Sida 2 av 296

Fiskgjuse mitt i stan

I våras upptäckte några yngre skådare i stan ett fiskgjusepar som till synes höll på att bygga bo vid kraftvärmeverket i Västerås.

Jag åkte dit dagen efter och följde upp mitt besök ytterligare några dagar och fick bevittna när de båda gjusarna parade sig i boet som de placerat längst upp på en belysningsmast på hamnområdet.

Boet går utmärkt att beskåda med tubkikare från en bergknalle inte långt därifrån, men tillräckligt långt bort för att inte störa.

Jag har gjort några sporadiska besök och sett hur häckningen fortskridit och samtidigt passat på att spana ner på några dammar på en udde skapad av fyllnadsmassor och sprängsten. Mindre strandpipare känns väl som det mest intressanta, men jag har bara sett en individ åt gången, så jag vet inte om det rör sig om häckning men förmodar att det är det. Jag såg också en strandskata för en knapp vecka sedan vilket är intressant.

Fram till för ett par dagar sedan har fiskgjusehonan ruvat och inga tecken på ungar har noterats, men så kom jag dit och ingen gjuse var vid boet. Jag befarade att det gått illa och att de avbrutit sin häckning, men honan var bar ute på en liten kort flygtur. Når hon kom tillbaka så åt hon själv och sedan tyckte jag mig se att hon matade något.

Igår följde Benjamin med mig dit och då lyckades han se ett litet huvud sticka upp. Givetvis tyckte han att det räckte så och började tjata om att åka hem utan någon som helst hänsyn till att jag som bevakat detta bo flera dagar i sträck kanske också ville se ungen.

Det hände inte jättemycket kan jag säga, vi stod där och turades om att stirra på boet där honan vakade och ingen hane med mat syntes till. Men efter 20 minuters stirrande så lyckades jag till slut se ungen sticka upp huvudet helt och hållet. Benjamin lyckades till och med få en bild på det.

Parningen sågs den 3 maj, däremellan till den 23 maj har då jag noterade att honan ruvade har jag tyvärr ingen vidare koll. Efter det finns det en del rapporter på artportalen och den första som antyder att ungar kläcks kom den 20 juni. Ungarna blir flygga inom 8 veckor så i mitten på augusti borde det börja bli flyguppvisningar där.

Nu när jag vet att det finns ungar i boet kommer jag inte att besöka det dagligen, men när jag är hemma och har tid kommer jag troligtvis att göra besök minst en gång i veckan.

Bloggar etiketter: , ,

Fåglar jag fotat – Ringduva

Jag vill minnas att ringduvan inte alls var så vanlig när jag var liten. I alla fall var den inte det i trädgårdar och parker där man nu inte längre höjer på ögonbrynen över ringduvor. Det är också ganska vanligt att de besöker matningar, framförallt när snön smälter och alla spillda frön blottas på marken. Något jag inte kommer ihåg från mina tidiga dagar som fågelskådare i vardagsrumsfönstret hemma.

På engelska heter den wood pidgeon vilket antyder att det är en skogsfågel och går man ut en tidig vårmorgon i skogen så kan man höra deras sång som en av de vanligaste.

Fotad hemma hos mina föräldrar den 15 april 2017

Bloggar etiketter: , ,

Varför agerar inte tidningar folkbildande?

Jag blev nyligen uppringd av vår lokaltidning VLT som hade frågor om en konstig fågel i Skitviken här i Västerås. De hade fått en bild på en fågel som skulle kunna vara en korsning mellan en mandarinand och en gräsand.

Jag var ute i fält när samtalet kom så jag tog mig ingen större tid, men avfärdade det hela och förklarade att mandarinanden som håller till där precis som alla andra änder ruggar under sommaren och anlägger en s.k eklipsdräkt.
Efter mitt avvisande svar lät det på reportern som att det inte skulle bli någon artikel, så jag bad aldrig om att få se bilden, eller att ge honom ett mer utförligt svar.

Senare på kvällen dök det upp en artikel på nätupplagan av tidningen. En plusartikel som jag inte kunde läsa, men rubriken sa allt.

Lever en mystisk ”andarin” i Skitviken? Med underrubriken ”Ornitologen är skeptisk”

Att vara vetenskapligt skeptisk är ju förvisso exakt vad detta handlar om, men med tanke på hur resten av rubriken var skriven så kändes ordet skeptisk mer som att jag var tveksam, vilket jag inte var. Jag var tvärsäker.

Jag ringde upp reportern i fråga och skickade även e-post för att be dem korrigera det hela, vilket han också gjorde till en del, men samtalet lämnade en hel del att önska och jag blir riktigt upprörd hur en tidning som utger sig för att vara seriös hanterar detta med vetenskap och fakta.

Jag påpekade att diskussioner om just denna fågel brukar uppstå under sommaren då mandarinanden ruggar till eklipsdräkt. Något som alla änder gör och då får hanarna en mer diskret dräkt som skiljer sig markant från den mer praktfulla häckningsdräkt man brukar se i fågelböcker och på de flesta bilder.

Jag ville att de ändrade rubriken och texten helt, så att det inte fanns några frågetecken kvar kring arttillhörighet, utan istället gjorde en mer informativ artikel som förklarade varför anden ser annorlunda ut på sommaren och att det är fullt naturlig.

Svaret jag fick var att han inte bara kunde gå på en persons åsikt.

Åsikt? Han ringde upp mig för ett expertutlåtande och jag redogör hur det förhåller sig. Det är inte en åsikt utan det är fakta lät jag meddela.

Vissa ändringar skedde sedan, han plockade bland annat bort ordet mystisk i rubriken, men artikeln som trycks i pappersupplagan handlar mest om den eventuella hybriden och mot slutet får min fakta komma till tals innan den avslutas med frågan till läsaren. Vad tror du?

Återigen hade reportern alltså svårt att skilja på åsikter och fakta. I detta fall finns det inget utrymme för tyckande och tro. Det är en ruggande mandarinand.

Eftersom det hela rör sig om mitt smala särintresse ornitologi och diskussioner brukar dyka upp om just denna fågelindivid på sommaren så hade jag hoppats att tidningen valde att vara folkbildande istället för att låta vilda spekulationer och gissningar fortsätta, framförallt när de fått vetenskaplig fakta om det hela presenterat för sig. Dessutom hade reportern kunnat googla vidare på mina påpekanden om han nu kände sig tveksam att publicera något utifrån en enda persons utsagor.

I just detta fallet spelar det för de flesta ingen större roll om man har rätt eller fel. Jorden fortsätter att snurra även om hela Västerås skulle tro att det var en hybrid, eller någon mystisk fågel från en annan planet som simmade omkring i Skitviken.

Men det finns andra större och allvarligare exempel där media inte riktigt förstår skillnaden mellan åsikter och fakta och balanserar upp sina artiklar med en blandning av spekulerande och riktig fakta och det skrämmer mig.

Några länkar man kan dela med sig av om man dyker på spekulationer om sommaränder.

  • https://sv.wikipedia.org/wiki/Eklipsdr%C3%A4kt
  • https://sv.wikipedia.org/wiki/Ruggning_(biologi)

Bloggar etiketter: , , , ,

Månadens fåglar – juni 2017

Kryssarmånaden framför alla andra var över och jag kände en viss besvikelse över att bara stå på 2 nya arter för i år. Det kändes lite som att tåget gått utan att ens ha kommit in på perrongen. Eller rättare sagt hade jag valt fel perrong, för nog hade det dykt upp fåglar som jag kunnat kryssa om jag valt att vara på Öland en annan helg eller om jag velat åka till mer eller mindre otillgängliga platser i Stockholms skärgård.

Nåja, man ska inte gråta över spilld mjölk, och om maj var en besvikelse för mig så skulle juni visa sig vara något helt annat.

Det hela började tidigt på morgonen den 3:e, då det kom ett larm från Hedemora om en svarthakad buskskvätta som senare visade sig vara en vitgumpad buskskvätta. Jag slängde ut en fråga på vårt samåkningsband på lokallarmet och vi fyllde bilen till morgonen efter.

Fågeln var mycket stationär och är i skrivande stund fortfarande kvar, så vi hade inte behövt ha så bråttom. Under resan passade vi på att kolla in omgivningarna och resesällskapet fick kryssa rosenfink, flodsångare och busksångare. Årskryss och dalakryss för mig och Benjamin.

De följande dagarna var jag ledig på grund av klämdag och nationaldag och dessa skulle ägnas åt en inventering på Hälleskogsbrännan. Men redan på förmiddagen dök Västmanlands första nilgås upp vid Norsa i Köping. Missflytet från maj började vända nu.

Inventeringen gick sedan som förväntat. Mycket gott om nattskärror på brännan. På 5 punkter hade jag 13 skärror och ytterligare några mellan punkterna. Riktigt häftigt att tillbringa en försommarnatt där uppe.

Innan det var dags för skolavslutning och sommarlov hann jag med den sista av våra onsdagsvandringar. Den tuffaste av dem, då vi i ostigad terräng tog oss runt Ångsjön öster om Västerås. Tidigare under veckan hade exkursionsledaren hittat en busksångare, men den hade uppenbarligen flyttat på sig. Däremot fick vi årskryssa kärrsångare.

Kring skolavslutning brukar min nattlyssningsperiod dra igång på allvar och jag vänder på dygnet. Jag har några områden jag föredrar att hålla koll på. Dingtuna-Lillhärad väster om stan och Skultuna-Haraker norr om stan. Stora ytor kan tyckas, men jag fokuserar på att följa bäckar och lyssna av punkter där de ligger nära vägar, så det fungerar för det mesta bra. Årets första busksångare på hemmaplan hittade jag på samma ställe som förra året och den satt pedagogiskt bra vid en bro och på andra sidan satt en kärrsångare, så man kunde verkligen höra skillnad på dessa två som brukar skapa lite huvudbry för många skådare.

När vi var på konferens med jobbet i Färna Herrgård så larmades både trastångare och vitvingad tärna från Frövisjön. Den förstnämnda saknade jag i sjön men den andra som är mycket ovanligare hade jag sen tidigare, så när jag kom till sjön efter jobbet så var det en och annan som blev förvånad över att trastsångaren var mer intressant för mig än den vitvingade tärnan. Jag lyckades dock få in båda. Dessutom en ganska ovanlig kombo i form av en svarthalsad dopping och en vitvingad tärna i samma tubfält.

Efter skolavslutningen packade jag och Benjamin tält, stormkök och proviant och drog söderut. Målet var 3 skånska endemer. Fältpiplärka, kornsparv och trädgårdsträdkrypare. Framförallt de två första av dem. Den tredje hade vi lite lägre förhoppningar om då vi inte hört så mycket om den på sistone och visste inte om den fortfarande sjöng.

Fältpiplärkan hade vi hört skulle vara ganska besvärlig. Stora ytor och få fåglar. Dessutom inte allt för lätta att kryssa på läte om man inte är van med arten. Men vid första stoppet klev vi i princip rakt på fågeln.

Kornsparven vållade lite mer problem, men även den lyckades vi hänga in ganska smärtfritt.

Nu tog vi paus för lite vanligt turistande och spenderade natten på Ljungens camping i Falsterbo och morgonen efter begav vi oss till Pålsjö skog i Helsingborg. Trädgårdsträdkryparen som larmats där någon dag tidigare sjöng inte där den larmats, men efter en liten promenad i skogen när vi nästan gett upp lyckades vi höra den karaktäristiska sången.

3 kryss i skåne och 2 innan dess var mer än vi förväntat oss denna månad men det skulle inte vara slut där.

Benjamin tog en paus i skådandet, men själv var jag för rastlös och ägnade veckan innan midsommar åt nattlyssning Jag brukar köra samma runda varje år runt den 20:e och så blev det även i år. Inga spektakulära fynd. Busksångaren var ju redan upptäckt sedan tidigare, men gott om vaktel och två horugglehäckningar. Dagen efter drog jag runt Skultuna och Tillberga och hittade 2 busksångare och fler hornugglehäckningar, samt en kattugglekull.

På midsommardagen fick jag återigen inget sällskap av Benjamin utan tillbringade dagen ensam i Hjälstaviken, men dagen efter kom det ett larm jag inte kunde motstå. En nordsångare i Fulufjället. 100 mil närmare än var den brukar höras. Benjamin verkade dock inte förstå vilken möjlighet detta var utan han tjurade och ville inte åka. Jag packade och förberedde allt och jobbade målmedvetet med en tyst övertalning och till slut så fattade han.

När vi kom fram var fågeln tyst, men efter mycket om och men så sjöng den några strofer innan den sa godnatt. Vi övernattade på platsen och fick en oförglömlig morgon då vi väcktes av nordsångarens sång.

De avslutande dagarna i juni ägnades sedan åt lite sporadiska besök vid Frövisjön och en koll av den fiskgjusehäckning som upptäcktes i maj. Fortfarande inga ungar synliga, men det måste vara dags snar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 138
Benjamin: 92

Antal X

Jag: 6 (Vitgumpad buskskvätta, nilgås, fältpiplärka, kornsparv, trädgårdsträdkrypare, nordsångare)
Benjamin 6 (samma som ovan)

Antal årskryss

Jag: 12
Benjamin: 12

Minnesvärda observationer
  • Vitgumpad buskskvätta i hedemora
  • Kryssresa i Skåne med fältpip, kornsparv och ttk
  • Nilgås i Norsa
  • Nordsångare vid Fulufjället
  • Vitvingad tärna och svarthalsad dopping i samma tubfält

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – rallhäger

Många tror nog att vi kryssjagande fågelskådare kastar oss i bilen och åker hur långt som helst, när som helst. Men de allra flesta av oss har en relativt liten s.k. dragradie där vi åker direkt. Min ligger ungefär en timmes bilväg utanför Västerås. Men allt beror ju på hur det ser ut i övrigt. Jag lämnar ju inte mina barn strandsatta på en fotbollsträning för att jag ska se en fågel och jag skolkar inte från jobbet.

Men när tillfällen bjuds som när man är ledig och inte har något annat för sig, så utökas dragradien och då kan det hända att jag drar iväg lite längre, men för det mesta har man inte sån tur att det stämmer så bra.

När det dök upp en rallhäger i Jönköping så hade jag dock den turen. Jag skulle precis påbörja mitt höstlov när larmet kom, så det gick ganska lätt att planera vad jag skulle göra då. Jag fick till och med med mig min dotter, och hamnade i lokaltidningen, för de tyckte att det var så intressant att någon åkte ända från Västerås för att se en fågel.

Fotad vid Rocksjön i Jönköping den 27 oktober 2014

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – Maj 2017

Maj är för en fågelskådare vad december är för en 5-åring. Förväntan, rastlöshet, lyckorus och besvikelser.

Jag började månaden med att hjälpa två yngre skådare med en BIG-day som de brukar genomföra med oregelbundna mellanrum. Det gick sådär, men jag hade en trevlig och mycket aktiv dag. Som dessutom var den första riktiga sommardagen, vilket kändes skönt med tanke på det bakslag i vädret som drabbade oss i slutet av april.
Under deras BIG-day så lyckades de hitta ett par fiskgjusar som till synes verkade bygga bo i hamnen i Västerås, så följande dag tog jag och Benjamin en sväng dit för att kolla. Mycket riktigt hade de ett bo högst uppe i en belysningsmast inne på hamnområdet.

Jag åkte dit några dagar senare och fick bevittna en parning uppe på masten, så nu hade vi definitivt en häckning på gång. Riktigt kul med häckning av pilgrimsfalk i ena änden av hamnen och fiskgjuse i andra änden.


Foto: Benjamin

Första helgen i Maj var det sen dags för Fågeltornskampen och Fågelskådningens dag. I år hade vi bättre väder än förra året och förhoppningarna fanns att göra ett bra resultat. 80 arter och en 17:e plats totalt i Sverige var vi nöjda med även om vi som vanligt kände frustration över att missa några enkla arter. Roligaste art för dagen var dock inte en fågel utan en livs levande mård. Nytt däggdjurskryss för både mig och Benjamin.

Fågelskådningens dag dagen efter var en riktig succé. Den högsta besökssiffran på många år. Vädret och det stora fågeläventyret på TV tidigare i vår borde vara bidragande orsaker. Riktigt roligt att dessutom kunna visa upp en jagande stäpphök som med jämna mellanrum gjorde försök att ta en skrattmås, men som i princip hela dagen patrullerade viken.

Den andra helgen i Maj drog vi ner till Öland. Det var planerat och bokat sedan länge, men vädret veckan innan skulle annars ha fått oss på andra tankar. Snö och blåst så långt in på året hör verkligen till ovanligheterna. Även om vädret under helgen vi var där var riktigt bra, med sol och relativt lite blåst, så märktes veckans bakslag på fåglarna. Öland är alltid bra och det är mycket fågel, men några rariteter dök inte upp. En fältpiplärka larmades på udden när vi var vid station och vi var på plats efter en minut, men ändå lyckades vi missa den. En riktigt sur dip. Men som tröst fick vi se en dvärgsparv några timmar senare.

Sista förmiddagen skulle ägnas åt Beijershamn, men innan vi kom dit så larmades en rödvingad vadarsvala på andra sidan sundet. Vi åkte över bron och kom fram lagom tills vi fick larmet. Drog iväg troligen ej kvar.  Surt som attans, men när vi stod på vägen med bilen och pratade med en skådare skrek hans kompis att den kommer tillbaka och mycket riktigt kom den flygandes. Vi hoppade ur bilen och fick en snabb obs i handkikarna. Benjamin som var snabbast att hitta den fick troligtvis en något bättre obs, men det var ingen njutobs. Vi parkerade bilen och gick till de andra med förhoppningar om en bättre observation. 2 timmar på plats, men fågeln vägrade att visa sig utan satt gömd i vassen hela tiden.

Benjamin hade skola och jag jobb dagen efter, så vi var tvungna att åka hemåt med en skitobs. När vi kom till Mönsterås så larmades den igen, då visade den upp sig riktigt bra och det visade sig på bilder att det rörde sig om en orientvadarsvala. En riktigt tung art, så även om det var en skitobs så kändes det riktigt gott.

Under vår Ölandsvistelse så hade de svarthalsade doppingarna återvänt till Frövisjön, så det blev en del besök där den kommande tiden. Lördagen efter Öland hittades dessutom en vitvingad tärna vilket var en ny art för mig i sjön. Riktigt kul.

När Felicia skulle spela fotboll i Örebro så följde jag och Benjamin med, men vi lämnade mamma och henne vid fotbollsplanen och tillbringade vår tid där vid Oset istället. Gott om näktergal, rosenfink och en hel del sångare förgyllde vår dag.

3 onsdagar i maj ägnades åt VOF:s fågelvandringar. Tidigare har vi alltid haft 4 vandringar på Hässlö, men i år valde vi att ha 4 olika vandringar. Den första gick på Hässlö och bjöd inte på några överraskningar. Trastsångare, rörsångare, sävsångare och gräshoppsångare. Däremot ingen rördrom som annars brukar vara en rätt säker art på platsen.

Den andra vandringen hade vi inne i stan. Vi startade vid Bryggargården och gick via Falkenbergska kvarnen, botaniska trädgården och vasaparken ner mot hamnen. En riktigt artrik vandring med dvärgmås och silltrut som rolig avslutning.
Strax innan hade jag och Benjamin haft drillsnäppa vid Falkenbergska, men den var borta när vi kom tillbaka.

Den tredje promenaden och den sista i Maj hade vi vid Åholmen. Härmsångare och skogsduva var det som gladde deltagarna mest där, men strax innan vi började hade vi också en bivråk. Miljön där är riktigt spännande. En vildvuxen engelsk park som för tankarna till Sherwoodskogen eller åtminstone södra Sverige.

Mot slutet av månaden började jag ägna mer tid åt nattlyssning, men det skulle dröja in på nästa månad innan den kom igång på allvar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 168
Benjamin: 146

Antal X

Jag: 1
Benjamin 1

Antal årskryss

Jag: 63
Benjamin: 67

Minnesvärda observationer
  • Skitobs på orientvadarsvala
  • Fiskgjusehäckning i hamnen
  • Mård i Asköviken
  • Stäpphök Asköviken
  • Dvärgsparv på Öland
  • Vitvingad tärna i Frövisjön
  • Ängshök Gussjön

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – nordsångare

Eftersom jag presenterar fåglar jag fotat i bokstavsordning är det alltid lika kul att få sticka in en fågel med en begynnelsebokstav jag redan passerat. För det betyder att jag lyckats fotografera en ny art.

Med nordsångare var det art 250 på min fotolista så det blev en liten milstolpe. Dessutom hade jag aldrig tidigare sett eller hört en nordsångare så det blev även art 318 på min Sverigelista. Det 8:e nya krysset i år och nu har jag bara 2 kvar till mitt mål för i år. 320 arter på Sverigelistan.

En del personer brukar påpeka dubbelmoralen i att vi fågelskådare utger oss för att vara miljömedvetna och samtidigt åker långa sträckor i bil för att kryssa en fågel och i det här fallet rörde det sig om 40 mil enkel resa vilket är bland det längsta jag åkt. Men då ska vi också ta med i beräkningen att nordsångaren normalt hörs och ses i Abisko, 100 mil längre norrut i Sverige. Så vill man absolut kryssa den så bör man passa på nu. Själv sparade jag runt 100 liter diesel på att åka till Fulufjället istället för till Abisko. Det må vara en efterkonstruktion, men det var ett miljösmart val.

Fotad vid Brottbäckstugan, Fulufjället den 26 juni 2017

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – April 2017

April 2017 blev en ganska märklig månad. Den började som vanligt. Den intensivaste ugglesäsongen var över och fokus låg nu på anländande vårfåglar. Hässlö, Frövisjön och Trådärängarna fick omväxlande besök av mig, men kikaren finns alltid med under denna tid och en del årskryss hängdes in på lite udda ställen.

Jag började månaden med att följa med ZK på inventering uppe på Hälleskogsbrännan, en ganska trevlig dag som avslutades vid Frövisjön med totalt 8 årskryss. På vägen lyckades vi dessutom hitta en slaguggla vilket gav mig ett riktigt härligt fotokryss.

Andra helgen i april hade vi avslutningsexkursion med min studiecirkel och vi åkte till Hjälstaviken. Fokus där låg på sjungande vårfåglar så vi startade tidigt vid Stora Parnassen och tog spången ut till gömslet. Prutgås var också sedd i viken så ett besök på andra sidan med fågeltornet som mål gjorde vi också. Trots ganska markant avvikande utseende är en prutgås i en stor ansamling av vitkindade gäss ingen lätt match. Definitivt inte för en nybörjare, men jag tror vi lyckades hjälpa alla att se den.

I mitten av april kom sen årets bakslag och vintern gjorde ganska rejält motstånd. Påfyllningen av nya arter hejdades, men många arter stannade också upp och bland annat storspov kunde ses i stora mängder på Trådarängarna. Stora bergfinksflockar kunde också ses och en av de största jag sett någonsin höll till vid Frövisjön. Men mest av allt märktes denna ansamling av bergfink av i trädgårdar och på fågelmatningar. Hemma hos min mamma som fortfarande matade fågel var de helt klart den dominerande arten.

Näst sista helgen var jag på SOF-Birdlifes riksstämma i Östergötland där vi mest satt inne i en konferenslokal och förhandlade, men under en fikapaus hann vi med att årskryssa ringtrast och på morgnarna anordnades exkursioner till närliggande lokaler. Jag valde att följa med till Svartåmynningens naturreservat där det rastade en ganska stor flock fjällgäss och rödspovarna spelade för fullt.

Sista helgen hade vi i Västmanlands ornitologiska förening vår traditionsenliga vårexkursion och i år gick den till Ledskärsområdet i norra Uppland. En mycket trevlig lokal, men dagen vi besökte den blåste det tyvärr lite väl mycket för att kunna njuta fullt ut av lokalen. Skräntärnor, stenfalk, gravänder och årets första ladusvala var de arter som var roligast. Fler besök kommer garanterat att göras där.

Valborg firades sedan på rudöklippan i Aksöviken med dvärgbekasinspel.

Mot slutet av månaden blev det ganska bra vårväder och jag lyckades skolgårdskryssa skogssnäppa och sovrumskryssa ljungpipare, så april fick till slut godkänt trots bakslaget i mitten av månaden.

Även om månaden inte gav några kryss, så innehöll den ändå en del rariteter. Brandkronad kungsfågel i Skinnskatteberg var en ny västmanlandsart. Ägretthäger vid Lisjö ängar och en vittrut i Västerås, men den sistnämnda är inte sista ordet sagt om. Det råder en liten tveksamhet kring arttillhörighetet på den fågeln och jag kommer väl inte att bli omtyckt av alla om den sänks, eftersom jag var en av de som initierade diskussionen. Mer om det när beslutet från den regionala rapportkommitén kommer.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 129
Benjamin: 104

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 49
Benjamin: 44

Minnesvärda observationer

  • Brandkronad kungsfågel i Västmanland
  • Sjukt stor bergfinksflock vid Frövisjön
  • Stora mängder storspov vid Trådarängarna
  • Fjällgås vid Svartåmynningen

Bloggar etiketter: , , ,

Idre tur och retur

Trots att semester ger mig mer tid för skådning, så brukar sommarskådning vara lite slö. Alla fåglar har anlänt och vi överraskas inte så ofta. Jag har ändå den fördelen att jag kan gå på tidig semester och hinna med några veckor i juni då det fortfarande sjunger fåglar och det finns lite att upptäcka innan alla fåglar är helt upptagna med sina häckningar.

Därför var det extra kul att bli sådär underbart överraskad så pass sent på säsongen som det är nu, när en nordsångare upptäcktes vid Fulufjället igår. Jag vet att ni som inte ägnar er åt fågelskådning kanske kan tycka att det låter smått otroligt att någon kastar sig i bilen och åker 40 mil för att se en fågel, men då ska det tilläggas att nordsångare normalt sjunger och ses uppe i Abisko nästan 100 mil längre bort än Fulufjället, så i det här fallet var det som om den dykt upp på grannens tomt.

Det första larmet kom redan på morgonen, men Benjamin var inte riktigt på humör och gillar inte riktigt spontana utflykter om det dessutom krävs övernattning. Så det krävdes lite övertalning.

Dessutom hade jag och J redan börjat planera en eventuell tripp ner till västkusten där det skulle blåsa gynnsamma vindar för havsskådning.

Men efter lite velande hit och dit och en hel del övertalning lyckades vi i alla fall bege oss norrut.

Det var en smula glest mellan larmen, men täckningen var nog inte den bästa på platsen, så vi kände egentligen ingen oro, men när vi kom till Särna runt kl 18 så kom larmet vi inte ville ha. Nordsångaren var varken sedd eller hörd på tre timmar.

En dryg halvtimme senare anlände vi till platsen och där gick det en hel del skådare planlöst och letade och ingen hade sett fågeln och flera började ge upp.

Efter en timme på plats började vi också känna tröstlöshet och började så smått planera för natten. Jag har ju en kusin i Idre och hade kontaktat henne om att ses, så vi började röra oss ditåt och tänkte att vi kunde göra ett nytt försök på morgonen.

Täckningen var ju som sagt usel där uppe så vi kom nästan fram till Särna igen innan vi hade täckning och då fick vi larmet vi ville ha. Den sjöng igen, så det var bara att vända.

När vi kom tillbaka så var den återigen tyst och flera med oss som hade åkt iväg och vänt tillbaka gick där och lyssnade efter minsta pip. Strax efter kl 21 så satte den äntligen igång med att locka intensivt innan den sjöng ordentligt en kvart för att sedan ta nattkvist och tystna helt.

Ett riktigt skönt kryss på en fågel som känts en smula ouppnåelig. Den häckar längst upp i norr och när den någon gång upptäcks rastande som t ex på Öland i höstas så brukar den vara riktigt skulkig och svår. Att dessutom få den i Svealand kändes som en dröm. Nu har jag bara fjälluggla kvar sen har jag alla nu häckande fåglar i Sverige.

Planerna på att tälta på Nipfjället och hälsta på Kusinen gick i stöpet, men som tur var fanns det en raststuga alldeles intill platsen där nordsångaren sjöng så vi packade ur vår packning i bilen och gjorde oss redo för att spendera natten på plats.

Ett inte allt för dumt beslut. Jag kanske inte fick så många timmars sömn, men att få vakna av att en nordsångare sjunger utanför fönstret satt inte helt i vägen. Dessutom sjöng den riktigt intensivt på morgonen, vilket den inte gjorde innan läggdags.

Kusinen lyckades vi störa på jobbet innan vi sakta och säkert började röra oss hemåt igen.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – purpurhäger

Purpurhäger häckar långt söderut i Europa och är en riktigt ovanlig gäst här uppe i kalla nord. 42 fynd har gjorts och de allra flesta av dem har gjorts i Skåne på Gotland och Öland.

Höstlovet 2013 kryssade vi purpurhäger. Det var för övrigt ett kryssrikt höstlov. Vi hade varit i Bohuslän när en storm drog in så vi kryssade en hel del havsfågel innan. När vi kom hem så drog vi till Hedemora och tittade på purpurhägern innan vi fikade på Elsa Anderssons konditori i Norberg. Det var då vår tradition med kryssbulle startade.

Fotade vid fatburen utanför Hedemora den 30 oktober 2013

Bloggar etiketter: , ,

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑