Etikett: fågelskådning (sida 1 av 26)

Månadens fåglar – Maj 2017

Maj är för en fågelskådare vad december är för en 5-åring. Förväntan, rastlöshet, lyckorus och besvikelser.

Jag började månaden med att hjälpa två yngre skådare med en BIG-day som de brukar genomföra med oregelbundna mellanrum. Det gick sådär, men jag hade en trevlig och mycket aktiv dag. Som dessutom var den första riktiga sommardagen, vilket kändes skönt med tanke på det bakslag i vädret som drabbade oss i slutet av april.
Under deras BIG-day så lyckades de hitta ett par fiskgjusar som till synes verkade bygga bo i hamnen i Västerås, så följande dag tog jag och Benjamin en sväng dit för att kolla. Mycket riktigt hade de ett bo högst uppe i en belysningsmast inne på hamnområdet.

Jag åkte dit några dagar senare och fick bevittna en parning uppe på masten, så nu hade vi definitivt en häckning på gång. Riktigt kul med häckning av pilgrimsfalk i ena änden av hamnen och fiskgjuse i andra änden.


Foto: Benjamin

Första helgen i Maj var det sen dags för Fågeltornskampen och Fågelskådningens dag. I år hade vi bättre väder än förra året och förhoppningarna fanns att göra ett bra resultat. 80 arter och en 17:e plats totalt i Sverige var vi nöjda med även om vi som vanligt kände frustration över att missa några enkla arter. Roligaste art för dagen var dock inte en fågel utan en livs levande mård. Nytt däggdjurskryss för både mig och Benjamin.

Fågelskådningens dag dagen efter var en riktig succé. Den högsta besökssiffran på många år. Vädret och det stora fågeläventyret på TV tidigare i vår borde vara bidragande orsaker. Riktigt roligt att dessutom kunna visa upp en jagande stäpphök som med jämna mellanrum gjorde försök att ta en skrattmås, men som i princip hela dagen patrullerade viken.

Den andra helgen i Maj drog vi ner till Öland. Det var planerat och bokat sedan länge, men vädret veckan innan skulle annars ha fått oss på andra tankar. Snö och blåst så långt in på året hör verkligen till ovanligheterna. Även om vädret under helgen vi var där var riktigt bra, med sol och relativt lite blåst, så märktes veckans bakslag på fåglarna. Öland är alltid bra och det är mycket fågel, men några rariteter dök inte upp. En fältpiplärka larmades på udden när vi var vid station och vi var på plats efter en minut, men ändå lyckades vi missa den. En riktigt sur dip. Men som tröst fick vi se en dvärgsparv några timmar senare.

Sista förmiddagen skulle ägnas åt Beijershamn, men innan vi kom dit så larmades en rödvingad vadarsvala på andra sidan sundet. Vi åkte över bron och kom fram lagom tills vi fick larmet. Drog iväg troligen ej kvar.  Surt som attans, men när vi stod på vägen med bilen och pratade med en skådare skrek hans kompis att den kommer tillbaka och mycket riktigt kom den flygandes. Vi hoppade ur bilen och fick en snabb obs i handkikarna. Benjamin som var snabbast att hitta den fick troligtvis en något bättre obs, men det var ingen njutobs. Vi parkerade bilen och gick till de andra med förhoppningar om en bättre observation. 2 timmar på plats, men fågeln vägrade att visa sig utan satt gömd i vassen hela tiden.

Benjamin hade skola och jag jobb dagen efter, så vi var tvungna att åka hemåt med en skitobs. När vi kom till Mönsterås så larmades den igen, då visade den upp sig riktigt bra och det visade sig på bilder att det rörde sig om en orientvadarsvala. En riktigt tung art, så även om det var en skitobs så kändes det riktigt gott.

Under vår Ölandsvistelse så hade de svarthalsade doppingarna återvänt till Frövisjön, så det blev en del besök där den kommande tiden. Lördagen efter Öland hittades dessutom en vitvingad tärna vilket var en ny art för mig i sjön. Riktigt kul.

När Felicia skulle spela fotboll i Örebro så följde jag och Benjamin med, men vi lämnade mamma och henne vid fotbollsplanen och tillbringade vår tid där vid Oset istället. Gott om näktergal, rosenfink och en hel del sångare förgyllde vår dag.

3 onsdagar i maj ägnades åt VOF:s fågelvandringar. Tidigare har vi alltid haft 4 vandringar på Hässlö, men i år valde vi att ha 4 olika vandringar. Den första gick på Hässlö och bjöd inte på några överraskningar. Trastsångare, rörsångare, sävsångare och gräshoppsångare. Däremot ingen rördrom som annars brukar vara en rätt säker art på platsen.

Den andra vandringen hade vi inne i stan. Vi startade vid Bryggargården och gick via Falkenbergska kvarnen, botaniska trädgården och vasaparken ner mot hamnen. En riktigt artrik vandring med dvärgmås och silltrut som rolig avslutning.
Strax innan hade jag och Benjamin haft drillsnäppa vid Falkenbergska, men den var borta när vi kom tillbaka.

Den tredje promenaden och den sista i Maj hade vi vid Åholmen. Härmsångare och skogsduva var det som gladde deltagarna mest där, men strax innan vi började hade vi också en bivråk. Miljön där är riktigt spännande. En vildvuxen engelsk park som för tankarna till Sherwoodskogen eller åtminstone södra Sverige.

Mot slutet av månaden började jag ägna mer tid åt nattlyssning, men det skulle dröja in på nästa månad innan den kom igång på allvar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 168
Benjamin: 146

Antal X

Jag: 1
Benjamin 1

Antal årskryss

Jag: 63
Benjamin: 67

Minnesvärda observationer
  • Skitobs på orientvadarsvala
  • Fiskgjusehäckning i hamnen
  • Mård i Asköviken
  • Stäpphök Asköviken
  • Dvärgsparv på Öland
  • Vitvingad tärna i Frövisjön
  • Ängshök Gussjön

Bloggar etiketter: , , , ,

Månadens fåglar – April 2017

April 2017 blev en ganska märklig månad. Den började som vanligt. Den intensivaste ugglesäsongen var över och fokus låg nu på anländande vårfåglar. Hässlö, Frövisjön och Trådärängarna fick omväxlande besök av mig, men kikaren finns alltid med under denna tid och en del årskryss hängdes in på lite udda ställen.

Jag började månaden med att följa med ZK på inventering uppe på Hälleskogsbrännan, en ganska trevlig dag som avslutades vid Frövisjön med totalt 8 årskryss. På vägen lyckades vi dessutom hitta en slaguggla vilket gav mig ett riktigt härligt fotokryss.

Andra helgen i april hade vi avslutningsexkursion med min studiecirkel och vi åkte till Hjälstaviken. Fokus där låg på sjungande vårfåglar så vi startade tidigt vid Stora Parnassen och tog spången ut till gömslet. Prutgås var också sedd i viken så ett besök på andra sidan med fågeltornet som mål gjorde vi också. Trots ganska markant avvikande utseende är en prutgås i en stor ansamling av vitkindade gäss ingen lätt match. Definitivt inte för en nybörjare, men jag tror vi lyckades hjälpa alla att se den.

I mitten av april kom sen årets bakslag och vintern gjorde ganska rejält motstånd. Påfyllningen av nya arter hejdades, men många arter stannade också upp och bland annat storspov kunde ses i stora mängder på Trådarängarna. Stora bergfinksflockar kunde också ses och en av de största jag sett någonsin höll till vid Frövisjön. Men mest av allt märktes denna ansamling av bergfink av i trädgårdar och på fågelmatningar. Hemma hos min mamma som fortfarande matade fågel var de helt klart den dominerande arten.

Näst sista helgen var jag på SOF-Birdlifes riksstämma i Östergötland där vi mest satt inne i en konferenslokal och förhandlade, men under en fikapaus hann vi med att årskryssa ringtrast och på morgnarna anordnades exkursioner till närliggande lokaler. Jag valde att följa med till Svartåmynningens naturreservat där det rastade en ganska stor flock fjällgäss och rödspovarna spelade för fullt.

Sista helgen hade vi i Västmanlands ornitologiska förening vår traditionsenliga vårexkursion och i år gick den till Ledskärsområdet i norra Uppland. En mycket trevlig lokal, men dagen vi besökte den blåste det tyvärr lite väl mycket för att kunna njuta fullt ut av lokalen. Skräntärnor, stenfalk, gravänder och årets första ladusvala var de arter som var roligast. Fler besök kommer garanterat att göras där.

Valborg firades sedan på rudöklippan i Aksöviken med dvärgbekasinspel.

Mot slutet av månaden blev det ganska bra vårväder och jag lyckades skolgårdskryssa skogssnäppa och sovrumskryssa ljungpipare, så april fick till slut godkänt trots bakslaget i mitten av månaden.

Även om månaden inte gav några kryss, så innehöll den ändå en del rariteter. Brandkronad kungsfågel i Skinnskatteberg var en ny västmanlandsart. Ägretthäger vid Lisjö ängar och en vittrut i Västerås, men den sistnämnda är inte sista ordet sagt om. Det råder en liten tveksamhet kring arttillhörighetet på den fågeln och jag kommer väl inte att bli omtyckt av alla om den sänks, eftersom jag var en av de som initierade diskussionen. Mer om det när beslutet från den regionala rapportkommitén kommer.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 129
Benjamin: 104

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 49
Benjamin: 44

Minnesvärda observationer

  • Brandkronad kungsfågel i Västmanland
  • Sjukt stor bergfinksflock vid Frövisjön
  • Stora mängder storspov vid Trådarängarna
  • Fjällgås vid Svartåmynningen

Bloggar etiketter: , , ,

Idre tur och retur

Trots att semester ger mig mer tid för skådning, så brukar sommarskådning vara lite slö. Alla fåglar har anlänt och vi överraskas inte så ofta. Jag har ändå den fördelen att jag kan gå på tidig semester och hinna med några veckor i juni då det fortfarande sjunger fåglar och det finns lite att upptäcka innan alla fåglar är helt upptagna med sina häckningar.

Därför var det extra kul att bli sådär underbart överraskad så pass sent på säsongen som det är nu, när en nordsångare upptäcktes vid Fulufjället igår. Jag vet att ni som inte ägnar er åt fågelskådning kanske kan tycka att det låter smått otroligt att någon kastar sig i bilen och åker 40 mil för att se en fågel, men då ska det tilläggas att nordsångare normalt sjunger och ses uppe i Abisko nästan 100 mil längre bort än Fulufjället, så i det här fallet var det som om den dykt upp på grannens tomt.

Det första larmet kom redan på morgonen, men Benjamin var inte riktigt på humör och gillar inte riktigt spontana utflykter om det dessutom krävs övernattning. Så det krävdes lite övertalning.

Dessutom hade jag och J redan börjat planera en eventuell tripp ner till västkusten där det skulle blåsa gynnsamma vindar för havsskådning.

Men efter lite velande hit och dit och en hel del övertalning lyckades vi i alla fall bege oss norrut.

Det var en smula glest mellan larmen, men täckningen var nog inte den bästa på platsen, så vi kände egentligen ingen oro, men när vi kom till Särna runt kl 18 så kom larmet vi inte ville ha. Nordsångaren var varken sedd eller hörd på tre timmar.

En dryg halvtimme senare anlände vi till platsen och där gick det en hel del skådare planlöst och letade och ingen hade sett fågeln och flera började ge upp.

Efter en timme på plats började vi också känna tröstlöshet och började så smått planera för natten. Jag har ju en kusin i Idre och hade kontaktat henne om att ses, så vi började röra oss ditåt och tänkte att vi kunde göra ett nytt försök på morgonen.

Täckningen var ju som sagt usel där uppe så vi kom nästan fram till Särna igen innan vi hade täckning och då fick vi larmet vi ville ha. Den sjöng igen, så det var bara att vända.

När vi kom tillbaka så var den återigen tyst och flera med oss som hade åkt iväg och vänt tillbaka gick där och lyssnade efter minsta pip. Strax efter kl 21 så satte den äntligen igång med att locka intensivt innan den sjöng ordentligt en kvart för att sedan ta nattkvist och tystna helt.

Ett riktigt skönt kryss på en fågel som känts en smula ouppnåelig. Den häckar längst upp i norr och när den någon gång upptäcks rastande som t ex på Öland i höstas så brukar den vara riktigt skulkig och svår. Att dessutom få den i Svealand kändes som en dröm. Nu har jag bara fjälluggla kvar sen har jag alla nu häckande fåglar i Sverige.

Planerna på att tälta på Nipfjället och hälsta på Kusinen gick i stöpet, men som tur var fanns det en raststuga alldeles intill platsen där nordsångaren sjöng så vi packade ur vår packning i bilen och gjorde oss redo för att spendera natten på plats.

Ett inte allt för dumt beslut. Jag kanske inte fick så många timmars sömn, men att få vakna av att en nordsångare sjunger utanför fönstret satt inte helt i vägen. Dessutom sjöng den riktigt intensivt på morgonen, vilket den inte gjorde innan läggdags.

Kusinen lyckades vi störa på jobbet innan vi sakta och säkert började röra oss hemåt igen.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – pungmes

Sverige är pungmesens yttersta utbredningsområde och ju längre söderut man ger sig desto större chans har man att se den. Men den häckar sporadiskt även här uppe i Mälardalen.

Jag kryssade den vid Albrunna kalkbrott på Öland. Då hade jag min brorson med mig och han påminner mig då och då om att det var han som hittade den när vi var där och letade.

Annars brukar man lättast upptäcka den med hjälp av lätet. Ett långt utdraget piiiiiiiip. Dock bör man se upp med rödhakar, blåmesar, entitor och koltrastar som också kan frambringa ganska långa sugande pip, men inte lika bra som pungmesen.

Fotad vid Albrunna kalkbrott 10 maj 2013

Bloggar etiketter: , , ,

Heldag i Hjälstaviken

Familjen ville till Gröna Lund, men jag vill inte trängas där, så jag droppade av dem på stationen och sen åkte jag hem och åt frukost och fixade matsäck och åkte till Hjälstaviken.

Väderprognosen såg riktigt lovande ut. Mulet men nederbördsfritt och uppklarnande väder framåt lunch. Riktigt nederbördsfritt blev det inte. När jag klev ur bilen kom det en rejäl regnby insvepandes, så det blev till att sitta kvar på parkeringen tills det regnat över. Tack och lov har de en riktigt fin fikaplats med tak vid parkeringen så jag plockade fram mitt kaffe och min matsäck och började lyssna och speja efter fåglar därifrån.

Efter en halvtimme slutade det regna och jag började bege mig mot fågeltornet. Fjällgås var dagens målart, men först skulle det botaniseras bland buskskvättor, stenskvättor mm på väg till tornet. Två gubbar jag mött vid parkeringen hade misslyckats med att hitta fjällgås, men det skrämde inte mig. Äldre män må vara erfarna, men de kan också vara bekväma och lite lata, så jag hoppades på det sistnämnda.

Väl framme vid tornet så började jag spana och efter en kort stund kom det ett sällskap med hund promenerande uppe vid ängarna vilket skrämde upp gåsflocken där och i röran som uppstod när de flög ner i viken så drog de flesta gäss sig ut på öppna vattnet. Då blev det ganska enkelt att hitta fjällgässen. Även om de simmade bland tusentals grågäss så är storleksskillnaden och även färgen så pass avvikande att det blir lätt.

Eftersom det inte var någon riktig fara så började alla gäss ganska omgående att simma tillbaka till sina rastplatser utmed vasskanterna och ganska snabbt blev fjällgässen ganska svåra att hitta och flera besökare som kom efter mig fick gå hem besvikna, trots att jag gjorde vad jag kunde för att hålla koll på dem.

Strax efter att gässen dragit sig ut på det öppna vattnet så kom en flock storspov flygandes, de verkade inte heöt bekväma med rastplatsen, så de flög runt ett par varv och försvann. Sen kom en ensam spov tillbaka, men den såg ut att ha ett väldigt tydligt ögonbrynsstreck. När den landade så kunde jag snabbt konstatera att det var en småspov. Ny art för mig i Hjälstaviken.

Efter ett tag började det åter regna och vi som stod där tog skydd under tornet och jag bestämde mig för att dra mig bort mot spången och gömslet när det väl slutade regna.

Jag hann inte så långt, för 100 meter från tornet mötte jag en skådare från Västerås så jag gick tillbaka till tornet igen och hjälpte henne med fjällgässen. Ett till synes svårt uppdrag så länge de höll sig ute i kanterna, men än en gång hade jag turen på min sida. Nu var det inte en hund utan en havsörn som satte fart på alla gässen och när de återigen låg ute på öppna vattnet var de busenkla att hitta.

Det blev en riktigt lång stund i fågeltornet, och den sista timmen tillbringade jag sedan på spången, där jag kunde årskryssa vassångare efter mycket möda. Ganska skum upplevelse, för det blåste och vassbladen prasslade så jag lyckades inte få pejl på varifrån surret kom utan det kom som från alla håll. Efter lite vankande fram och tillbaka lyckades jag i alla fall tillräckligt bra för att utesluta ren inbillning.

Skäggmesar i rätt stora mängder flög också kring spången.

Bloggar etiketter: , , ,

Roadtrip med X

Jag och Benjamin har länge pratat om att ta en tur ner till Skåne. Dels för att Benjamin aldrig varit där och han vill gärna besöka alla Sveriges landskap. Men ännu mer för att det i Skåne finns en del för Sverige endemiska fågelarter som vi gärna skulle vilja kryssa. Svarthakad buskskvätta, sommargylling, gulhämpling och brandkronad kungsfågel verkar vara på väg norrut, för de har vi kryssat tidigare. Men kornsparv, fältpiplärka och trädgårdsträdkrypare har vi inte lyckats fånga in i våra kikarfält trots att vi haft chans på framförallt fältpiplärka.

I alla fall blev det bestämt att sommarlovet i år skulle inledas med en liten roadtrip söderut. Halland, Skåne och Blekinge skulle besökas och eventuellt skulle vi avsluta med en dag på Öland bara för att vi gillar Öland så mycket att det känns som att komma hem när man passerar Karl X mur och når Ottenby.

Nu blev det inte riktigt så. Vi startade med Öland och tog en natt där innan vi begav oss längre söderut. Nog för att vi älskar Ottenby, men på morgonen undrade vi om det verkligen var så klokt att åka ända dit ner bara för att övernatta. Nåja, det kunde ha larmats något kul och en sydnäktergal som senare visade sig vara en vanlig näktergal kittlade våra skådarnerver en smula.

I Blekinge blev det ett snabbt stopp vid en rastplats. Kissa och leta efter nötväcka (landskapsfåglar ska kryssas i sina landskap) gick ganska snabbt och sen bar det av mot Kristianstad och ett kort besök i Vattenrike. Naturum hade inte öppnat när vi var där så besöket blev ännu kortare än vi hade tänkt.

Nu var det bara till att kavla upp ärmarna och göra det vi hade kommit dit för. Kryssa fältpiplärka och kornsparv.

Brösarps backar, Drakamöllan och Ravlunda skjutfält var målet. Vi stannade först till vid Drakamöllan och träffade några andra skådare som berättade var de hade sett fågeln. Det fanns ytor att försvinna på så vi beredde oss på att få leta ett tag, men om det vore letandet och slitandet som varit målet så hade detta varit ett antiklimax. Vi gick upp till backarna ungefär en km från parkeringen och vips kom en fältpiplärka och satte sig framför oss. Lika snabbt var den borta. Men resans första X var ett faktum.

Ljuvligt vacker natur och förutom fältpiplärka lyckades vi hitta sandödla och blå kejsartrollslända där.

Nu var vi ju på roadtrip med X och sevärdheter som mål, så hur mycket jag än vill stanna och utforska denna underbara plats lite mer, så fick vi spara det till någon annan gång. Vi skulle vidare längre söderut mot Kåseberga och Ale stenar och sen skulle vi leta efter kornsparv.

Vid Kåseberga kunde vi se en annan karkatärsfågel för Skåne. 3 storkar sträckte ut när vi stod vid Ale Stenar. En sevärdhet som tyvärr var på tok för välbesökt för att vara riktigt bra. Dessutom har vi en större skeppssättning hemma i Västerås. Men miljön var precis som Drakamöllan lätt att förälska sig i.

Inte långt från Kåseberga ligger Peppinge där man fortfarande kan se och höra kornsparv. Vår andra målart för resan. Vi kollade artportalen var den fanns rapporterad och åkte upp på småvägarna. Strax innan vi kom in i Peppinge tvärnitade jag och utbrast. Var det inte den som sjöng? Vi vevade ner rutorna och lyssnade. Backade tillbaka, men det enda vi hörde var sånglärkor, så vi körde vidare mot den väg där den rapporterats. Vägen måste vara en av Sveriges rakaste traktorstigar. Flera km spikrak smal väg där vi sakta åkte med rutorna nere utan att höra något. Vi såg två fåglar som mycket väl kunde ha varit kornsparv, men avståndet gjorde det omöjligt att utesluta både gråsparv och gulsparv.

Nu valde vi att åka tillbaka till stället där jag trodde att jag hörde den genom stängda rutor. När vi kommer fram stannar vi bilen vid en korsning och fäller ner rutorna och voila! Där sjöng den. Snabbt ur bilen och fram med kikare och kamera för att försöka hitta fågeln. På en liten gren tillsammans med en gulärla hittade vi den, men den flög i väg ganska snabbt och började sjunga någon annanstans. Så där höll den på och vi gav till slut upp idén om att fånga den på bild.

Istället valde vi att dra så lång söderut man kan komma i Sverige. Smygehuk, där vi såg Sveriges  sydligaste skrattmås och åt Sveriges sydligaste matsäck.

Några mackor senare hoppade vi in i bilen och begav oss mot Falsterbo. Denna klassiska svenska fågellokal. Där hade vi inga fågelmål, utan besöket var mest för att få se lokalen. Falsterbonäset har en del gemensamt med Ottenby, med den stora skillnaden att fåglar och fågelskådare konkurrerar om udden med bonde, golfare, hästfolk och badturister och på så sätt blir den samtidigt Ottenbys raka motsats.

Vi campade på Ljungens camping och tog en kvällspromenad som enda fågelutflykt. Där denna gök var det mest intressanta vi såg förutom en liten flock mindre korsnäbb.

Morgonen efter var planen att dra till Halland, men fågelrapporterna därifrån kittlade inte vårt sug jättemycket, så vi bestämde oss för att göra ett försök på trädgårdsträdkrypare i Helsingborg som planerat och sen besöka Kullaberg och Kullens fyr innan vi bestämde fortsättningen.

Vi packade ihop tältet och gav oss iväg mot Pålsjö i utkanten av Helsingborg. På kyrkogården där fågeln senast var larmad lyckades vi inte hitta den och när kyrkogårdsarbetarna kom med sina gräsklippare valde vi att ta en promenad i skogen istället. Då sången är det absolut lättaste sättet att skilja denna fågel från vanlig trädkrypare höll vi ner förväntningarna eftersom det var relativt sent på säsongen och fåglar som gått till häckning sjunger mindre intensivt.

När vi gått igenom hela skogen och började komma ut på andra sidan hade vi nästan gett upp och lyssnade inte lika noga utan pratade mest om ditten och datten när vi plötsligt reagerade båda två. -Visst var det väl den? Vi stod knäpptysta och väntade. Där var den igen. Inget snack om saken och kryss nummer tre för resan var ett faktum.

Nu kände vi oss nöjda och drog vidare mot Kullaberg och Kullens fyr.

Det blev en intensiv roadtrip där vi fick se mycket av Skånes storslagna natur och kryssade de arter vi ville kryssa. Utöver det fick vi in landskapsfåglarna i sina rätta landskap. Nötväcka i Blekinge för oss båda och röd glada i Skåne som Benjamin saknade.

Vägen hem gick genom Småland och ett obligatorsikt stop i Gränna där vi provianterade polkagrisar och njöt av en av Sveriges mysigaste småstäder. Vi förundrades också över den lilla stadens vurm för André. Sveriges mest misslyckade äventyrare.

Sista stoppet blev sedan Tåkern och vi hann precis med innan Naturrum stängde där. Jobbade lite på Östgötalistan innan vi styrde hemåt för denna gången.

Fler besök i Skåne lär det bli och framförallt vill vi besöka Österlen och all natur kring Brösarp, men också Falsterbo. Kanske ett besök i början av september när det är Falsterbo Bird Show. Den som lever får se.

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – Nilgås

Nu ramlar det in nya arter jag fotograferat. I förrgår fotade jag en vitgumpad buskskvätta genom tubkikaren och igår blev det en nilgås.

Just denna nilgås var den första som siktats i Västmanland och jag hade flytet att stå bredvid en skådare som hade lokalt köpingslarm när den upptäcktes, så jag fick reda på det riktigt snabbt.

Fotad i Norsa den 5 juni 2017

Bloggar etiketter: , , ,

Vi kryssar vidare

För några dagar sedan beklagade jag mig över att det var så glest mellan kryssen i år. Men sen brakade det sta. I förrgår upptäcktes en vitgumpad buskskvätta i Hedemora som jag och Benjamin kryssade i går.

Idag tog jag sovmorgon och åkte ut till Frövisjön för att ha något att göra istället för att bara sitta hemma och glo. När jag stod där så dök två andra skådare upp och de hann inte mer än ur bilen förrän det kom ett larm från Köping.

Nilgås i Norsa. Ny art för Västmanland.

Det blev till att ringa Benjamin och meddela att vi skulle åka till Köping, sen drog jag hem och hämtade honom.

Nytt X, nytt Västmanlands X, nytt foto X, nytt års X

Många kryss blir det.

Bloggar etiketter: , , ,

Vitgumpad buskskvätta

Det har känts en smula motigt på kryssfronten i år.  Ett tidigt kryss på vitvingad trut och endast ett kryss på vår resa till Öland och det var på vägen hem.

Men jag har å andra sidan inte dippat så mycket, så det mesta handlar om att rätt fåglar inte dykt upp inom min dragradie, eller att de dykt upp när jag inte haft möjlighet att dra.

Därför kändes det rätt bra när det larmades en vitgumpad buskskvätta i går. Även om jag var ledig så kunde jag inte åka direkt, men det ger ju bara lite extra spänning till det hela att vara lite kall och vänta en dag eller två.

Jag la ut ett samåkningslarm på vårt lokala larm och Benjamin messade en kompis så bilen fylldes och kl 07.00 rullade vi hemifrån mot Hedemora.

Väl framme så tog det 2 minuter så satt skvättan på en buske i andra änden av hästhagen.

Inte riktigt fotoavstånd, men en suddig bild med mobilen genom tuben fick jag i alla fall på den.

Jag brukar ju påpeka för Benjamin att det kan vara bra att inte bara kryssa och dra. Lära känna fågeln och kanske hitta något annat spännande. Men den här fågeln var vi klara med ganska snabbt, den betedde sig som en buskskvätta och avståndet var ganska lång. Det svarta huvudet och den vita gumpen gick ändå inte att ta miste på.

Nej, efter en kvart fick det vara. Det fanns busksångare och flodsångare i närheten och de saknade jag i år. Vårt resesällskap saknade dem dessutom helt, så nu skulle det fortsätta att kryssas.

Vi började med Djupdalen med flodsångare, två gräshoppsångare och en härmsångare.

Sen drog vi ned till Hällatornet vid Hovran och lyssnade på ytterligare en flodsångare, näktergal, busksångare, rosenfink och en hel del annat smått och gott.

Det hela slutade med 1 kryss, 3 årskryss och hela 23 nya arter på dalalistan för mig.

Nu tror jag att jag varit en smula slarvig med min dalalista för både kaja, kråka, blåmes och talgoxe var nya idag och jag är ganska säker på att jag både sett och hört dessa tidigare.

Bloggar etiketter: , ,

Fåglar jag fotat – pilgrimsfalk

Pilgrimsfalk har jag en hel del foton på, men många av dem är bilder på ungar som vi satt ut här i Västerås under flera år.

Numera häckar det pilgrimsfalk här i stan, så någon utsättning går inte att genomföra, men det var ganska roligt när vi gjorde det. Det blev uppmärksammat i media och vanligt folk intresserade sig för fåglarna.

Nu är det nästan bortglömt och om man är nere i hamnen och kollar in våra falkar som i vintras valde att stanna kvar så blir folk ofta förvånade när man säger att man tittar på pilgrimsfalkar. Sen blir de glada när de får titta på dem i tubkikaren.

En av ungarna vi satte ut 2013. Fotad den 9 juni på Djäkneberget i Västerås.

Vill man se pilgrimsfalk i Västerås nu ska man bege sig till lantmännens silo i östra hamnen och kolla på lådan som sitter i det nordöstra hörnet av silon. Där har de sitt bo.

Bloggar etiketter: , , ,

Äldre inlägg

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑