Kategori: Fågelskådning (sida 2 av 57)

Fåglar jag fotat – rostand

Efter att Frövisjön restaurerades 2010 så har det dykt upp en hel del ovanliga fåglar och om man bortser från vissa årliga ovanligheter så var rostand den första lite tyngre rariteten som drog folk utifrån till sjön. I juli 2012 dök den upp.

Den stannade där flera dagar och även om krysset var roligt så var det nog ännu roligare att få visa upp vår fina lokal för folk utifrån.

Sen dess har jag inte sett någon rostand, även om en och annan dykt upp på skapligt nära håll, men badstränder och andra semesterbestyr har oftast kommit i första hand.

I år petade jag dock in den på dubbellistan, då det dök upp en i Hjälstaviken. Jag och Benjamin valde att tillbringa en halv dag där, men vadarna var nog mer intressanta än anden.

Bilden tagen i Hjälstaviken den 13 juli 2017

 

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – roskarl

En snygg liten vadare som gärna går omkring på steniga stränder och letar föda under stenar som den vänder på.

Att jag inte har någon bättre bild på den än denna suddiga bild fotad med mobilen genom tubkikaren är lite konstigt, för jag har haft roskarl på nära håll på södra udden på Öland flera gånger. Men det har inte blivit av att jag fotat den.

Fotad på Ölands Södra udde den 11 maj 2017

Bloggar etiketter: , , , ,

Ringmärkning vid Kyrkbytjärn

Jag och Benjamin har alltid velat vara med vid någon ringmärkning. Vi har förvisso besökt fågelstationer tidigare, men aldrig riktigt varit med hela processen.

Vid Kyrkbytjärn strax söder om Falun bedriver Falu Fågelklubb under ledning av Gittan Mattson en CES-ringmärkning som är öppen för alla att besöka.

Varannan vecka ringmärker de på morgonen och varannan vecka på kvällen. Sist det var en kvällsmärkning var vi i krokarna, men vi var på väg hem efter att ha varit och lyssnat på nordsångaren i Fulufjället så vi var ganska trötta och hoppade över det. Istället valde vi att åka dit i går kväll.

En riktigt trevlig afton, och ett otroligt engagemang från Gittan. Trots att det var mycket fågel och mycket folk så lyckades hon ändå ta sig tid med alla och vara väldigt pedagogiskt när hon visade ringmärkningens alla moment och alla fåglar.

Alla var välkomna att följa med på rundorna när fåglarna skulle plockas ur näten

Och när vi kom tillbaka så var det dags för själva ringmärkningen som genomfördes pedagogiskt och informativt. Alla fåglar presenterades och detaljer gicks igenom så att alla som var med förstod vad det var man tittade på, mätte och vägde. Skillnader mellan gamla och unga fåglar, ruggning mm.

Benjamin slog sig ned bredvid henne och följde hela ringmärkningsprocessen noga. Han fick släppa fåglar och lära sig olika sätt att hålla dem.

Själv höll jag mig till att dokumentera, även om jag också skulle behöva mer ingående praktiska övningar om jag någon gång skulle vilja syssla med ringmärkning.

Vi valde verkligen rätt kväll att åka dit också. Det var rekordkväll på många sätt. 53 fåglar varav 44 ringmärktes och 9 redan var ringmärkta. 18 arter och den vanligaste arten var lövsångare med 14 fynd följd av rödhake och trädgårdsångare med 5  fynd var.

Eftersom vi skulle ta oss hem till Västerås så avvek vi lite tidigare, så vi var tyvärr inte med ända till 21. Men det var verkligen en trevlig kväll och hade vi inte haft så långt att åka hade jag utan tvekan sagt att vi ska göra om det, men nu får det hänga på dagsformen nästa gång.

Stort tack till Gittan som arrangerar detta. Det ringmärks på många håll och man är nog välkommen på de flesta platser, men vid Kyrkbytjärn sker det verkligen offentligt och besök uppmuntras verkligen.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – rosenstare

Sen jag började ta hand om programmet i Västmanlands OF så har vi på hösten haft en ospecificerad exkursion som vi kallar draglördag.

Vi bestämmer oss för att ha en 20 mils dragradie och därefter åka iväg för att titta på någon rar fågel. Finns ingen spännande fågel larmad bestämmer vi oss för att åka till någon trevlig lokal utefter kusten och leta lite själva.

Ett år åkte vi till Landsort och när vi skrotat omkring där i någon timme så kom det ett larm om en rosenstare i Uppsala. Vi tänkte a vafan och drog dit. Bland tusentals starar var den inte den lättaste fågel att hitta, men det var en hel del folk där och rotade så till slut fick vi se den.

Fotad den 11 oktober 2014 på Lövstaslätten utanför Uppsala

Bloggar etiketter: , , ,

Svart stork i Kvismaren

För några dagar sedan larmades en svart stork vid Kvismaren utanför Örebro. En dryg timme hemifrån ligger helt klart inom dragradien vi har, men svarta storkar brukar vara oberäkneliga och vi kastade oss inte iväg utan inväntade mer observationer och larm och bestämde oss för att åka iväg morgonen efter.

När morgonen kom så dök inga nya larm upp så jag bestämde mig för att åka till Frövisjön istället. Vem vet, den kanske kunde dyka upp där. Det visade sig att den var kvar i Kvismaren och nu ville jag verkligen åka dit. Problemet var bara att vi hade annat inplanerat och jag kunde tidigast åka på lördag eftermiddag.

På förmiddagen hade vi guidning vid våra pilgrimsfalkar i Västerås och där var det fler som gick i samma tankar som jag och Benjamin och vi fick ihop en full bil.

När vi kom fram möttes vi av glada miner vid parkeringen och bud om att den stod öppet på maden nedanför kullen.

Årets nionde kryss för mig och tionde för Benjamin. För min del var det ett riktigt efterlängtat kryss. Har egentligen inte trånat efter svart stork, men av någon anledning har den legat där i mitt undermedvetna och gnagt och när jag fick se den så var det mer lättnad än lycka som kändes. Orsaken till detta kan vara att jag har en vän som gjort en liten grej av att jag saknat den och ofta refererar till svart stork som en trivialart. Men nu har jag den.

Helt ärligt så var det inte en direkt spännande fågel som mest stod och hängde bakom en buske och av den anledningen tyckte vi glada kryssare att det var bra att Kvismaren erbjuder lite mer skådning. Efter det obligatoriska kryssfotot packade vi ihop och begav oss till Lötenplattformen för lite vadarspaning.

Årets första kustsnäppa för mig och även kryss för några ur sällskapet. Vi letade också efter den rödhuvade dykanden som borde vara kvar på lokalen, men utan framgång.

Bra ljus för skådning och trevligt sällskap gjorde att vi stannade ett tag. Att bara stå på de väl tilltagna observationsplattformarna ute vid Kvismaren är en fröjd i sig. Där har många kommuner och länsstyrelser något att lära av Örebro.

Nu ska jag ställa klockan så att jag tar mig upp i tid i morgon när vi ska guida allmänheten vid våra pilgrimsfalkar och förhoppningsvis få se en flygtur av någon av ungarna.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – ringtrast

Av våra svenska trastar känns ringtrasten som den svåraste trasten att komma nära. Inte nog med att den helst häckar på otillgängliga fjällsluttningar. Den känns dessutom skyggare än andra trastar. Möjligtvis i konkurrens med dubbeltrasten.

I fjällen har jag faktiskt aldrig sett ringtrast trots att jag ofta hört den sjunga. Men under vårsträcket brukar det rasta ringtrast på lite mer tillgängliga platser som fotbollsplaner och andra större gräsytor och då har man större möjlighet att se dem.

De brukar dock hålla sig långt bort från oss människor och om de rastar tillsammans med andra trastar så är de enligt mig de som flyr först om man kommer för nära.

Därför var det lite extra kul den där gången innan jobbet när jag skulle kolla om en ringtrast var kvar vid Lövudden i Västerås och den var kvar och dessutom ganska obrydd av min närvaro.

Fotad vid Lövudden den 12 april 2016

Bloggar etiketter: , , ,

Fiskgjuse mitt i stan

I våras upptäckte några yngre skådare i stan ett fiskgjusepar som till synes höll på att bygga bo vid kraftvärmeverket i Västerås.

Jag åkte dit dagen efter och följde upp mitt besök ytterligare några dagar och fick bevittna när de båda gjusarna parade sig i boet som de placerat längst upp på en belysningsmast på hamnområdet.

Boet går utmärkt att beskåda med tubkikare från en bergknalle inte långt därifrån, men tillräckligt långt bort för att inte störa.

Jag har gjort några sporadiska besök och sett hur häckningen fortskridit och samtidigt passat på att spana ner på några dammar på en udde skapad av fyllnadsmassor och sprängsten. Mindre strandpipare känns väl som det mest intressanta, men jag har bara sett en individ åt gången, så jag vet inte om det rör sig om häckning men förmodar att det är det. Jag såg också en strandskata för en knapp vecka sedan vilket är intressant.

Fram till för ett par dagar sedan har fiskgjusehonan ruvat och inga tecken på ungar har noterats, men så kom jag dit och ingen gjuse var vid boet. Jag befarade att det gått illa och att de avbrutit sin häckning, men honan var bar ute på en liten kort flygtur. Når hon kom tillbaka så åt hon själv och sedan tyckte jag mig se att hon matade något.

Igår följde Benjamin med mig dit och då lyckades han se ett litet huvud sticka upp. Givetvis tyckte han att det räckte så och började tjata om att åka hem utan någon som helst hänsyn till att jag som bevakat detta bo flera dagar i sträck kanske också ville se ungen.

Det hände inte jättemycket kan jag säga, vi stod där och turades om att stirra på boet där honan vakade och ingen hane med mat syntes till. Men efter 20 minuters stirrande så lyckades jag till slut se ungen sticka upp huvudet helt och hållet. Benjamin lyckades till och med få en bild på det.

Parningen sågs den 3 maj, däremellan till den 23 maj har då jag noterade att honan ruvade har jag tyvärr ingen vidare koll. Efter det finns det en del rapporter på artportalen och den första som antyder att ungar kläcks kom den 20 juni. Ungarna blir flygga inom 8 veckor så i mitten på augusti borde det börja bli flyguppvisningar där.

Nu när jag vet att det finns ungar i boet kommer jag inte att besöka det dagligen, men när jag är hemma och har tid kommer jag troligtvis att göra besök minst en gång i veckan.

 

Bloggar etiketter: , ,

Fåglar jag fotat – Ringduva

Jag vill minnas att ringduvan inte alls var så vanlig när jag var liten. I alla fall var den inte det i trädgårdar och parker där man nu inte längre höjer på ögonbrynen över ringduvor. Det är också ganska vanligt att de besöker matningar, framförallt när snön smälter och alla spillda frön blottas på marken. Något jag inte kommer ihåg från mina tidiga dagar som fågelskådare i vardagsrumsfönstret hemma.

På engelska heter den wood pidgeon vilket antyder att det är en skogsfågel och går man ut en tidig vårmorgon i skogen så kan man höra deras sång som en av de vanligaste.

Fotad hemma hos mina föräldrar den 15 april 2017

Bloggar etiketter: , ,

Fåglar jag fotat – rallhäger

Många tror nog att vi kryssjagande fågelskådare kastar oss i bilen och åker hur långt som helst, när som helst. Men de allra flesta av oss har en relativt liten s.k. dragradie där vi åker direkt. Min ligger ungefär en timmes bilväg utanför Västerås. Men allt beror ju på hur det ser ut i övrigt. Jag lämnar ju inte mina barn strandsatta på en fotbollsträning för att jag ska se en fågel och jag skolkar inte från jobbet.

Men när tillfällen bjuds som när man är ledig och inte har något annat för sig, så utökas dragradien och då kan det hända att jag drar iväg lite längre, men för det mesta har man inte sån tur att det stämmer så bra.

När det dök upp en rallhäger i Jönköping så hade jag dock den turen. Jag skulle precis påbörja mitt höstlov när larmet kom, så det gick ganska lätt att planera vad jag skulle göra då. Jag fick till och med med mig min dotter, och hamnade i lokaltidningen, för de tyckte att det var så intressant att någon åkte ända från Västerås för att se en fågel.

Fotad vid Rocksjön i Jönköping den 27 oktober 2014

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – Maj 2017

Maj är för en fågelskådare vad december är för en 5-åring. Förväntan, rastlöshet, lyckorus och besvikelser.

Jag började månaden med att hjälpa två yngre skådare med en BIG-day som de brukar genomföra med oregelbundna mellanrum. Det gick sådär, men jag hade en trevlig och mycket aktiv dag. Som dessutom var den första riktiga sommardagen, vilket kändes skönt med tanke på det bakslag i vädret som drabbade oss i slutet av april.
Under deras BIG-day så lyckades de hitta ett par fiskgjusar som till synes verkade bygga bo i hamnen i Västerås, så följande dag tog jag och Benjamin en sväng dit för att kolla. Mycket riktigt hade de ett bo högst uppe i en belysningsmast inne på hamnområdet.

Jag åkte dit några dagar senare och fick bevittna en parning uppe på masten, så nu hade vi definitivt en häckning på gång. Riktigt kul med häckning av pilgrimsfalk i ena änden av hamnen och fiskgjuse i andra änden.


Foto: Benjamin

Första helgen i Maj var det sen dags för Fågeltornskampen och Fågelskådningens dag. I år hade vi bättre väder än förra året och förhoppningarna fanns att göra ett bra resultat. 80 arter och en 17:e plats totalt i Sverige var vi nöjda med även om vi som vanligt kände frustration över att missa några enkla arter. Roligaste art för dagen var dock inte en fågel utan en livs levande mård. Nytt däggdjurskryss för både mig och Benjamin.

Fågelskådningens dag dagen efter var en riktig succé. Den högsta besökssiffran på många år. Vädret och det stora fågeläventyret på TV tidigare i vår borde vara bidragande orsaker. Riktigt roligt att dessutom kunna visa upp en jagande stäpphök som med jämna mellanrum gjorde försök att ta en skrattmås, men som i princip hela dagen patrullerade viken.

Den andra helgen i Maj drog vi ner till Öland. Det var planerat och bokat sedan länge, men vädret veckan innan skulle annars ha fått oss på andra tankar. Snö och blåst så långt in på året hör verkligen till ovanligheterna. Även om vädret under helgen vi var där var riktigt bra, med sol och relativt lite blåst, så märktes veckans bakslag på fåglarna. Öland är alltid bra och det är mycket fågel, men några rariteter dök inte upp. En fältpiplärka larmades på udden när vi var vid station och vi var på plats efter en minut, men ändå lyckades vi missa den. En riktigt sur dip. Men som tröst fick vi se en dvärgsparv några timmar senare.

Sista förmiddagen skulle ägnas åt Beijershamn, men innan vi kom dit så larmades en rödvingad vadarsvala på andra sidan sundet. Vi åkte över bron och kom fram lagom tills vi fick larmet. Drog iväg troligen ej kvar.  Surt som attans, men när vi stod på vägen med bilen och pratade med en skådare skrek hans kompis att den kommer tillbaka och mycket riktigt kom den flygandes. Vi hoppade ur bilen och fick en snabb obs i handkikarna. Benjamin som var snabbast att hitta den fick troligtvis en något bättre obs, men det var ingen njutobs. Vi parkerade bilen och gick till de andra med förhoppningar om en bättre observation. 2 timmar på plats, men fågeln vägrade att visa sig utan satt gömd i vassen hela tiden.

Benjamin hade skola och jag jobb dagen efter, så vi var tvungna att åka hemåt med en skitobs. När vi kom till Mönsterås så larmades den igen, då visade den upp sig riktigt bra och det visade sig på bilder att det rörde sig om en orientvadarsvala. En riktigt tung art, så även om det var en skitobs så kändes det riktigt gott.

Under vår Ölandsvistelse så hade de svarthalsade doppingarna återvänt till Frövisjön, så det blev en del besök där den kommande tiden. Lördagen efter Öland hittades dessutom en vitvingad tärna vilket var en ny art för mig i sjön. Riktigt kul.

När Felicia skulle spela fotboll i Örebro så följde jag och Benjamin med, men vi lämnade mamma och henne vid fotbollsplanen och tillbringade vår tid där vid Oset istället. Gott om näktergal, rosenfink och en hel del sångare förgyllde vår dag.

3 onsdagar i maj ägnades åt VOF:s fågelvandringar. Tidigare har vi alltid haft 4 vandringar på Hässlö, men i år valde vi att ha 4 olika vandringar. Den första gick på Hässlö och bjöd inte på några överraskningar. Trastsångare, rörsångare, sävsångare och gräshoppsångare. Däremot ingen rördrom som annars brukar vara en rätt säker art på platsen.

Den andra vandringen hade vi inne i stan. Vi startade vid Bryggargården och gick via Falkenbergska kvarnen, botaniska trädgården och vasaparken ner mot hamnen. En riktigt artrik vandring med dvärgmås och silltrut som rolig avslutning.
Strax innan hade jag och Benjamin haft drillsnäppa vid Falkenbergska, men den var borta när vi kom tillbaka.

Den tredje promenaden och den sista i Maj hade vi vid Åholmen. Härmsångare och skogsduva var det som gladde deltagarna mest där, men strax innan vi började hade vi också en bivråk. Miljön där är riktigt spännande. En vildvuxen engelsk park som för tankarna till Sherwoodskogen eller åtminstone södra Sverige.

Mot slutet av månaden började jag ägna mer tid åt nattlyssning, men det skulle dröja in på nästa månad innan den kom igång på allvar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 168
Benjamin: 146

Antal X

Jag: 1
Benjamin 1

Antal årskryss

Jag: 63
Benjamin: 67

Minnesvärda observationer
  • Skitobs på orientvadarsvala
  • Fiskgjusehäckning i hamnen
  • Mård i Asköviken
  • Stäpphök Asköviken
  • Dvärgsparv på Öland
  • Vitvingad tärna i Frövisjön
  • Ängshök Gussjön

 

Bloggar etiketter: , , , ,

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑