Etikett: azurmes

Månadens fåglar – Oktober 2016

Eftersom jag låg efter och skrev mina senaste månadsrapporter nyligen så har jag där antytt att oktober skulle vara något exktraordinärt. Det var den sjukaste fågel månaden i mannaminne och redan i början av månaden började det hända saker. Nunnestenskvätta, korttålärka, prärielöpare och sibiriska piplärkor larmades. Lite långa avstånd för mig att dra på dessa, men suget var stort och meteorologerna som brukar skriva fågelväderprognoser på Club300 lovade mer och läget blev bara hetare och hetare.

Den 6:e kom så ett MEGA-larm från Rödkallen i Luleå skärgård. En sibirisk järnsparv. Den första för Norrbotten och det 9:e fyndet för Sverige. Det var början på en formidabel invasion av den arten. En vecka senare hade ytterligare 10 sibjärn upptäckts och det tog inte slut där. I skrivande stund har 69 sibiriska järnsparvar upptäckts i Sverige i år.

Den 21:a hade vi en planerad resa med VOF till Öland och läget såg hur bra ut som helst, men skulle vi våga ha is i magen och vänta. I mitten av vecka 41 så bestämde vi oss för att röra oss någonstans och dra på en järnsparv. Sen kom LARMET de flesta av oss bara drömt om. En azurmes hade hittats i Grönhögen på södra öland.

Något rum för övernattning var det inte tal om att försöka få. Vi bestämde oss för att dra ner på natten mellan lördag och söndag och vara på plats tidigt på morgonen. Fler än vi hade tänkt samma tanke och när vi kom fram började parkeringsplatsen vara ganska full.

azurdrag

Helt jävla sjukt är den enda beskrivningen jag kan komma på. En azurmes på Öland som inledning på den klassiska Vecka 42. Dagen var inte slut med detta. Runt om på Öland hade mängder med fågel rapporterats och larmats. Sibirisk järnsparv hängdes in på Parboäng inte långt från Grönhögen.

På Östra sidan var det blåsigare och där skulkade (gömde sig) fåglarna mer, men likväl lyckades vi se en kungsfågelsångare i mållorna nedanför ”dåliga dungen”

En hel del kaffe gick det åt och snickers för att klara oss fram till middagen. På eftermiddagen kom ett larm om en trolig videsångare vid Segerstad och dit drog vi på rotmos. Vi hade en bit att åka så vi kom ändå lite sent för att hitta en bra parkeringsplats. Det visade sig vid närmre granskning att det var en brunsångare, men det var också kryss för mig och Benjamin. Dock inte för Zsombor som också var med, men han hade fått KFS så han hamnade likt mig också på 3 kryss för dagen. Vinnaren var Benjamin som hängde in 4 kryss. Bara 3 kvar till 300 och en resa till Öland inom en vecka. Det såg bestämt lovande ut för grabbben.

En vecka senare drog vi så återigen ned till Öland. Denna gång var det en planerad vistelse med rum bokade på Ottenby vandrarhem och 8 andra deltagare på olika nivåer och profiler på sina skådarkariärer.

En ökensångare hade larmats på norra Öland och om den var kvar skulle vi styra dit det första vi gjorde när vi kom ner. Den var kvar, men när vi kom fram till platsen så hade den inte setts på ett tag. Folk gick och letade på udden och såg en smula tröstlösa ut. Vi spred ut oss och började hjälpa till i letandet. I den andra busken jag tittade i flög det in en liten beige fågel. ”Här är den” sa jag till Benjamin, som trodde att jag skojade. Jag vinkade till mig folk och gick ett halvt varv runt busken och där satt den fint i ett litet hålrum i buskaget.

okensangare

Det var blåsigt, regnigt och kallt så vi såg bara till att alla hade sett den bra sen gav vi oss vidare. Nu hade Benjamin bara 2 arter kvar till 300 och det kändes mer än realistiskt att han skulle lyckas att nå dit innan helgen var slut.

Många i gruppen och en hel del olika önskemål gjorde besluten svåra, men vi åkte för att göra ett försök på en Ökenstenskvätta i Byxelkrok. Den enda arten vi dippade på under helgen. Men det kompenserades av att vi istället hittade snösparv och svart rödstjärt som flera av deltagarna saknade.

Helgen innan hade vi faktiskt struntat i ett lätt kryss för Benjamin. Det fanns dvärgsparv på ön. men för att orka åka hem efter att ha kört ner natten innan så kunde han vara utan det då. Ett klokt val, för det fanns fler dvärgsparvar på ön denna helg. Vi valde mellan dem och en nordsångare, men vi fick rapporter om att nordsångaren inte var sedd på riktigt länge så det fick bli dvärgsparv istället.

Två stycken flög omkring på udden de larmats vid och alla i gruppen fick åtminstone en glimt av dem. Benjamin såg dem riktigt bra. 1 X kvar till 300 nu och ett steg närmare mig.

Solen började gå ner och vi bestämde oss för att göra kväll och checka in på vandrarhemmet.

Nästa dag började vi med att besöka Ölands södra udde. Flera deltagare var på Öland för första gången och det fanns en hel del arter att upptäcka där. Arter som kanske ses som självklarheter för oss som tillbringat mer tid på Öland.

Vi hittade dvärgbeckasiner, änder i mängder, prutgäss och vitkindade gäss. Gubbarna en bit ifrån oss hittade en kentsk tärna. Efter lite fika började vi känna oss ganska nöjda och då kom det mycket lägligt ett larm om en tajgablåstjärt. Art nummer 300 inom räckhåll för Benjamin och jag tror att det bara var jag som hade den tidigare i hela gruppen.

När vi kommer fram kommer ytterligare ett larm om en tajgablåstjärt. På andra sidan ön och folk börjar lämna den första platsen utan att den fågeln är återupptäckt. Vi står där ensamma och letar efter ett tag, men utan info om exakt var den skulle befinna sig så gav vi också upp och åkte mot Kastlösa. Där var det samma sak. En massa folk, men ingen hade någon aning om var fågeln setts. Larmet var också en smula luddigt formulerat, men jag sökte upp punkten det larmats ifrån och försökte tyda beskrivningen. En buskridå till vänster och en buskridå till höger var det enda som sågs. Vi valde att gå mot den till höger, när det ropades från den andra. Någon hade sett något och vi gick dit.

Benjamin som var mer än ivrig nu var snabbt på plats och stod uppe på en sandvall och spanade och var en av få i vår grupp som faktiskt fick syn på den. För lika snabbt som den upptäckts, lika spårlöst var den borta.

300x

Det viktigaste av allt för min del var i alla fall att Benjamin nu nått 300 arter. Något jag tvivlat på att han skulle göra i år. Men det var innan denna sanslösa oktober kommit.

Helgen fortsatte sedan med rariteter i var och varannan buske. 96 arter totalt. 28 av dem var nya för minst en i gruppen och 86 kryss fick gruppen på 10 personer ihop tillsammans. Ett av dem fick jag, men det bjuder jag på.

Resten av oktober gick åt till att vila och sova.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 125
Benjamin: 113

Antal X

Jag: 4 (Azurmes, sibirisk järnsparv, brunsångare och ökensångare)
Benjamin 7 (Azurmes, sibirisk järnsparv, kungsfågelsångare, brunsångare, ökensångare, dvärgsparv och tajgablåstjärt)

Antal årskryss

Jag: 13
Benjamin: 19

Minnesvärda observationer

Azurmes i Sverige
Ökensångare på en vindpinad udde
Brunsångare tillsammans med 300 andra skådare
Hela öland kokade av rariteter
Benjamin når 300 arter med en tajgablåstjärt

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Azurmes

En bild jag är riktigt nöjd med. Av två anledningar. För det första tycker jag att den är estetiskt tilltalande. Hela bilden är kall.

För det andra är det prestationen. 27 minusgrader strax norr om polcirkeln på annandag jul. Det krävdes planering för att lyckas vara på plats den korta stund solen var uppe. Batteriet i kameran orkade knappt med och fingrarna var som isbitar efter att ha tagit ett tiotal bilder på denna drömart.

azurmes

Bilden är tagen strax utanför Kolari på den finska sidan av tornedalen i höjd med Pajala. 26:e december 2014.
Jag brukar mest bry mig om kryssbara fåglar i Sverige och har ingen global lista, men när en Azurmes dök upp 25 mil norrut från Luleå när vi var där och firade jul, kunde jag inte stanna hemma i stugvärmen utan blev en global twitcher för en dag.

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – December 2014

December började med en vintermatningsutflykt i VOF:s regi. Så mycket till vinter var det dock inte tal om. Utflykten började i hällande regn, men efter ett tag sprack det upp och avslutningen blev en smula vintrig vid Frövisjön.

Dagen efter vintermatningen började Skådarhjälpen. Ett rikstäckande evenemang som går ut på att skåda fågel och skänka pengar till Musikhjälpen som pågår samma vecka. Vi fågelskådare tjuvstartar det hela för att få med en hel skådardag extra. Under veckorna i december blir det inte så mycket skådande för oss som jobbar och går i skola.

50 arter fick jag ihop vilket jag knappast är nöjd med, men jag skyller på vädret och att vår ordförande bokat in ett möte dagtid den sista söndagen. (Att det gav mig spetsbergsgås, grågås och sparvuggla hjälpte inte. Det var hans fel)

Sen var resten en transportsträcka till jul som skulle firas i Norrbotten med chans till lite roliga norrlandsarter. Men två dagar innan vi skulle åka upp larmades en vittrut från färjkajen i Västerås. Turligt nog var jag hemma med Benjamin just den dagen, så vi tog en nypa friskluft på eftermiddagen och hängde in ett X.

vittrut

Två dagar senare åkte vi norrut för att fira jul med mormor och morfar och min frus syskon och deras familjer.

Svärmor och svärfar går i tankarna att flytta söderut för att komma närmare sina barn och barnbarn, så fågelmässigt gäller det för mig att fylla på min Norrbottenlista när jag är uppe och nu var det ett tag sedan jag var uppe en vinter. Solen är inte uppe länge så det blir korta och intensiva skådardagar.

Det började ganska bra måste jag säga. När jag klev ut för att skrapa bilrutorna den första morgonen så var solen fortfarande inte uppe, men det första jag hörde var sidensvans och även tallbit. Ett tag senare så slog tallbitarna sig ned i lärkträdet på baksidan och sidensvansarna drog vidare.

På Facebooksidan Norrbottens fåglar fick jag senare på kvällen reda på att en azurmes siktats bara 2 mil från svenska gränsen i höjd med Pajala. Spännande värre och nu fick jag med hjälp av google translate försöka tyda de finska fågelsidorna och få ut så mycket information som möjligt.

Den hade varit stationär i byn sen november, så sannolikheten för att den skulle flyga vidare mot Sverige var ganska liten. Sannolikheten att den skulle försvinna snabbt kändes också ganska liten, så jag tog det lugnt och planerade in en resa på annandagen och firade jul i lugn och ro först.

azurmes

På annandag jul blev det uppstigning tidigt för mig och Benjamin, men resan gick bra och azurmesen visade upp sig bra. Tack och lov var det klarblå himmel så det lilla solljus som orkade upp ovan horisonten gav mig tillräckligt för att fota världens utan tvekan vackraste mes.

 

Bloggar etiketter: , ,

Tack för julklappen Finland

Jag skådar bara i Sverige och den viktigaste listan för mig är Sverigelistan. Mer beresta och erfarna skådare brukar ha internationella listor också. En för Västra palearktisk som vi tillhör. Europa, Medelhavet och Mellanöstern.

Själv har jag som sagt inte brytt mig om några internationella kryss, tills jag kom upp till Luleå för att fira jul i år och fick reda på att det fanns en stationär azurmes i Kolari, på andra sidan älven och gränsen vid Pajala.

Azurmes lever normalt i Ryssland och Sibirien och är en extremt sällsynt gäst hos oss och har därför blivit något av en drömart för många skådare, inklusive mig själv. De få gånger den dykt upp i Sverige har det varit här uppe i norr, så även om den hittats har det varit svårt för många att ta sig dit och se på den.

azurmes

Att den nu varit stationär sen november gjorde mina julnerver lugna och jag planerade in ett besök till idag och firade jul i lugn och ro först.

Idag på morgonen var dock de lugna nerverna som bortblåsta. Rapporterna jag fått var på finska och ganska torftiga. Skulle jag ens hitta platsen? Skulle fågeln vara där? Skulle vi stå ut med att vänta i kylan.

Ja för kyla var det. Riktigt bister finsk kyla. -27 grader visade kvicksilvret och någon matning hittade vi inte direkt. Men efter att ha snurrat runt lite i byn som tack och lov inte var så stor såg vi en man med kikare som gick in på en gård. Givetvis pratade han varken svenska eller engelska, men med kikare på bröstet förstod vi varann och efter lite viftande och mumlande stod det klart att den inte synts till idag, men igår hade den fotats och sets på exakt den platsen vi var på.

Nu var det bara att bita ihop och vänta och palla med kylan. För mig gick det skapligt, men Benjamin hade det svårt med sina fötter. Vi gick av och an på gatan och gjorde lite blandade småhopp på stället. Sen fördrev vi tiden med att finnlandskryssa. Det gick ganska bra eftersom den enda fågel någon av oss sett i Finland tidigare var en knölsvan som jag sett genom hyttfönstret i Mariehamn.

*Talitainen, sinitainen, punatulkku, harrakka, hömötainen, peippo och varpunen hängdes in, men ingen valkopäätiainen.

Minuterna gick och fötterna känseln i fötterna försvann undan för undan. Benjamin började ge upp, men 26 mil med bil och med en sol som bara är uppe en dryg timme så vägrade jag att ge upp. Han fick helt enkelt stålsätta sig.

Efter några blandade småhopp och lite gnäll så blixtrade det plötsligt till bland björkarna och världens vackraste mes uppenbarade sig mitt framför oss.

En helt underbar syn som fick all kyla att försvinna i ett litet nafs. Fötterna kändes igen, och kinderna blev genast varma.

Vi tog några kort och hur mycket jag än ville stå kvar och beundra den lilla fågeln så fick förnuftet råda och vi packade in oss i bilen och satte på full värme och begav oss till Sverige igen.

* Arterna vi kryssade var talgoxe, blåmes, domherre, skata, talltita, bofink och gråsparv och så vår kära azurmes så klart. Nu har vi bara 2 kvar till club10 i Finland.

Bloggar etiketter: , ,

Månadens fåglar – Mars 2013

Mars är månaden som till en början inte riktigt kan bestämma sig om den ska vara vår eller vintermånad. Efter sportlovet brukar det dock ordna upp sig och Mars tar sitt förnuft till fånga och blir vår med tussilago, blåsippor, lärkor, tofsvipor och gäss i mångder.

Så var inte fallet i år. I år hade vi lite försmak av våren i slutet av Februari, sen slog kung Bore tillbaka med full kraft, så Mars blev den kallaste i mannaminne.

Fågelmässigt startade jag med en utflykt till våra tretåiga hackspettar som jag skrev om redan i februaris samanställning. Denna gång var det en organiserad utflykt tillsammans med VOF.

1303tretåig

Några bra bilder fick jag inte heller denna gången, men några riktigt fina obsar på flera individer.

Resten av månaden gick åt till att leta efter våren, men det var hårt och tufft och nätter med över 20 minusgrader gjorde att till och med ugglorna tystnade.

Fredagen den 8:e mars när jag och Benjamin var på väg till skolan, så fick vi dock en rolig obs, när två råkor satt i varsin lycktstolpe på Malmabergsgatan. Den helgen gav också snösparv och två vackra fjällvråkar i Västerfärnebotrakten. Lite skogsmatningar på vägen dit och hem han jag och Benjamin också med.

fjällvråk

En vecka senare var det dags för ugglelyssnarvecka som inleddes med en uggletur i VOF:s regi. En ganska misslyckad sådan med en enda slaguggla som ropade så att alla hörde. Två av våra deltagare lyckades också höra en pärluggla.

Sista dagen på uggleveckan lyckades jag till slut höra berguven på mitt hemliga ställe, och den kvällen och när jag samanfattar ugglelistan så har jag trots allt lyckats höra eller se det mesta i uggleväg som finns på våra breddgrader. Saknas gör lappuggla, hornuggla och jorduggla men de brukar också vara lite senare i starten än de andra.

Under två veckor i mars har vi också ett fågeltema i förskoleklassen som jag jobbar i och jag brukar inte blanda in mitt jobb när jag skriver om mina egna fågelutflykter, men avslutningen på detta tema var för bra för att inte nämnas.

Vi avslutade temat på onsdagen, och på lunchrasten på torsdagen så ser jag en rova i ögonvrån som jag vid en första anblick tog för en vråk, men när den kommer närmare så ser jag att den var på tok för stor för det. Först trodde jag att det var en havsörn eftersom jag sett havsörnar flyga förbi skolgården tidigare, men den här hade för lång stjärt och när den kom rakt över våra huvuden rådde inga tvivel längre. Detta var en Kungsörn som med en graciös överflygning avslutade vårt tema.

Resten av månaden gick åt till en desperat jakt av vårtecken, men det gick trögt och det var bara enstaka obsar av sånglärka och tofsvipa och några mindre grågässflockar i protokollet när mars månad var slut.

Våren fick helt enkelt vänta och desperationen hos oss skådare visade sig tydligt när en kvinna i Hjälstavikens facebookgrupp beskrev en fågel som en vit blåmes med grått huvud. Alla skådare i gruppen triggade igång på azurmes och jag offrade min sovmorgon och åkte dit för att konstatera att det med största sannolikhet rörde sig om en tofsmes som faktiskt stämmer in bättre på den beskrivningen eftersom azurmesen har blått huvud.

Kort sammanställning

Antal inrapporterade arter

Jag: 43
Benjamin: 19

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 2 (Snösparv, Havstrut)

Antal årskryss

Jag: 12
Benjamin: 8

Minnesvärda observationer

  • Två råkor på väg till Benjamins skola
  • Kungsörn som flög över skolgården
  • Jag letade en Azurmes i hjälstaviken som visade sig vara en tofsmes.
  • Snösparv i Västerfärnebo
  • Årets första sånglärka 

Bloggar etiketter: , , ,

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑