Etikett: Kvismaren

Månadens fåglar – Juli 2017

Efter en ganska intensiv skådarmånad i juni så blev det mer sporadisk skådning i juli. För den delen blev det inte någon sämre skådning utan det blev några minnesvärda observationer och trevliga kvällar och nätter.

Månaden började där förra månaden slutat. Än fanns det lite nattaktiva fåglar i farten, nattskärror och vaktlar och en och annan uggla lyssnades in runt Västerås.

Jag fortsatte också bevakningen av fiskgjusehäckningen i Västerås hamn och när Benjamin för en gång skull orkade följa med fick han givetvis syn på ungen. Lite sur över att det var han och inte jag som först såg ungen var jag givetvis, men mest glad för att gjusarna fått fram en unge.

Sen svärföräldrarna flyttat söderut och vi inte längre gör några längre besök i Norrbotten under semestern så har juli blivit en ganska tråkig fågelmånad, men hel utan roliga arter blev det inte i år. En svart stork upptäcktes i Kvismaren och det var ett efterlängtat kryss för mig och Benjamin.

Edit: Jag höll ju helt på att glömma att vi också åkte till Falun och var med på en ringmärkning måndagen efter storkkryssningen. Ett väldigt trevligt arrangemang av Falu ringmärkare under ledning av Gittan som jag verkligen kan rekommendera om någon har vägarna förbi någon gång.

Sen hittades det en rostand i Hjälstaviken. Rostand var den första rariteten jag och Benjamin kryssade i Frövisjön, så vi hade inte tokbråttom dit, men det kunde vara kul med en ny art på Hjälstalistan.
Benjamin var dessutom ganska road av att alla tog för givet att han kryssade rostanden, bara för att han var ung gissar vi. Det var ganska roligt att se gubbarnas miner när han förklarade att han kryssade rostand för fem år sedan.

I slutet av juli är det så dags för det tidiga höststräcket att komma igång på allvar så de två sista onsdagarna i juli ägnades åt sträckskådning vid Kvicksundsbron. Den första kvällen var riktigt bra, men fint sträck av tärnor och mås och en av deltagarna lyckades se en skräntärna. Den andra regnade bort.

Denna aktivitet är egentligen Oritologiska klubben i Eskiltunas mångåriga tradition, men i år stod vi ensamma vid brofästet då de på grund av reparationsarbeten vid bron valde att stå vid Pottskär istället. Efter en kontroll på artportalen så visade det sig att vår plats var bättre, eller så var vi bara mer observanta.

En kväll vid Gnien söder om Ramnäs som var tänkt för rastande vadare gav också ganska bra utdelning på sträckskådning. Vid vissa väderlägen sträcker kuststräckande fågel diagonalt över landet och då är de norra delarna av Kolbäcksådalen riktigt bra om man hittar någon bra plats att spana ifrån.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 71
Benjamin: 40

Antal X

Jag: 1 (svart stork)
Benjamin 1 (svart stork)

Antal årskryss

Jag: 3
Benjamin: 5

Minnesvärda observationer

Svart Stork i Kvismaren
Rostand i Hjälstaviken
Fint myrspovsträck vid Gnien

 

Bloggar etiketter: , , , ,

Svart stork i Kvismaren

För några dagar sedan larmades en svart stork vid Kvismaren utanför Örebro. En dryg timme hemifrån ligger helt klart inom dragradien vi har, men svarta storkar brukar vara oberäkneliga och vi kastade oss inte iväg utan inväntade mer observationer och larm och bestämde oss för att åka iväg morgonen efter.

När morgonen kom så dök inga nya larm upp så jag bestämde mig för att åka till Frövisjön istället. Vem vet, den kanske kunde dyka upp där. Det visade sig att den var kvar i Kvismaren och nu ville jag verkligen åka dit. Problemet var bara att vi hade annat inplanerat och jag kunde tidigast åka på lördag eftermiddag.

På förmiddagen hade vi guidning vid våra pilgrimsfalkar i Västerås och där var det fler som gick i samma tankar som jag och Benjamin och vi fick ihop en full bil.

När vi kom fram möttes vi av glada miner vid parkeringen och bud om att den stod öppet på maden nedanför kullen.

Årets nionde kryss för mig och tionde för Benjamin. För min del var det ett riktigt efterlängtat kryss. Har egentligen inte trånat efter svart stork, men av någon anledning har den legat där i mitt undermedvetna och gnagt och när jag fick se den så var det mer lättnad än lycka som kändes. Orsaken till detta kan vara att jag har en vän som gjort en liten grej av att jag saknat den och ofta refererar till svart stork som en trivialart. Men nu har jag den.

Helt ärligt så var det inte en direkt spännande fågel som mest stod och hängde bakom en buske och av den anledningen tyckte vi glada kryssare att det var bra att Kvismaren erbjuder lite mer skådning. Efter det obligatoriska kryssfotot packade vi ihop och begav oss till Lötenplattformen för lite vadarspaning.

Årets första kustsnäppa för mig och även kryss för några ur sällskapet. Vi letade också efter den rödhuvade dykanden som borde vara kvar på lokalen, men utan framgång.

Bra ljus för skådning och trevligt sällskap gjorde att vi stannade ett tag. Att bara stå på de väl tilltagna observationsplattformarna ute vid Kvismaren är en fröjd i sig. Där har många kommuner och länsstyrelser något att lära av Örebro.

Nu ska jag ställa klockan så att jag tar mig upp i tid i morgon när vi ska guida allmänheten vid våra pilgrimsfalkar och förhoppningsvis få se en flygtur av någon av ungarna.

Bloggar etiketter: , , ,

Månadens fåglar – April 2016

April i år rivstartartade ganska rejält med några varma dagar som gav ett massivt inflöde av tidiga vårfåglar som t ex sävsparv och rödhake. Något som sedan kom av sig och resten av månaden gick på sparlåga.

Det massiva inflödet den första helgen syntes ganska väl i mina anteckningar från mina lunchpromenader. Aldrig tidigare hade jag haft så många rödhakar sjungandes så tidigt i april. Även bofinkarna sjöng i stora mängder. Men sen tog det stopp och våren gick långsamt framåt.

Något som jag egentligen inte har något emot. När man är slav under årslistor som jag är så blir det lätt hetsigt när man vill flänga runt och hitta nya arter att åkryssa. I år var tempot lagom och jag lyckades faktiskt strunta helt i salskraken som kunde ses i ganska stora mängder i början av månaden.

När tempot var lågt och påfyllningen av arter hemma var ganska låg så åkte jag och Benjamin till Örebro och besökte Kvismaren för att hänga in en ringand som larmats ut där. Vi passade också på att besöka Oset som Benjamin aldrig varit vid. En lugn promenad och en lång och trevlig dag i samma tempo som våren.

En tidig ringtrast larmades sedan ut redan den 11 april och på morgonen den 12 tog jag en omväg till jobbet för att hänga in den. Den var ovanligt oskygg och jag fick en stund ensam med den eftersom inga andra skådare verkade vara lika morgonpigga som jag.

DSCN1126

Efter den var det vanlig lunk igen. Jag gick mina lunchpromenader och räknade rödhakar och bofinkar. En och annan järnsparv och gärdsmyg och en hel del mesar lyckades jag också höra. Det verkar som om det finns 3 svartmesrevir längs slingan jag går, vilket är ett fler än tidigare år. Vem vet, kanske är det min matning som gör att de lyckas bättre.

På kvällarna har jag tagit några kvällspromenader längs Hässlösundet och väntat på de första sävsångarna och rörsångarna. Något jag fortfarande inte hört. Onsdagkvällar har Benjamin haft scoutmöten så då har jag haft lite egen tid vid Frövisjön. Stunder jag oftast varit själv vid sjön. En stenfalkshane och sjungande järnsparv var nya arter på min frövisjölista.

Det roligaste fyndet jag gjorde under månaden var ingen fågel utan en utter som fick skrattmåsarna i Frövisjön att gå bananas.

Helgen före Valborg åkte VOF till Närke och besökte Kvismaren och Oset. Vi dammsög de båda lokalerna på arter och lyckades se 90 arter tillsammans. En riktigt trevlig stund med gott om rovfågel vid Hammarbotten och sedan pungmes och doppingar på riktigt nära håll var det som jag gillade mest.

DSCN1202_1

Strax efter att jag tog bilden ovan, så brakade helvetet lös från Hjälmaren när en hagelskur dundrade in emot oss. Vi skyddade oss och gick raskt förbi det ställe där vi senare fick reda på att en mindre sumphöna höll till. Då satt vi redan i bilarna och eftersom några av oss hade tider att passa kunde vi inte vända om.

Fram emot Valborg började det äntligen hända saker igen. En varmfront med regn drog in från sydost och efter att den dragit förbi kunde man packa ner långkalsongerna i byrådlådan och i varenda buske satt det lövsångare och sjöng.

I skrivande stund känns det att den frivilliga sömnlöshetens tid är här och egentligen skulle jag bara vilja skåda fågel. De senaste dagarna har gett årskryss så fort man satt ut näsan. Nu väntar jag bara på årets första X. Varför inte en svart stork i Frövisjön.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 136
Benjamin: 105

Antal X

Jag: 0 (Men jag kryssade utter)
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 41
Benjamin: 55

Minnesvärda observationer

  • Ringand i häckningsdräkt
  • Svarthakedopping och smådopping på fotoavstånd i Oset
  • Utter i Frövisjön
  • Njutobs av ringtrast vid Lövudden

Månadens dip

  • Vi missade att det var en mindre sumphöna i Oset när vi var där

Bloggar etiketter: , , , ,

Med VOF till Närke

Igår gick jag och Benjamin upp tidigt och åkte tillsammans med 7 andra Västmanlänningar till Kvismaren och Oset för en heldag med fågelskådningen.

Ringanden som varit stationär i Rysjön och som jag och Benjamin var och tittade på för två veckor sedan var tyvärr inte kvar. Men våren som drabbats av ett tillfälligt bakslag bjöd ändå på en hel del trevligheter.

Vid Rysjön kund vi höra lövsångare, se ladusvalor och hussvalor samt fisktärnor. Ganska mycket tid spenderades på att leta efter ringanden som trots frånvaro av rapporter och larm kanske kunde vara kvar. Det ledde till att vi troligtvis rotade fram det mesta som fanns vid och i sjön.

Efter Rysjön tog vi ett varv på Öby Kulle och sedan gick vi ner mot Hammarbotten där vi bjöds på riktigt fina obsar av rovfågel. En stenfalkshona som tog en enkelbeckasin var först ut. Mängder med brun kärrhök födosökte över vasshaven i fågelsjön. Plötsligt blir det fart på alla fåglar och en pilgrimsfalk kommer i full fart rakt framför plattformen vi stod vid.

Blå kärrhök, havsörn, duvhök, sparvhök visar också upp sig och stor mängder bläsgäss rastar framför oss.

Oset

Eftermiddagen tillbringades sedan vid Oset där pungmes var huvudmålet för oss. Ganska snart kunde vi lokalisera två individer som lockade bland träden. De flesta av oss, men inte alla lyckades också se minst en av dem.

Sen gick vi mest och skrotade omkring och letade doppingar och vadare. Smådopping och grönbena var de vi ville hitta och lyckades också med. Smådoppingen som vi känner som en skygg liten rackare gäckade oss till en början där den dök upp och försvann bakom en sten innan någon annan än undertecknad hade sett den. Det tog en stund innan den kom fram igen.

När vi sedan gick vidare och kom fram till stenen så var den inte ett dugg skygg utan födosökte helt tryggt bredvid gångvägen.

En lång fikapaus vid Rosenbergs stuga med spaning på rödbenor som var intima med varandra och sedan tornade mörka moln upp sig i öster och vi beslöt att börja röra på oss. När vi passerade stranden mot Hjälmaren kom en hagelstorm mot oss med full kraft.

Den hagelstormen gjorde att vi missade den mindre sumphönan som senare rapporterades och larmades, men den hade alltså spelat tidigare under dagen.

Lite bittert, men man ska inte gråta över spilld mjölk.

89 arter, 18 närkekryss och 8 årskryss för min del. Bland övriga deltagare tror jag pungmes blev kryss för flera, backsvala, mindre hackspett och stenfalk tror jag också blev kryss för några.

En mer än väl godkänd exkursion, med ett av det mest omväxlande väder jag varit med om under en exkursion. Men vad kan man vänta sig av en äkta bakslagshelg i april.

Bloggar etiketter: , , ,

Kvismaren och Oset med Benjamin

En helg utan något inplanerat brukar snabbt bli fullplanerad för mig. Framförallt om det är vår och mycket fågel i rörelse.

Jag ville gärna vara beredd utifall något roligt skulle larmas ut och funderade på vilken den bästa lokalen att befinna sig på skulle vara för att få en optimal dragradie. Örebro ligger rätt centralt i Sverige tänkte jag och Benjamin hade aldrig varit i varken Kvismaren eller Oset, så i går kväll blev det bestämt att det var dit vi skulle åka.

Vi bestämde oss för att starta i Kvismaren för att hänga in ringanden som varit stationär där i flera veckor. Men redan när vi svängde av E18/E20 i Örebro så drog en röd glada över så dagen kunde inte börja bättre.

Väl framme vid Rysjön och Lötenplattformen så möttes vi av en grupp skådare som inte sett ringanden. Något som inte bekymrade oss. Vi årskryssade och Närkekryssade glatt bland alla arter som rastade och ägnade sig åt kärleksliv i sjön.

Men tiden gick och ingen hittade ringanden och vinden och regnskurarna gjorde det ganska kallt att bara stå stilla, så vi bestämde oss för att åka till Oset och ta en promenad runt där istället.

Bakom en buske när vi blev kissnöndiga hittade vi en svarthakedopping.

svarthakedopping2

Besöket i Oset var mest till för att visa Benjamin lokalen och vi promenerade från Näsbyplattformen till Rosenbergsstugan i andra änden av Oset.

Där satte vi oss och fikade och vädret började sakta men säkert bli bättre. Vi satt där och tittade på förbipasserande och lyssnade på fåglar. En gärdsmyg höll konsert och två kanadagäss och tre gräsänder gjorde vad de kunde för att få smaka av våra smörgåsar. En fiskgjuse gjorde några försök att hitta mat i dammarna runt omkring oss.

Efter ett tag så kom några barnfamiljer med torrt bröd och började mata och nu blev det fart på fåglarna. Flera änder anslöt och skrattmåsarna skränade ovanför. När brödet var slut och barnen gick därifrån vågade sig måsarna ner och nu fick både jag och Benjamin brått att försöka fotografera dem innan de sista smulorna var borta.

skrattmåsar

Klockan tickade på och nu kom ett larm om att ringanden siktats i Rysjön igen. Nästan samtidigt fick jag ett meddelande om att min mammas kusin också var på väg dit för att titta på huggormar vid Öby kulle.

Vi gick tillbaka mot bilen, men tog vägen genom ormestamaden. Ett promenadstråk bokstavligen rakt igenom en våtmark full med fågel.

I bortre änden av vägen strax innan vi kom fram till bilen satt en hornuggla på dagkvist i ett träd och en gransångare sjöng lite tveksamt i buskarna.

När vi kom tillbaka till Kvismaren hittade vi mammas kusin och min syssling och alla barn och barnbarn vid Öby kulle. Det kalla vädret gjorde att det inte var någon jättefart på ormarna, men det är alltid kul att hitta släktingar.

De skulle vidare och fira sin pappa och make. Jag och Benjamin drog ut till plattformen för att spana efter ringanden.

Den här gången hade vi lite mer tur. Ganska omgående hittade vi den och kunde studera den ganska noga där den födosökte bland viggar. Vi kryssade ringand redan förra året. Kryss nr 299 för mig. Men den var i eklipsdräkt och den här var utfärgad i praktdräkt så det var ändå värt besväret.

Att vi fick bekanta oss med den och se den ur alla vinklar och vrår gör att vi lättare hittar den när den dyker upp hemma i Frövisjön.

En riktigt kanondag med mängder av årskryss för både mig och Benjamin och jag klev över 100 arter i Närke.

Bloggar etiketter: , , , ,

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑