Etikett: norrbotten (sida 1 av 3)

Mellandagsspett

Jag har ju haft en liten tradition att hitta gråspett under mellandagarna, men i år kom en azurmes i vägen, så jag har inte haft tid att göra några riktiga försök att hitta någon spett.

Idag tog jag tillfället i akt och begav mig iväg i soluppgången för att besöka ett antal matningar på Bodens södra skjutfält där gråspett rapporterats.

Åtta matningar besöktes och det var ganska gott om fågel på de flesta av dem. Talltita var den dominerande arten och större hackspett. På flera matningar hittades smalnäbbade nötkråkor och jag misstänker att det var tretåig hackspett på två ställen. Tyvärr lyckades jag inte hitta de sistnämnda, men deras födosök är mer frenetisk än den större hackspetten och de håller sig längre ner intill stammen och deras födosökstrummning påminner faktiskt lite om en tjäders kluckande. Helt säker kan man aldrig vara, men mycket talade för att det var så.

nötkråka_hattberget

Kylan gjorde sig åter påmind. -28 grader var det som mest och hur mycket jag än ville så kunde jag inte stå kvar och vänta ut gråspetten vid någon matning utan fick jobba mig fram mer som vid ugglelyssning. Kortare stopp på kända lokaler.

Ett stopp där det inte var matning gladde dock. Vid en bro över en liten fors höll en strömstare till. Jag filmade den, men filmklippet får vänta tills jag kommer hem till en mer stabil internetuppkoppling.

Art nr 119 i Norrbotten för mig.

Nu blir det bara att ta nya tag nästa år så att inte den här trenden med att bli utan gråspett håller i sig. Eller så får jag starta en ny tradition och spana in strömstare, eller varför inte azurmes.

Bloggar etiketter: , ,

Kylslagen skådning idag

NPG skulle träna idag och då passade jag på att skåda lite fågel under tiden. Jag drog till en matning inte långt utanför stan. -21 grader kändes i tårna och även mesarna verkade en smula skeptiska och slöa.

talltita_gäddvik2

Fotoljuset var väl inte heller så bra, men den här talltitan satt i alla fall still tillräckligt länge för att kunna fotas. någorlunda osuddig.

Det var de vanliga fåglarna som var där och jag gav upp ganska snabbt och åkte runt i bilen istället. När jag stod vid ett trafikljus kom en duva flygandes förbi. Det händer att större turturduvor dyker upp här uppe i Norrbotten om vintrarna så det blev lite spännande. Men spänningen blev inte långvarig. Innan det blev grönt hade jag tappat bort den.

I morgon styr jag och Benjamin kosan ännu längre norrut med höga förhoppningar om något riktigt roligt.

Bloggar etiketter: , ,

Månadens fåglar – Juli 2014

Juli är inte någon fågelmånad. Försommarens fågelsång har tystnat och höststräcket kommer inte igång på allvar förrän i Augusti.

Men man är ledig och har gott om tid att utforska nya marker när man åker på semester.
För vår del blev det som vanligt en resa norrut mot Norrbotten och Luleå.

Innan vi åkte hade en svartpannad törnskata larmats flitigt strax intill E4:an i Nordmalings kommun så där kunde det bli bra att rasta. När vi kom dit så var det 30 grader varmt och ingen mer än jag var sugen på att gå ur bilen. Ett snabbt och resultatlöst stopp och sedan for vi vidare. ”Jag har den redan” sa Benjamin och jag fick hålla med honom i den stekande hettan.

mjöluddstjärn_plattform_öst

Uppe i Norrbotten så varvade jag bekanta lokaler med att utforska nya områden. Framförallt spenderade jag mer tid till nattskådning. Gott om träsksångare hade rapporterats i Finland och någon borde väl också kunna leta sig över gränsen till oss.

Det blev några nätter men inga träsksångare, fast vi gick inte lottlösa jag och Benjamin. Det var bra fart på ugglorna och till skillnad från södra Sverige så blir det inte mörkt på nätterna så de är skapligt lätt att få syn på dem när de jagar på nätterna. Hornuggla, Jorduggla, slaguggla och hökuggla hittade vi. Den sistnämnda lyckades vi hitta en hittills okänd häckning. Åtminstone fanns inga rapporter om den på Svalan.

Gott om tid lades också på att fylla i luckor i min Norrbottenslista. Vi var tidigare än vanligt där uppe och en del sångare sjöng fortfarande, så jag kunde fylla på med dem. Dessutom hade Luleå kommun iordningställt nya fina plattformar och promenadstigar runt en för mig hittills outforskad lokal. Mjölkuddstjärn med brunand och sothöna som också de saknats på listan.

På vägen hem gjordes ett nytt försök på den svartpannade törnskatan som tydligen skulle vara kvar. Men värmen var fortsatt outhärdlig och jag dippade igen.

trädlärka

När vi kom hem till Västerås igen var det badsäsong och värmebölja för hela slanten. Jag lurade med familjen till Grällstaåsens grusgrop där bad kunde kombineras med backsvalor och trädlärkor.

Nu började höststräcket så sakteliga komma igång och kvällarna i slutet av månaden tillbringades omväxlande vid Gnien i Ramnäs och Frövisjön utanför Skultuna.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 105
Benjamin: 53

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 0

Antal årskryss

Jag: 5
Benjamin: 4

Minnesvärda observationer

  • Hökuggleunge som tiggde på ett hygge
  • Ugglor i Norrbotten
  • Skärpiplärka som slog sig ned bredvid mig vid Kallax Hamn
  • Nattsträckande drillsnäppa från sovrumsfönstret

Månadens dipp

  • Dubbeldipp på svartpannad törnskata

Bloggar etiketter: , , ,

Mjölkuddstjärn

Mjölkuddstjärn är en liten sjö som blev kvar när landet här uppe i norr steg och Gammelstadsviken blev en insjö.
Den ligger bara ett stenkast från centrala Luleå inklämd mellan bodenvägen och industriområden. Jag har åkt förbi den ett antal gånger och sett att där finns fågel, men läget har gjort att jag aldrig besökt lokalen tidigare.

Nu har det skjutits till pengar för att i ordningställa Gammelstadsviken och som en del i det har även Mjölkuddstjärn fått en hel del bekvämligheter som ett gömsle mitt i en skrattmåskolloni, tre plattformer att skåda från och fina promenadstigar runt hela sjön.

Jag och Lilleman bestämde oss för att börja årets skådning i norr med en lätt sommarpromenad runt denna sjö för att inspektera alla bekvämligheter och kanske också få in några nya arter för Norrbotten.

mjöluddstjärn_ägg

Vi parkerade vid sjöns norra strand och kunde hänga in vårt första norrbottenskryss på en gång, då två sothönor med ungar simmade ut ur vassen mitt framför näsan på oss. (tveksam om det verkligen var kryss, men några rapporter på svalan av sothöna hittade jag inte.

Efter 100 meter kom vi till 3 jätteägg och jag blev beordrad av fotografen att sätta mig på ett av dem. Vilken arts ägg tror ni det är som är modell för konstverket?

mjöluddstjärn_plattform_väst

Vid äggen hittade vi också den första plattformen. En flytbrygga som lämpade sig sådär för tubkikare. (lätt att känna sig lite sjösjuk när någon annan rörde sig på bryggan) Men det fungerade. I kvällssol är denna plats den bästa utkiksplatsen, men avstånden kräver tubkikare.

Sen fortsatte promenaden längs bodenvägen, och här störde tyvärr trafiken ganska mycket. Gott om vegetation ner mot sjön, men svårlyssnat. Mitt på sjön fanns ett vindskydd/bullerplank med info och möjlighet att spana mot sjön. Denna plats fungerar också riktigt bra i kvällssolen, men trafiken gjorde att vi valde att inte stanna så länge.

mjöluddstjärn_gömsle

I södra änden av sjön ligger gömslet, och det var den stora höjdpunkten på promenaden. Placerat mitt i en skrattmåskolloni, så man kände sig inte helt trygg när man gick på spången ut mot själva gömslet.

Här kunde man studera skrattmåsar och änder på riktigt nära håll, men i kvällssol var det inte någon höjdare att spana mot resten av sjön.

mjöluddstjärn_bläsand_pulli
Bläsandsunge på bilden, som dök upp mitt framför oss precis när Benjamin satte ut kameran.

Det enda negativa med gömslet var gluggarna som man tittar ut igenom. De fanns bara i tre höjder. De två lägre höjderna lämpade sig inte direkt för tubkikare och satt ganska lågt. De övre gluggarna passade säkert bra för tub, men är man bara 175 cm satt de på tok för högt. Däremot fungerade de ypperligt för kamera och handkikare när man studerade skrattmåsar och änder på nära håll.

mjöluddstjärn_plattform_öst

Vi avslutade sedan med att inspektera plattformen på den östra stranden, och det känns som ett riktigt morgonställe att skåda ifrån. Troligtvis det bästa stället med god utsikt mot skrattmåsarna och bra sikt över hela sjön. Men nu var vi här på kvällen så det var motljus åt de flesta håll för oss.

På det stora hela måste jag ge denna lokal väl godkännt. Utsiktsplatser i alla delar av sjön, så man behöver aldrig grymta över att man får solen i ögonen. Bra med information och bra promenadstigar. Några småstörande detaljer som kan förbättras finns det dock, som att flytbryggan i nordvästra hörnet inte lämpar sig för tubkikare om man är fler på bryggan och att det inte finns någon parkering som tillhör själva sjön. Däremot gott om parkeringar vid kringliggande butiker och hotell. Men det känns lite märkligt att hela fågellokalen är handikappvänlig men ingen handikapparkering så långt ögat kunde nå.

Hur gick det då med våra Norrbottenslistor. Blev det några nya arter för landskapet?

Jo det gick riktigt bra. Vi har ju mest hållit till i skogen eller ute vid kusten när vi skådat här så nu fick vi möjlighet att checka av några enkla änder som trivs bäst i näringsrika sjöar likt denna.

Brunand, sothöna och skedand saknades för både mig och Benjamin. Nu har jag 99 arter i Norrbotten. Undrar just vilken som blir art nummer 100?

Bloggar etiketter: , , , ,

Snart bär det av söderut

De två veckorna här uppe i norr är snart slut och i morgon styr vi KIA:n mot Västerås igen. Även om jag verkligen längtar tillbaka till Mälardalen och vårt radhus och min säng så är det alltid lite vemodigt att åka härifrån.

Det är lite som i ölreklamen ni vet. Jag vet inte varför jag gillar Norrland, men jag vill väl vara mig själv för en stund. (eller på en stund som vissa här uppe säger)

Släkt och vänner har besökt och de senaste dagarnas värmebölja har gett tillfälle till bad och så har jag givetvis skådat fågel. Tiden på året är inte den bästa, men jag har slitit hårt för mina två kryss jag hade som mål. Det sista så sent som ikväll och en riktig skitobs blev det på en skulkande videsparv som tack och lov var lite upprörd och varnade ganska frenetiskt. Tackar Lilleman för hans skarpa hörsel som upptäckte den på håll och när jag spelade upp varningslätet i telefonen kom den närmare.

Här kommer lite bilder från veckorna som gått

Nu är livet som Norrbottning slut för den här gången, vi får se när det blir nästa gång. Förhoppningsvis någon gång under vårvintern.

Bloggar etiketter:

På kryssning i norrbotten

Eftersom jag tillbringar en hel del tid här uppe i Norrbotten på somrar och även en del vårvinterveckor och jular så har jag rimligtvis sett en hel del fågelarter här uppe.

Rödbena

Ett problem som jag upptäckt är att jag till skillnad från hemma i Västmanland inte varit så noga med att rapportera in alla arter eller föra in dem i min egen statistik. Det har mest blivit arter som saknas hemma och de arter som Norrbottens rapportkommitté vill ha inrapporterade.

För er som inte är aktiva skådare så pratar jag nu om rapportsystemet Svalan, där vi nördar lägger upp rapporter om observerade fåglar i en gemensam databas som sedan hanteras av SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och SOF (Sveriges Ornitologiska Förening)

Detta system ger forskare ett utmärkt material på hur det står till med de svenska fåglarna samtidigt som det ger oss fågelnördar ett verktyg för att hålla ordning på våra egna krysslistor.

I alla fall så visade det sig att jag saknade en hel del relativt vanliga arter på min lista över Norrbotten och det vore väl synd att inte ha en ordentlig landskapslista när jag nu är här så ofta. Därför har jag ägnat ganska mycket tid till att faktiskt hitta just vanliga arter i år och detta har gjort att min krysslista för Norrbotten gått från ynkliga 61 arter till inte fullt så ynkliga 88 och mer ska det bli.

I dag kryssades havsörn och grå flugsnappare. I morgon funderar jag på att kryssa lite änder i Gammelstadsviken, men tornet lämpar sig bäst för morgonskådning och jag var uppe kl 5 i morse och vet inte om jag orkar med ytterligare en tidig morgon även om de är ljuvliga.

Bloggar etiketter: , ,

Blåstjärt efter tre försök

I början av juni dök den första rapporten om blåstjärt strax norr om Boden upp på Svalan. Då kändes det avlägset att jag skulle kunna kryssa den när vi väl skulle åka upp hit. Det var ju trots allt över en månad kvar och fåglarnas sång brukar ju tystna när man kommer in i juli.

Dagarna gick och blev till veckor och blåstjärten fortsatte att rapporteras in och ett hopp började tändas. Eftersom det med största sannolikhet är mycket svårt för denna ovanliga hane att hitta en lika ovanlig hona så finns ju chansen att han kommer att fortsätta att sjunga längre än vad brukligt är.

Midsommar passerades och vi kom in i juli och blåstjärten fortsatte att sjunga oavbrutet, men rapporterna glesnade ju närmare vi kom vår egen avfärd norrut, men det berodde nog mest på att folk inte vallfärdade dit i samma utsträckning, vilket visade sig vara sant. Dagen innan avfärd kom en rapport om att den sjöng lika intensivt fortfarande.

När vi kom upp ville en del av mig lassa ur familjen och packningen och fortsätta raka spåret till Svanahuvudet, men den allra största delen av mig var ganska trött efter c:a 90 mils bilresa så jag ställde klockan tidigt i stället och åkte dit direkt på morgonen.

skogsväg
vägen upp till Svanahuvudet

Den första turen gav inte mycket. Några talltitor som for omkring och mygg, mygg och åter mygg. Regnet hängde i luften hela tiden och efter några timmar började det regna ordentligt, så då gav jag upp och åkte hem och åt frukost.

Mot eftermiddagen började det spricka upp och jag kollade väderleksrapporten. Det skulle vara soligt på eftermiddagen och kvällen och ett regnområde skulle komma in runt kl 22. Jag bestämde mig för att åka upp till Svanahuvudet igen direkt efter middagen för att inte missa ett eventuellt solsken som kunde locka den lille friaren till sång.

Kvällsturen gav i alla fall en tretåig hackspett, men annars var det ungefär lika myggigt som på morgonen och runt kl 9 drog ett bymoln in över skogen och jag packade mig in i bilen.

Idag var det ganska fint väder, men jag tog sovmorgon och satsade allt på en kvällstur. Det skulle vara fint väder hela kvällen så nu skulle jag vara där sent och stanna till gryningen. Tack och lov är vi strax söder om polcirkeln så tiden mellan skymning och gryning är inte så lång.

Jag vandrade omkring i skogen och precis som vid tidigare besök så var jag inte helt hundra på var blåstjärten kunde tänkas sitta och sjunga. 3-400 m NO om en vändplan var allt jag visste och det fanns en stor stig (gammal skogsmaskinsväg) och från den gick det en mindre stig. Fast mycket till stig var det inte, men den var nyligen upptrampad vilket bådade gott. Jag alternerade dessa stigar och lyssnade och väntade och förbannade myggen.

När klockan började närma sig midnatt så började jag misströsta ganska rejält. Tråkigt att spendera 10-12 timmar och åka totalt 42 mil utan att lyckas, men det är en del av tjusningen med att vara fågelskådare.
Nu gav jag mig på att försöka fota morkullor som flög förbi ganska snabbt i smala springor mellan träden. Det kanske kan få min fokus bort från mina misströstande tankar och när jag minst anade det skulle blåstjärten kanske börja sjunga om jag bara försökte lyssna efter den lite mindre.

Det fungerade! Efter bara en missad morkulla så drog den igång en bit bort i skogen. Som en älg for jag iväg och plurrade ganska rejält. Jag lyckades hitta trädet den sjöng från, men innan jag lokaliserat den så bytte den träd, och så där höll den på ett tag och sedan sjöng den mer och mer sporadiskt. Lite besviken av att inte få se den ordentligt, mer än när den bytte träd blev jag. Men på det stora hela var jag upprymd och överlycklig över ett kryss jag slitit mig till så resan tillbaka gick lätt.

rödvingetrast

Jag tog en liten omväg hem för att stanna och lyssna om en busksångare fortfarande kunde höras, men den höll tyst. Däremot fick jag en bild på en rödvingetrast vilket jag saknat. Nytt Norrbottenskryss var det också.

Nu har adrenalinnivån sjunkit till det normala så nu är det nog dags att sova för mig.

Bloggar etiketter: , , ,

Norrbottens vackraste hygge

På väg mot Luleå söderifrån vid Måttsund finns det en skylt mot E4:an där det står ”Norrbottens Vackraste Hygge”

Hur tänkte de där? Att tävla om vackra hyggen är som att tävla om vem som sett den gråaste regnbågen, eller om vem som viskade högst.

Det hör till sakens natur att ett hygge aldrig är vackert. En gris är alltid en gris även om man sminkar suggan och klär upp den.

Rätt formulering skulle givetvis vara ”Norrbottens minst fula hygge”

Sen far tankar i huvudet på varför folk får så urbota korkade idéer som att ha skönhetstävlingar för kalhyggen. Enligt de som delar ut priset så ska det öka förståelsen för hyggen. Men jag blir bara förbannad när de försöker låtsas att det är något vackert de skapat. Jag vet att hyggen gör nytta, och är en nödvändighet i vårt samhälle. Det vore bättre om de satte upp skyltar på alla hyggen utmed vägar med kort information om nyttan dessa hyggen gör.

Enligt länken ovan så var 10 hyggen nominerade. Vad hade de för bedömningskriterier när de utsåg vinnaren? Och vilken tur de hade att just det hygget som låg utmed E4:an var vackrast. Tänk om ett hygge mitt ute i vildmarken där ingen åker förbi hade varit vackrast. ?

Bloggar etiketter: , , ,

En lyckad fågeldag

Lappmes

Vi firar vårt påsklov i Luleå så vi har ställt tillbaka tiden några veckor och gått tillbaka till vinter igen. Tycka vad man vill om snö och kyla, men Lilleman och jag gillar läget och ser till att besöka några vintermatningar i krokarna.

När vi var här i julas hade vi typ en timmes dagsljus på oss att skåda, men nu är dagarna längre och vi kan göra lite längre utflykter.

Via Svalan och Norrbottens Ornitologiska Förening tog jag kontakt med lokala skådare för att få tips om bra platser, och framförallt en matning där Lappmes hade observerats så sent som i går väckte vårt intresse.

Idag på morgonen hade jag fått svar och fått ett telefonnummer att ringa. Tyvärr hade han jag kontaktade inte påsklov så han kunde inte hjälpa oss på plats, men jag fick ett par andra nummer till personer som var lediga och bodde i närheten.

Vi valde att börja turen med Bodens Skjutfält och en del matningar där som fanns utmarkerade på NOF:s hemsida. Där hade Lavskrika synts nyligen och det verkade inte så svåra att hitta.

Första anhalten lyckades vi i alla fall inte hitta någon matning på trots ihärdigt letande. En Större Hackspett och några lockande Talltitor var det enda tecknet på fågelliv vi såg. Efter en halvtimmes letande efter matningen gav vi oss upp mot nästa ställe och där hittade vi en matning som tyvärr inte hade så mycket mat kvar. Några talgoxar, en Större Hackspett, Talltitor och en möjlig Lavskrika blev resultatet där. Sen blev vi rejält lurade av två träd som stod lutade mot varandra och knarrade väldigt likt en Hackspettstrummning.

När vi stod där ringde en av de personer vi kontaktat tillbaka och vi fick vägen till matningen på Gruvberget förklarad.
Med tanke på hur lite fågeltrafik det var till matningen vi stod vid så packade vi ihop och åkte till andra sidan av Boden istället och där blev vi rikligt belönade.

En trevlig liten matning med gott om skogsmes och Domherrar. Talltita, Talgoxe, Tofsmes, Svartmes och så till slut den vi kom för Lappmesen.

Ett eftertraktat kryss för både mig och Lilleman.

Nu har jag värmt mig i stugan och vill jättegärna ta en tur ut mot matningen vi besökte i julas för att se om vi kan få syn på Gråspetten jag såg då och som också setts för några dagar sedan.

Till sist måste jag ge ett stort tack till Örjan som sköter om matningen på Gruvberget och till alla tre personer som hjälpte oss att hitta dit. Gästfrihet och hjälpsamhet skådare emellan uppskattas. Om ni läser detta och någon gång har vägarna förbi Västerås så är ni hjärtligt välkomna att kontakta mig så kan jag hjälpa er tillbaka.

Bloggar etiketter: , , ,

Inte som på Stureplan

…men nog kan man få sig en paraplydrink i Norbotten om man bara ber snällt.

Paraplydrink

Bloggar etiketter: ,

Äldre inlägg

© 2017 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑