Etikett: Kungsörn (sida 1 av 2)

Fåglar jag fotat – Kungsörn

Örnar var något jag länge knappt försökte fota. Antingen såg jag dem sitta långt bort, eller så flög de förbi på långt håll. Flög de närmre ville jag hellre uppleva dem än fotografera dem.

Men under mellandagarna 2016 besökte jag och Benjamin ett örngömsle norr om Västerås och då blev det fotoläge.
Så om du vill fota örn är min rekommendation att hyra dig en plats i ett örngömsle.

Fotat från Birdsafari Swedens örngömsle den 29 december 2016

Bloggar etiketter: , , , ,

Månadens fåglar – December 2016

När jag kollar i min fältdagbok från december 2016 så ser det glest ut. Bara 5 skådardagar, men trots det var det en ganska händelserik månad med flera fina observationer och upplevelser.

Den andra advent var det dags för den andra upplagan av adventskådning med VOF. Nästa år kan vi klassa det som en tradition. Vi har förvisso kört en exkursion med vintermatning och vinterfågeltema längre, men det var först 2015 vi kallade det adventskådning och plockade med oss glögg och pepparkakor ut i skogen.

Vi började ute vid Skattgården på väg ut mot Tidö och skogsmatningen där. Där tände vi också vår medhavda adventsljusstake. Efter glögg och pepparkakor och lite värme från värdinnans brasa drog vi sedan in mot stan och Notudden där VOF:s offentliga matning besöktes. En trevlig tillställning utan några större överraskningar i fågelväg.

Helgen efter drog Musikhjälpen i gång och som sig bör försöker jag då att mana fler skådare att ansluta sig till Skådarhjälpen. Ett initiativ startat av Pär Lydmark där man under Musikhjälpenveckan + helgen före kör ett nationellt artrally och skänker en krona per art man ser.

Själv satsade jag som vanligt på detta och drog med Benjamin i det hela så båda helgerna vecka 49 och 50 blev det heldagsskådning från min sida. Benjamin var med så mycket han ville.

Dag 1 blev det skådning kring Västerås. Jag besökte matningar och tog det ganska lugnt. Bland annat la jag en hel del tid på att flytta min skogsmatning till ett skogsbryn närmare skolgården. Jag drog ändå in 24 arter.

Dag 2 blev det lite mer åka. Vi började i skogen i Fläckebo norr om Västerås och jobbade oss sedan in mot stan. När vi åkte hem till Z som bor vid Djäkneberget så kom det larm om snösparv vid Hässlö och det blev dagens obs. Vi trasslade verkligen in oss där eftersom vi lovat Felle att hämta henne från fotbollsträningen och samtidigt hade vi lovat en annan skådare att plocka upp honom, men hon behövde bara vänta 20 min på oss i snöovädret, så det är förhoppningsvis glömt redan.

Dag 3 (lördag helg 2) Nu fick jag ingen med mig så jag drog ensam upp på skogsvägar förbi Öjesjöbrännan via Ramnäs och hem till mina föräldrar i Kolbäck. En hel del nya arter för rallyt blev det. Bäst var en kungsörn och en järpe, men att hitta stenknäck och bofink på mammas matning var också kul.

Dag 4 drog Z och jag till Lindesberg där en sibirisk järnsparv setts under veckan. Lördagen där hade tydligen varit lite kaotisk med många tillresta och skygga fåglar som följd. Söndagen var det mindre folk men någon sibjärn såg vi inte på lång tid. När vi började frysa om fötterna larmades den från andra sidan av kvarteret så vi gick dit och fick se den sitta i toppen av ett äppelträd och sjunga. En oväntad obs.
Vägen till och från Lindesberg gav också ganska bra utdelning i form av knipor, orre, mm. Sen avslutade vi hemma i Västerås med lite trutskådning.

Det sista vi gjorde under december var att fira att Benjamin under året kommit upp i 300X och det gjorde vi i Birdsafari Swedens örnkoja på Öjesjöbrännan.

Minst 6 havsörnar och 3 kungsörnar kunde vi se och mot slutet blev de nyckfulla fåglarna tillräckligt modiga för att komma nära och bjuda oss på ett riktigt fint skådespel, med slagsmål, matstöld och vilda jakter.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 62
Benjamin: 42

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 0

Minnesvärda observationer
  • En dag i örnkoja
  • Sibirisk järnsparv i Västmanland (sjungandes)

Bloggar etiketter: , , , ,

Månadens fåglar – November 2016

Efter en helt sanslös månad under oktober så gick luften ur vårt skådande i november. Det blev mest materialvård och förberedelser inför vintern. En vinter som dessutom dundrade in mycket tidigare än vanligt och redan i mitten av november hade vi ett tjockt snötäcke.

När jag kollar bilder och mina anteckningar för månaden så är det mest besök på matningar och små korta lunchpromenader. Matningen vid Notudden som börjar bli riktigt populär både av fåglar och förbipasserande fick några besök och vid ett av dessa besök fick jag dessutom larm om en svärta vid Lillåudden. En art jag mest sett på långt håll, så nu blev det fotoläge.

En bit i vinterförberedelserna var att jag började fundera på att flytta min skogsmatning. Det var förvisso inget fel på den nuvarande placeringen, men ett av syftena med den var att kunna ge mina små elever en möjlighet att bekanta sig med fåglar och med en placering mitt i skogen blev det mest helklassbesök vilket oftast skrämde iväg fåglarna. Att besöka matningen med några få riktigt intresserade fungerade sällan. Därför började jag att leta efter en bättre placering närmre skolgården och gärna i skogsbrynet så att jag lättare kunde attrahera fler arter som sällan söker sig in i skogen. Det hela borde gå ganska lätt och snabbt, men jag hade haft min matning i skogen i tre år så jag hade lite svårt att komma till skott, så det blir mer om detta i nästa månadsrapport.

Mot den andra hälften av månaden var det dags för VOF:s traditionsenliga resa till gästrikeskogarna där vi brukar möta vintern och lavskrikor. I år när vinter kom tidigt blev bara mötet med lavskrikorna nytt för oss. En oro var om det ens skulle vara möjligt att ta bilarna ut på skogsvägarna eller om vi skulle bli tvungna att pulsa i snö. Några dagars blidväder dagarna innan hjälpte oss så att det gick att ta sig ända fram.

Även i år var detta en av föreningens mest välbesökta exkursion och i år hade vi dessutom riktigt flyt med fåglarna. Lavskrikorna var pålitliga som vanligt, men orre, större korsnäbb och en förbiflygande kungsörn kryddade exkursionen ordentlig.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 41
Benjamin: 39

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 2

Minnesvärda observationer
  • Kungsörn i Gästrikland
  • Svärta på fotoavstånd

 

Bloggar etiketter: , , , ,

En dag i Örnkoja

Benjamin har länge velat göra ett besök i en  örnkoja eller ett örngömsle. Själv har jag däremot varit en smula skeptisk. Mest för att jag inte riktigt lockats av tanken att låsa in mig i en trång koja en hel dag, trots att man får se örn på riktigt nära håll. Man måste nämligen gå in i kojan innan solen går upp och får inte lämna den förrän solen gått ner igen.

I alla fall lovade jag honom att om han fixade 300 X innan han fyllde tolv så skulle han få en dag i en örnkoja som present. Eftersom han fixade det med god marginal (11 år och två månade lite drygt var han när han hängde in tajgablåstjärten.) så var det bara att välja ett passande datum.

Mellandagarna passade utmärkt. Jullov från skolan och solen är inte uppe så länge, så jag bokade in den 29/12 i Birdsafari Swedens örnkoja på en myr i Svartådalen. En ganska nybyggd koja eftersom den gamla strök med i skogsbranden 2014.

Eftersom jag själv erbjudit mig att ta med mig kött till åteln och vägarna inte riktigt var att lita på så skaffade vi oss god marginal för att komma in i kojan i tid, så nästan exakt kl 07.00 kunde vi kliva in i kojan och göra oss redo.

Sen var det bara att sätta igång med att vänta och vänta och vänta. Benjamin som är något klokare än sin far hade laddat ned en film på sin surfplatta och ägnade tiden åt att se på den.

Själv drack jag kaffe och satt på helspänn och lyssnade efter ljud och försökte urskilja något i skumljuset ute på mossen.

07:59 hörde det första livstecknet i form av en kraxande kråka och nu börjar det också gå att se lite bättre ut över mossen. Strax därefter drar en örn in över mossen och landar någonstans långt bort.

Ytterligare några minuter senare drar två örnar förbi norrut och nu börjar ljuset bli så bra att vi kan se korparna som samlats längst ut på mossen. Ett tjugotal som mest ser ut att bevaka varandra. Örnen som landat tidigare hittas till slut sittandes ensam med några korpar hoppandes runt på behörigt avstånd.

När klockan blir 9 blir det riktig fart och en ung och en gammal kungsörn flyger förbi på riktigt nära håll. Den unga slår sig ner i en tall inte långt från kojan och den gamla försvinner bakom oss. Samtidigt kommer också en ung havsörn förbi och slår sig ned i en torrtall.

Fram till klockan 11 är det ganska bra rörelse. Flera örnar, både kungs- och havsörn rör sig runt mossen och korparna håller koll på sig själva och örnarna. Men från 11 och fram till 12 är det stiltje. Bara ett fåtal korpar är kvar på mossen och det enda som varit framme på åteln under dagen är en nötskrika.

Mellan 12 och 13 är det lite mer aktivitet, men mest förbiflygande örnar och korparna håller mest till i andra änden av mossen. Fortfarande ingen örn som kommit fram till åteln, men en ung kungsörn tar för sig av något gammalt ben längre ut på mossen och jag får min första bild på en kungsörn. I en talldunge till höger om kojan slår sig två havsörnar ner och de verkar ha hittat något där. En av dem kommer fram lite närmre och vi kan fota och filma den, men fortfarande ingenting framme vid den dagsfärska åteln.

Runt 14 kommer så en yngre kungsörn mot oss målmedvetet och drar några lovar och landar riktigt nära. Det ser ut som om den verkar ha siktet inställt på åteln och vi sitter som på nålar. Den sitter säkert bara några minuter men det känns som en halvtimme innan den fäller upp sina vingar och flyger mot oss och landar på tortallen där vi lagt köttet.

Resten av dagen blir det sedan riktig action. Kungsörnen sitter ganska länge själv och äter innan två unga havsörnar landar strax intill och sitter och tittar på medan den tuffare kungsörnen äter i lugn och ro.

Efter lite kraftsamlande börjar en av havsörnarna burra upp sig och närma sig maten och vi förväntar oss lite slagsmål, men kungsörnen hade nog fått i sig tillräckligt för den gav sig utan strid och flög iväg.

Nu blev det desto roligare för trots att havsörnarna gjort gemensam sak med att köra bort kungsörnen så hade de en intern hackordning och den kaxigaste av dem var inte alls intresserad av att dela med sig. Trots att det fanns mat så att det räckte till båda och lite till.

Efter ytterligare några minuter fick de sällskap av en vuxen havsörn och nu trodde vi att det skulle bli bråk igen, men den satt mest lugnt och tittade på när de unga kivades och åt.

Kanske var det en förälder till de båda årsgamla ungfåglarna, för när ytterligare en vuxen örn gjorde entré på mossen så blev det fart på den och den nya örnen jagades bort trots ivriga försök att komma fram. Den gjorde till och med ett försök att sno åt sig en bit kött, men misslyckades. En tredje vuxen havsörn kom också till mossen och hjälpte till att köra bort den och när de yngre ätit färdigt kom de två äldre fram och tog några bitar innan också de försvann. Så nog kändes det som att det rörde sig om en familj.

Totalt är vi säkra på att vi sett 6 havsörnar och 3 kungsörnar, 5 havsörnar var där samtidigt, men eftersom det är relativt enkelt att åldersbestämma havsörnar kan vi lägga till ytterligare en örn som var där tidigare.

Kungsörnarna trodde vi var två. En äldre och en yngre, men när vi gick igenom bilderna så kunde vi konstatera att det var tre. En vuxen, en årsgammal och en 2k eller 3k (bilden).

Strax innan 4 var det mörkt och tomt på mossen och vi begav oss därifrån. På vägen hem ädelkryssade Benjamin tjäder, så det blev en riktigt lyckad dag trots att det runt lunchtid kändes misslyckat.

Benjamin sammanfattade det hela ganska bra. Riktigt häftigt, men jag vill inte göra om det.

Att hyra en örnkoja är något jag kan rekommendera den som är riktigt intresserad av fåglar och/eller riktigt fotointresserad. Den mesta tiden går åt till att vänta, vänta och vänta, men har man tålamod och intresse så är det värt all väntan.

Bloggar etiketter: , , , ,

Full fart i gästrikeskogarna idag

Som jag skrev igår, blev det en tur till Gästrikland och ett besök hos Sveriges sydligaste population av lavskrikor idag.

En trevlig tradition för tredje året i rad.

Tack och lov hade vi vädret på vår sida. Lite regn på morgonen, men sedan uppklarnande och mot slutet tittade solen fram.

lavskrikor

23 personer fick stuva in bilarna i blötsnö på en vändplan längs den smala skogsvägen, men det gick bra och alla tog sig därifrån.
3 lavskrikor kom kontinuerligt förbi och smakade på vår medhavda korv. Mesarna flög mellan våra ben och runt våra huvuden till alla fotografers stora nöje.

Höjdpunkten var annars en kungsörn som flög förbi över hygget bakom oss.

En riktigt bra dag och tundrasparven jag ojade mig över igår verkar vara försvunnen idag, så nu var det problemet ur världen.

Bloggar etiketter: , ,

Månadens fåglar – Februari 2016

Det blev som vanligt ganska glest mellan skådardagarna i februari och när man kollar sin kalender i Artportalen så är det nästan uteslutande helger jag skådat.

Tittar man efter bilder i kameran så ser det ännu glesare ut. Endast två dagar har jag bilder ifrån och den ena av dem var det uteslutande Benjamin som fotograferade.

Tittar man sen i min mapp så var det inte ens en fågel jag fotograferat utan en större skogsmus.

större skogsmus

I början av månaden fyllde NPG år och då åkte vi till Gävle och hälsade på hennes föräldrar. En fördel med att bli äldre är att man sover sämre borta, så jag vaknade som vanligt tidigt och gav mig iväg till en matning inte långt från svärföräldrarnas hus. Jag såg väl de gamla vanliga fåglarna som brukar dyka upp vid matningar, och det var inget magkittlande som dök upp.

Den 13/2 hade vi rovfågelexkursion med VOF. En gammal populär vintertradition som vi sparkat liv i igen efter några år utan. Jag var en smula bekymrad över den eftersom 1. Köldknäppen i mitten av januari verkat få rovfåglarna att dra söderut. 2. Jag hade inte haft tid att reka ordentligt.

Oron var dock obefogad. Jag hade hjälp av en mer rutinerad skådare som hade några ess i rockärmen och ganska omgående hittade vi fjällvråkar på flera ställen.

Vi avslutade turen med att försöka se lappuggla på ett ställe, men det gick sådär. Istället tog vi medhavd matsäck vid en närliggande skogsmatning och fyllde våra artlistor med en hel del småfågel.

Under rovfågelexkursionen så kom det fram att en av de yngre skådarna saknade nötkråka på sin lista. En art som är riktigt lätt att få in på Birdsafari Swedens matning några mil norr om stan. Vi bestämde oss för att åka dit helgen efter och passade då också på att ta en tur in på Hälleskogsbrännans södra del.

Vid matningen möttes vi genast av nötkråkorna och under de två timmar vi var där så fick vi se de flesta av de arter man brukar hitta där. Det var bara gråspett och tofsmes som inte dök upp.

Inne på Hälleskogsbrännan var det hackspett och skogshöns som vi ville se, men det blev mer rovfågel. Havsörn på två ställen och kungsörn på ett.

långawwfspången

Benjamin som stannat hemma från nötkråkorna och kungsörnen på grund av en ihållande förkylning var lite piggare dagen efter, så då passade vi på att besöka Hjälstaviken. Gråspetten hade ju varit synlig där igen, men även denna gång ville den inte visa sig.

Mot slutet av månaden drog det ihop sig till sportlov och våren började så sakteliga göra sig påmind. Som vanligt vill jag vara hardcore skådare och få in sånglärka redan i februari. Därför planerades ett besök i Asköviken in den sista helgen. Men jag hade bara en dag på mig eftersom söndagen skulle gå åt till fotboll med dotter och hennes lag.

Någon sånglärka blev det inte, men väl några tofsvipor och grågäss. På söndagen smet jag och Benjamin bort från sporthallen i Husby och hann med att skåda lite fågel vid Råstasjön.

Skottagen då sportlovet hade börjat var ganska uppbokad med andra aktiviteter, men en dryg timme hann jag med vid Lagårdssjön i Strömsholm. Sädgäss och spetsbergsgäss rastade tillsammans med grågässen.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 37
Benjamin: 61

Antal X

Jag: 0
Benjamin 6

Antal årskryss

Jag: 7
Benjamin: 3

Minnesvärda observationer

  • Kungsörn förbiflygande på nära håll
  • Havsörn på skolgården
  • Sparvhök som satt vid fågelmatning

Månadens dip

  • Ingen gråspett

Bloggar etiketter: , , ,

Det blev en förmiddag i skogen

Under förra helgens exkursion lovade jag en av de yngre deltagarna att jag skulle kunna ta med honom för att se nötkråka på ett ställe. Med lite tur skulle det också kunna gå att se gråspett där. Vi bestämde oss för att vi skulle åka ut idag och fick med oss ytterligare en av de yngre skådarna från Västerås, så om man bortsåg från mig så blev det en ungdomsexkursion.

Första stoppet blev Birdsafari Swedens matning några mil norr om stan. En idiotsäker plats för nötkråka. Under vintern när matningen är aktiv har jag aldrig missat dem där. Matningen är också en mycket bra matning för hackspett. Förra året hade jag 4 arter spett samtidigt där. Spillkråka, större hackspett, gröngöling och gråspett.

gråspetten

Nötkråkorna var som vanligt där när vi kom och de flög över hygget på väg upp mot matningen. En hel del större hackspett höll konsert runt om och strax efter att vi anlänt blev det riktigt fart på hygget när två spillkråkor flög omkring och kivades. Någon gråspett varken såg eller hörde vi, men en gröngöling slog sig ned i ett träd intill och skrek ut sin sång.

Plötsligt såg jag något litet som pillade runt i blåbärsriset. En liten skogsmus som snabb som en blixt for ner i ett hål intill en tall. Jag offrade en bit ost från mackan och försökte locka ut den. Det tog inte lång stund förrän den inte kunde motstå den ljuvliga doften och stack ut sin nos ur hålet igen. Då lyckades jag åter skrämma den, men osten verkade vara oemotståndlig för det tog inte lång tid innan den tittade ut igen. Nu valde jag en liten omväg för att kunna fota den.

större skogsmus

Det finns två arter skogsmus i Sverige. Större och mindre, men de är så gott som lika stora och är riktigt kniviga att skiljas åt. Större ska vara mer gulbrun på översidan och vit undertill. Mindre gråbrun översida och ljusgrå undertill. Jag gör bedömningen att denna är gulbrun med vit undersida och bestämmer den till större skogsmus.

Lite smått besvikna över att ingen gråspett ville ge sig till känna, men fötterna började bli kalla efter 2 timmar på samma ställe, så vi gav upp och fortsatte vår planerade rutt.

Nu åkte vi Öjesjövägen, som går genom de södra delarna av Hälleskogsbrännan. Det stora brandområdet mellan Västerfärnebo och Ramnäs/Virsbo. Skogshöns, hackspettar och örn var det vi siktade in oss på.

Vi hann inte ens svänga in på skogsvägen förrän vi hittade en havsörn. En gammal fin sak som satt i en björktopp och spanade ut över ett hygge. När vi svängde in och körde sakta framåt lyfte den på sina majestätiska vingar och fick genast sällskap av ytterligare en havsörn. Dessutom var där en hel del korp och kråkor, så något ätbart måste nog finnas där.

Vi åkte vidare upp på skogen, det som nu finns kvar av den. En oplogad väg gjorde att jag fick lägga all fokus på bilkörning och de andra två spanade efter fågel. Vi gjorde några korta stopp på lämpliga platser där det gick att mötas. Spanade och lyssnade efter hackspett. Främst tretåig hackspett, men det enda vi hittade var en spillkråka och en större hackspett. Spår av tretåiga hittade vi på många ställen längs hela vägen. Men de har stora ytor att födosöka på så de är inte alltid lätta att hitta trots att de finns i ganska stora antal där.

En havsörn till som flög förbi hittade vi, men inga skogshöns. Nu hade vi några små avstickare till skogsvägar kvar att kolla av efter framförallt järpe. Vid det sista stoppet spanade jag upp längs vägen och såg en fågel flyga. Säkert en korp tänkte jag och lyfter kikaren för att konstatera att det var en kungsörn. En yngre fågel troligtvis kläckt 2014. Den flög dessutom i sakta mak närmre och närmre oss och passerade till slut på riktigt nära håll. En riktig njutobs. Som vanligt när situationer som denna uppstår så stod jag bara där och njöt och kom inte på förrän efteråt att jag kanske skulle ha tagit fram kameran och fotat den.

Några järpar hittade vi inte längs skogsvägen, så nu tog vi oss istället till en sista matning där det i alla fall tidigare år setts gråspett. Gott om småfågel, en ganska stor flock sidensvans och ganska många domherrar. Men ingen gråspett.

Nu började blåsten bli starkare och den där mysiga utomhuskänslan man kan få om vårvintern kändes ganska avlägsen. Vi packade in oss i bilen och åkte hem till Västerås igen.

 

Bloggar etiketter: , , ,

Dag 2 i Härjedalen

Eftersom första dagen här uppe gav oss så bra utdelning och eftersom vi båda var ganska trötta efter att först ha åkt hit och sedan skåda på ganska hårt när vi kom upp, så gav vi oss själva sovmorgon idag.

Benjamin sov till 9 så jag som vaknade kl 7 hade lite tid på mig att planera dagen. Att slita på fjället i blåsten behövdes inte, så mitt förslag blev att hålla sig nere under trädgränsen och skåda av småtjärnar och småkullar efter roligheter.

fjäll

 

Ett mål jag har överallt dit jag åker och skådar är att få se landskapsfågeln i just det landskap jag är i. I Härjedalen är det kungsörn. En fågel som inte alltid är så lätt att få syn på, men jag hade fått tips om ett ställe jag borde spana av, så vi började dagen där. Jag hade ställt in mig på att få stå ett tag i blåsten och var långt ifrån säker på att lyckas, men så lätt skulle jag inte ge upp.

Snacka om att jag blev positivt överraskad när jag hittade en kungsörn nästan direkt. I alla fall hade jag inte hunnit bli kall. Nu drog vi oss undan den värsta vinden och spenderade lite tid längs en bergssluttning med lä där vi lyckades höra ringtrast sjunga. En art man ser hemma under flytt, men som jag aldrig observerat underhäckningstid i sitt rätta element.

Nu hade vi jättemycket tid över så vi åkte mest runt på måfå och tittade på andra sevärdheter, bland annat Sveriges enda dokumenterade nedslagsplats för en meteorit. En vattenfylld grop som hette TOR mitt i skogen. Där hittade vi också en drillsnäppa.

Sen blev det en del småvägar och korta stopp för att till sist avsluta dagen med en tur upp på Flatruet igen.

Den här gången var Benjamin inte så skådarsugen, så han satt mest kvar i bilen och spelade på sin telefon, men jag hittade smalnäbbad simsnäppa, brushane, kricka och rödbena. Precis intill vägen hittade vi ett par stenskvättor som skvätte runt på en stor snöfläck.

Enligt väderleksrapporterna så ska blåsten fortsätta till i morgon natt, så vi lägger ner projektet med att försöka se på ett dubbelbeckasinspel utan ägnar kvällen och morgondagen till att ta det lugnt och packa och städa, så att vi kan gå upp riktigt tidigt på onsdag då det ska vara fint väder och inte blåsigt.

Bloggar etiketter: , , ,

Händelserik fågelhelg

Efter att proppen gått ur ugglorna under veckan som gått kändes det ganska bra att jag skulle leda en uggleexkursion på lördagkväll, men när helgen kom så fanns det annat än ugglor att upptäcka och se runt Västerås.

Jag började med ett besök vid Frövisjön direkt efter jobbet. 750-800 sångsvanar hade valt att rasta där och tidigare hade även 5 mindre sångsvanar observerats. Jag hittade en mindre sångsvan och årskryssade också kricka.

Lördag morgon ställde jag klockan tidigt för att göra ett besök vid Trådarängarna. Det var något jag bestämt tidigare, så att det dök upp en rapport om fjällgås där blev en rolig bonus. Halv 9 hittade jag fjällgåsen och larmade den på vårt lokala larm. Nästan samtidigt larmades den på BirdAlarm av en skådarkompis till mig. Men honom såg jag inte till. Var stod han?

Jag ringde upp honom och det visade sig att han stod vid parkeringen bakom en dunge. Exakt samma sak hände förra året. Trådarängarna, fjällgås och jag och han hittar fågeln oberoende av varandra. Fjällgåsen gick dessutom nästan på samma ställe som då. Spooky.

Lappuggla

 

 

Lördag kväll var det så dags för uggleexkursion. 22 deltagare skulle åka tillsammans på leriga skogsvägar och förhoppningsvis skulle vi hitta någon uggla också. Det hela började riktigt bra. När vi kom fram till första stället stod det folk där som sett en lappuggla födosöka, men nu satt den någonstans i andra änden av ängen. Jag tog med mig min tub för att försöka hitta den åt de andra deltagarna. Eftersom det inte var första gången jag letar efter lappuggla där så var jag beredd på att få leta ett tag. Döm om min förvåning när jag ställer ner tubkikaren kikar in i okularet och stirrar rakt in i ögonen på en lappuggla.

Kvällen kunde inte ha börjat bättre. Strax därpå drog en sparvuggla igång en bit därifrån, men alla deltagare hörde den bra. Innan vi åkte därifrån fick vi dessutom höra en annan lappuggla ropa. Ett riktigt lyckat stopp.

Vidare mot ett ställe där hornuggla spelflugit de senaste dagarna. Vi hade nu god möjlighet att hinna dit innan det blev för mörkt för att öka våra chanser att också få se den ugglan. Rätt tyst när vi kom fram, men det dröjde inte länge innan vi hörde även hornuggla. Kanske också vingklappet, men det var ganska långt bort så det vågar vi inte svära på. Den kom sedan närmare och vi fick se den flyga över vägen.

Nu hade vi den svåraste och de två lättaste ugglorna kvar. Pärluggla, kattuggla och slaguggla. Men som så många gånger förr med ugglor så ska man inte ta något för givet. Ingen av dem ville samarbeta med oss. Kvällen avslutades sedan där vi startade och i mörkret fick vi återigen höra lappugglan som satt riktigt nära och ropade.

Söndagen tog jag och Benjamin en tur ut till Asköviken. Inga större förväntningar, men ett och annat årskryss skulle vi nog lyckas hänga in. Vi startade vid Lövsta och gick hela vägen runt viken till Tornudden. Trana, enkelbeckasin, sånglärkor, bläsgäss, knölsvan och vid Rastis kom en ståtlig kungsörn flygandes förbi.

Ute på viken årskryssades sedan salskrake och storskrake och på vägen ut mot tornet huggorm.

Bloggar etiketter: , ,

Vardag på skolgården

Förra året när vi hade fågeltema i förskoleklassen avslutades det med att en kungsörn kom glidandes majestätiskt över skolgården. En smått osannolik avslutning och en smått osannolik händelse som jag inte trodde att jag skulle få vara med om igen.

kungsörn

 

Men idag var det dags igen. Jag stod och pratade med en kollega när jag såg något stort i ögonvrån och kollade upp. Utan kikare trodde jag först att det var en av de korpar som brukar hålla sig i skogen intill skolgården, men det stämde inte riktigt vilket förklarades när den kom närmare och det visade sig vara en kungsörn. Igen!

Den här gången gick det snabbare och örnen flög inte rakt över skolgården som förra året, så det var tyvärr bara jag och min kollega som såg den.

 

Bloggar etiketter: , ,

Äldre inlägg

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑