Etikett: barn (sida 1 av 3)

Att fågelskåda med barn

Jag har ofta med mig min son ute i markerna när jag skådar fågel och för mig har fågelskådningen blivit en riktigt trevlig pappa/son aktivitet och intresset från sonens sida är än så länge lika stort som mitt.

Min son är 7 år och har följt mig ut i skog och mark sen hans intresse blommade upp under sommaren när han fyllde 6.

Lite nyfiken på mina krysslistor var han redan som 5-åring men när han började läsa själv så var en liten fågelbok han fått på ett öppet hus vid Naturskolan i Asköviken en riktig injektion i hans intresse, och i den boken började han kryssa.

Han får ofta uppmuntrande kommentarer från andra skådare som lätt imponeras av hans för sin ålder stora kunskap om fåglar och han har upptäckt att många imponeras av att hans lista, så han är väldigt snabb att berätta hur många kryss han har.

Då och då får jag frågor om hur det fungerar att plocka med en liten kille så pass mycket som jag gör, och hur jag gör för att hålla honom intresserad.

Eftersom jag själv tycker att detta är jätteroligt och jag gärna skulle se fler barn ute på fågellokaler så ska jag försöka dela med mig av mina erfarenheter och kanske kan de fungera som goda råd.

skåda_m_barn_hjälsta

Utgå alltid från barnets intresse

Även om intresset från början var mitt så måste jag när jag började ta med min son acceptera hans vilja och tålamod. Jag kanske hade hittat den där dammsnäppan om jag fått stå med tuben ensam och systematiskt letat av hela strandängen, men med ett barn med får man prioritera bort X för att ge honom en upplevelse som han trivs med.

I början fick det bli kortare utflykter och jag vet inte hur många gånger som vi fick vända hem nästan omgående för att han frös, blev myggbiten, blev kissnödig.

Med tiden har tålamodet ökat och i takt med att hans kunskap har ökat blir han mer stimulerad av att leta efter svårare och svårare arter.

Jag har aldrig tvingat med honom mot hans vilja, däremot har jag övertalat honom ett antal gånger och just min son kan vara en smula bekväm av sig hemma i soffan framför TV-spel eller barnprogram så en extra puff för att komma ut och röra sig kan behövas.

I de fall vi sagt att han måste gå ut och göra något för att han varit inne för mycket så brukar han fråga om vi kan åka ut och titta på fåglar.

Lyssna mycket

Barn som lär sig och tycker om det tjatar och upprepar sig, något alla föräldrar med barn som lärt sig läsa kan intyga. Då läses det på skyltar, mjölkpaket och var än det dyker upp ord.

Samma är det med fåglar. Vår son fick en fågelbok med ljud som han spelade både fram och baklänges och upp och ner med och förhörde både mig och min fru på läten. Han berättade om fåglar för alla och kunder rabbla allt möjligt om dem.

Även för mig som är fågelintresserad blev och är detta en prövning. För att behålla hans intresse gäller det att lyssna och inte själv tappa intresse för hans intresse.

Praktiska tips

Åk aldrig ut hungrig. 

Kanske en självklarhet för många, men jag kan ibland vara lite för spontan och åka iväg direkt när jag hämtar honom från skolan, och har han då inte hunnit få i sig ordentligt med mellanmål så blir vistelsen i fågeltornet inte långt. Samma sak gäller toalettbehov.

skåda_m_barn_grövel

Vänd hem direkt

Som jag nämnde under första stycket. Vill inte barnet vara kvar, så åk hem, det har man igen nästa gång man vill ha sällskap.

Utöka utflykterna gradvis

Barn klarar mer än man tror, och det är inga problem att ha med en 6-åring på en heldagsutflykt så länge barnet själv blir stimulerat och trivs. Men det gäller att upptäcka barnets intresse och vad det är som kan få det att hålla fast fokus och glädjen. När man väl har koll på det kan man välja bort det som inte tänder glädjen på samma sätt och göra tuffare och längre utflykter där man vet att det fungerar.

Tro på ditt barn

Jag har alltid tagit min sons kunskaper på största allvar och aldrig viftat bort eller nonchalerat honom. Istället har jag tagit diskussionen med honom precis som jag skulle göra med en vuxen där jag ställer mig en smula tveksam.
Självklart så dyker det upp obsar där han har fel men då är det viktigt att han får vara med om att komma fram till det. Det är inte jag som bestämmer vad han hört och sett.

Mata fåglar hemma

Bästa miljön att odla fågelintresset är hemma. Matningen hemma hos oss är min sons lika mycket som den är min. Vi håller koll på arterna och för statistik tillsammans.

Skaffa en pall

Använder du tubkikare så anpassa höjden för barnet. I vårt fall så blev ståhöjd för sonen, lagom sitthöjd för mig. Så jag bar alltid med mig en trebent ihopfällbar pall ut. På det sättet blev det enklare att dela på tubkikare.

Nu har jag nyligen skaffat mig en ny tub och då fick sonen ärva den gamla, men han får den inte förrän han klarar av att bära den själv. Fram till dess är den fortfarande min, men den följer ofta med ut i fält nedpackad i min ryggsäck.

Servera inte allt

Många av min sons kryss har han fått serverat på det sättet att jag hittat en fågel och sen har han fått ta över tubkikaren med fågeln mitt i blickfånget. Efterhand som hans kunskap ökat har han faktiskt bett att få leta själv, men ibland har jag också krävt att han ska göra det. Aldrig att jag skulle göra detta med en svår art utan här får man ha lite gott omdömme, men ta en diskussion om vad det är man ska titta på och hur man ser att det är t ex en småsnäppa eller dvärgmås. Det samma gäller läten. Ge barnen en chans att klara av att artbestämma själva. Det ger dem utmaningar och utmaningar får intresset att frodas.

Utrusta ditt barn

Utrustning är viktigt för en lyckad fågeltur och att stå och vänta på att den vuxne blir klar är inte roligt alls. Då tappas tålamodet snabbt och man blir kissnödig och hungrig och myggorna bits hårdare.

Det handlar inte om att köpa dyr toputrustning, men man ska undvika leksaksskräp. En riktig handkikare kan man få för en tusenlapp och den kommer garanterat till användning som lånekikare även om barnets intresse skulle svalna.

Anteckningsböcker, en egen fågelbok, torra och varma kläder och en bra ryggsäck som gör det lätt att bära sin egen matsäck.

Ge barnet ett svalankonto

Det här är kanske inte det första man ska göra, men när intresset växt till sig och ditt barn börjar hålla koll på sina kryss så kan det vara bra att hjälpa det med att upprätta ordentliga krysslistor. Jag började med excelblad som jag underhöll och ganska snart så insåg jag att det var lika bra att skapa ett svalankonto också och lägga till Lilleman som medobservatör.

Nu har han med lite lätt guidning från mig börjat lägga in egna rapporter och tycker att det är jättekul att se sitt namn på Dagens Fågel.

Bloggar etiketter: , ,

Alla barnen

Alla barnen målade självporträtt med fingerfärg
Utom Conny, Han målade en Ponny

Ponny

Barn är kreativa

Bloggar etiketter: , , ,

Förslag på lekar i bilen önskas

Vi ska ju snart bege oss ut på vägarna för att fira jul. Därför tänkte jag be om lite hjälp med roliga billekar.

Tidigare när de byggde om lite här och var på E4 norrut så lekte vi en lek där vi räknade grävmaskiner. De som satt till vänster i bilen räknade på vänster sida, och de som satt till höger räknade till höger. Flest grävmaskiner efter 90 mil vann.

Den här leken tänkte vi köra med julgranar istället, men det håller sällan hela 90 mil så därför undrar jag om någon har någon rolig lek att föreslå.

Bloggar etiketter: , , , ,

Hur mycket är din tid värd?

Jag är inte så mycket för ”klippa och klistra”-texter på facebook. För det mesta handlar det om självklarheter som att det är trevligare om folk är snälla mot varandra eller att det där med att få barn är det bästa som kan hända osv. osv.

Men idag hittade jag en sådan text som faktiskt berörde mig. Kanske för att jag har en bit till jobbet och ofta kommer hem sent på kvällarna, så att texten verkligen träffade mig.

Här nedan följer texten i sin helhet.

En pappa kommer hem sent från jobbet, trött & irriterad, när hans 5-åriga son väntar på honom vid dörren.

Sonen: – Pappa får jag fråga dig en fråga?
Pappan: – Ja, vad är det?
Sonen: – Pappa, vad tjänar du i timmen?
Pappan: – Det har du inte med att göra, varför frågar du sånt? Svarade pappan argt.
Sonen: – Jag vill bara veta, berätta va du tjänar i timmen!
Pappan: – Om du absolut vill veta de, så tjänar jag 100 kr i timmen.
Sonen: – ohhhh :( får jag 50 kr?
Pappan svarade förbannat: – Om den enda anledningen till att du fråga är att du ska få låna pengar för att köpa något fånig leksak eller något annat skit så kan du gå och lägga dig med detsamma i ditt rum! tänk på varför du håller på att bli så egoistisk, jag arbetar hårt var dag för att tjäna pengar och så uppför du dig så barnsligt!!!

Den lilla pojken gick till sitt rum och stängde dörren.

Mannen satte sig ner, och blev ännu argare över pojkens fråga. Hur vågar han ställa såna frågor för att få pengar? Efter ca. 1 timme hade pappan fallit till ro och började tänka: kanske va de något som han verkligen behövde dom 50 kronorna till, för pojken bad väldigt sällan om pengar Han gick till pojkens rum och öppnade dörren….

– Sover du, min son? Frågade han
– Nej pappa, jag är vaken.
– Jag har tänk, kanske va jag lite hård mot dig innan, det har varit en lång dag och jag lät min frustration gå ut över dig, här har du dina 50 kronor du frågade om!

Pojken satte sig upp och log, ”åååhh, tack pappa!”
Så lyfte han sin kudde och tog upp några skrynkliga pengar.

Pappan såg att pojken redan hade pengar och började bli arg igen.
Varför ville du ha mer pengar när du redan har?!! frågade pappan.

Den lilla pojken började räkna sina pengar och så tittade han upp på sin pappa:
– För ja inte hade tillräckligt, men nu har jag det! Pappa jag har 100 kr nu kan jag köpa en timme utav din tid sa pojken och räckte pengarna till pappan! Var snäll att komma hem tidigt i morgon, jag vill gärna äta middag med dig!.

Pappan blev förkrossad. Han la sina armar runt sin lilla son och bad honom om att förlåta honom.

Detta är bara en påminelse till alla er som arbetar så hårt i livet, vi bör inte låta tiden glida genom våra fingrar utan att ha tillbringat någon tid med dom som verkligen betyder nåt för oss , dom tätt inpå våra hjärtan. Kom ihåg att dela för 100 kr av din tid ihop med en du älskar.
Om vi dör imorgon kan firman vi jobbar för lätt ersätta oss inom några få dagar. Men familj och vänner som vi lämnar kommer känna tomheten och förlusten i resten av deras liv.

Ha en fortsatt trevlig kväll, nu loggar jag ut ett tag och umgås med mina barn.

Bloggar etiketter: , , , ,

Studiedagar

I morgon och på fredag får jobbet klara sig utan mig, för en annan del av jobbet håller stängt för studiedagar. Så jag måste stanna hemma med mina barn i dagarna två.

Att drottningen af Mälardalden dessutom har studiedagar eller vad de nu kallar det på hennes förskola på fredag och lördag ger mig tre heldagar ensam med avkommorna.

Fatta att det är läge för att hitta på rackartyg.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Självständiga barn

Pysslingen Skattgömman

I söndags kom jag på att jag skulle ha konferens på onsdag. Onsdagar jobbar jag normalt hemma och hämtar Lilleman tidigt på förskolan, så det blev till att boka in en barnvakt som kunde hjälpa mig att hämta honom och allting fixades och var frid och fröjd.

Igår på tåget fick jag sällskap med en förskolechef som skulle på samma konferens och fick då reda på att det alls inte var på onsdag utan på tisdag, alltså idag vi skulle konferensa. Nu blev allting plötsligt mycket enklare. Barnvakten som hade planerat att smita lite tidigare från jobbet behövde inte göra det och ingen extra planering för hämtningar och lämningar behövde göras. Allt skulle flyta på som vilken tisdag som helst.

Men vid sänggående såg jag en fråga från en vän på FB om vilket tåg jag skulle ta och kom plötsligt på att det var tisdag i morgon. (i dag alltså) Tisdagar öppnar NPG och jag lämnar Lilleman på förskolan och brukar ta ett senare tåg. Nu skulle jag vara på Odenplan före kl 9.00 och behövde således ta ett tidigare tåg än vanligt.

Shit i brallan, hur i hela Himmeta skulle jag nu lösa detta. Att tvinga upp stackars Lilleman mitt i natten för att följa med NPG när hon öppnade var det inte tal om. Hon är visserligen morgonpigg, men när hon måste upp lite tidigare än hennes morgonpigghet tillåter finns det inte mycket utrymme för någon bromsande och ännu tröttare Lilleman. Nej detta var inget jag ville utsätta någon av dem för.

Återstod då att be Flisan ställa upp och gå med Lilleman till förskolan och lämna honom. Något hon gjort tidigare, men då med skjuts till förskolan av mig. Nu skulle de två få ta hela ansvaret ända från kudden till förskolan och även om jag lever efter devisen att barn är mer kompetenta än vad vi vuxna kan föreställa oss kändes det som att jag axlade en tung börda på mina avkommor.

Hennes första reaktion var att rynka på näsan, varvid jag frågade varför hon inte ville och fick till svar att hon visst ville, men att hon tyckte att det var så jobbigt eftersom Lilleman brukar bråka så mycket med henne på mornarna.

Lilleman som jag trodde hade somnat bredvid mig satte genast upp huvudet och började snyfta för han ville också bli lämnad av Flisan och lovade dyrt och heligt att inte ställa till med något på morgonen.

Sagt och gjort blev det bestämt att så skulle det bli och den lille vände återigen ned huvudet i kudden och somnade snabbt. Flisan gick till sängs efter att jag lovat att väcka dem innan jag gick till tåget.

På morgonen vaknade jag och började göra mig i ordning, knackade på Flisans dörr och petade på Lilleman och innan jag var färdigklädd så låg de båda tillsammans i Flisans säng och tittade på något tv-program på webben.

-Vi måste vara på förskolan före 8, för då är det frukost sa Lilleman efter mig när jag med varmt hjärta lämnade dem och tog mig mot stationen.

På eftermiddagen ringde jag hem och frågade hur det hade gått, och det hade gått hur bra som helst och Flisan hade gjort frukost hemma istället för att slippa stressa till kl 8.

Visst är det underbart med självständiga barn, och varför bekymrar vi vuxna oss över så mycket när de små liven klarar mer än vad vi kan tänka oss.

Bloggar etiketter: , , , ,

Barn 2.0

image

Jag kopplade datorn till TV:n till Lillemans stora förtjusning.

Bolibompa webben is the shit.

Bloggar etiketter: , , ,

Lilleman har feber

I morse vaknade Lilleman med lite feber. Tack och lov hade jag valt att vara hemma och ta igen mig en smula efter en intensiv period på jobbet.

Lilleman käkar cocosboll

Jag trodde först bara att han var lite trött och utmattad efter att ha vägrat äta NPG:s goda lax i går kväll, men ganska snart stod det klart att det var lite mer än vanlig utmattning.

Febern steg och han har i princip sovit hela dagen, med undantag för kiss- och vätskepaus.

Något jag inte förstår med föräldrar är att det är så många som promt ska stoppa febern med alvedon. Varför då? Det är ju hur praktiskt som helst med en sovande unge :)

Bloggar etiketter: , ,

Snart dags att rösta

Jag bestämde mig för länge sedan vad jag ska rösta på och har väl på grund av det inte varit så värst engagerad i valrörelsen. Det är ganska skönt att bara lyssna och inte uppröras av några heta valfrågor, även om det ibland kan vara svårt för en diskussionsglad person som jag att inte kasta sig in vissa frågor som ligger mig varmt om hjärtat.

Nu så här några dagar innan valdagen slår det mig dock att jag har en partipolitisk helt obunden åsikt angående val och demokrati som jag kanske skulle ha delat med mig av tidigare för att ge ett annat perspektiv på val och politik.

Min röst är inte min röst utan mina barns röst.

Det är ganska ointressant för framtiden och även mig själv hur de närmaste fyra åren kommer att arta sig och vilken regering vi har på måndag kommer inte förändra min vardag direkt nämnvärt, men beslut som fattas och vägval som görs nu kan komma att påverka mina barns vardag när de ska ta klivet in i vuxenvärlden.

Rösta på det alternativ som du tror dina barn kommer ha glädje av istället för att rösta på det som du tror är bäst för din plånbok nästa år så tror jag att du kommer att kunna gå mer rakryggad från vallokalen på söndag.

Bloggar etiketter: , , ,

Varför resa med barn?

Jag tycker att det är kul att resa med barn. Visst kan de bli gnälliga och trötta men framförallt rastlösa om det rör sig om långa resor. Men en resa blir aldrig jobbigare än vad man gör den till.

Som pendlare ser jag ofta familjer som är ute och åker och merparten upplever det nog som jag, men påtagligt ofta stöter jag på Mammor som är på tok för stressade och beter sig så avigt att man undrar varför i hela friden de ger sig in i dessa situationer.

Pojke på bagage
Bild: http://www.pixgallery.com/ (har ingenting med texten att göra)

Jag skriver mammor för att jag bara sett kvinnor flippa ur och vara hysteriska på tåg, bussar och flygplatser. Det finns säkert män som visar upp samma beteende men då jag aldrig stött på någon drar jag min enkla slutsats att det måste vara vanligare med hysteriska mammor som reser med sina barn.

Senast idag såg jag en stackars pojke som ville kissa, men inte vågade/ville gå själv till busken och mamman flippade totalt och började gasta. Jag upptäckte dem först när hon började gasta. Jag gick på perrongen på andra sidan spåren och hör henne skrika ”DET ÄR INGEN SOM TITTAR” – öh! Nej inte förrän du började föra ett herrans liv om det.

I alla fall står pojkstackarn där och gråter och mamman drar igång i 120 db om att hon inte kan följa honom till busken för att hon måste ha koll på alla väskor- (För det kunde hon inte göra 10 meter bort?)

Jag kommer snart till änden av perrongen och det verkar inte finnas något slut på hennes hysteri så jag ställer in mig på att gå till dem för att erbjuda dem hjälp att vakta väskor eller bara lugna ner sig, men innan jag hinner över spåren har pojken gett upp kisseriet och gör det barn är bra på, anpassar sig till situationen.

Tänk om mamman hade haft den förmågan, då hade deras resa säker varit mycket trevligare och pojken hade inte behövt gå kissnödig.

En annan reflektion jag gjort kring dessa hysteriska mammor är att de oftast har väldigt mycket packning, så ett tips till mammor som ska resa med barn. Packa inte mer än att var och en kan bära sitt, med undantag för spädbarn, men det är sällan jag ser mammor med spädbarn flippa så ett annat tips kanske är att ta med ett spädbarn. De har lugnande inverkan på de flesta.

Ja man klarar sig ganska länge med varsin väska, och en 4-5 åring kan ha både ryggsäck och en resväska med hjul som de kan hantera själva.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg, men ta det lugnt när ni ska ut och resa. Ha det skönt och inse att det löser sig.

Sen kan man undra varför det är så mycket vanligare med hysteriska kvinnor än hysteriska män som reser med sina barn. Kom inte dragandes med att det är vanligare med mammor som reser med sina barn, för visst är det en viss övervikt åt det hållet, men så stor är inte skillnaden att jag skulle ha missat alla hysteriska män.

Bloggar etiketter: , , , ,

Äldre inlägg

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑