Godisgris.se

Jag har absolut ingenting att säga - och jag säger det!

Etikett: club300

Benjamins kryss i år

Benjamin nådde ju 300 X under vår höstresa till Öland i oktober. Förra året när jag nådde 300 så skrev jag om vilka arter jag kryssat under året, så det är väl lika bra att jag skriver om de arter Benjamin kryssat i år.

15 arter är det han kryssat än så länge i år. Man vet aldrig vad som kan hända så därför är det bäst att skriva än så länge.

1.  Lunnefågel 1 mars

Lunnefågel

När sportlovet närmade sig så kom det gott om rapporter om lunnefågel runt Ramsvikslandet i Bohuslän. En lokal vi känner till rätt bra och jag och Benjamin bokade in en resa ner för att få en chans att se Lunnefågel. Jag hade sett en vid Grosshamn tidigare, men då var Benjamin en smula för kort för att se den och när jag lyfte upp honom till min tubkikare försvann den. En dipp jag haft dåligt samvete av sen dess. Därför var det lika roligt för oss båda när vi fick se denna lunnefågel födosöka på riktigt nära håll.

2. Svartvingad vadarsvala 12 maj

Hela mars och april gick utan några kryss men när vi höll på att packa för fullt för en Ölandsresa fick vi larm om svartvingad vadarsvala vid Lisjö Ängar i Surahammars kommun. Långa avstånd, men riktigt fina obsar genom tubkikarna fick vi.

3. Brednäbbas simsnäppa 13 maj

Helgen innan vår ölandsresa hade det varit riktigt gott om fågel på ön, men många av dem försvann. En brednäbbad simsnäppa i Västerstadsviken var dock samarbetsvillig och stannade kvar. Man fick jobba lite på den bland alla vadare i viken, men när den väl var hittad fick vi gott om tid att studera den länge och väl

4. Aftonfalk 13 maj

Första dagen på Öland bjöd inte bara på simsnäppa utan också aftonfalk. En fågel som satt på en telefonstolpe på ganska långt avstånd, men även skitobsar är kryss. Desto bättre att vi hittade en egen aftonfalk morgonen efter. Bara några meter från vägen i en buske.

5. Skärsnäppa 15 maj

Vårvistelsen på Öland avslutades med att Benjamin kryssade av en skamart. En art han missat två gånger tidigare på grund av att han tagit sovmorgon. Nu fick vi riktiga njutobsar av en ganska ovanlig men årlig art på Ölands södra udde.

6. Fjällripa 27 juni

nipfjället_fjällripa

När det blev sommarlov och semester var det dags att bege sig till fjällen och hitta den där fjällripan vi missade förra året. I år låg all fokus på den, och vi hade bestämt oss för att leta tills vi hittade en. Redan första förmiddagens kortare vandring runt Lillnipen på Nipfjället gav utdelning. Vi var oense om en fågel som sjöng och följde sången när jag plötsligt fick syn på en fjällripa som låg och tryckte. Ju närmre vi kom, desto mer tryckte den, så vi tror att den låg och ruvade. Vi valde därför att ta några snabba bilder och sedan vända.

 

Rödhuvad törnskata 2 juli

Nyss hemkomna från Idre så kom ett larm om en rödhuvad törnskata vid Fysingen i Sigtuna kommun. En lagom dagsutflykt tyckte Benjamin och jag. Jag hade arten sen tidigare från Hjälstaviken, men den här var en adult fågel, så den var mycket snyggare än den ungfågel jag sett. Lite besvärlig var den när den höll sig dold bland björkarna mest hela tiden, men när den väl kom fram så satt den likt törnskator öppet och visade upp sig bra.

Rödhuvad dykand 11 juli

En spontan resa till Linköping där en rödhuvad dykand setts. Den höll till vid Gärsdtadsverkens dammar. Alla dessa änder känns en smula ospontana då de oftast hålls i parkdammar, men just rödhuvad dykand kategoriseras som spontan av SOF-Birdlife och Club300 så vill man ha kryss är det bara att slå till. Men jag måste nog påpeka att småspoven på samma lokal var mer spännande.

Azurmes 15 oktober

Vilken överraskning med en azurmes på Öland. Årets art för både Benjamin och mig, och för många många fler fågelskådare. Vi hade ju planerat att åka dit helgen efter, men vågade inte chansa att vänta utan drog ner över en dag på lördagen vilket visade sig vara klokt då den försvann på eftermiddagen.

Sibirisk järnsparv 15 oktober

En art som bara setts ett fåtal gånger i Sverige före denna höst och då mest på ganska otillgängliga platser ute på öar. Men i år kan vi verkligen prata om invasion. över 60 olika individer har hittats och jag och Benjamin har sett 3 av dem på Öland. Den första såg vi den galna dagen då vi också kryssade azurmes.

Kungsfågelsångare 15 oktober

En årlig ”felflygare” som kom lite i skymundan under årets hysteriska höst. Vi hittade vår vid dåliga dungen efter att den larmats och lämnats av upptäckarna. Lite kul att få slita fram den själva. Själv fick jag en skitobs, men Benjamin som var på rätt sida av en taggtråd fick se den bra.

Brunsångare 15 oktober

Larmades som trolig videsångare vilket skapade ett rejält drag. Vi kom en smula sent till platsen och såg en stor grupp människor gå längs stranden efter en fågel som hoppade framför dem. Tack och lov insåg de till slut dumheten i att driva fågeln och stannade upp. Den var svår, där den mest gömde sig i buskar, men efter ett tag hade vi alla sett den väl.

Ökensångare 21 oktober

okensangare

Årets tredje Ölandsresa skedde tillsammans med en hel grupp från VOF. Vi började med en ökensångare som larmats flera dagar innan. Regn, blåst och kyla hindrade varken oss eller fågeln som vi kryssade där den satt och tryckte i en buske på en udde. Några dagar senare var den försvunnen. Tur att vi började med den.

Dvärgsparv 21 oktober

Fåglarna var verkligen inte slut på Öland. Vi fortsatte vårt kryssande samma dag som vi kom ner. Nu var det två dvärgsparvar som höll till på en udde vid Risinge hamn. Jag och Benjamin var snabbast ut av alla och fick riktigt snygga obsar dessutom.

Tajgablåstjärt 22 oktober

Nummer 300 blev en Tajgablåstjärt vid Kastlösa åkrar. Upptäckaren var inte kvar och han hade lämnat en ganska underlig beskrivning på var han sett den. Jag missade den, men Benjamin som var på rätt ställe när den återupptäcktes fick en snygg obs. Senare samma dag så fick vi se ytterligare en Tajgablåstjärt, så jag gick inte helt lottlös.

Mina X 2015

Målet för 2015 var att komma upp i 300 arter totalt på min Sverigelista. Med 15 arter kvar kändes målet ganska rimligt, men tidvis tvivlade jag en hel del. Att det första krysset för i år lät vänta ända till slutet av april var ett exempel på sådant som fick mig att tvivla. Men redan den första maj så dundrade det till ordentligt och nu var jag oövervinnelig. När sommaren kom så började jag tvivla igen, men då tog jag saken i egna händer och åkte till Halland och fick saken ur världen.

Totalt blev det 19 kryss under 2015 och här nedan följer dem i kronologisk ordning.

1. Amerikansk kricka – 4 april

Amerikansk kricka är som namnet antyder en släkting till vår egen kricka i amerika där den är vanlig. I Europa har de hållits i parker och det finns nu frilevande populationer i t ex Holland.
Som raritet betraktat är den ganska vanlig här i Sverige och det brukar dyka upp några varje år. Själv saknade jag den dock och hade den på min ”att kryssa”-lista i år. Men jag var inte intresserad av att åka några långa sträckor för att se den. Det finns gott om lämpliga lokaler hemma där de brukar dyka upp.

Det här var också en art som jag gärna skulle vilja hitta själv, men så blev inte fallet. Den hittades på morgonen den 26:e maj i Frövisjön. Tredje våren i rad med amerikanska änder på den lokalen.
Den stannade inte så länge, men tillräckligt lång tid för att jag och Benjamin skulle hinna med och se den och bekanta oss med den.

2. Småtrapp – 1 maj

småtrapp1

Här har vi en art jag inte hade med i mina beräkningar inför årets fågelsäsong. Med blott 26 fynd varav de flesta (18) gjordes före 1940 och endast 2 fynd på 2000-talet så klassas denna art som en MEGA.
Den larmades ut dan före valborgsmässoafton och jag bestämde att om den var kvar den 1:a maj så skulle jag åka. Jag och Benjamin fick 2 andra skådare med oss till Värmland och årets andra kryss för mig var ett faktum.

Småtrappen lever annars långt söderut. Det finns en västlig population kring medelhavet och en östlig population från Turkiet och österut. Varifrån denna trapp kom har jag ingen aning om, men kul var det att se den.

3. Biätare – 1 maj

Otroligt nog så kom det ytterligare ett larm den 1:a maj. En biätare hade upptäckts i Hörksbyn i nordligaste Västmanland. Faktum är att platsen ligger i Dalarnas län och det finns ingen landväg från Västmanland till stället utan man måste åka via Ludvika i dalarna för att nå dit.
Den larmades sent och jag var tveksam, men Benjamin tjatade och övertalade mig att åka, så vi åkte i hällregn och fann en grupp skådare som stirrade in i en gran. Där hade de hört den för några minuter sedan, men den var inte sedd på en halvtimme. Efter ett tag så började den locka och kryss nummer tre för mig i år var hemma.

4. Kaspisk trut – 14 maj

Jag är inte stormförtjust i trutar. Mest för att jag tycker att det är svårt att skilja alla ungtrutar åt. Detta gäller i synnerhet det s.k. gråtrutskomplexet där det finns ett antal väldigt snarlika fåglar med överlappande utbredningsområden. I Sverige har vi gråtrutar. De är lätta att känna igen och skilja från den större havstruten och den mörkare och något mindre silltruten.
Sen får vi då och då besök av gråtrutens nära släktingar som medelhavstrut och kaspisk trut och jag är evinnerligt glad att det finns folk som gillar att rota bland trutar och hitta avvikande exemplar. På Ölands södra udde hittade min kompis en Kaspisk trut som jag och Benjamin kunde kryssa.

5. Sammetshätta – 15 maj

En riktig MEGA-raritet igen. Med bara 7 tidigare fynd av arten skapade larmet på morgonen ett stort tåg från Ölands södra udde ut mot Södra lunden där den hittats.
Det är kul med drag som det kallas när larmet går och alla åker dit. Men det här var ingen rolig upplevelse. 4-500 personer trängdes kring ett buskage och försökte se en liten fågel som mesta tiden höll sig dold bland bladen.
Jag och Benjamin fick varsin skitobs på den och gav sedan upp och nöjde oss med det.
Fågeln som är släkt med vår svarthätta och trädgårdsångare lever annars kring medelhavet, men några få exemplar verkar kunna förirra sig upp till den kalla nord vilket vi tackar och bockar för.

6. Skärsnäppa – 16 maj

En i sammanhanget ganska vanlig fågel som jag av någon anledning haft oturen att missa ett antal gånger. Det är en fågel som till skillnad från många andra fåglar flyttar till oss på vintern och övervintrar längs våra kuster. Jag hade ett par mycket troliga skärsnäppor nere i Bohuslän senhösten 2013. Egentligen kan det inte ha varit något annat, men för att kryssa vill jag identifiera fågeln inte använda mig av uteslutningsmetoden.
Förra året fanns det rapporterade skärsnäppor på Ölands södra udde. Jag såg dem dock aldrig, men 2 av mina kompisar som var med hittade dem en morgon då jag och Benjamin tog sovmorgon.
I år skulle den bara slitas in och när alla andra stod och spanade ut mot horisonten efter labbar, tärnor och lommar stod jag och slet bland kärrsnäpporna på reveln vilket gav resultat. Fågeln stod och sov hela tiden och jag såg aldrig näbben på den, men en skärsnäppa var det i alla fall.

7. Gulhämpling – 16 maj

En svensk häckfågel, men det är i de södra delarna av landet den häckar. För två år sedan fanns det en på Öland när jag var där, men vi struntade i att leta efter den då. Det fanns så mycket annat att hitta och jag kunde gott vänta. I år tänkte jag inte vänta. Nu skulle den kryssas om den larmades eller rapporterades vilket den gjorde. Sjungandes utanför ett vandrahem. Första försöket blev dock en dipp, men senare på eftermiddagen så sjöng den för oss. Alltid lika skönt att bli av med s.k skamkryss. (enkla arter som man borde ha kryssat redan)

8. Tereksnäppa – 23 maj

En art som närmast häckar i Finland, men väldigt sparsamt längs bottenhavets kust. Under flytt dyker det upp något exemplar i Sverige då och då. Mest i Maj.
Den här individen larmades vid Tullgarn lagom när det var dags för helg, så jag och Benjamin bestämde oss för att åka om den larmades på morgonen vilket den gjorde.
Vi fick en riktigt fin obs på den och den gick stundtals riktigt nära oss och födosökte på en lerig strand.
Givetvis hade vi lämnat kameran kvar i bilen eftersom de flesta rapporter uppgett att det var långa avstånd.

9. Styltlöpare – 24 maj

Att jag skulle få kryssa styltlöpare i år fanns inte med i beräkningarna och när den ändå dök upp hemma i Frövisjön så var jag halvvägs till Öland, så det såg bestämt ut som att jag skulle missa den.
Under vår ölandsvistelse så dök den upp i Skåne och en skådarkompis till mig som var i Halland och också missat den hemma fick in den. Dubbelt tungt alltså.
Därför var det extra kul att den larmades ut hemma i Västmanland igen. I Ramnäs kunde jag och alla andra som var bortresta under Kristi Himmelsfärd kryssa den.
Styltlöpare är en mycket vanlig och långbent vadare i södra Europa, men här uppe väcker den uppståndelse. 28:e fyndet i Sverige om det rör sig om samma individ som verkar vara på Sverigeturné. Vilket vi får förmoda.

10. Dammsnäppa – 6 juni

En ganska vanlig ovanlig fågel som dyker upp varje år i Sverige. Den verkar dock inte stanna så länge på lokalerna den väljer att dimpa ner på, så jag har missat den ofta. Jag hade ingen större lust att åka långt för att se den, men när ett exemplar valde att stanna flera dagar utanför Botkyrka så tyckte jag att det skulle bli en fin lördagsutflykt. När vi kom fram så såg jag att det rörde sig i vassen nedanför vägen och där stod den pedagogiskt uppställd tillsammans med en grönbena och en rödbena. Snyggt och lättkryssat.

11. Sumpvipa – 6 juni

Nyss hemkomna från en annan fågelutflykt dök larmet om Sveriges 11:e sumpvipa i Hedemora upp. Klart inom dragradien. Som vanligt när det rör sig om kvällslarm blev jag tveksam. Benjamin tjatade, men jag stretade emot. När en kompis ringde och hjälpte Benjamin att tjata så gav jag upp och så drog vi iväg.
Den gick fint tillsammans med tofsvipor och födosökte på ganska långt håll, men väl synlig och lätt att identifiera.

12. Fjällabb – 14 juni

fjällabb

En ganska vanlig fågel men också ganska svårtillgänglig eftersom den häckar och förekommer i fjällen. Den går också att observera på sträck utanför våra kuster. Jag ville dock ha in den i fjällen så när jag och Benjamin inledde sommaren med snöstorm på Flatruet i Härjedalen var det också dags för årets tolfte kryss för mig. Redan första kvällen hittade vi på egen hand en födosökande fjällabb.

13. Dalripa – 14 juni

En art jag knappast slitit hårt för att få in på min lista. Precis som fjällabben så finns den på för oss sörlänningar på otillgängliga platser norr om Dalälven. Jag har letat lite efter den lite halvhjärtat på bodens skjutfält tidigare. När vi nu åkte upp till fjällen så var dalripan en av måstearterna på vår lista. Vi fick också in denna redan första kvällen.

14. Ringand – 29 juni

Planerna var att jag och Benjamin skulle ta en liten avstickare till Falkenberg när Felicia spelade Gothia cup. Men när en alpkaja larmades i Halmstad så bestämde vi oss för att åka ned mot Halland tidigare. Alpkajan var borta redan innan måndagen när vi åkte , men eftersom ringanden var kvar och ett par svarthakade buskskvättor häckade en bit söder om Halmstad så bestämde vi oss för att åka i alla fall.
Draget kring ringanden var över, så det blev ett ganska slitsamt arbete för mig och Benjamin att hitta den ruggande ringanden bland alla viggar. Efter en hel del slit lyckades vi dock hitta en sovande kandidat och sedan var det bara att vänta tills den visade näbben för oss.

15. Svarthakad buskskvätta – 29 juni

svarthakad buskskvätta1

Efter ringanden var det bara 1 art kvar till 300. Måtte den svarthakade buskskvättan visa sig för oss. Vi åkte ut mot Mästocka ljunghed mellan Laholm och Halmstad. Buskskvättor är rätt tacksamma fåglar som gärna exponerar sig och i det här fallet rörde det sig om en liten familjegrupp så vår oro var helt obefogad.
Vi parkerade och klev ur bilen och den första fågel vi såg var den svarthakade buskskvättan. 300 X var ett faktum.

16. Kungsfågelsångare – 17 oktober

Efter vårt äventyr i Halmstad så blev det lite stiltje på skådandet. För det första hade jag och Benjamin åkt en hel del under våren och försommaren. För det andra ville jag gärna suga lite på karamellen. I slutet av september kom suget tillbaka och i mitten av oktober åkte jag och en skådarkompis ner till Öland en helg. Att det skulle kryssas kändes givet, men frågan var vad och hur många kryss.
Det första larmet var en kungsfågelsångare. En asiatisk art som årligen dyker upp i Sverige. Mest då på Öland och längs ostkusten. Den var riktigt skulkig och någon bild på den fick jag inte, men några fina men korta obsar bland höstlöv och när den flög mellan träd lyckades vi få.

17. Tajgasångare – 17 oktober

En riktig skamart på min lista. En av de vanligaste felflygarna och för vissa skådare knappt larmbara. När vi tittade på kungsfågelsångaren kom ett larm om en Tajga på samma plats som vi startat på, men innan vi åkt dit så dök det upp ytterligare ett larm på närmre håll. Vi var ganska snabbt på plats och hade hoppats på en skapligt fin obs och kanske fotoläge, men när vi kom fram så höll sig de flesta småfåglar ganska högt upp i trädtopparna. En hel del skådare anslöt och ganska snabbt hittades och identifierades Tajgan.

18. Bergtajgasångare – 17 oktober

En riktigt tung art som jag knappast räknat med varken på vår ölandsresa eller i år. Den första tajgan som larmats ut tidigare visade sig vid närmre granskning kunna vara den i Sverige mycket ovanligare bergtajgasångaren. Vi drog givetvis dit och stod tillsammans med en flock andra skådare och stirrade upp i bladverket på träden. Fågel hittades hela tiden, men för det mesta var det rödhakar, kungsfåglar och mesar. När vi nästan började ge upp hoppet hittades den dock och visade upp sig riktigt bra i flera sekunder.

19. Dvärgsparv – 17 oktober

dvärgsparv

En art jag inte hade med på min ”Att kryssa” lista i år, men ändå räknat med att få in inom en snar framtid. När den larmades på vägen mellan Stenåsa där vi kryssade bergtajgan och Ås där vi skulle sova, så var det väl lika bra att hänga in den. Den skulle dessutom röra sig ganska oskyggt på nära håll. Döm om min förvåning och frustration när alla runt om mig ser den och jag inte gör det. Eftersom den var för nära för tubkikare så kunde jag inte ta hjälp av någon som hittat den och beskrivningarna jag fick från de runt om var ganska intetsägande. Typ, Rakt fram bredvid den vita stenen framför tången. Det fanns ett otal vita stenar och hela stranden var full av tång. Till slut lyckades jag dock hitta den och inte för att jag visste det då, men där och då var det slutkryssat för 2015

Månadens fåglar – Juni 2015

Juni är sena kvällar och fågelsång i massor. Eftersom jag fortfarande ser läten som den svaga länken i mina ornitologiska kunskaper så fortsätter jag att nöta hårt med att skåda med öronen och då är juni månad en ypperlig tid att träna.

De första två onsdagarna i juni hade vi fortfarande Hässlövandringar som drog riktigt bra med deltagare till min stora förtjusning. Trastsångarna sjöng för fullt och den sista vandringen hade vi en kärrsångare som visade upp sig och sjöng ordentligt för oss.

Vi hann också med att hänga in två nya kryss. En dammsnäppa var larmad i Botkyrka kommun, vilket passade ypperligt som en liten lördagsutflykt om den var kvar, vilket den var. Samma kväll dundrade det till ordentligt med en sumpvipa i Hedemora. Helt klart på dragavstånd, men Benjamin fick ta hjälp av en skådarkompis till mig för att övertyga mig att åka. Hade vi som jag ville väntat hade vi dessutom fått en möjlighet att kryssa orientseglare som hittades dagen efter på samma ställe. Men man kan inte få allt.

Jag och Benjamin hade en fjällresa inplanerad sedan länge så direkt efter skolavslutningar och storasysters 16-årskalas så bar det iväg till Härjedalen, där vi med Mittådalen som bas utforskade Flatruet och omgivningarna ner mot funäsdalen. Vad vi förstått i efterhand så var det väl inte det bästa fågelåret man kan tänka sig där och vädret var inte så gästvänligt. Men vi fick se de arter vi åkte upp för att se så vi var mer än nöjda.

fjällpipare

Vägen hem tog vi via Idre med ett besök hos min kusin och en förmiddagstur uppe på Nipfjället, där vi förgäves försökte hitta fjällripor, men i gengäld fick stifta bekantskap med en fjällpipare på riktigt nära håll.

Väl hemma så var det dags för midsommarfirande och då fanns ingen fågelskådning inplanerad, men när en busksångare larmas på gångavstånd från svåger och svägerska där vi bor, kan man ju inte hålla sig utan tar en kort nattpromenad.

Sedan fortsatte nattlyssnandet hemma i mälardalen, med sångare, vaktlar, kornknarrar och tiggande uggelungar. Nytt för i år var att Benjamin orkade vara uppe och följa med mig på nattlyssningar. Riktigt kul, men jag fick vara beredd på att avbryta när John Blund gick till attack.

Den 25:e ruskades sen fågelsverige om av ett larm om en alpkaja. Ett riktigt megalarm. Första fyndet i Sverige och endast ett fåtal observationer utanför artens utbredningsområde. Detta vållade en del diskussioner om huruvida arten skulle komma att kategoriseras. Det gav mig ett dilemma eftersom en resa ner till Halland med största sannolikhet skulle ge mig 300 kryss eftersom en ringand var stationär på vägen dit i Falkenberg.

Mitt dilemma löste sig eftersom alpkajan försvann spårlöst efter en dag. Men vi hade semester och ingenting annat var inplanerat, så jag och Benjamin tog en minisemester i Halland och Bohuslän, med ringand och svarthakad buskskvätta som kryss vilket fick mig att nå 300 arter utan grubblerier och tveksamheter.

svarthakad buskskvätta

 

En ganska händelserik månad, med bra fågelskådning över stora delar av Sverige. Vi har kryssat i Södermanland, Dalarna, Härjedalen och Halland. Hunnit med några årskryss i Gästrikland och Bohuslän. Förutom alla de arter jag lyckats se hemma i Västmanland med skräntärna i Frövisjön (nytt frövisjökryss och Västmanlandskryss) och en ägtretthäger i Lagårdsjön som de roligaste.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 136
Benjamin: 110

Antal X

Jag: 6 (dammsnäppa, sumpvipa, fjällabb, dalripa, ringand, svarthakad buskskvätta)
Benjamin 9 (dammsnäppa, sumpvipa, blåhake, lappsparv, fjällabb, dalripa, dubbelbeckasin, ringand, svarthakad buskskvätta)

Antal årskryss

Jag: 15
Benjamin: 20

Minnesvärda observationer
  • Svarhakad buskskvätta blev min 300:e art
  • Sumpvipa i Hedemora
  • Dubbelbeckasinspel på Flatruet
  • Jagande fjällabb på Flatruet
  • Äntligen skräntärna i Västmanland och Frövisjön
  • Riktigt fin obs av fjällpipare på Nipfjället
  • Ägretthäger i Lagårdsjön
Månadens dipp
  • Ingen fjällripa
  • För bråttom för orientseglaren

300 arter på Sverigelistan

När året började stod jag på 285 arter. Att nå 300 arter innan året var slut kändes fullt rimligt. Med tanke på att jag fick 20 kryss förra året och hade 15 kvar så borde det gå. Problemet är att det blir färre och färre enkla arter kvar och med längre sträckor till eventuella rariteter så ökar risken att dippa.

Kryssandet har dock gått enligt planerna i år och till och med lite bättre än förväntat. Inga kryss under vintern och vårvintern och ett enda kryss i april var vad jag hade räknat med. Sen skulle det börja hända saker och det gjorde det med besked redan den första maj.

svarthakad buskskvätta

Foto: Min 300:e art. Svarthakad buskskvätta, Mästocka Junghed i Halland.

På Öland hade jag sen lite förväntningar och fick väl in alla dem och kände mig verkligen på banan och att jag hade 300 inom räckhåll. En ganska skön känsla att åka hem därifrån med bara 8 arter kvar.

Vi hade en fjällresa inplanerad. Mest för Benjamins skull, som saknade rätt många fjällarter, men även jag saknade fjällabb och dalripa. 2 ”enkla” arter, men hur skulle jag sen få ihop ytterligare 6 arter.

Visst kommer det att dyka upp något, och jag utökade min dragradie en smula och har verkligen varit alert. Framförallt under helger, men även när larm kommit under veckorna har jag planerat in resor till helgerna om de stannar, vilket gett resultat. Dammsnäppa och tereksnäppa kunde kryssas på det sättet. En svarthalad buskskvätta försvann dock innan helgen kom, så allt har inte fungerat även om de flesta pusselbitar fallit på plats.

En styltlöpare och en sumpvipa dök dessutom upp under helger jag var ute och skådade, så dessa kunde jag dra ganska omgående på.

När Benjamins sommarlov och min semester började så åkte vi till fjälls vilket gav mig 2 kryss och sedan har jag haft ytterligare två kryss kvar.

I slutet av förra veckan så dök då en alpkaja upp i Halmstad. Vi var lediga, men hade lovat att skjutsa storasyster under en fotbollscup. Vi försökte pussla och fixa så att vi kunde dra direkt, men la ner de planerna för att det skulle bli för struligt och sätta andra på pottkanten. Istället bestämde vi oss för att åka på måndagen om den var kvar. Alpkajan var lite osäker som kryssbar art och den gjorde mig en smula tveksam, så att den senare försvann gjorde mig egentligen ingenting. I Halland fanns ju en ringand och en familj svarthakade buskskvättor så vi valde att förlägga en liten minisemester på västkusten. Bara jag och Benjamin.

Den resan gick vägen. Vi började med ringanden och sen tog vi den svarthakade buskskvättan. En riktigt fin liten tripp. Där vi fick jobba ensamma med att hitta fåglarna på båda lokalerna. Något jag faktiskt uppskattar framför att åka till en lokal, där det är fullt med fågelskådare och fågeln redan är hittad av någon annan.

Mitt dilemma verkar ha löst sig

Benjamin tycker att det är tråkigt, men efter 14:10 idag har ingen sett röken av alpkajan som vållat mig sådana grubblerier.

Men vi åker nog till Halland i alla fall nu när vi planerat det och inte har något annat planerat. Där finns nämligen både ringand och svarthakad buskskvätta vilka båda två är otvivelaktigt kryssbara.

svarthakad buskskvätta

Foto: Saxicola rubicola -Porthtowan, Cornwall, England -male-8″ by Andrew – StonechatUploaded by Snowmanradio. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – 

 

Kanske en smula långt att åka för två relativt enkla arter som jag med största sannolikhet kommer att hänga in någon gång i framtiden ändå.

Men det är ju semester och vi har inget annat för oss, så varför inte ta ut svängarna lite.

En kryssares dilemma

För er som känner mig väl, och de som är vän med mig på facebook är det nog omöjligt att ha missat att jag just nu är väldigt nära 300 arter i Sverige. 298 arter har jag sett och faktum är att jag just nu i skrivande stund kunde ha nått just 300 om jag hade valt att åka till Halmstad i morse som jag först tänkte.

800px-Alpendohle

Foto: ”Alpendohle” av Günter Hildebrandt aka Hulle – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Alpendohle.jpg#/media/File:Alpendohle.jpg

Det är nämligen så att en alpkaja för första gången någonsin hittats i Sverige i ett koloniområde i Halmstad. Dessutom finns det en ringand i Falkenberg som jag skulle kunna ta en titt på på väg dit eller hem.

Att vi inte åkte idag är av mer logistiska och praktiska skäl på hemmaplan, än att jag på något sätt grubblar över det dilemma jag nu står inför. För jag kommer nog att åka ner på måndag om fågeln är kvar.

Dilemmat handlar om huruvida alpkajan är spontant uppträdande här, eller om det handlar om en förrymd burfågel.

SOF-BirdLife som hanterar det vetenskapliga med Svenska fåglar har en kommitté (Rk) som granskar alla fynd av ovanliga fåglar och delar då upp dem i olika kategorier. Här kan man läsa om de olika kategorierna.
Det finns alltså fem kategorier A-E där A är spontant förekommande fåglar som t ex talgoxe och E är förrymda burfåglar som t ex undulat. Däremellan finns för vetenskapen och statistiken en ytterligare 3 kategorier. B är gamla fynd av spontant förekommande fåglar. Tidigare än 1949 och hit hör t ex den utdöda garfågeln. C är fåglar som härstammar från inplanterade och förrymda fåglar som t ex kanadagås och fasan.

Sen finns kategori D där man placerar fåglar som inte riktigt går att bestämma till en viss kategori.

Rent vetenskapligt behövs dessa kategorier och jag ifrågasätter dem inte, men eftersom Club300 också använder dem i sina kryssregler skapar just kategori D som är som ett limbo för fåglar ett visst dilemma för oss som kryssar.

Placeras fågeln i kategori D är den inte kryssbar enligt dessa regler. Men eftersom kategoriseringen inte på något vis är definitiv utan snarare tvärt om en kategorisering i väntan på mer fakta så kan en viss fågel och enskilda observationer mycket väl komma att bli kryssbara senare.

För det mesta spelar det väl ingen större roll. Jag har en extra lista för tveksamma observationer dit jag fört in fåglar som mandarinand, gulkindad kricka m fl.

Dilemmat just nu för mig är att alpkajan skulle kunna bli nummer 300 och eftersom det i detta fall eventuellet rör sig om en kategori D-fågel så är den fullt kryssbar tills den eventuellt placeras i den kategorin av Rk.

Om jag åker ner till Halmstad så kan det alltså hända att jag först kryssar den och sen blir av med mitt kryss. Ett så kallat backstep.

Om jag inte åker ner och den blir godkänd av Rk så missar jag ett historiskt förstafynd i Sverige som nummer 300.

Visst är det ett riktigt I-landsproblem. Men likväl är det ett jobbigt val jag står inför. För vi måste också väga in att min trehundrade art skulle bli något att fira. Inte att grubbla över.

Nåja, jag har valt att åka tidigast på måndag och jag har hela helgen på mig att grubbla och innan Rk kommer till beslut så räknar jag med att hinna med några arter till, så att jag klarar ett backstep utan att halka ner under 300-strecket.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑