Etikett: Idre

Upp på Städjan

På 1600-talet utnämnde Olof Rudbeck Städjan till världens högsta berg och gudarnas boning. Nu vet vi att det bara några kilometer norrut finns en högre topp, men städjan med sin karaktäristiska topp känns trots det som fjället nummer ett här i Idre.

Jag tillbringade många somrar i grövelsjöfjällen som barn och upp i de tidiga tonåren och jag har tagit mig upp på en del toppar som t ex Barfredshågna, Jakobshöjden och Svealands högsta berg Storvätteshågna. Men städjan tog jag mig aldrig upp på.

Därför kändes det som ett lämpligt mål i år. Fågelskådningen kom som vanligt först och då framförallt att Benjamin skulle få kryssa fjällripa vilket vi fixade redan första förmiddagen. Sen har vi bara väntat i baslägret på bättre väder för ett seriöst toppförsök.

I morse visade sig solen och i SMHI:s app var det uppehållsväder och svag vind hela dagen, så nu var det ingen återvändo längre.

städjans top

I de turförslag och tips man hittar på nätet och i broschyrer så når man städjans topp via en 3 km lång sommarled från Gränjsåsvallen på andra sidan skidbackarna vid Idre Fjäll. En kort, men brant vandring till stor del genom skog. Vi ville hellre upp på fjället och gärna fortsätta att upptäcka lite fjällfågel och eftersom vi har mina föräldrar med oss här uppe så bad vi dem skjutsa oss till Nipfjällets parkering och utgå därifrån och sedan ta leden genom skogen tillbaka.

En tur på omkring en mil där den första delen går över väldigt lättvandrat lågfjäll där man med lite tur kan hitta fjällpipare. Vi hade redan sett och fotograferat dem så vi fokuserade på att ta oss framåt istället och hade småspov spelandes över våra huvuden.

Vi gick snett över lågfjällsplatån mellan Nipfjället och Städjan och passerade några gölar som ligger mitt på och siktade på vinterleden som går från Nipstugan söderut. När vi kom fram till den började det gå lite uppför och efter ett tag kunde vi se sommarleden upp på Städjan.

Här fanns det tre alternativ. En riktigt brant stig rakt upp mot toppen och en som gick mer på skrå längs fjällsidan. Det tredje alternativet gick längs hela fjällryggen söderifrån och passerade fjällets lägre södra topp. Vi valde det mittersta alternativet som såg snällast ut. Om det var mitt flås som var dåligt eller om det berodde på att jag orutinerat gick för fort vet jag inte, men det tog rejält på krafterna att knata upp den sista biten till platån som ligger nedanför toppen i söder. Troligtvis var det en kombination och några små korta stopp gav mig i alla fall krafter tillbaka.

Benjamin som oförskämt nog inte verkade det minsta berörd av den branta vandringen undrade mest när vi skulle gå vidare när jag stod och tokflåsade efter att ha tagit mig upp till den lägre platån. Efter att ha flåsat färdigt och fyllt på med lite vätska så gick vi vidare den sista biten. En ganska brant, men inte alls lika jobbig bit. Kanske hade jag lärt mig och tog det lite lugnare nu.

Efter en liten fika, en selfie och lite utsiktsnjutning beslutade vi oss för att ta den sydligaste stigen ner för fjället och sedan fortsatte vi genom skogen ner till Gränjsåsvallen där skjuts tillbaka till Idre Fjäll väntade.

På det hela stora kändes vår vandring väldigt trevlig och även om jag själv fick kämpa ganska hårt när det var som brantast så var det värt det. Något vi konstaterade när vi gick ner var att vägen dit var roligare och att vi kanske skulle valt att gå på baksidan tillbaka till Nipfjällets parkering istället. En längre tur, men troligtvis mer njutbar.

För de som aldrig vandrat i fjäll så rekommenderar jag inte att gå från Gränjesåsvallen upp mot Städjans topp utan istället välja den längre och mycket trevligare vägen som vi valde.

Bloggar etiketter: , ,

Lillnipen runt

Vi var förvisso uppe på Lillnipen en snabb sväng redan i går när vi kom hit, men idag började allvaret och vårt sökande efter fjällripa och X nr 291 för Benjamin.

Vi tog ett par korta stopp längs vägen upp och lyssnade på sjungande bergfink och ringtrast, men sen var det raka spåret upp mot övre parkeringen.

Att gå upp längs den av vandrare vältrafikerade stigen som vi gjorde i går är nog inte rätt metod om man vill hitta fågel, så vi följde ett tips från en bekant som vi träffade igår. Att gå på skrå upp längs fjällsidan och på så sätt göra en vid sväng upp mot toppen.

En väg som visserligen blir längre, men ändå bekvämare upp. Småspov, ljungpipare och mängder med ängspip, men ingen fjällripa.

Vi satte oss på toppen och njöt av den underbara utsikten in mot Härjedalen.

När vi skulle tillbaka valde vi att gå runt på baksidan av Lillnipen och följa den lilla dalgången mellan Molnet och Nipfjället. Här fanns inga stigar så förhoppningsvis skulle det bli lättare att hitta fågel här, då det säker var färre turister som störde dem.

Den första biten var ganska stenig och inte alls någon njutning, men när vi kom ut på fjällheden var det ljuvligt att bara strosa omkring. Vi följde en fågelsång och eftersom vi var oeniga om vad det var som sjöng gick vi närmre och närmre för att försöka hitta fågeln.

Vi placerade oss på en liten platå och började spana utan att lyckas hitta den lilla sångfågeln. Däremot hittade jag något som Benjamin verkligen ville hitta. En fjällripa som låg och tryckte bakom en sten.
Nu handlade det bara om att lyckas förklara vilken sten det rörde sig om. Till slut kom vi på den briljanta idén att ta ett foto och peka ut stenen på fotot.

Där satt den! Ett  kryss Benjamin väntat på i flera år och en art jag aldrig fotat.  Livskryss för Benjamin, fotokryss och ädelkryss för mig.

Resten av vägen tillbaka gick på lätta steg och vi gjorde många små stopp och njöt av utsikt och andra roliga fynd som en fjällgräsfjäril, ripspillning och en humla vi ännu inte lyckats bestämma. Polarhumla eller berghumla är de alternativ vi har. Tyvärr fick vi inget foto, så hur det blir med bestämningen av den återstår att se.

Den där fågeln som sjöng som vi var oeniga om. Där fick pappa Johan rätt. Vi lyssnade på läten i bilen senare. Det var en snösparv. Något jag gärna fotograferar, men det får bli nästa projekt.

Lite bilder från dagens lilla fjällvandring

Benjamin fotograferar fjällripa

nipfjället_ripfoto

Jag fotograferar fjällripa (ser ni fågeln?)

nipfjället_fjällripa

Utsikt ner mot dalen från baksidan av Lillnipen

nipfjället_benjamin

Lite ripskit

nipfjället_ripskit

Fjällgräsfjärlil

obestämd

Ljungpipare

ljungpipare

 

Bloggar etiketter: , , ,

Checklista

Nu sover båda barnen, och mamman är ute på galej, men henne ska vi ändå lämna kvar i Västerås.
  • Bilen packad 
  • Kollat vattenståndet i Grövlan
  • Kollat senaste rapporterna på Svalan
  • Införskaffat färdkost till resan
  • Väckarklockan ställd
  • Kameran laddad
Att göra
  • Packa maten (glöm för guds skull inte det som ligger i frysen i garaget)
  • Packa nessesären
  • Borsta tänderna (Helst före punkten ovan)
  • Kolla oljan på bilen
  • Packa laddare, datorer mobiler mm
  • Hämta Gidde
Sen åker vi till Grövelsjön

Bloggar etiketter: , , ,

Snart dags för en roadtrip

I morgon lämnar jag fru och barn och tar bilen hem själv. Det låter mer dramatiskt än vad det är. Jag börjar jobba, men min fru har fortfarande en vecka semester kvar och la beslag på mina SJ-priopoäng så att de kan ta tåget hem nästa vecka.

Höga Kusten

Jag gillar att åka bil och att köra, men det känns inte riktigt lika upphetsande att sätta sig framför ratten och ensam åka 88 mil i morgon.

Jag brukar välja alternativa vägar för att inte bli uttråkad men den enda alternativa vägen söderut är Rv 45 genom Lappland och Jämtland och jag vet inte riktigt om jag pallar den lite längre vägen för att få omväxling.

Ett intressant alternativ som slog mig nu nyligen var att svänga förbi min kusin i Idre och övernatta där, men det skulle man ha tänkt på lite tidigare för då hade jag nog behövt åka ett dygn tidigare. Jag vill gärna vara hemma en dag innan jag börjar jobba så att jag hinner fixa pendlarkort, handla frukost mm.

Nästa år däremot tror jag att vi kan ta den vägen upp. Jag har ju spenderat en hel del sommarveckor i Idre och Grövelsjön så det vore kul att göra en Roadtrip genom Sveriges inland istället för att plåga sig alla mil upp efter kusten.

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑