Etikett: 300

Månadens fåglar – Oktober 2016

Eftersom jag låg efter och skrev mina senaste månadsrapporter nyligen så har jag där antytt att oktober skulle vara något exktraordinärt. Det var den sjukaste fågel månaden i mannaminne och redan i början av månaden började det hända saker. Nunnestenskvätta, korttålärka, prärielöpare och sibiriska piplärkor larmades. Lite långa avstånd för mig att dra på dessa, men suget var stort och meteorologerna som brukar skriva fågelväderprognoser på Club300 lovade mer och läget blev bara hetare och hetare.

Den 6:e kom så ett MEGA-larm från Rödkallen i Luleå skärgård. En sibirisk järnsparv. Den första för Norrbotten och det 9:e fyndet för Sverige. Det var början på en formidabel invasion av den arten. En vecka senare hade ytterligare 10 sibjärn upptäckts och det tog inte slut där. I skrivande stund har 69 sibiriska järnsparvar upptäckts i Sverige i år.

Den 21:a hade vi en planerad resa med VOF till Öland och läget såg hur bra ut som helst, men skulle vi våga ha is i magen och vänta. I mitten av vecka 41 så bestämde vi oss för att röra oss någonstans och dra på en järnsparv. Sen kom LARMET de flesta av oss bara drömt om. En azurmes hade hittats i Grönhögen på södra öland.

Något rum för övernattning var det inte tal om att försöka få. Vi bestämde oss för att dra ner på natten mellan lördag och söndag och vara på plats tidigt på morgonen. Fler än vi hade tänkt samma tanke och när vi kom fram började parkeringsplatsen vara ganska full.

azurdrag

Helt jävla sjukt är den enda beskrivningen jag kan komma på. En azurmes på Öland som inledning på den klassiska Vecka 42. Dagen var inte slut med detta. Runt om på Öland hade mängder med fågel rapporterats och larmats. Sibirisk järnsparv hängdes in på Parboäng inte långt från Grönhögen.

På Östra sidan var det blåsigare och där skulkade (gömde sig) fåglarna mer, men likväl lyckades vi se en kungsfågelsångare i mållorna nedanför ”dåliga dungen”

En hel del kaffe gick det åt och snickers för att klara oss fram till middagen. På eftermiddagen kom ett larm om en trolig videsångare vid Segerstad och dit drog vi på rotmos. Vi hade en bit att åka så vi kom ändå lite sent för att hitta en bra parkeringsplats. Det visade sig vid närmre granskning att det var en brunsångare, men det var också kryss för mig och Benjamin. Dock inte för Zsombor som också var med, men han hade fått KFS så han hamnade likt mig också på 3 kryss för dagen. Vinnaren var Benjamin som hängde in 4 kryss. Bara 3 kvar till 300 och en resa till Öland inom en vecka. Det såg bestämt lovande ut för grabbben.

En vecka senare drog vi så återigen ned till Öland. Denna gång var det en planerad vistelse med rum bokade på Ottenby vandrarhem och 8 andra deltagare på olika nivåer och profiler på sina skådarkariärer.

En ökensångare hade larmats på norra Öland och om den var kvar skulle vi styra dit det första vi gjorde när vi kom ner. Den var kvar, men när vi kom fram till platsen så hade den inte setts på ett tag. Folk gick och letade på udden och såg en smula tröstlösa ut. Vi spred ut oss och började hjälpa till i letandet. I den andra busken jag tittade i flög det in en liten beige fågel. ”Här är den” sa jag till Benjamin, som trodde att jag skojade. Jag vinkade till mig folk och gick ett halvt varv runt busken och där satt den fint i ett litet hålrum i buskaget.

okensangare

Det var blåsigt, regnigt och kallt så vi såg bara till att alla hade sett den bra sen gav vi oss vidare. Nu hade Benjamin bara 2 arter kvar till 300 och det kändes mer än realistiskt att han skulle lyckas att nå dit innan helgen var slut.

Många i gruppen och en hel del olika önskemål gjorde besluten svåra, men vi åkte för att göra ett försök på en Ökenstenskvätta i Byxelkrok. Den enda arten vi dippade på under helgen. Men det kompenserades av att vi istället hittade snösparv och svart rödstjärt som flera av deltagarna saknade.

Helgen innan hade vi faktiskt struntat i ett lätt kryss för Benjamin. Det fanns dvärgsparv på ön. men för att orka åka hem efter att ha kört ner natten innan så kunde han vara utan det då. Ett klokt val, för det fanns fler dvärgsparvar på ön denna helg. Vi valde mellan dem och en nordsångare, men vi fick rapporter om att nordsångaren inte var sedd på riktigt länge så det fick bli dvärgsparv istället.

Två stycken flög omkring på udden de larmats vid och alla i gruppen fick åtminstone en glimt av dem. Benjamin såg dem riktigt bra. 1 X kvar till 300 nu och ett steg närmare mig.

Solen började gå ner och vi bestämde oss för att göra kväll och checka in på vandrarhemmet.

Nästa dag började vi med att besöka Ölands södra udde. Flera deltagare var på Öland för första gången och det fanns en hel del arter att upptäcka där. Arter som kanske ses som självklarheter för oss som tillbringat mer tid på Öland.

Vi hittade dvärgbeckasiner, änder i mängder, prutgäss och vitkindade gäss. Gubbarna en bit ifrån oss hittade en kentsk tärna. Efter lite fika började vi känna oss ganska nöjda och då kom det mycket lägligt ett larm om en tajgablåstjärt. Art nummer 300 inom räckhåll för Benjamin och jag tror att det bara var jag som hade den tidigare i hela gruppen.

När vi kommer fram kommer ytterligare ett larm om en tajgablåstjärt. På andra sidan ön och folk börjar lämna den första platsen utan att den fågeln är återupptäckt. Vi står där ensamma och letar efter ett tag, men utan info om exakt var den skulle befinna sig så gav vi också upp och åkte mot Kastlösa. Där var det samma sak. En massa folk, men ingen hade någon aning om var fågeln setts. Larmet var också en smula luddigt formulerat, men jag sökte upp punkten det larmats ifrån och försökte tyda beskrivningen. En buskridå till vänster och en buskridå till höger var det enda som sågs. Vi valde att gå mot den till höger, när det ropades från den andra. Någon hade sett något och vi gick dit.

Benjamin som var mer än ivrig nu var snabbt på plats och stod uppe på en sandvall och spanade och var en av få i vår grupp som faktiskt fick syn på den. För lika snabbt som den upptäckts, lika spårlöst var den borta.

300x

Det viktigaste av allt för min del var i alla fall att Benjamin nu nått 300 arter. Något jag tvivlat på att han skulle göra i år. Men det var innan denna sanslösa oktober kommit.

Helgen fortsatte sedan med rariteter i var och varannan buske. 96 arter totalt. 28 av dem var nya för minst en i gruppen och 86 kryss fick gruppen på 10 personer ihop tillsammans. Ett av dem fick jag, men det bjuder jag på.

Resten av oktober gick åt till att vila och sova.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 125
Benjamin: 113

Antal X

Jag: 4 (Azurmes, sibirisk järnsparv, brunsångare och ökensångare)
Benjamin 7 (Azurmes, sibirisk järnsparv, kungsfågelsångare, brunsångare, ökensångare, dvärgsparv och tajgablåstjärt)

Antal årskryss

Jag: 13
Benjamin: 19

Minnesvärda observationer

Azurmes i Sverige
Ökensångare på en vindpinad udde
Brunsångare tillsammans med 300 andra skådare
Hela öland kokade av rariteter
Benjamin når 300 arter med en tajgablåstjärt

Bloggar etiketter: , , , ,

På god väg mot 300 nu

1. Amerikansk kricka

am_kricka

Amerikansk kricka är som namnet antyder en släkting till vår egen kricka i amerika där den är vanlig. I Europa har de hållits i parker och det finns nu frilevande populationer i t ex Holland.
Som raritet betraktat är den ganska vanlig här i Sverige och det brukar dyka upp några varje år. Själv saknade jag den dock och hade den på min ”att kryssa”-lista i år. Men jag var inte intresserad av att åka några långa sträckor för att se den. Det finns gott om lämpliga lokaler hemma där de brukar dyka upp.

Det här var också en art som jag gärna skulle vilja hitta själv, men så blev inte fallet. Den hittades på morgonen den 26:e maj i Frövisjön. Tredje våreni rad med amerikanska änder på den lokalen.

Den stannade inte så länge, men tillräckligt lång tid för att jag och Benjamin skulle hinna med och se den och bekanta oss med den.

2. Småtrapp

småtrapp_banner
Här har vi en art jag inte hade med i mina beräkningar inför årets kryssäsong.  Med blott 26 fynd varav de flesta (18) gjordes före 1940 och endast 2 fynd på 2000-talet så klassas denna art som en MEGA.
Den larmades ut dan före valborgsmässoafton och jag bestämde mig att om den var kvar den 1:a maj så skulle jag åka. Jag och Benjamin fick 2 andra skådare med oss till Värmland och årets andra kryss för mig var ett faktum.
Småtrappen lever annars långt söderut. Det finns en västlig population kring medelhavet och en östlig population från Turkiet och österut. Varifrån denna trapp kom har jag ingen aning om, men kul var det att se den.

3. Biätare

biätare
Otroligt nog så kom det ytterligare ett larm den 1:a maj. En biätare hade upptäckts i Hörksbyn i nordligaste Västmanland. Faktum är att platsen ligger i Dalarnas län och det finns ingen landväg från Västmanland till stället utan man måste åka via Ludvika i dalarna för att nå dit.
Den larmades sent och jag var tveksam, men Benjamin tjatade och övertalade mig att åka, så vi åkte i hällregn och fann en grupp skådare som stirrade in i en gran. Där hade de hört den för några minuter sedan, men den var inte sedd på en halvtimme. Efter ett tag så började den locka och kryss nummer tre för mig i år var hemma.

4. Kaspisk trut

kaspisk_trut
Jag gillar inte trutar. Mest för att jag tycker att det är svårt att skilja alla ungtrutar åt. Detta gäller i synnerhet det s.k gråtrutskomplexet där det finns ett antal väldigt lika fåglar med överlappande utbredningsområden. I Sverige har vi gråtrutar. De är lätta att känna igen och skilja från den större havstruten och den mörkare och något mindre silltruten.
Sen får vi då och då besök av gråtrutens nära släktingar som medelhavstrut och kaspisk trut och jag är evinnerligt glad att det finns folk som gillar att rota bland trutar och hitta avvikande exemplar. På Ölands södra udde hittade min kompis en Kaspisk trut som jag och Benjamin kunde kryssa.

5. Sammetshätta

sammetshätta
En riktig MEGA-raritet igen. Med bara 7 tidigare fynd av arten skapade larmet på morgonen ett stort tåg från Ölands södra udde ut mot Södra lunden där den hittats.
Det är kul med drag som det kallas när larmet går och alla åker dit. Men det här var ingen rolig upplevelse. 4-500 personer trängdes kring ett buskage och försökte se en liten fågel som mesta tiden höll sig dold bland bladen.
Jag och Benjamin fick varsin skitobs på den och gav sedan upp och nöjde oss med det.
Fågeln som är släkt med vår svarthätta och trädgårdsångare lever annars kring medelhavet, men några få exemplar verkar kunna förirra sig upp till den kalla nord vilket vi tackar och bockar för.

6. Skärsnäppa

skärsnäppa
En i sammanhanget ganska vanlig fågel som jag av någon anledning haft oturen att missa ett antal gånger. Det är en fågel som till skillnad från många andra fåglar flyttar till oss på vintern och övervintrar längs våra kuster. Jag hade ett par mycket troliga skärsnäppor nere i Bohuslän senhösten 2013. Egentligen kan det inte ha varit något annat, men för att kryssa vill jag identifiera fågeln inte använda mig av uteslutningsmetoden.
Förra året fanns det rapporterade skärsnäppor på Ölands södra udde. Jag såg dem dock aldrig, men 2 av mina kompisar som var med hittade dem en morgon då jag och Benjamin tog sovmorgon.
I år skulle den bara slitas in och när alla andra stod och spanade ut mot horisonten efter labbar, tärnor och lommar stod jag och slet bland kärrsnäpporna på reveln vilket gav resultat. Fågeln stod och sov hela tiden och jag såg aldrig näbben på den, men en skärsnäppa var det i alla fall.

7.Gulhämpling

gulhämpling
En svensk häckfågel, men det är i de södra delarna av landet den häckar. För två år sedan fanns det en på Öland när jag var där, men vi struntade i att leta efter den då. Det fanns så mycket annat att hitta och jag kunde gott vänta. I år tänkte jag inte vänta. Nu skulle den kryssas om den larmades eller rapporterades vilket den gjorde. Sjungandes utanför ett vandrahem. Första försöket blev dock en dipp, men senare på eftermiddagen så sjöng den för oss.  Alltid lika skönt att bli av med s.k skamkryss. (enkla arter som man borde ha kryssat redan)

8. Tereksnäppa

tereksnäppa
En art som närmast häckar i Finland, men väldigt sparsamt längs bottenhavets kust. Under flytt dyker det upp något exemplar i Sverige då och då. Mest i Maj.
Den här individen larmades vid Tullgarn lagom när det var dags för helg, så jag och Benjamin bestämde oss för att åka om den larmades på morgonen vilket den gjorde.
Vi fick en riktigt fin obs på den och den gick stundtals riktigt nära oss och födosökte på en lerig strand.
Givetvis hade vi lämnat kameran kvar i bilen eftersom de flesta rapporter uppgett att det var långa avstånd.

9. Styltlöpare

styltlopare
Att jag skulle få kryssa styltlöpare i år fanns inte med i beräkningarna och när den ändå dök upp hemma i Frövisjön så var jag halvvägs till Öland, så det såg bestämt ut som att jag skulle missa den.
Under vår ölandsvistelse så dök den upp i Skåne och en skådarkompis till mig som var i Halland och också missat den hemma fick in den. Dubbelt tungt alltså.
Därför var det extra kul att den larmades ut hemma i Västmanland igen. I Ramnäs kunde jag och alla andra som var bortresta under Kristi Himmelsfärd kryssa den.
Styltlöpare är en mycket vanlig och långbent vadare i södra Europa, men här uppe väcker den uppståndelse. 28:e fyndet i Sverige om det rör sig om samma individ som verkar vara på Sverigeturné. Vilket vi får förmoda.

10. Dammsnäppa

dammsnäppa
En ganska vanlig ovanlig fågel som dyker upp varje år i Sverige. Den verkar dock inte stanna så länge på lokalerna den väljer att dimpa ner på, så jag har missat den ofta. Jag hade ingen större lust att åka långt för att se den, men när ett exemplar valde att stanna flera dagar utanför Botkyrka så tyckte jag att det skulle bli en fin lördagsutflykt. När vi kom fram så såg jag att det rörde sig i vassen nedanför vägen och där stod den pedagogiskt uppställd tillsammans med en grönbena och en rödbena. Snyggt och lättkryssat.

11. Sumpvipa

sumpvipa
Nyss hemkomna från en annan fågelutflykt dök larmet om Sveriges 11:e sumpvipa i Hedemora upp. Klart inom dragradien. Som vanligt när det rör sig om kvällslarm blev jag tveksam. Benjamin tjatade, men jag stretade emot. När en kompis ringde och hjälpte Benjamin att tjata så gav jag upp och så drog vi iväg.
Den gick fint tillsammans med tofsvipor och födosökte på ganska långt håll, men väl synlig och lätt att identifiera.

Just nu har jag 4 arter kvar till milstolpen 300 och här nedan kommer ett gäng kandidater som ska fylla på luckan upp dit.

  1. Fjällabb

    Vi åker snart upp till Flatruet, där det enligt andra ska vara omöjligt att missa denna coola labb som under lämmelår kan förekomma i stora mängder. Det sägs vara lämmelår på gång, och mina bekanta som redan varit uppe eller är uppe i fjällen rapporterar om detta.

  2. Dalripa

    Jag kan väl inte medge att jag slitit så hårt för denna, men några tafatta försök att hitta den på exempelvis Bodens skjutfält har gjorts. Nu ska vi upp till fjällen om en vecka, så jag räknar kallt med att hänga in den där.

  3. Tajgasångare

    En årlig besökare under höststräcket. Främst längs ostkusten och ute i skärgården. Jag har missat den år efter år. Mest på grund av att mina försök kanske inte varit allt för idoga, men i år ska den bara in. Eventuellt blir det en resa ner till Öland under hösten vilket också borde ge möjlighet till något annat kul.

  4. Stormfågel

    Vid västlig vind kommer de in mot vår västkust. Problemet för mig är att jag bor långt från västkusten och att jag inte har någon erfarenhet av arten. Sist jag var nere och kustskådade i Bohuslän såg folk runt mig flera stormfåglar ute vid horisonten. Själv stod jag där som ett fån utan att fatta vilken fågel som var vilken.
    Nu hoppas jag på en västlig sommarstorm under Gothia Cup eftersom jag råkar vara i Göteborg nu. Annars kan höstlovet vara ett fint tillfälle att åka dit, men så länge ska jag väl inte behöva vänta.

  5. Ringand

    En art som sakta börjar segla upp som en god kandidat för mig eftersom det av allt att döma verkar ha en stationär individ i Falkenberg. Har de den kvar i sommar när jag är i Göteborg blir det en liten avstickare.

De tre första av dessa 5 arter känner jag mig tämligen säker på att hänga in innan året är slut. De andra två känns mer osäkra, men under rätt omständigheter lika säkra som de andra två.
Dessutom brukar det dyka upp något ovanligt på närmare håll under höststräck eller varför inte en roligt sommarfynd av något skojigt som en svart stork, eller någon rovfågel.

Helt klar känns det nu som att jag når 300 i år. Frågan är bara när det sker och vad som blir min 300:e art.
Det optimala vore att det skedde hemma i Frövisjön, så jag kunde få bjuda mina skådarvänner på tårta eller skumpa. Men det är vanligare med vårfynd där, så det är väl att hoppas på för mycket.

Ingen av bilderna är mina egna utan de kommer från Wikimedia.

Bloggar etiketter: ,

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑