Etikett: Nordsångare

Månadens fåglar – juni 2017

Kryssarmånaden framför alla andra var över och jag kände en viss besvikelse över att bara stå på 2 nya arter för i år. Det kändes lite som att tåget gått utan att ens ha kommit in på perrongen. Eller rättare sagt hade jag valt fel perrong, för nog hade det dykt upp fåglar som jag kunnat kryssa om jag valt att vara på Öland en annan helg eller om jag velat åka till mer eller mindre otillgängliga platser i Stockholms skärgård.

Nåja, man ska inte gråta över spilld mjölk, och om maj var en besvikelse för mig så skulle juni visa sig vara något helt annat.

Det hela började tidigt på morgonen den 3:e, då det kom ett larm från Hedemora om en svarthakad buskskvätta som senare visade sig vara en vitgumpad buskskvätta. Jag slängde ut en fråga på vårt samåkningsband på lokallarmet och vi fyllde bilen till morgonen efter.

Fågeln var mycket stationär och är i skrivande stund fortfarande kvar, så vi hade inte behövt ha så bråttom. Under resan passade vi på att kolla in omgivningarna och resesällskapet fick kryssa rosenfink, flodsångare och busksångare. Årskryss och dalakryss för mig och Benjamin.

De följande dagarna var jag ledig på grund av klämdag och nationaldag och dessa skulle ägnas åt en inventering på Hälleskogsbrännan. Men redan på förmiddagen dök Västmanlands första nilgås upp vid Norsa i Köping. Missflytet från maj började vända nu.

Inventeringen gick sedan som förväntat. Mycket gott om nattskärror på brännan. På 5 punkter hade jag 13 skärror och ytterligare några mellan punkterna. Riktigt häftigt att tillbringa en försommarnatt där uppe.

Innan det var dags för skolavslutning och sommarlov hann jag med den sista av våra onsdagsvandringar. Den tuffaste av dem, då vi i ostigad terräng tog oss runt Ångsjön öster om Västerås. Tidigare under veckan hade exkursionsledaren hittat en busksångare, men den hade uppenbarligen flyttat på sig. Däremot fick vi årskryssa kärrsångare.

Kring skolavslutning brukar min nattlyssningsperiod dra igång på allvar och jag vänder på dygnet. Jag har några områden jag föredrar att hålla koll på. Dingtuna-Lillhärad väster om stan och Skultuna-Haraker norr om stan. Stora ytor kan tyckas, men jag fokuserar på att följa bäckar och lyssna av punkter där de ligger nära vägar, så det fungerar för det mesta bra. Årets första busksångare på hemmaplan hittade jag på samma ställe som förra året och den satt pedagogiskt bra vid en bro och på andra sidan satt en kärrsångare, så man kunde verkligen höra skillnad på dessa två som brukar skapa lite huvudbry för många skådare.

När vi var på konferens med jobbet i Färna Herrgård så larmades både trastångare och vitvingad tärna från Frövisjön. Den förstnämnda saknade jag i sjön men den andra som är mycket ovanligare hade jag sen tidigare, så när jag kom till sjön efter jobbet så var det en och annan som blev förvånad över att trastsångaren var mer intressant för mig än den vitvingade tärnan. Jag lyckades dock få in båda. Dessutom en ganska ovanlig kombo i form av en svarthalsad dopping och en vitvingad tärna i samma tubfält.

Efter skolavslutningen packade jag och Benjamin tält, stormkök och proviant och drog söderut. Målet var 3 skånska endemer. Fältpiplärka, kornsparv och trädgårdsträdkrypare. Framförallt de två första av dem. Den tredje hade vi lite lägre förhoppningar om då vi inte hört så mycket om den på sistone och visste inte om den fortfarande sjöng.

Fältpiplärkan hade vi hört skulle vara ganska besvärlig. Stora ytor och få fåglar. Dessutom inte allt för lätta att kryssa på läte om man inte är van med arten. Men vid första stoppet klev vi i princip rakt på fågeln.

Kornsparven vållade lite mer problem, men även den lyckades vi hänga in ganska smärtfritt.

Nu tog vi paus för lite vanligt turistande och spenderade natten på Ljungens camping i Falsterbo och morgonen efter begav vi oss till Pålsjö skog i Helsingborg. Trädgårdsträdkryparen som larmats där någon dag tidigare sjöng inte där den larmats, men efter en liten promenad i skogen när vi nästan gett upp lyckades vi höra den karaktäristiska sången.

3 kryss i skåne och 2 innan dess var mer än vi förväntat oss denna månad men det skulle inte vara slut där.

Benjamin tog en paus i skådandet, men själv var jag för rastlös och ägnade veckan innan midsommar åt nattlyssning Jag brukar köra samma runda varje år runt den 20:e och så blev det även i år. Inga spektakulära fynd. Busksångaren var ju redan upptäckt sedan tidigare, men gott om vaktel och två horugglehäckningar. Dagen efter drog jag runt Skultuna och Tillberga och hittade 2 busksångare och fler hornugglehäckningar, samt en kattugglekull.

På midsommardagen fick jag återigen inget sällskap av Benjamin utan tillbringade dagen ensam i Hjälstaviken, men dagen efter kom det ett larm jag inte kunde motstå. En nordsångare i Fulufjället. 100 mil närmare än var den brukar höras. Benjamin verkade dock inte förstå vilken möjlighet detta var utan han tjurade och ville inte åka. Jag packade och förberedde allt och jobbade målmedvetet med en tyst övertalning och till slut så fattade han.

När vi kom fram var fågeln tyst, men efter mycket om och men så sjöng den några strofer innan den sa godnatt. Vi övernattade på platsen och fick en oförglömlig morgon då vi väcktes av nordsångarens sång.

De avslutande dagarna i juni ägnades sedan åt lite sporadiska besök vid Frövisjön och en koll av den fiskgjusehäckning som upptäcktes i maj. Fortfarande inga ungar synliga, men det måste vara dags snar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 138
Benjamin: 92

Antal X

Jag: 6 (Vitgumpad buskskvätta, nilgås, fältpiplärka, kornsparv, trädgårdsträdkrypare, nordsångare)
Benjamin 6 (samma som ovan)

Antal årskryss

Jag: 12
Benjamin: 12

Minnesvärda observationer
  • Vitgumpad buskskvätta i hedemora
  • Kryssresa i Skåne med fältpip, kornsparv och ttk
  • Nilgås i Norsa
  • Nordsångare vid Fulufjället
  • Vitvingad tärna och svarthalsad dopping i samma tubfält

Bloggar etiketter: , , ,

Fåglar jag fotat – nordsångare

Eftersom jag presenterar fåglar jag fotat i bokstavsordning är det alltid lika kul att få sticka in en fågel med en begynnelsebokstav jag redan passerat. För det betyder att jag lyckats fotografera en ny art.

Med nordsångare var det art 250 på min fotolista så det blev en liten milstolpe. Dessutom hade jag aldrig tidigare sett eller hört en nordsångare så det blev även art 318 på min Sverigelista. Det 8:e nya krysset i år och nu har jag bara 2 kvar till mitt mål för i år. 320 arter på Sverigelistan.

En del personer brukar påpeka dubbelmoralen i att vi fågelskådare utger oss för att vara miljömedvetna och samtidigt åker långa sträckor i bil för att kryssa en fågel och i det här fallet rörde det sig om 40 mil enkel resa vilket är bland det längsta jag åkt. Men då ska vi också ta med i beräkningen att nordsångaren normalt hörs och ses i Abisko, 100 mil längre norrut i Sverige. Så vill man absolut kryssa den så bör man passa på nu. Själv sparade jag runt 100 liter diesel på att åka till Fulufjället istället för till Abisko. Det må vara en efterkonstruktion, men det var ett miljösmart val.

Fotad vid Brottbäckstugan, Fulufjället den 26 juni 2017

Bloggar etiketter: , , ,

Idre tur och retur

Trots att semester ger mig mer tid för skådning, så brukar sommarskådning vara lite slö. Alla fåglar har anlänt och vi överraskas inte så ofta. Jag har ändå den fördelen att jag kan gå på tidig semester och hinna med några veckor i juni då det fortfarande sjunger fåglar och det finns lite att upptäcka innan alla fåglar är helt upptagna med sina häckningar.

Därför var det extra kul att bli sådär underbart överraskad så pass sent på säsongen som det är nu, när en nordsångare upptäcktes vid Fulufjället igår. Jag vet att ni som inte ägnar er åt fågelskådning kanske kan tycka att det låter smått otroligt att någon kastar sig i bilen och åker 40 mil för att se en fågel, men då ska det tilläggas att nordsångare normalt sjunger och ses uppe i Abisko nästan 100 mil längre bort än Fulufjället, så i det här fallet var det som om den dykt upp på grannens tomt.

Det första larmet kom redan på morgonen, men Benjamin var inte riktigt på humör och gillar inte riktigt spontana utflykter om det dessutom krävs övernattning. Så det krävdes lite övertalning.

Dessutom hade jag och J redan börjat planera en eventuell tripp ner till västkusten där det skulle blåsa gynnsamma vindar för havsskådning.

Men efter lite velande hit och dit och en hel del övertalning lyckades vi i alla fall bege oss norrut.

Det var en smula glest mellan larmen, men täckningen var nog inte den bästa på platsen, så vi kände egentligen ingen oro, men när vi kom till Särna runt kl 18 så kom larmet vi inte ville ha. Nordsångaren var varken sedd eller hörd på tre timmar.

En dryg halvtimme senare anlände vi till platsen och där gick det en hel del skådare planlöst och letade och ingen hade sett fågeln och flera började ge upp.

Efter en timme på plats började vi också känna tröstlöshet och började så smått planera för natten. Jag har ju en kusin i Idre och hade kontaktat henne om att ses, så vi började röra oss ditåt och tänkte att vi kunde göra ett nytt försök på morgonen.

Täckningen var ju som sagt usel där uppe så vi kom nästan fram till Särna igen innan vi hade täckning och då fick vi larmet vi ville ha. Den sjöng igen, så det var bara att vända.

När vi kom tillbaka så var den återigen tyst och flera med oss som hade åkt iväg och vänt tillbaka gick där och lyssnade efter minsta pip. Strax efter kl 21 så satte den äntligen igång med att locka intensivt innan den sjöng ordentligt en kvart för att sedan ta nattkvist och tystna helt.

Ett riktigt skönt kryss på en fågel som känts en smula ouppnåelig. Den häckar längst upp i norr och när den någon gång upptäcks rastande som t ex på Öland i höstas så brukar den vara riktigt skulkig och svår. Att dessutom få den i Svealand kändes som en dröm. Nu har jag bara fjälluggla kvar sen har jag alla nu häckande fåglar i Sverige.

Planerna på att tälta på Nipfjället och hälsta på Kusinen gick i stöpet, men som tur var fanns det en raststuga alldeles intill platsen där nordsångaren sjöng så vi packade ur vår packning i bilen och gjorde oss redo för att spendera natten på plats.

Ett inte allt för dumt beslut. Jag kanske inte fick så många timmars sömn, men att få vakna av att en nordsångare sjunger utanför fönstret satt inte helt i vägen. Dessutom sjöng den riktigt intensivt på morgonen, vilket den inte gjorde innan läggdags.

Kusinen lyckades vi störa på jobbet innan vi sakta och säkert började röra oss hemåt igen.

Bloggar etiketter: , , ,

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑