Etikett: fågelskådning (sida 1 av 28)

Västerås första tajgasångare

Tajgasångaren är en sibirisk art som trots att dess normala övervintiringsområde ligger i sydostasien ändå råkar hamna i Sverige under september och oktober. Längs ostkusten är den årlig och skapar ingen direkt uppståndelse. Man skulle kunna säga att den är vår vanligaste ovanliga fågel.

Ju längre in i landet man kommer desto svårare blir det att hitta den och i västmanland finns det bara 14 dokumenterade fynd tidigare och ytterligare 2-4 fynd som av någon anledning inte blivit godkända.

Inget av dessa fynd har gjorts i Västerås kommun, men i alla våra grannkommuner har den hittats så det har blivit lite av en drömart att hitta under höstarna här.

Under helgen som gått har jag tillsammans med andra skådare i Västmanlands Ornitologiska Förening varit på Ängsö utanför Västerås för att hårdskåda och tajgasångare var givetvis en av målarterna.

Vi började vid Dyvikskvarn för att spana sjöfågel och tättingar längs strandkanten och hittade ganska snabbt en smålom vilket inte hör till vanligheterna i Västerås så den pep vi ut på vårt lokala larm. En del bofink, bergfink och grönsiskor var i rörelse och sträckte förbi och även några piplärkor och ärlor.

Efter ett tag började det röra sig en hel del mes och kungsfågel i tallarna bakom oss så några i gruppen gav sig ut för att leta guldkorn bland dem, men utan framgång. Vår exkursionsledare gav sig dock inte i första taget utan försvann längre bort.

Själv stod jag och drack lite kaffe och funderade i godan ro när jag plötsligt hör ett välbekant lockläte. Jag tittade på den enda skådare i gruppen jag visste hade erfarenhet att tajgasångare och utbrast. En tajga!

Sen slog det mig att exkursionsledaren som faktiskt var borta brukar vara en smula busig och att han kanske var lute rastlös, så när jag sakta gick fram emot buskarna där locklätet kom ifrån väntade jag mig att få se honom sitta med telefonen och flina, men jag hade fel. Där satt en tajgasångare. Jag larmade ut den snabbt, men fick ingen respons från den försvunna exkursionsledaren och när jag ringde honom visade det sig att min son efter att ha kryssat fågeln sprungit och hämtat honom. Det gjorde mig stolt.


Bilden är stulen från Exkursionsledarens Facebook

Ett riktigt fint ädelkryss för mig och kryss för många av deltagarna. Västmanlandskryss tror jag att det blev för alla deltagare.

Nog för att äran att få upptäcka Västerås första tajgasångare är gott nog för mig, men den här helgen hade vi fågelhelg på Ängsö och det fanns utöver äran även ett pris att vinna för den som upptäckte den fågel som gladde flest.
Tanken var att vi skulle ha en omröstning på kvällen, men jag fick priset utan omröstning.

Ett putskit till kikaren från http://eggebornsfoto.se/kikare/

Under dagens exkursion på morgonen som jag själv inte deltog i så var fågeln kvar.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – rödbena

Om du någon gång besökt en våtmark under våren så kan jag nästan garantera att du hört en rödbena. Du kanske inte vet om det, men eftersom den förekommer på de flesta våtmarker och dessutom är en av de mest talföra av dem så är sannolikheten att du inte hört den ganska liten.

Att se den är inte lika självklart även om den visuellt också visar sig öppet ganska ofta, men för folk utan tubkikare kan det bli svårare.

Den kommer dessutom relativt tidigt på våren och dess spelläte är ett ganska karaktäristiskt vårljud för mig. Här hemma tror jag inte att jag fotat någon. I Asköviken där den är vanligast håller den sig gärna ganska långt från oss människor. Undantaget är fågeltornet, men jag gillar inte att fota fåglar uppifrån.

I Kallax hamn utanför Luleå hade jag däremot förmånen att få bekanta mig med häckande rödbena som inte var så skygg. Flera år i rad kunde jag stå helt lugnt när både ungar och vuxna rörde sig ganska obekymrat bara några meter ifrån mig.

Fotad vid Kallax hamn den 18 juli 2012

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – råka

Råka är lite av en favorit bland kråkfåglarna. Här hemma i Västerås är den tillräckligt ovanlig för att faktiskt väcka lite uppmärksamhet. Svart som korpen, stor som kråkan och sällskaplig som kajan, men här hemma är det inte så vanligt att se större ansamlingar av råkor. Får man se 10-12 st under flytt blir man riktigt glad.

Eftersom den inte är så vanlig här har den inte heller varit så lätt att fotografera på hemmaplan, därför passade jag på under ett besök i Skåne. Erika skulle in på en mack och handla och då passade jag på att ta fram kameran och fota några råkor på en gräsplan på andra sidan vägen.

Fotograferad i Lomma den 11 november 2012

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – rostand

Efter att Frövisjön restaurerades 2010 så har det dykt upp en hel del ovanliga fåglar och om man bortser från vissa årliga ovanligheter så var rostand den första lite tyngre rariteten som drog folk utifrån till sjön. I juli 2012 dök den upp.

Den stannade där flera dagar och även om krysset var roligt så var det nog ännu roligare att få visa upp vår fina lokal för folk utifrån.

Sen dess har jag inte sett någon rostand, även om en och annan dykt upp på skapligt nära håll, men badstränder och andra semesterbestyr har oftast kommit i första hand.

I år petade jag dock in den på dubbellistan, då det dök upp en i Hjälstaviken. Jag och Benjamin valde att tillbringa en halv dag där, men vadarna var nog mer intressanta än anden.

Bilden tagen i Hjälstaviken den 13 juli 2017

Bloggar etiketter: , , , ,

Fåglar jag fotat – roskarl

En snygg liten vadare som gärna går omkring på steniga stränder och letar föda under stenar som den vänder på.

Att jag inte har någon bättre bild på den än denna suddiga bild fotad med mobilen genom tubkikaren är lite konstigt, för jag har haft roskarl på nära håll på södra udden på Öland flera gånger. Men det har inte blivit av att jag fotat den.

Fotad på Ölands Södra udde den 11 maj 2017

Bloggar etiketter: , , , ,

Ringmärkning vid Kyrkbytjärn

Jag och Benjamin har alltid velat vara med vid någon ringmärkning. Vi har förvisso besökt fågelstationer tidigare, men aldrig riktigt varit med hela processen.

Vid Kyrkbytjärn strax söder om Falun bedriver Falu Fågelklubb under ledning av Gittan Mattson en CES-ringmärkning som är öppen för alla att besöka.

Varannan vecka ringmärker de på morgonen och varannan vecka på kvällen. Sist det var en kvällsmärkning var vi i krokarna, men vi var på väg hem efter att ha varit och lyssnat på nordsångaren i Fulufjället så vi var ganska trötta och hoppade över det. Istället valde vi att åka dit i går kväll.

En riktigt trevlig afton, och ett otroligt engagemang från Gittan. Trots att det var mycket fågel och mycket folk så lyckades hon ändå ta sig tid med alla och vara väldigt pedagogiskt när hon visade ringmärkningens alla moment och alla fåglar.

Alla var välkomna att följa med på rundorna när fåglarna skulle plockas ur näten

Och när vi kom tillbaka så var det dags för själva ringmärkningen som genomfördes pedagogiskt och informativt. Alla fåglar presenterades och detaljer gicks igenom så att alla som var med förstod vad det var man tittade på, mätte och vägde. Skillnader mellan gamla och unga fåglar, ruggning mm.

Benjamin slog sig ned bredvid henne och följde hela ringmärkningsprocessen noga. Han fick släppa fåglar och lära sig olika sätt att hålla dem.

Själv höll jag mig till att dokumentera, även om jag också skulle behöva mer ingående praktiska övningar om jag någon gång skulle vilja syssla med ringmärkning.

Vi valde verkligen rätt kväll att åka dit också. Det var rekordkväll på många sätt. 53 fåglar varav 44 ringmärktes och 9 redan var ringmärkta. 18 arter och den vanligaste arten var lövsångare med 14 fynd följd av rödhake och trädgårdsångare med 5  fynd var.

Eftersom vi skulle ta oss hem till Västerås så avvek vi lite tidigare, så vi var tyvärr inte med ända till 21. Men det var verkligen en trevlig kväll och hade vi inte haft så långt att åka hade jag utan tvekan sagt att vi ska göra om det, men nu får det hänga på dagsformen nästa gång.

Stort tack till Gittan som arrangerar detta. Det ringmärks på många håll och man är nog välkommen på de flesta platser, men vid Kyrkbytjärn sker det verkligen offentligt och besök uppmuntras verkligen.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – rosenstare

Sen jag började ta hand om programmet i Västmanlands OF så har vi på hösten haft en ospecificerad exkursion som vi kallar draglördag.

Vi bestämmer oss för att ha en 20 mils dragradie och därefter åka iväg för att titta på någon rar fågel. Finns ingen spännande fågel larmad bestämmer vi oss för att åka till någon trevlig lokal utefter kusten och leta lite själva.

Ett år åkte vi till Landsort och när vi skrotat omkring där i någon timme så kom det ett larm om en rosenstare i Uppsala. Vi tänkte a vafan och drog dit. Bland tusentals starar var den inte den lättaste fågel att hitta, men det var en hel del folk där och rotade så till slut fick vi se den.

Fotad den 11 oktober 2014 på Lövstaslätten utanför Uppsala

Bloggar etiketter: , , ,

Svart stork i Kvismaren

För några dagar sedan larmades en svart stork vid Kvismaren utanför Örebro. En dryg timme hemifrån ligger helt klart inom dragradien vi har, men svarta storkar brukar vara oberäkneliga och vi kastade oss inte iväg utan inväntade mer observationer och larm och bestämde oss för att åka iväg morgonen efter.

När morgonen kom så dök inga nya larm upp så jag bestämde mig för att åka till Frövisjön istället. Vem vet, den kanske kunde dyka upp där. Det visade sig att den var kvar i Kvismaren och nu ville jag verkligen åka dit. Problemet var bara att vi hade annat inplanerat och jag kunde tidigast åka på lördag eftermiddag.

På förmiddagen hade vi guidning vid våra pilgrimsfalkar i Västerås och där var det fler som gick i samma tankar som jag och Benjamin och vi fick ihop en full bil.

När vi kom fram möttes vi av glada miner vid parkeringen och bud om att den stod öppet på maden nedanför kullen.

Årets nionde kryss för mig och tionde för Benjamin. För min del var det ett riktigt efterlängtat kryss. Har egentligen inte trånat efter svart stork, men av någon anledning har den legat där i mitt undermedvetna och gnagt och när jag fick se den så var det mer lättnad än lycka som kändes. Orsaken till detta kan vara att jag har en vän som gjort en liten grej av att jag saknat den och ofta refererar till svart stork som en trivialart. Men nu har jag den.

Helt ärligt så var det inte en direkt spännande fågel som mest stod och hängde bakom en buske och av den anledningen tyckte vi glada kryssare att det var bra att Kvismaren erbjuder lite mer skådning. Efter det obligatoriska kryssfotot packade vi ihop och begav oss till Lötenplattformen för lite vadarspaning.

Årets första kustsnäppa för mig och även kryss för några ur sällskapet. Vi letade också efter den rödhuvade dykanden som borde vara kvar på lokalen, men utan framgång.

Bra ljus för skådning och trevligt sällskap gjorde att vi stannade ett tag. Att bara stå på de väl tilltagna observationsplattformarna ute vid Kvismaren är en fröjd i sig. Där har många kommuner och länsstyrelser något att lära av Örebro.

Nu ska jag ställa klockan så att jag tar mig upp i tid i morgon när vi ska guida allmänheten vid våra pilgrimsfalkar och förhoppningsvis få se en flygtur av någon av ungarna.

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – ringtrast

Av våra svenska trastar känns ringtrasten som den svåraste trasten att komma nära. Inte nog med att den helst häckar på otillgängliga fjällsluttningar. Den känns dessutom skyggare än andra trastar. Möjligtvis i konkurrens med dubbeltrasten.

I fjällen har jag faktiskt aldrig sett ringtrast trots att jag ofta hört den sjunga. Men under vårsträcket brukar det rasta ringtrast på lite mer tillgängliga platser som fotbollsplaner och andra större gräsytor och då har man större möjlighet att se dem.

De brukar dock hålla sig långt bort från oss människor och om de rastar tillsammans med andra trastar så är de enligt mig de som flyr först om man kommer för nära.

Därför var det lite extra kul den där gången innan jobbet när jag skulle kolla om en ringtrast var kvar vid Lövudden i Västerås och den var kvar och dessutom ganska obrydd av min närvaro.

Fotad vid Lövudden den 12 april 2016

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – juni 2017

Kryssarmånaden framför alla andra var över och jag kände en viss besvikelse över att bara stå på 2 nya arter för i år. Det kändes lite som att tåget gått utan att ens ha kommit in på perrongen. Eller rättare sagt hade jag valt fel perrong, för nog hade det dykt upp fåglar som jag kunnat kryssa om jag valt att vara på Öland en annan helg eller om jag velat åka till mer eller mindre otillgängliga platser i Stockholms skärgård.

Nåja, man ska inte gråta över spilld mjölk, och om maj var en besvikelse för mig så skulle juni visa sig vara något helt annat.

Det hela började tidigt på morgonen den 3:e, då det kom ett larm från Hedemora om en svarthakad buskskvätta som senare visade sig vara en vitgumpad buskskvätta. Jag slängde ut en fråga på vårt samåkningsband på lokallarmet och vi fyllde bilen till morgonen efter.

Fågeln var mycket stationär och är i skrivande stund fortfarande kvar, så vi hade inte behövt ha så bråttom. Under resan passade vi på att kolla in omgivningarna och resesällskapet fick kryssa rosenfink, flodsångare och busksångare. Årskryss och dalakryss för mig och Benjamin.

De följande dagarna var jag ledig på grund av klämdag och nationaldag och dessa skulle ägnas åt en inventering på Hälleskogsbrännan. Men redan på förmiddagen dök Västmanlands första nilgås upp vid Norsa i Köping. Missflytet från maj började vända nu.

Inventeringen gick sedan som förväntat. Mycket gott om nattskärror på brännan. På 5 punkter hade jag 13 skärror och ytterligare några mellan punkterna. Riktigt häftigt att tillbringa en försommarnatt där uppe.

Innan det var dags för skolavslutning och sommarlov hann jag med den sista av våra onsdagsvandringar. Den tuffaste av dem, då vi i ostigad terräng tog oss runt Ångsjön öster om Västerås. Tidigare under veckan hade exkursionsledaren hittat en busksångare, men den hade uppenbarligen flyttat på sig. Däremot fick vi årskryssa kärrsångare.

Kring skolavslutning brukar min nattlyssningsperiod dra igång på allvar och jag vänder på dygnet. Jag har några områden jag föredrar att hålla koll på. Dingtuna-Lillhärad väster om stan och Skultuna-Haraker norr om stan. Stora ytor kan tyckas, men jag fokuserar på att följa bäckar och lyssna av punkter där de ligger nära vägar, så det fungerar för det mesta bra. Årets första busksångare på hemmaplan hittade jag på samma ställe som förra året och den satt pedagogiskt bra vid en bro och på andra sidan satt en kärrsångare, så man kunde verkligen höra skillnad på dessa två som brukar skapa lite huvudbry för många skådare.

När vi var på konferens med jobbet i Färna Herrgård så larmades både trastångare och vitvingad tärna från Frövisjön. Den förstnämnda saknade jag i sjön men den andra som är mycket ovanligare hade jag sen tidigare, så när jag kom till sjön efter jobbet så var det en och annan som blev förvånad över att trastsångaren var mer intressant för mig än den vitvingade tärnan. Jag lyckades dock få in båda. Dessutom en ganska ovanlig kombo i form av en svarthalsad dopping och en vitvingad tärna i samma tubfält.

Efter skolavslutningen packade jag och Benjamin tält, stormkök och proviant och drog söderut. Målet var 3 skånska endemer. Fältpiplärka, kornsparv och trädgårdsträdkrypare. Framförallt de två första av dem. Den tredje hade vi lite lägre förhoppningar om då vi inte hört så mycket om den på sistone och visste inte om den fortfarande sjöng.

Fältpiplärkan hade vi hört skulle vara ganska besvärlig. Stora ytor och få fåglar. Dessutom inte allt för lätta att kryssa på läte om man inte är van med arten. Men vid första stoppet klev vi i princip rakt på fågeln.

Kornsparven vållade lite mer problem, men även den lyckades vi hänga in ganska smärtfritt.

Nu tog vi paus för lite vanligt turistande och spenderade natten på Ljungens camping i Falsterbo och morgonen efter begav vi oss till Pålsjö skog i Helsingborg. Trädgårdsträdkryparen som larmats där någon dag tidigare sjöng inte där den larmats, men efter en liten promenad i skogen när vi nästan gett upp lyckades vi höra den karaktäristiska sången.

3 kryss i skåne och 2 innan dess var mer än vi förväntat oss denna månad men det skulle inte vara slut där.

Benjamin tog en paus i skådandet, men själv var jag för rastlös och ägnade veckan innan midsommar åt nattlyssning Jag brukar köra samma runda varje år runt den 20:e och så blev det även i år. Inga spektakulära fynd. Busksångaren var ju redan upptäckt sedan tidigare, men gott om vaktel och två horugglehäckningar. Dagen efter drog jag runt Skultuna och Tillberga och hittade 2 busksångare och fler hornugglehäckningar, samt en kattugglekull.

På midsommardagen fick jag återigen inget sällskap av Benjamin utan tillbringade dagen ensam i Hjälstaviken, men dagen efter kom det ett larm jag inte kunde motstå. En nordsångare i Fulufjället. 100 mil närmare än var den brukar höras. Benjamin verkade dock inte förstå vilken möjlighet detta var utan han tjurade och ville inte åka. Jag packade och förberedde allt och jobbade målmedvetet med en tyst övertalning och till slut så fattade han.

När vi kom fram var fågeln tyst, men efter mycket om och men så sjöng den några strofer innan den sa godnatt. Vi övernattade på platsen och fick en oförglömlig morgon då vi väcktes av nordsångarens sång.

De avslutande dagarna i juni ägnades sedan åt lite sporadiska besök vid Frövisjön och en koll av den fiskgjusehäckning som upptäcktes i maj. Fortfarande inga ungar synliga, men det måste vara dags snar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 138
Benjamin: 92

Antal X

Jag: 6 (Vitgumpad buskskvätta, nilgås, fältpiplärka, kornsparv, trädgårdsträdkrypare, nordsångare)
Benjamin 6 (samma som ovan)

Antal årskryss

Jag: 12
Benjamin: 12

Minnesvärda observationer
  • Vitgumpad buskskvätta i hedemora
  • Kryssresa i Skåne med fältpip, kornsparv och ttk
  • Nilgås i Norsa
  • Nordsångare vid Fulufjället
  • Vitvingad tärna och svarthalsad dopping i samma tubfält

Bloggar etiketter: , , ,

Äldre inlägg

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑