och föreslog att vi skulle röra på oss. Halva gruppen följde med och andra halvan valde att stanna kvar.

Nu hade vi bättre tur för när vi kom till en matning en bit därifrån fick vi se en gråspett och det var fler hackspettar som förde lite liv och flög runt där. Var det inte en av dem som mycket väl kunde vara en vitryggig hackspett? Vi vågade inte artbestämma den på den korta obs vi fick, men nog var den spännande.

Minuten efter skingrades våra tvivel då den satte igång att trumma. Högt och tydligt på nära håll och nu var det ingen tvekan. Snabbt fick vi ringa de andra som skyndade dit. Någon trummning fick de inte höra, men återigen kunde man skymta den och åtminstone en av de nytillkomna lyckades se den tillräckligt för att könsbestämma den. En hane.

Tråkigt nog var det en av deltagarna som missade den helt och så också de som valde att åka hem lite tidigare men för övrigt var det en mycket lyckad exkursion och efter 7 år har Benjamin äntligen X:at alla häckande hackspettar i Sverige.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – Myrsnäppa

Det händer förvisso en hel del på fågelfronten som jag skulle kunna berätta om här, men inspirationen att skriva om det infaller sig inte riktigt. Antingen skriver jag för mycket och staplar ord på varandra, eller så blir det för futtigt. Men just nu ligger fokus på ugglor och vårfåglar.

Jag fortsätter att lägga upp bilder på fåglar jag fotat istället. Här kommer en myrsnäppa. Ganska ovanlig vadare som brukar dyka upp då och då här hemma. På Öland är den något vanligare och ett år när vi var där nere så var det ett gäng som gick på riktigt behagligt avstånd och födosökte.

Fotad vid Beijershamn den 1 juni 2014

Bloggar etiketter: , , ,

Pippipodden

Jag har länge saknat en podcast om fåglar och fågelskådning. Jag har till och med funderat på att försöka starta upp en själv, men bromsat mig själv eftersom jag vet att jag inte riktigt har den tid och det nätverk för att få till en riktigt bra fågelpodd.

Nu slipper jag vänta längre, för idag hittade jag denna trevliga nyhet på Natursidan.se. En pinfärsk podcast om fåglar och fågelskådning och det är Anders  Wirdheim och Christopher Gullander som ligger bakom den.

Just Anders Wirdheim tror jag många kommer att känna igen rösten på eftersom det oftast är han som radion ringer upp om de vill ha svar på fågelrelaterade frågor. Just nu i dagarna när ”Vinterfåglar inpå knuten” pågår så hörs hans röst ofta.

Så här ser beskrivningen av podden ut och det känns lovande och intressant. Ett bra upplägg, med två skådare som blandar aktuella fågelnyheter med kåserier och allmänt skådarsnack.

En podd om fåglar och fågelskådning, som blandar humor och allvar. Vi pratar om aktuella fågelnyheter och delar med oss av krönikor och kåserier. Ofta kommer en okänd/känd gäst eller två på besök. Som värdar står två passionerade fågelskådare med många års expertis i ryggen, Christopher ”Gullet” Gullander och Anders ”Widde” Wirdheim.

Jag har lyssnat på första avsnittet och tyckte det var bra. Lite ringrostiga  kändes de båda, bland annat fanns det passager där de lät lite väl mycket ”läsa innantill”, men jag är fullt övertygad om att de kommer att växa in i rollen som poddare och få ett mer naturligt flow i pratet och podden när de får några avsnitt i ryggsäcken.

Huvudsaken var att det var intressanta ämnen och det tycker jag nog att det var. Lite mer diskussioner skulle jag gärna se. Men det kommer nog vad det lider när de vågar avvika lite mer från manus.

De kända och okända gästerna som dök upp i detta första avsnitt var imitationer i lite mer humoristiska inslag, men jag hoppas att det i framtiden även bjuds in riktiga gäster till podden. Jag skulle jättegärna se t ex C3-metrologerna lämna sina fågelväderprognoser i podden när det drar ihop sig till vår och höststräck.

För att undvika att spoila så tänker jag inte skriva något mer om podden utan bara tipsa alla om den och se fram emot nästa avsnitt.

Man hittar den på följande länkar.

iTunes, RSS, Soundcloud

Bloggar etiketter: , , , ,

Storstadsskådning idag

I början av januari brukar vi alltid göra ett besök i Storstockholm för lite årskryssning och vinterskådning.

Framförallt är det Råstasjön och Lötsjön vi brukar besöka. Först var det bara jag och Benjamin som gjorde det till en årlig tradition men sen några år tillbaka har vi gjort det till en exkursion för Västmanlands Ornitologiska Förening och vi brukar vara ett 15-tal skådare härifrån som följer med.

Då detta eviga bilåkande är fågelskådarens stora dåliga samvete gjorde vi i år detta till en tågutflykt. Något som dessutom skulle ge oss chansen att ta oss in till Stockholms ström och Matningsflotten där. Trots detta utökade program så blev det färre deltagare. Bara 6 st personer deltog. Vad det beror på har jag ingen aning om. Lite tidigare start skulle det kunna bero på. Lite längre sträcka att gå är en annan. Oavsett vad  som gjorde att färre ville delta, så missade de en riktig kanondag och lite skönt var det att vi var få när vi skulle testa en ny idé.

Att transportera sig med tåg och tunnelbana gick riktigt bra och vi kommer att testa detta även nästa år.

Vi klev av tåget i Sundbyberg där två deltagare anslöt. Därefter promenerade vi genom Sundbyberg upp mot Lötsjön. Vi tog ett varv runt sjön och stannade upp där det fanns öppet vatten. Lötsjön är mer av parkkaraktär och en stor del är inhägnad med ankhus på en liten ö. Vi välkomnades till sjön av ett duvhökspar som flög förbi, men sen var det mest intressanta vi hittade rörhöna, sothöna, storskrake och grågås. En gröngöling lockade från ett träd längs stranden och en större hackspett som trummade gav oss lite vårkänslor.

Vid Råstasjön brukar vi göra 4 stopp. I sjöns sydvästra hörn brukar en stor grupp gråhäger övervintra och där finns också chans att hitta rörhöna och sothöna och så de gamla vanliga knölsvanarna, kanadagässen och gräsänderna. Vissa år brukar man hitta vigg och knipa här, men inte i år.

Andra stoppet gjorde vid matningen i sjöns nordvästra hörn. Här hittar man gott om fågel. Framförallt brukar man hitta en stor mängd koltrast som dominerar matningen. Har man tålamod kan man se en del lite ovanligare övervintrare här som rödhake och bofink. Vi tog vår förmiddagsfika här och väntade tills vi sett det vi förväntat oss. Gulsparv, grönfink, bofink, rödhake, nötskrika, grönsiska, gråsiska och så koltrast, blåmes, nötväcka och talgoxe så klart.

Stopp tre ligger längs sjöns norra strand och är det stopp som drar mest folk till sjön. Det är här man kan hitta den övervintrande vattenrallen och i år var den aktiv när vi kom fram och hela tiden vi stod där så var den synlig för oss.

Den poserade riktigt fint för mig.

När vi stod där så blev det plötsligt ett rackarns liv på skator och trastar och bakom oss dök dagens tredje duvhök upp och jagade trastar inne i buskarna.

Det fjärde och sista stoppet vid Råstasjön gjorde vi vid den östra stranden där det också finns öppet vatten. Här hittade vi en vigg, en sothöna och två rörhönor. När vi vände och gick tillbaka så hittades också två gärdsmygar.

Vi hittade det vi ville hitta vid dessa sjöar och började nu dra oss upp mot Hallonbergens centrum och tunnelbanan för vidare färd mot Kungsträdgården och Stockholms ström.

Matningsflotten vid strömbron är en plats jag länge velat besöka, men aldrig kommit mig för med att göra. Mest på grund av svårigheten att ta sig dit som bilburen. De gånger jag besökt Stockholms innerstad vintertid har det alltid varit av andra anledningar än fågelskådning och de gånger jag besökt Stockholm för fågelskådning har jag varit bilburen.

Artmässigt är det inga sensationer på strömmen, men antalsmässigt är det ganska häftigt. Massor av svanar, änder och sothönor.


Foto: Benjamin Rodling

Exkursionens enda besvikelse var att vi inte lyckades hitta någon sångsvan här. Men det kompenserades av en jagande duvhök när vi stod på Strömbron. Vi uppmärksammade det hela när alla måsfåglar och duvor tog till vingarna och när kråkorna kom och kraxade. Ganska snabbt fick vi syn på duvhöken och den hade lyckats separera en duva från sin flock som den förföljde. Duvan dök mot oss och duvhöken efter in under bron där vi stod och upp på andra sidan. Vid Operan lyckades duvan skaka av sig höken som drog iväg och hämtade andan. Bättre lycka nästa gång sa vi och packade ihop och gick mot Centralen för vidare färd hem till Västerås.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Fåglar jag fotat – Koltrast

Sveriges nationalfågel, men skyll inte på mig. Jag röstade först på tjäder och när den åkte ur så röstade jag vidare på korp. En fågel som saknades helt i omröstningen var fiskgjuse, vilket kändes underligt eftersom vi har en ganska stor del av den europeiska populationen av den och det är vår mest unika fågel.

Nåja, Koltrasten vann omröstningen och även om jag inte röstade på den så är det en vacker fågel och en värdig vinnare.

Bilden nedan är en av de första jag tog med min nya kamera med långzoom. Tidigare hade jag inte fotat så mycket fågel eftersom mitt fotointresse inte var tillräckligt stort för att motivera den kostnad det innebär att skaffa ett rejält objektiv till en systemkamera.

Fotat i Bjurhovdaskogen den 15 maj 2012.

Från början var jag inte riktigt nöjd med bilden, men efterhand har jag börjat uppskatta den mer. Trasten sitter så fint så känslan i bilden blir bra.

Bloggar etiketter: , ,

En dag i Örnkoja

Benjamin har länge velat göra ett besök i en  örnkoja eller ett örngömsle. Själv har jag däremot varit en smula skeptisk. Mest för att jag inte riktigt lockats av tanken att låsa in mig i en trång koja en hel dag, trots att man får se örn på riktigt nära håll. Man måste nämligen gå in i kojan innan solen går upp och får inte lämna den förrän solen gått ner igen.

I alla fall lovade jag honom att om han fixade 300 X innan han fyllde tolv så skulle han få en dag i en örnkoja som present. Eftersom han fixade det med god marginal (11 år och två månade lite drygt var han när han hängde in tajgablåstjärten.) så var det bara att välja ett passande datum.

Mellandagarna passade utmärkt. Jullov från skolan och solen är inte uppe så länge, så jag bokade in den 29/12 i Birdsafari Swedens örnkoja på en myr i Svartådalen. En ganska nybyggd koja eftersom den gamla strök med i skogsbranden 2014.

Eftersom jag själv erbjudit mig att ta med mig kött till åteln och vägarna inte riktigt var att lita på så skaffade vi oss god marginal för att komma in i kojan i tid, så nästan exakt kl 07.00 kunde vi kliva in i kojan och göra oss redo.

Sen var det bara att sätta igång med att vänta och vänta och vänta. Benjamin som är något klokare än sin far hade laddat ned en film på sin surfplatta och ägnade tiden åt att se på den.

Själv drack jag kaffe och satt på helspänn och lyssnade efter ljud och försökte urskilja något i skumljuset ute på mossen.

07:59 hörde det första livstecknet i form av en kraxande kråka och nu börjar det också gå att se lite bättre ut över mossen. Strax därefter drar en örn in över mossen och landar någonstans långt bort.

Ytterligare några minuter senare drar två örnar förbi norrut och nu börjar ljuset bli så bra att vi kan se korparna som samlats längst ut på mossen. Ett tjugotal som mest ser ut att bevaka varandra. Örnen som landat tidigare hittas till slut sittandes ensam med några korpar hoppandes runt på behörigt avstånd.

När klockan blir 9 blir det riktig fart och en ung och en gammal kungsörn flyger förbi på riktigt nära håll. Den unga slår sig ner i en tall inte långt från kojan och den gamla försvinner bakom oss. Samtidigt kommer också en ung havsörn förbi och slår sig ned i en torrtall.

Fram till klockan 11 är det ganska bra rörelse. Flera örnar, både kungs- och havsörn rör sig runt mossen och korparna håller koll på sig själva och örnarna. Men från 11 och fram till 12 är det stiltje. Bara ett fåtal korpar är kvar på mossen och det enda som varit framme på åteln under dagen är en nötskrika.

Mellan 12 och 13 är det lite mer aktivitet, men mest förbiflygande örnar och korparna håller mest till i andra änden av mossen. Fortfarande ingen örn som kommit fram till åteln, men en ung kungsörn tar för sig av något gammalt ben längre ut på mossen och jag får min första bild på en kungsörn. I en talldunge till höger om kojan slår sig två havsörnar ner och de verkar ha hittat något där. En av dem kommer fram lite närmre och vi kan fota och filma den, men fortfarande ingenting framme vid den dagsfärska åteln.

Runt 14 kommer så en yngre kungsörn mot oss målmedvetet och drar några lovar och landar riktigt nära. Det ser ut som om den verkar ha siktet inställt på åteln och vi sitter som på nålar. Den sitter säkert bara några minuter men det känns som en halvtimme innan den fäller upp sina vingar och flyger mot oss och landar på tortallen där vi lagt köttet.

Resten av dagen blir det sedan riktig action. Kungsörnen sitter ganska länge själv och äter innan två unga havsörnar landar strax intill och sitter och tittar på medan den tuffare kungsörnen äter i lugn och ro.

Efter lite kraftsamlande börjar en av havsörnarna burra upp sig och närma sig maten och vi förväntar oss lite slagsmål, men kungsörnen hade nog fått i sig tillräckligt för den gav sig utan strid och flög iväg.

Nu blev det desto roligare för trots att havsörnarna gjort gemensam sak med att köra bort kungsörnen så hade de en intern hackordning och den kaxigaste av dem var inte alls intresserad av att dela med sig. Trots att det fanns mat så att det räckte till båda och lite till.

Efter ytterligare några minuter fick de sällskap av en vuxen havsörn och nu trodde vi att det skulle bli bråk igen, men den satt mest lugnt och tittade på när de unga kivades och åt.

Kanske var det en förälder till de båda årsgamla ungfåglarna, för när ytterligare en vuxen örn gjorde entré på mossen så blev det fart på den och den nya örnen jagades bort trots ivriga försök att komma fram. Den gjorde till och med ett försök att sno åt sig en bit kött, men misslyckades. En tredje vuxen havsörn kom också till mossen och hjälpte till att köra bort den och när de yngre ätit färdigt kom de två äldre fram och tog några bitar innan också de försvann. Så nog kändes det som att det rörde sig om en familj.

Totalt är vi säkra på att vi sett 6 havsörnar och 3 kungsörnar, 5 havsörnar var där samtidigt, men eftersom det är relativt enkelt att åldersbestämma havsörnar kan vi lägga till ytterligare en örn som var där tidigare.

Kungsörnarna trodde vi var två. En äldre och en yngre, men när vi gick igenom bilderna så kunde vi konstatera att det var tre. En vuxen, en årsgammal och en 2k eller 3k (bilden).

Strax innan 4 var det mörkt och tomt på mossen och vi begav oss därifrån. På vägen hem ädelkryssade Benjamin tjäder, så det blev en riktigt lyckad dag trots att det runt lunchtid kändes misslyckat.

Benjamin sammanfattade det hela ganska bra. Riktigt häftigt, men jag vill inte göra om det.

Att hyra en örnkoja är något jag kan rekommendera den som är riktigt intresserad av fåglar och/eller riktigt fotointresserad. Den mesta tiden går åt till att vänta, vänta och vänta, men har man tålamod och intresse så är det värt all väntan.

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Hussvala

När jag var liten och gick i skolan hade vi hussvalor som häckade på skolbyggnaden som vi kunde följa när de kämpade för att bygga bon och föda upp ungar.

Moderna hus är inte lika lämpliga att bygga bo på, så de har det lite tuffare att hitta lämpliga platser att bo på nu.

Min häftigaste observation av en hussvala gjorde jag också på en skolgård, där jag jobbar nu. En ganska kylig novemberdag möttes jag av en födosökande svala. Den höll till runt skolgården hela eftermiddagen och sen var den försvunnen.

Bilden nedan är fotat på Öland

hussvala2

Fotad vid stenåsabaden den 30/5 2014

Bloggar etiketter: , , ,

Äldre inlägg

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑