Etikett: Förskola (sida 1 av 2)

Jag är Förskollärare

Den sista december 2007 avslutade jag min tjänst som förskollärare på Rotundaskolan i Västerås och har sedan dess jobbat på IT-avdelningen inom samma företag. Ett jobb jag trivts med riktigt bra. Men jag har som jag nämnt tidigare här aldrig slutat att kalla mig förskollärare och trivs nog ännu mer i den rollen.

I och med en fusion och pådföljande omorganisation inom företaget så kändes det som att jag skulle bli tvungen att ta det definitiva steget bort från Skolan och Förskolans pedagogiska värld vilket inte riktigt passade min självbild, så jag flaggade för min chef och för alla som ville lyssna att jag ville ta steget tillbaka till Skolan eller förskolan.

Det löste sig bra, och i torsdags tackade jag ja till en tjänst som förskollärare och kommer från och med den 1:a augusti i år att börja med det.

Det känns så inspirerade och roligt att ta detta steg, och att jag har gott om tid på mig att avsluta min nuvarande tjänst gör detta ännu bättre.

Måste bara rota fram mitt examensbevis från Förskollärarutbildningen så att jag kan beställa min lärarlegitimation.

 

Bloggar etiketter: , ,

Dags att byta jobb

Ctrl Alt Del

Hela vintern och lite till före det har jag grubblat och funderat över min arbetssituation. Jag har haft ett fritt jobb med mycket varierande arbetsuppgifter, men pendlingen har tärt på mig och så tycker jag att det mer och mer kantrat över åt tekniska arbetsuppgifter, vilket inte riktigt var min tanke med det jobb jag en gång tackade ja till.

Jag har aldrig slutat att titulera mig som Förskollärare och har brunnit mest för de pedagogiska arbetsuppgifterna i mitt jobb.

Nu har jag i alla fall kommit till den brytpunkten i mitt grubbleri att jag tagit ett beslut att jag återigen ska söka mig mot förskolan och skolan. Det känns som slöseri med pedagogiska resurser att jag ska sitta bakom ett skrivbord och syssla med tekniska lösningar.

Idag klev jag därför in till min chef och berättade för honom hur jag kände och vad jag hade för framtidsplaner och poängterade också att det inte handlade om några missförhållanden där utan att det mest rör sig om mina högst personliga tankar och önskemål.

Tråkigt på ett sätt, för jag har absolut trivts på mitt jobb och skulle nog gilla den utmaning vår senaste omorganisation har att erbjuda, men samtidigt så innebär också denna omorganisation en möjlighet att kliva av med flaggan i topp och utan att ställa till det för min chef allt för mycket.

Nu gäller det bara att hitta en lämplig förskola eller skola som är intresserad av mina tjänster.

Bloggar etiketter: , ,

Grindjävlar

När jag flänger omkring på förskolor så får jag forsera en och annan grind som kräver en del hjärngympa för att klura ut hur man öppnar. Företagen som tillverkar dessa säkra öppningsanordningar verkar ha kommit överens om att det ska finnas lika många lösningar som det finns förskolor i Sverige.

Grindjävel

Intressant fenomen är det i alla fall och jag undrar för vem man skapar dessa svårforserade saker. Idag gjorde jag dessutom illa mig på en av dem, så nu tror jag att jag kommer att åka på en blånagel.

Men tillbaka till frågan. För vem skapar och sätter man upp kluriga grindar. Man kan tro att det rör sig om säkerhet för barnen så att de inte ska kunna ta sig ut till farliga platser utanför förskolans gård. Men jag har jobbat på förskola och ytterst få barn försöker ta sig ifrån gården. De som av någon anledning vill rymma lyckas ofta göra det i alla fall.

Jag har också jobbat på förskolor utan egen gård där vi delat gård med bostadsföreningen och saknat inhägnad helt. Visst var det en del ungar som knatade iväg utanför gården, men i och med att vi som jobbade där ständigt var medvetna om att det inte fans något staket så vaggades vi aldrig in i någon trygghet utan upptäckte snabbt om någon gick för långt. Ungefär som när man är på Skansen eller i skogen med en barngrupp.

Nej jag tror nog att dessa idiotiska uppfinningar är till för att skapa denna falska känsla av trygghet hos föräldrarna och personalen. Med tanke på att man kan skada sig på dem och det faktum att förskolepersonal är mer på alerten utan säkerhetsgrindar så är jag fullt övertygad om att de ställer till mer elände än vad de tillför säkerhet.

Men det är klart, de håller garanterat ute elaka vuxna som annars lätt skulle kunna ta sig in på förskolegårdarna och kidnappa barn.

Till er som letar förskola till era barn vill jag bara säga. Tänk om! Ju mer svårforserad grinden till gården är, desto mer benägen är personalen att sitta och fika på gården ;)

Bloggar etiketter: , ,

Studiedagar

I morgon och på fredag får jobbet klara sig utan mig, för en annan del av jobbet håller stängt för studiedagar. Så jag måste stanna hemma med mina barn i dagarna två.

Att drottningen af Mälardalden dessutom har studiedagar eller vad de nu kallar det på hennes förskola på fredag och lördag ger mig tre heldagar ensam med avkommorna.

Fatta att det är läge för att hitta på rackartyg.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Dagisfröken

Fredrik Backmans inskolning av sin son fortsätter och det är ganska kul att läsa hans inlägg om det. Folk blir lätt pretentiösa kring inskolningar. Föräldrar är säkert osäkra i en för dem ny värld och normen i Sverige är att man ska engagera sig i sina barn. Det blir en liten falsk fasad där pappor och mammor visar upp hur engagerade de är trots att de egentligen bara vill komma in i vardagen och få det hela överstökat.

Sen finns det nog en hel del föräldrar som inte klippt navelsträngen riktigt och ojar sig för den skull.

Från min egen tid som verksam Förskollärare minns jag att jag uppskattade de föräldrar som faktiskt visade att de också tänkte på sig själva och på praktiska ting och kanske frågade om de kunde få en kopp kaffe.

Nåja, nu skulle det här inlägget fortsätta gårdagens inlägg om Förskola, för lika mycket som Förskola vs Dagis diskuteras bland Fredriks läsare (framförallt de mindre läskunniga) så diskuteras också yrkestitlar och en hel del personer raljerar över att man titulerar sig Förskollärare.

Precis som med förskola och dagis är det upp till föräldrarna vad de vill kalla personalen på förskolan, och det är ingenting vi kan göra något åt. Men folk (både förskolepersonal och andra) måste lära sig att skillja på ”kalla” och ”tilltala”

När jag jobbade i barngrupp så vägrade jag att bli tilltalad ”fröken” Jag hette Johan och jobbade som förskollärare. Vad föräldrar och barn definierade mig som när de pratade om mig hade jag inte med att göra. Så länge det finns fler yrkeskategorier i förskolan kommer man att ha ett behov av en generell term och där fungerar faktiskt fröken bra. Om man möter ett barn med sin farmor på stan så är det enklast att bli presenterad som barnets fröken. Det roligaste jag hört var annars en lite pojke som förklarade för sin morfar att jag var hans ”dagismaje”

Internt har man löst det smidigt med att börja använda ordet ”pedagoger” t ex Vi pedagoger, eller På den här avdelningen jobbar 3 pedagoger. Det fungerar på förskolan, men pedagog är ett så mycket vidare begrepp att det inte fungerar utanför dess väggar. Farmor skulle bli mycket förvirrad om barnet presenterade en person som sin pedagog. Talpedagog? Dramapedagog?

I alla fall är det ett bra ord för att benämna kollektivet som jobbar på en förskola, för på min tid pratade vi alltid om personal. Idag var 3 personal sjuka, och i morgon ska 2 personal på kurs. Vad var det för jävla svenska?

Som sagt tycker jag inte att vi förskollärare ska lägga oss i vad folk kallar oss när de pratar om oss, men något jag störde mig så in i bängen på var när folk korrigerade en när man sa att man jobbade som förskollärare. ”Jasså Dagisfröken” – ”Nej Förskollärare sa jag!”

Den situationen hamnade någonstans mitt emellan tilltal och omtal, men maken till respektlöst bemötande får man leta efter. Tråkigt nog var det lite för vanligt och många Förskollärare har nog gett upp och bara nickat instämmande.

Det är ju helt uppenbart att personerna förstår vad en Förskollärare jobbar med så varför måste de lägga till den där extra bekräftelsen?

Om någon presenterar sig som läkare så är det ingen som säger ”Jasså doktor” och vem säger ”Du menar Snut” till någon som säger att hon jobbar som polis?

Har man bara en gnutta yrkesstolthet så använder man sig av sin formella yrkestitel när man förklarar vad man jobbar med och det hör till god uppfostran att respektera andra männsikor.

Jag har en liten teori om varför vissa människor måste plocka ner förskollärarnas proffesionalitet på ett mer banalt plan, men det går jag inte in på här.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Förskola

Pysslingen Skattgömman

Jag följer Fredrik Backmans blogg på Café och han håller just nu på att skola in sin son på förskolan. I kommentarerna där hittade jag den gamla vanliga trätan om Förskola eller Dagis.

Jag själv skulle aldrig komma mig för med att kalla det något annat än förskola och mina barn har alltid kallat det förskola, men det är inget jag försöker pracka på folk i onödan. Som jag skrivit tidigare i ämnet så är det inte vardagsspråket hemma jag stör mig på. Säger man Dagis så gör man det och säger man förskola så gör man det.

Men jag blir ändå lite smått mörkrädd när man glider vidare från Backmans blogg och hamnar på en del forum där frågan diskuteras.

Vad är det som är så skrämmande med att Förskollärare vill kalla sin verksamhet Förskola? Varför finns det folk som påstår att det är fel att kalla Förskolan Förskola?

Sen finns det gott om Förskollärare som är lika dumma åt andra hållet och till dem säger jag. Låt folk ha sitt vardagspråk i fred. Ingen ska komma och säga till någon annan vad man kallar saker och ting och så länge man rent kommunikativt förstår varandra är det inte ett problem. Om jag däremot börjar kalla förskolan för ”tomteverkstad” så kommer få att förstå vad jag menar.

Bland alla de som påstår att det är fel att säga Förskola förekommer en hel del argument som jag tänkte bemöta.

-Förskola är så svårt för barn att säga.
Nej det är det inte. Dagis är förvisso lättare att säga, men det gör ju inte Förskola till ett svårare ord.

-Förskola är för 6 åringar sista året innan skolan börjar
Nej! När barnen fyller 6 får de börja i Förskoleklassen som är en del av skolan.

-Det har alltid hetat Dagis
Nej det hette från början alla möjliga saker som Barnträdgård, Kindergarten, Daghem, Barnkrubba mm. Daghem blev sedan det vedertagna begreppet och därifrån kom ”Dagis”. 1998 blev fick förskolan en egen läroplan och sen dess är det enda officiella namnet Förskola.

Kalla förskolan vad du vill. Men påstå inte att jag har fel när jag säger att det heter Förskola.

…och fröken betyder flicka

Bloggar etiketter: ,

Riddare i skogen

image

Bloggar etiketter: , ,

Väntar på medeltiden

image

Idag är det avslutning på Lillemans förskola. Det ska bli teater om medeltiden om jag förstått allt rätt.

Bloggar etiketter: , , ,

Självständiga barn

Pysslingen Skattgömman

I söndags kom jag på att jag skulle ha konferens på onsdag. Onsdagar jobbar jag normalt hemma och hämtar Lilleman tidigt på förskolan, så det blev till att boka in en barnvakt som kunde hjälpa mig att hämta honom och allting fixades och var frid och fröjd.

Igår på tåget fick jag sällskap med en förskolechef som skulle på samma konferens och fick då reda på att det alls inte var på onsdag utan på tisdag, alltså idag vi skulle konferensa. Nu blev allting plötsligt mycket enklare. Barnvakten som hade planerat att smita lite tidigare från jobbet behövde inte göra det och ingen extra planering för hämtningar och lämningar behövde göras. Allt skulle flyta på som vilken tisdag som helst.

Men vid sänggående såg jag en fråga från en vän på FB om vilket tåg jag skulle ta och kom plötsligt på att det var tisdag i morgon. (i dag alltså) Tisdagar öppnar NPG och jag lämnar Lilleman på förskolan och brukar ta ett senare tåg. Nu skulle jag vara på Odenplan före kl 9.00 och behövde således ta ett tidigare tåg än vanligt.

Shit i brallan, hur i hela Himmeta skulle jag nu lösa detta. Att tvinga upp stackars Lilleman mitt i natten för att följa med NPG när hon öppnade var det inte tal om. Hon är visserligen morgonpigg, men när hon måste upp lite tidigare än hennes morgonpigghet tillåter finns det inte mycket utrymme för någon bromsande och ännu tröttare Lilleman. Nej detta var inget jag ville utsätta någon av dem för.

Återstod då att be Flisan ställa upp och gå med Lilleman till förskolan och lämna honom. Något hon gjort tidigare, men då med skjuts till förskolan av mig. Nu skulle de två få ta hela ansvaret ända från kudden till förskolan och även om jag lever efter devisen att barn är mer kompetenta än vad vi vuxna kan föreställa oss kändes det som att jag axlade en tung börda på mina avkommor.

Hennes första reaktion var att rynka på näsan, varvid jag frågade varför hon inte ville och fick till svar att hon visst ville, men att hon tyckte att det var så jobbigt eftersom Lilleman brukar bråka så mycket med henne på mornarna.

Lilleman som jag trodde hade somnat bredvid mig satte genast upp huvudet och började snyfta för han ville också bli lämnad av Flisan och lovade dyrt och heligt att inte ställa till med något på morgonen.

Sagt och gjort blev det bestämt att så skulle det bli och den lille vände återigen ned huvudet i kudden och somnade snabbt. Flisan gick till sängs efter att jag lovat att väcka dem innan jag gick till tåget.

På morgonen vaknade jag och började göra mig i ordning, knackade på Flisans dörr och petade på Lilleman och innan jag var färdigklädd så låg de båda tillsammans i Flisans säng och tittade på något tv-program på webben.

-Vi måste vara på förskolan före 8, för då är det frukost sa Lilleman efter mig när jag med varmt hjärta lämnade dem och tog mig mot stationen.

På eftermiddagen ringde jag hem och frågade hur det hade gått, och det hade gått hur bra som helst och Flisan hade gjort frukost hemma istället för att slippa stressa till kl 8.

Visst är det underbart med självständiga barn, och varför bekymrar vi vuxna oss över så mycket när de små liven klarar mer än vad vi kan tänka oss.

Bloggar etiketter: , , , ,

Utökat ordföråd

Päronträd

Barn och gamla brukar passa bra ihop, och vist är det bra att hitta samarbeten så att pensionärer kan hjälpa till i samhället.

I Kumla kom man på att PRO som hade en trädbeskärningskurs kunde hjälpa förskolor att beskära fruktträd som fans på förskolegårdarna.

Hästens förskola brann det dock i skallen på kursledaren, eller så tröttna han helt enkelt på att jönsa runt med en sekatör, för han plockade helt enkelt fram en motorsåg och kapade ner barnens Päronträd.

”tanken var att det skulle göra det bättre för träden som var kvar”

Säger gubben till aftonbladet, och det kan säkert stämma, men jag tror inte att det växer några päron på de träden.

Nåja Barnen fick lära sig ett nytt ord i alla fall

Gubbjävel!

Bloggar etiketter: , , , ,

Äldre inlägg

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑