Etikett: kryssa

Månadens fåglar – juni 2017

Kryssarmånaden framför alla andra var över och jag kände en viss besvikelse över att bara stå på 2 nya arter för i år. Det kändes lite som att tåget gått utan att ens ha kommit in på perrongen. Eller rättare sagt hade jag valt fel perrong, för nog hade det dykt upp fåglar som jag kunnat kryssa om jag valt att vara på Öland en annan helg eller om jag velat åka till mer eller mindre otillgängliga platser i Stockholms skärgård.

Nåja, man ska inte gråta över spilld mjölk, och om maj var en besvikelse för mig så skulle juni visa sig vara något helt annat.

Det hela började tidigt på morgonen den 3:e, då det kom ett larm från Hedemora om en svarthakad buskskvätta som senare visade sig vara en vitgumpad buskskvätta. Jag slängde ut en fråga på vårt samåkningsband på lokallarmet och vi fyllde bilen till morgonen efter.

Fågeln var mycket stationär och är i skrivande stund fortfarande kvar, så vi hade inte behövt ha så bråttom. Under resan passade vi på att kolla in omgivningarna och resesällskapet fick kryssa rosenfink, flodsångare och busksångare. Årskryss och dalakryss för mig och Benjamin.

De följande dagarna var jag ledig på grund av klämdag och nationaldag och dessa skulle ägnas åt en inventering på Hälleskogsbrännan. Men redan på förmiddagen dök Västmanlands första nilgås upp vid Norsa i Köping. Missflytet från maj började vända nu.

Inventeringen gick sedan som förväntat. Mycket gott om nattskärror på brännan. På 5 punkter hade jag 13 skärror och ytterligare några mellan punkterna. Riktigt häftigt att tillbringa en försommarnatt där uppe.

Innan det var dags för skolavslutning och sommarlov hann jag med den sista av våra onsdagsvandringar. Den tuffaste av dem, då vi i ostigad terräng tog oss runt Ångsjön öster om Västerås. Tidigare under veckan hade exkursionsledaren hittat en busksångare, men den hade uppenbarligen flyttat på sig. Däremot fick vi årskryssa kärrsångare.

Kring skolavslutning brukar min nattlyssningsperiod dra igång på allvar och jag vänder på dygnet. Jag har några områden jag föredrar att hålla koll på. Dingtuna-Lillhärad väster om stan och Skultuna-Haraker norr om stan. Stora ytor kan tyckas, men jag fokuserar på att följa bäckar och lyssna av punkter där de ligger nära vägar, så det fungerar för det mesta bra. Årets första busksångare på hemmaplan hittade jag på samma ställe som förra året och den satt pedagogiskt bra vid en bro och på andra sidan satt en kärrsångare, så man kunde verkligen höra skillnad på dessa två som brukar skapa lite huvudbry för många skådare.

När vi var på konferens med jobbet i Färna Herrgård så larmades både trastångare och vitvingad tärna från Frövisjön. Den förstnämnda saknade jag i sjön men den andra som är mycket ovanligare hade jag sen tidigare, så när jag kom till sjön efter jobbet så var det en och annan som blev förvånad över att trastsångaren var mer intressant för mig än den vitvingade tärnan. Jag lyckades dock få in båda. Dessutom en ganska ovanlig kombo i form av en svarthalsad dopping och en vitvingad tärna i samma tubfält.

Efter skolavslutningen packade jag och Benjamin tält, stormkök och proviant och drog söderut. Målet var 3 skånska endemer. Fältpiplärka, kornsparv och trädgårdsträdkrypare. Framförallt de två första av dem. Den tredje hade vi lite lägre förhoppningar om då vi inte hört så mycket om den på sistone och visste inte om den fortfarande sjöng.

Fältpiplärkan hade vi hört skulle vara ganska besvärlig. Stora ytor och få fåglar. Dessutom inte allt för lätta att kryssa på läte om man inte är van med arten. Men vid första stoppet klev vi i princip rakt på fågeln.

Kornsparven vållade lite mer problem, men även den lyckades vi hänga in ganska smärtfritt.

Nu tog vi paus för lite vanligt turistande och spenderade natten på Ljungens camping i Falsterbo och morgonen efter begav vi oss till Pålsjö skog i Helsingborg. Trädgårdsträdkryparen som larmats där någon dag tidigare sjöng inte där den larmats, men efter en liten promenad i skogen när vi nästan gett upp lyckades vi höra den karaktäristiska sången.

3 kryss i skåne och 2 innan dess var mer än vi förväntat oss denna månad men det skulle inte vara slut där.

Benjamin tog en paus i skådandet, men själv var jag för rastlös och ägnade veckan innan midsommar åt nattlyssning Jag brukar köra samma runda varje år runt den 20:e och så blev det även i år. Inga spektakulära fynd. Busksångaren var ju redan upptäckt sedan tidigare, men gott om vaktel och två horugglehäckningar. Dagen efter drog jag runt Skultuna och Tillberga och hittade 2 busksångare och fler hornugglehäckningar, samt en kattugglekull.

På midsommardagen fick jag återigen inget sällskap av Benjamin utan tillbringade dagen ensam i Hjälstaviken, men dagen efter kom det ett larm jag inte kunde motstå. En nordsångare i Fulufjället. 100 mil närmare än var den brukar höras. Benjamin verkade dock inte förstå vilken möjlighet detta var utan han tjurade och ville inte åka. Jag packade och förberedde allt och jobbade målmedvetet med en tyst övertalning och till slut så fattade han.

När vi kom fram var fågeln tyst, men efter mycket om och men så sjöng den några strofer innan den sa godnatt. Vi övernattade på platsen och fick en oförglömlig morgon då vi väcktes av nordsångarens sång.

De avslutande dagarna i juni ägnades sedan åt lite sporadiska besök vid Frövisjön och en koll av den fiskgjusehäckning som upptäcktes i maj. Fortfarande inga ungar synliga, men det måste vara dags snar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 138
Benjamin: 92

Antal X

Jag: 6 (Vitgumpad buskskvätta, nilgås, fältpiplärka, kornsparv, trädgårdsträdkrypare, nordsångare)
Benjamin 6 (samma som ovan)

Antal årskryss

Jag: 12
Benjamin: 12

Minnesvärda observationer
  • Vitgumpad buskskvätta i hedemora
  • Kryssresa i Skåne med fältpip, kornsparv och ttk
  • Nilgås i Norsa
  • Nordsångare vid Fulufjället
  • Vitvingad tärna och svarthalsad dopping i samma tubfält

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – Fasan

Ur ett rent ornitologiskt perspektiv är fasanen inte direkt upphetsande. En för jakt inplanterad art som förvisso klarar av att föröka sig i sverige, men populationen hålls uppe med utsättningar.
Fågelfaunan i Sverige delas upp i olika kategorier.
A är spontant förekommande fåglar även sådana som förirrat sig hit.
B är samma som A, men äldre fynd. I skrivande stund 1949 och tidigare.
C är inplanterade eller förrymda fåglar som etablerat frihäckande populationer. Hit hör fasanen tillsammans med bl a kanadagås och tamduva.
D är en limbokategori dit fynd som inte riktigt går att avgöra placeras
E är förymda eller utplanterade fåglar som inte skapat en frihäckande population.

Kategorierna A, B och C är kryssbara och därför får man räkna en fasan även om den precis släppts eller rymt från en uppfödare.

fasan

Nog om kategorier och kryssregler. Snygg att titta på är den i alla fall, framförallt tuppen.

Fotograferad vid Myrby, Romfartuna utanför Västerås den 25/5 2012

Bloggar etiketter: , , ,

En kryssares dilemma

För er som känner mig väl, och de som är vän med mig på facebook är det nog omöjligt att ha missat att jag just nu är väldigt nära 300 arter i Sverige. 298 arter har jag sett och faktum är att jag just nu i skrivande stund kunde ha nått just 300 om jag hade valt att åka till Halmstad i morse som jag först tänkte.

800px-Alpendohle

Foto: ”Alpendohle” av Günter Hildebrandt aka Hulle – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Alpendohle.jpg#/media/File:Alpendohle.jpg

Det är nämligen så att en alpkaja för första gången någonsin hittats i Sverige i ett koloniområde i Halmstad. Dessutom finns det en ringand i Falkenberg som jag skulle kunna ta en titt på på väg dit eller hem.

Att vi inte åkte idag är av mer logistiska och praktiska skäl på hemmaplan, än att jag på något sätt grubblar över det dilemma jag nu står inför. För jag kommer nog att åka ner på måndag om fågeln är kvar.

Dilemmat handlar om huruvida alpkajan är spontant uppträdande här, eller om det handlar om en förrymd burfågel.

SOF-BirdLife som hanterar det vetenskapliga med Svenska fåglar har en kommitté (Rk) som granskar alla fynd av ovanliga fåglar och delar då upp dem i olika kategorier. Här kan man läsa om de olika kategorierna.
Det finns alltså fem kategorier A-E där A är spontant förekommande fåglar som t ex talgoxe och E är förrymda burfåglar som t ex undulat. Däremellan finns för vetenskapen och statistiken en ytterligare 3 kategorier. B är gamla fynd av spontant förekommande fåglar. Tidigare än 1949 och hit hör t ex den utdöda garfågeln. C är fåglar som härstammar från inplanterade och förrymda fåglar som t ex kanadagås och fasan.

Sen finns kategori D där man placerar fåglar som inte riktigt går att bestämma till en viss kategori.

Rent vetenskapligt behövs dessa kategorier och jag ifrågasätter dem inte, men eftersom Club300 också använder dem i sina kryssregler skapar just kategori D som är som ett limbo för fåglar ett visst dilemma för oss som kryssar.

Placeras fågeln i kategori D är den inte kryssbar enligt dessa regler. Men eftersom kategoriseringen inte på något vis är definitiv utan snarare tvärt om en kategorisering i väntan på mer fakta så kan en viss fågel och enskilda observationer mycket väl komma att bli kryssbara senare.

För det mesta spelar det väl ingen större roll. Jag har en extra lista för tveksamma observationer dit jag fört in fåglar som mandarinand, gulkindad kricka m fl.

Dilemmat just nu för mig är att alpkajan skulle kunna bli nummer 300 och eftersom det i detta fall eventuellet rör sig om en kategori D-fågel så är den fullt kryssbar tills den eventuellt placeras i den kategorin av Rk.

Om jag åker ner till Halmstad så kan det alltså hända att jag först kryssar den och sen blir av med mitt kryss. Ett så kallat backstep.

Om jag inte åker ner och den blir godkänd av Rk så missar jag ett historiskt förstafynd i Sverige som nummer 300.

Visst är det ett riktigt I-landsproblem. Men likväl är det ett jobbigt val jag står inför. För vi måste också väga in att min trehundrade art skulle bli något att fira. Inte att grubbla över.

Nåja, jag har valt att åka tidigast på måndag och jag har hela helgen på mig att grubbla och innan Rk kommer till beslut så räknar jag med att hinna med några arter till, så att jag klarar ett backstep utan att halka ner under 300-strecket.

Bloggar etiketter: , , , ,

Sovrumslistan

Vi fågelskådare älskar ju våra listor och kommer gärna på nya när det börjar gå trögt på de gamla. Allt för att få kryssa lite extra.

I går kväll fick jag in två arter på lätet från mitt sovrum. Sothöna och kattuggla, där sothönan var ett tomtkryss.

Just detta fick mig att starta en ny lista. Sovrumslistan.

krysslista

Reglerna för denna lista är enkla. Den ska innehålla arter man hör från sovrummet. Man får alltså inte se fågeln utan måste artbestämma den enbart utifrån lätet. Att ta hjälp av någon annan som tittar ut är inte tillåtet. Däremot får jag kontrollera min artbestämning om jag är osäker, men jag ska ha gjort bestämningen på lätet först.

Detta är något jag redan gjort, men jag har inte sorterat dessa observationer i en lista tidigare så jag gjorde en ny kolumn i min sverigelista och gick igenom den och fick ihop 25 arter. En del vanliga arter som kråka och kaja kan jag inte minnas att jag hört från sovrummet, så de måste jag lyssna extra noga efter.

Mest spännande är detta sovrumskryssande när det är mörkt och en del nattsträckande fåglar drar över huset. Gäss, änder och vadare har jag plockat in så.

 

Bloggar etiketter: , ,

Planerar fågelåret 2015

I år har jag som jag tidigare nämnt tagit det ganska lugnt nu i början av året. Men jag tvivlar på att mitt fågelår kommer att fortsätta lika lugnt.

För de oinsatta så kanske det kan tyckas att vi fågelskådare mest är ute och skådar lite på måfå och då och då springer på något ovanligt som vi larmar ut och sen åker vi iväg när det kommer larm från andra skådare.

På måfå skådar vi aldrig, men jag skådar sällan med mål att hitta något ovanligt, utan det är något man springer på då och då. För det mesta gör man det inte.

Att ha fågelskådning som tidsfördriv kräver planering och struktur. Det kräver också en hel del kunskap om var man ska leta efter olika fåglar, och när man ska leta. Att leta efter svalor nu i februari kommer inte att sluta så bra.

Vill det sig väl kommer jag upp i 300 arter i år. Men det kommer att bli en smula slitigt för jag har inga enkla arter kvar. Med enkla arter menar jag arter som regelbundet ses i mitt närområde. Det behövs alltså några fågelresor för att uppnå mitt mål.

Så här ser fågelåret ut när jag dragit upp min planering i lite grova drag.

Vårvintern

Vårvintern är ugglesäsong. Nu lyssnar jag efter ugglor på kvällarna. Det kommer jag att göra från nu fram till månadsskiftet mars-april. Det är också hackspettstider nu, så på dagarna har man möjlighet att se och höra hackspettar.

Både ugglor och hackspettar är fåglar där man kan se eller höra de flesta svenska arter här i Västmanland med angränsande landskap, så dessa arter har jag redan på min lista. Jag räknar faktiskt med att vara krysslös hela vintern ut och en bit in på våren.

Våren

När flyttfåglarna börjar anlända finns det en chans att vissa flyger fel och hamnar hos oss istället för dit de skulle. På hösten är det visserligen fler felflygare, men förra våren visade oss att också våren bjuder på överraskningar. Mina planer är att vara aktiv på hemmaplan och att vara beredd att åka iväg om något spännande hittas på s.k dragavstånd. Här börjar jag hoppas på årets första kryss.

kaspisk

Bland vadare saknar jag t ex dammsnäppa som dyker upp här hemma då och då och bland änder saknar jag amerikansk kricka. Förvisjön brukar ju leverera transatlantiska arter i samband med Kristi himmelsfärd.

Kristi himmelsfärd är det dags för ett besök på Öland. Då åker vi runt på södra delen av ön och skådar intensivt. Tidigare år har jag haft några välplanerade kryss att hämta in på ön, men i år finns inga sådana arter kvar. Men jag räknar kallt med att hitta något eller att det larmas ut något spännande.

Skedstork, gulhämpling, svarthakad buskskvätta är arter jag saknar som gärna får larmas ut då eller dyka upp framför mig. Bland rovfåglar finns det också en del luckor i min lista och om vi sträckskådar någon morgon så saknas både alförädare, praktejder och svartnäbbad islom.

Våren är lång och ganska svår att definiera. En lång utdragen vinter går över i vår utan att vi märker det och på samma sätt är det sedan i slutet av den. Plötsligt är det sommar.

Men vi fågelskådare delar gärna in året i fler årstider så innan det är dags för den riktiga sommaren då fåglarna häckar och deras aktivitet blir mer stationär ska vi ha en fin försommar.

Försommaren

I juni tänker jag och Benjamin bege oss upp till fjälls. Härjedalen och Flatruet är en nybörjarvänlig fjällvärld där vi har goda möjligheter att hitta några skamarter för oss. Jag saknar fjällabb och dalripa. Benjamin dessutom lappsparv och fjällripa och med tanke på att det är ett toppår i smågnagarcykeln så kan mat kanske hoppas på jordugglor. Det var ganska gott om dem senast det var ett toppår och då sågs också en fjälluggla där.

Vi åker också dit för att få chans att se fjällfåglar i dess riktiga miljö. Blåhake, lappsparv, fjällpipare, ringtrast, smalnäbbad simsnäppa m fl.

Här hemma kommer vi att lägga energin på sångare, men precis som med så mycket annat så har vi lyckats ganska bra med de frekvent förekommande sångarna så det behövs något lite mer udda för att det ska bli något kryss för oss.

Jag kommer också att nattinventera delar av skogsbrandsområdet. Nattskärra och trädlärka är det jag ska leta efter där.

Sommaren

Sommartid är lågsäsong för oss fågelskådare. Normalt brukar vi åka upp till Norrbotten och där brukar jag ägna mig åt vadare som börjar sträcka söderut redan i juli. I år ska vi till Göteborg och Gothia Cup. Med lite tur får vi kraftiga västliga vindar och ett besök på kråkudden kanske blir av för mig och Benjamin. Men det blir förutsättningslöst och absolut inte för att försöka hänga in något kryss. Fast kollar man artportalen från förra året samma tid så sågs mindre lira, storlabb och stormfågel där då. Arter både jag och Benjamin saknar.

Sensommaren

Vi fågelskådare har ju fler årstider än de fyra som ni andra räknar. Under vintern kan vi njuta av vårtecken som ni andra aldrig märker, men när badsäsongen är som bäst under sensommaren börjar det åter röra på sig bland flyttfåglar och vi ser då tecken på att hösten närmar sig. Fåglarnas sång har tystnat för länge sedan och sommarens låga aktivitet gör nog att vi faktiskt uppskattar att det åter igen börjar hända lite i fågelmarkerna.

Nu är det vadare som gäller och så får man hålla sig uppdaterad med BirdAlarm så att man inte missar den sibiriska tundrapiparen eller tereksnäppan.

Hösten

Precis som våren är hösten en lång period av skiftande aktivitet. Det börjar med vadarsträck och övergår succesivt till färre och färre, men ovanligare arter. Nu finns det goda möjligheter till små tättingar och om det blåser östliga vindar så finns det chans för ett stort inflöde av det vi kallar sibbar. Sibiriska arter som av vädret trycks västerut. Möter dessa östliga vänner dessutom ett lågtryck över Sverige tvingas de ned och kan vissa år ge oss en riktig raritetsbonanza på t ex Öland.
Tajagasångar, brunsångare, kungsfågelsångare, sibirisk piplärka m fl är roliga arter som jag gärna vill se.

I början av oktober kan jag tänka mig att vi eventuellt försöker oss på att åka till Öland igen och i slutet av oktober eller början av november åker jag gärna till Västkusten för att slita in alkekung, skärsnäppa och de havsfåglar vi missade under sommaren.
Problemet med att planera sin skådning denna årstid är vindarna. Att boka boende på östkusten som vi gjorde förra året för att mötas av kraftiga västliga vindar var inte roligt, även om det gav några kryss. Men nästa år kommer det nog inte att göra det.

Vintern

När hösten övergår till vinter har jag för länge sedan börjat mata fåglarna i skogen igen och nu kan man bara hoppas på att något av alla fågelbord i Sverige får besök av någon emigrant från sibirien. Dvärgsparv, svarthalsad trast, större turturduva eller varför inte en azurmes.

azurmes

Vill dig sig riktig väl kommer jag att ha en bit över 300 arter när året är slut om jag följer denna planering, men det mest spännande med fåglar är att man inte kan beställa dem. Även om det är svårt att erkänna det så blir det en hel del dippar när man flänger och far för att se alla dessa arter.

Ett litet trumfkort jag har kvar är att jag aldrig skådat ordentligt i Skåne, så om jag misslyckas med att nå mitt mål så planerar jag in en resa till Skåne våren 2016.

Bloggar etiketter: , ,

Lite kryssprattel

När man skådar med barn så är kanske kryssandet alltid så viktigt, men i mitt fall så har jag format en riktig storkryssare och vankas det kryss så är han för det mesta ivrig att komma ut.

En rolig detalj som jag upptäckte tidigt var att när jag hittat någon art han saknade i min tub och jag behövde lyfta upp honom för att han skulle få se den så gick det inte att ta miste på när han upptäckte fågeln.

Han började nämligen sprattla med benen och vi döpte det hela till kryssprattel.

härfågelFoto: Benjamin

Ju mer vi varit ute tillsammans och i och med att han ofta har en egen tub så har detta lilla fenomen minskat, men i torsdags när vi var och letade härfågel här i Västerås så upptäckte jag den på en tomt ovanför en slänt med en mur som gjorde att han inte kunde se den och då blev jag tvungen att lyfta honom. Först såg han den inte, men när jag och andra förklarade var den var så fick jag känna av det patenterade krysssprattlet igen.

Undrar just om det var sista gången jag fick uppleva det, för han växer ju så det knakar så snart orkar eller behöver jag knappast lyfta honom.

Bloggar etiketter: , ,

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑