Godisgris.se

Jag har absolut ingenting att säga - och jag säger det!

Kategori: Fåglar jag fotat (sida 1 av 16)

Fåglar jag fotat – silvertärna

Den här fågelbilden tog jag när min kamera var ganska ny. Det var den första fågelbilden jag var riktigt nöjd med minns jag.

Silvertärna – Kallax

Kompaktkamerorna med långzoom som jag använder räcker inte riktigt till när man ska fota rörliga fåglar. De blir inte tillräckligt snabba att hitta fokus och nu är det ytterst sällan jag ens försöker.

Att jag lyckades här var nog bara för att kameran var ny och jag satt och provade mig fram och lekte med den. Det gjorde att jag såg en poäng med att ta en hiskeligt massa suddiga bilder och så fick jag en som faktiskt blev bra.

Den är fotat i Kallax hamn utanför Luleå. En trevlig lokal som jag ofta besökte på den tiden vi var mycket uppe i Luleå på somrarna. Där kunde jag bekanta mig med silver- och fisktärnor sida vid sida och öva mig på skillnaderna.

 

Fåglar jag fotat – silltrut

För mig är det lite så med måsar och trutar att jag ser dem på fotoavstånd och bra när jag inte har kameran till hands eller är ute för att titta på fåglar.

På fågellokaler när jag har kikare och kamera till hands håller de sig ofta på avstånd. Men när man är ute på stan och promenerar eller sitter och fikar vid någon uteservering dyker de gärna upp nära.

Här i Västerås är silltrut en raritet som ses någon enstaka gång i hamnen tillsammans med gråtrutar. I Frövisjön saknar jag fortfarande den.

Silltrut – Ulriksdal

Men om man åker 10 mil österut till Stockholm så är de inte ovanliga. Där dyker de upp vid uteserveringar och tigger brödsmulor av en.

Den här gynnaren fotade jag faktiskt när jag hade varit på en förskola i Solna och installerat en ny router. Jag skulle till Hjälstaviken efter att jag gjort det, så därför hade jag kamera och kikare med mig för en gång skull. Fast nå vidare sammarbetsvillig var den inte. Satt där på taket och tjurade ville inte visa upp sig ordentligt.

 

Fåglar jag fotat – Silkeshäger

Silkeshäger är en relativt liten och riktigt snygg häger. Närmast häckar de i södra europa, men då och då flyger någon lite galet och hamnar hos oss.

Trots att det är en ganska ovanlig fågel hade den ändå blivit lite av en skam-art för mig. Alltså en art man borde ha sett med tanke på hur mycket man skådat.

Men det har aldrig riktig klaffat för mig. Det dök upp en hemma när jag var på Öland ett år. Sen har jag förberett mig att åka för att se en i Örebro, men den försvann innan jag fick tillfälle att åka.

Förra året i slutet av maj låg jag hemma i soffan när det kom ett larm om en silkeshäger utanför Linköping. Jag kollade på klockan och tänkte. Ja men vafan! Vi har ingenting att göra och gott om tid, så jag och Benjamin drog iväg. När vi kom till Katrineholm larmades det en praktejder utanför Norrköping. Ja men vafan! tänkte vi igen och tog en omväg. Två kryss för Benjamin och ett för mig. Dessutom fick Benjamin se Svartåmynningens Naturreservat med en fin rödspov som visade upp sig fint för oss.

Fotot lämnar en hel del mer att önska, men man ser att det är en silkeshäger.

Fotat genom tuben i ett rangligt fågeltorn med folk som gick upp och ned hela tiden.

 

Fåglar jag fotat – Sidensvans

På hösten flyttar fåglarna ifrån oss och återkommer till våren. Såvida de inte är stannfåglar. Det fick man lära sig i skolan. Är man lite intresserad av fåglar lär man sig ganska snabbt att det inte är riktigt så enkelt.

De flesta fåglarna flyttar, även de som stannar. Så talgoxen du ser vid matningen utanför ditt fönster kanske inte alls är samma talgoxe som häckar i holken utanför samma fönster.

En hel del fåglar flyttar dessutom till oss på vintern. Sidensvans är en av dem. Under sommarhalvåret lever de en undanskymd tillvaro djupt in i skogarna i norrland och på den ryska tajgan. När det blir ont om föda där flyttar de söderut och västerut och kalasar på rönnbär.

Ingenting kan förgylla en vinterdag som sidensvansen läte. Som små små silverklockor ljuder de i luften när en sidensvansflock närmar sig.

Fågeln på fotot är fotograferat på skolgården där jag jobbar. Jag hör och ser dem ofta där, men man måste ha tur och hinna före eleverna ut på skolgården för att man ska få se dem så bra som jag gjorde den gången.

 

Fåglar jag fotat – Salskrake

Salskrake är helt klart en av de vackraste fåglarna vi har här i Sverige. De häckar längst upp i norr, men ses både vår och höst i Mälardalen. Den övervintrar också här om det finns isfria sjöar eller dammar.

Att fota salskraken är en utmaning. De ogillar mänskligt sällskap och håller sig på avstånd. De flesta gånger man ser den är det i andra änden av sjön längs någon vasskant.

I Ekeby våtmark utanför Eskilstuna övervintrar de oftast och där kan man ha tur att få se dem på ett skapligt behagligt och nästan fotomässigt avstånd. Folk med stora Bazookas till objektiv kan säkert få till fina bilder, men jag får nöja mig med något suddigt vitt ute i dammen.

Just den här fågeln är dock fotat en aprildag 2014 från fågeltornet på Ängsö utanför Västerås.

 

Fåglar jag fotat – Gråhuvad vipa

En art jag lyckades fota efter att jag passerat bokstaven den börjar på var den gråhuvad vipan som dök upp i Värmland i maj 2019.

Fotat genom tuben och kvaliten blir därefter. Jag är lite för darrig på handen för att lyckas med det.

Det var nog årets fågel för mig förra året när jag mest dippade duvor och blev av med kryss.

Fåglar jag fotat – Morkulla

Sveriges vanligaste vadare, morkulla. Man ser dem flyga i skymningen eller gryningen, ofta i samband med ugglelyssning eller nattfågellyssning.

Jag visste att jag någon gång fotat morkulla i skenet av billjuset på en skogsväg, men jag kunde inte finna igen bilden. Men när jag letade efter andra bilder så lyckades jag till slut.

En gräslig bild fotad på Hälleskogsbrännan. Men fåglar som är aktiva mest när fotoljuset är som sämst lär jag aldrig få några vackra bilder på.

 

Fåglar jag fotat – Rödhuvad törnskata

Jag sitter just nu och går igenom min lista för att leta efter fåglar jag fotat efter att jag passerat arten i min alfabetslista här på bloggen.

Då upptäckte jag att rödhuvad törnskata inte var ibockad som fotograferad art. Jag har faktiskt fotat den två gånger. Första gången ett risigt foto i Hjälstaviken när jag kryssade den. Andra gången ett ännu risigare foto i Fysingen när Benjamin kryssade den.

 

Fåglar jag fotat – Rörsångare

När jag började skåda tyckte jag att läten var det svåraste och sångarna var de svåraste bland svårast.  När jag sedan blev varse att det fanns acrocephalussångare så kändes det som en omöjlighet att lära sig skilja på alla läten.

Rörsångare och sävsångare var de acrocephalussångare man först kom i kontakt med och jag mindes min naturkunskapslärares ramsa. Rörsångaren sjunger sävligt och sävsångaren sjunger rörigt. Det stämde faktiskt. Rörsångaren satt lugnt och sansat och malde på när sävsångaren körde på i ett rasande tempo och flög hit och dit när den sjöng.

På den vägen är det och nu älskar jag alla dessa acrocephalus. Sävsångare, rörsångare, kärrsångare, busksångare, traståsngare. Ingen av dem skrämmer mig när det kommer till artbestämning på lätet. Tänk att det gick.

Bilden är tagen strax innan jag kom fram till fågeltornet i Hjälstaviken en tidig höstdag för några år sedan.

Nu tror jag att jag är klar med R och går vidare mot den vanligaste begynnelsebokstaven på fågelnamn. S.

Fåglar jag fotat – Rörhöna

Min bloggserie om fåglar jag fotat kanske var spiken i kistan som fick mig att sluta blogga för två år sedan. Fast egentligen var den nog snarare ett symptom på att jag inte var inspirerad, så jag vågar mig på att fortsätta.

För har jag kommit ända till Rödvingetrast så kan jag inte bara sluta. Jag måste bara bli färdig.

Nästa fågel på tur i alfabetsordning blev rörhöna. En skulkig enstöring som man lättast hittar i små näringsrika dammar där man inte trodde att någon fågel kunde trivas.

Just den här rörhönan hittade jag i en avskild liten vik med stilla vatten av Svartån i Västerås, men man kan hitta dem i dagvattendammar i industriområden och små pölar mitt i rondeller.

Nyckelordet är att det ska vara igenväxta vatten. Där det finns gott om vass att gömma sig i. Ibland när man besöker en damm där det ska finnas rörhöna ser man inte ett liv. Men nästa gång simmar den helt ogenerat och öppet.

En hel del rörhönor övervintrar här i Mälardalen och då kan man se dem bland gräsänder. Gärna i kanten av en ankdamm, där kantvegetationen hänger ned så att de har någonstans att dra sig undan. Men precis som på sommaren går de ibland helt ogenerat mitt på gångbanor eller simmar öppet mitt bland änderna.

Under häckningstiden har de en bred repertoar av läten och hör man något konstigt i en våtmark om våren brukar det för det mesta visa sig vara en rörhöna.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑