Etikett: Lasse Anrell

Varför vill ingen lyssna på supportrarna?

AIK entré

Jag är en stor förespråkare av dialog mellan supportrar och etablissemang men tyvärr förs det för det mesta monologer. I media mässar journalister, på bloggar och supporterforum gnäller supportrar och alla vet bäst.

Då jag inte är journalist utan supporter så skiter jag högaktningsfullt i vad krönikörer och journalister skriver. Det enda jag som supporter kan påverka är mig själv och supporterkulturern. Ska vi ha den kvar kan vi inte klamra oss fast vid något som varit och vara stockkonservativa. Att många av dagens supportrar och då framförallt de mest högljuda dessutom inte har ett längre perspektiv på supporterskap och läktarkultur än 5-10 år gör ju att många diskussioner blir ganska löjliga.

Idag stoppades en banderoll med en hälsning från djurgårdsklacken till AIK-klacken med texten ”Grattis på födelsedagen – Horungar”. Vilket i och för sig var synd efter som bristen på fyndighet och det infantila budskapet i den mest hade gjort dem till åtlöje som så många gånger för när det gäller klacken utan kreativitet.

Det som gör det hela patetiskt är banderollerna de använder istället.

”Yttrandefrihet en mänsklig rättighet men inte för supportrar – 120 år av känslor kan inte censureras”

Hur fan tror man att supportar ska bli tagna på allvar om man börjar blanda in yttrandefrihet i banderoller med svordomar och okvädningsord mot motståndarsupportrar? Okej om det handlat om någon protestaktion mot sin egen förening eller förbundet, men att inte få kalla motståndarna för ”horungar” handlar inte om censur.

Lite större perspektiv krävs nog för att bli tagen på allvar, och detta gäller alla supportrar inte bara aporna.

Sen är det ganska kul att efter 120 år av känslor är ”horungar” det bästa de kan komma på. Men som jag nämnde en bit upp i texten handlar det nog inte om 120 år utan om några hormonstinna pubertetsår.

Men om bara etablissemanget och supportrarna kan komma lite närmare varandra så kan dessa hormonsvängningar växa ut till riktig passion och starka känslor som går i arv från generation till generation och ge oss en sund supporterkultur som faktiskt tål att rymma allt från bråkstakar till slipsnissar.

Men då måste alla hjälpa till och vi kan bara lita på oss själva och måste sluta upp att försöka ändra på alla andra.

Visst vore det kul om t ex Lasse Anrell istället för att bojkotta derbyn valde att på riktigt hjälpa oss att hitta var gränsen går som han skrev om efter sitt derbybesök i Argentina. Men det valet måste han göra själv.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Har skolan ingen koll på vad barnen gör?

Man har ju läst en del om hur den svenska skolan är i kris och att lärarna totalt tappat kollen på vad barnen gör under skoltid.
Själv har jag envist hävdat att det är en missvisande bild och att verkligheten ser helt anorlunda ut, men jag måste tyvärr revidera mina åsikter.

Idag när jag kom hem så fick jag som en pungspark ett hårt och svidande bevis på att skolan inte har någon som helst koll på vad ungarna gör.

Dotterns klass hade tydligen varit på biblioteket och hon hade utan att någon lärare upptäckt något lånat en bajenbok.
Jag tog mod till mig och bläddrade försiktigt i den och kunde konstatera att den ena sidan var mer grönvit än den andra, och den kunde alltså min kär dotter på 9 år låna med skolans goda minne.

Jag har förgäves ringt ansvarig lärare och även skolans rektor för en förklaring, eller åtminstonne en kommentar, men de svarar inte.

Med tanke på att Tintin skulle plockas bort från biblitekshyllorna för något år sedan så kan man undra hur en dylik bok kan finnas på en offentligt finansierat instutition som biblioteket.

Avgå Hamrén

Biblioteket, skolan, böcker, bajen, hammarby, Spinkis och Katta, Lasse Anrell, Matti Lepp

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Alla på Aftonbladet är inte våldsfixerade

Igår beklagade jag mig över att Expressen och Aftonbladet bara skrev om negativa läktarincidenter och vägrade uppmärksamma det positiva som också sker.

Jag hade fel, när jag generaliserade alla journalister på de tidningarna. Lasse Anrell skrev igår en krönika som belyser problemet och han skriver exakt det jag tycker. Läs här>>>

Själv drog såg jag i hans åsikter om sina kollegor en paralell till mina medskribenter på Gnagarforum.
Medans hans kollegor vägrar se och skriva om det positiva och det som sker på planen, så vägrar mina medskribenter på GF att uppmärksamma att det finns journalister som lyfter fram det positiva med derbyn, och vägrar fokusera på våldet och ge bråkstakarna uppmärksamhet.<

Nu når inte vi GF-skribenter ut till svenssons i radhusen på samma sätt, så i vårt fall sker inte samma skada av en allt för sned syn på det hela, men i journalisternas fall så bidrar de till en upptrappning av våldet på fotbollsarenorna, men de vägrar att se konsekvenserna.

Lägger man en koskit i en hage så kommer det dit flugor. Tänk om media likt Anrell och Esk kunde ge fotbollsklubbarna och övriga supportrar tid och ro att mocka undan skiten istället för att ensidigt bara skrika ut till alla flugor att här finns det koskit.

Läktarkultur, supporter, Lasse Anrell, Johan Esk, Aftonbladet, fotbollsvåld, huliganism, mediabevakning, sportjournalistik

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑