Etikett: ombordpersonal

Gnällballar

Att tjuvlyssna på på folk när man åker tåg kan vara Underhållande, som när en kvinna högt och tydligt pratade men någon väninna i mobilen om en otrohetsaffär hon hade med sin chef. Lärorikt som när två snubbar satt och diskuterade bra och snabblagade maträtter som passar ungar i alla åldrar.

Men ganska ofta kan det bli smått irriterande och då framför allt när tågtrafik och SJ är ämnet, vilket är ganska vanligt när man åker tåg.

För det första vet alla pendlare att tågtrafiken inte fungerar vilket gör ämnet ganska tråkigt. För det andra är det så otroligt många som inte verkar begripa ett smack utan bara gnäller på allt som har med SJ att göra.

Idag har jag lyssnat på en snubbe som för det första verkade tro att SJ fortfarande var ett statligt verk, dessutom hade han mage att gnälla på ombordpersonalen och tyckte att de var stelbenta och inte tillräckligt serviceinriktade. Som exempel på denna stelbenthet tog han upp en gång när han glömt sitt pendlarkort och tågvärden/-mästaren ville att han då skulle lösa biljett.

Vad fan tror folk om ombordpersonalen och om SJ? Varför ska de acceptera att folk åker gratis på tåget när ingen annan rörelse förväntas bjuda på det. Skulle han tycka att SF är stelbenta om samma sak hände när han skulle gå på Bio, eller skulle han försöka snylta till sig en gratislunch för att han glömt rikskupongerna hemma och sen spy galla över dålig service på varenda lunchrestaurang han blev nekad lunch på.

Jag orkar inte gå in på vilka som bär skulden till att tågtrafiken inte fungerar i Sverige, men ombordpersonalen på SJ sköter sig för det mesta exemplariskt och om resten av SJ fungerade lika bra som dem så skulle SJ vara ett av sveriges populäraste företag.

Bloggar etiketter: , ,

Fortsättning på pendlarkortshistorien

Mitt pendlarkort
Det var med ganska lätta steg jag klev på tåget i morse. Att tappa ett nyförnyat pendlarkort borde annars kunna få en ganska nedstämd.

Men historien hade fått ett lyckligt slut och mitt pendlarkort hade hittats av någon som lämnat in det på SJ:s resebutik på centralen. Jag hade fått prata med han som tagit emot det och verifierat att det var mitt kort med mitt kortnummer. Inget strul med att spärra kortet behövdes eftersom det var i tryggt förvar.

Tågresan med min papperslapp till biljett som jag fått av Lena gick bra, inget knussel från tågvärden och mina lätta steg fortsatte efter resan in i stora hallen på Stockholms Central och mot SJ:s resebutik.

Inte var det så mycket folk där heller så jag kom fram till en kassa nästan omgående och förklarade mitt ärende och kassörskan (eller vad de kallas) bad mig vänta och försvann in bakom en dörr.

Efter några minuter kommer hon ut och förklarar att mitt kort inte lämnats in där.

-Vänta nu! Jag vet att det lämnats in här, jag har pratat med någon som jobbade i går kväll runt kl 18 och verifierat att det var mitt kort.

– Nej det finns inget kort som stämmer in på din beskrivning här

– Okej, vi tar det en gång till. Jag tappade mitt kort på plattform5 igår strax innan kl 18 och någon hittade det och lämnade in det här. Det kan både jag och tågvärden bekräfta…..

Sen drog jag hela historien igen om hur tågvärden hade försökt hjälpa mig att spärra mitt kort, och sedan av en slump fått reda på att en annan resenär hittat kortet och lämnat det på rececentrum. Att hon sedan ringt upp rececentrum och bekräftat detta, lämnat telefonen till mig och jag fick bekräftat att det var MITT kort som fanns där.

– Vem var det du pratade med?

– Ingen aning, det var en man. Jag brukar tyvärr inte lägga namn på folk i kundtjänster och liknande på minnet, dessutom var jag ganska upptagen med att oroa mig över mitt förlorade kort.

– Är du säker på att du ringde hit?

– Det var inte jag som ringde, det var tågvärden och jag litar fullt på att hon vet var hon ringde. Finns det fler biljettförsäljningsställen här på Centralen?

– Nej men är du säker på att det inte var hittegods du pratade med.

– JA! kan du kolla en gång till för jag vet att mitt kort finns här

Hon försvann återigen in bakom dörren och var nu borta lite längre men kom tillbaka lika tomhänt som förra gången.

Jag fick lämna mitt telefonnr och hon sa att hon skulle återkomma om mitt kort kommer in.

-När du hittar mitt kort menar du rättade jag henne och lovade henne att återkomma under eftermiddagen.

När jag gick ringde jag tågvärden igen för att kolla om hon visste vem det var vi hade pratat med i går kväll, men hon svarade tyvärr inte. Jag vet också att tjejen i resebutiken hade försökt få tag på henne utan resultat.

När jag sedan kom till jobbet ringde Lena upp mig och efter lite missförstånd i början förstod hon att det var jag och inte resebutiken hon ringt. Jag förklarade att jag inte fått mitt upphittade kort på resebutiken och hon lovade mig att ta tag i det.

Efter en kvart ringde hon mig igen och hade då pratat med kassörskan jag pratat med. Då hade hon fått dem att lova mig ett nytt kort om de inte kunde skaka fram mitt kort som vi visste skulle finnas där, dessutom fixade hon fram några värdecheckar som skulle skickas till mig som plåster på såret för det dåliga bemötandet.

Dagen gick och inget samtal från resebutiken och det var inte med några lätta steg jag knatade mot centralen när arbetsdagen var slut. Jag hade ringt hem och meddelat att jag troligtvis skulle bli sen eftersom de tappat bort mitt kort och förväntade mig en massa strul och tjafs för att få ett nytt kort som Lena hade sett till att jag blev lovad.

Den här gången var det smockfullt på resebutiken och jag försökte att hålla adrenalinhalten på en hyffsad nivå så att jag inte skulle flippa ur helt för att få min vilja fram.

När det blir min tur går jag fram till kassan och förklarar min historia igen och kassörskan ber mig vänta och försvinner in bakom samma dörr som kassörskan på morgonen försvunnit in bakom. Efter c:a fem minuter var hon tillbaka med mitt kort som hade kommit in igår kväll.

Slutet gott Allting gott, men hur i hellskotta kunde tjejen på morgonen helt ha missat mitt kort trots två försök att hitta det. De verkar trots allt ha en rutin för var de förvarar upphittade kort.

Bloggar etiketter: , ,

Bästa servicen

Som jag skrev om i mitt förra inlägg tappade jag mitt pendlarkort och fick en enorm hjälp av SJ:s tågvärd ombord.

Man skulle ju kunna tycka att klantskallar som tappar sina pendlarkort får skylla sig själva, men Lena tyckte tydligen inte det utan skrev helt enkelt ett handskrivet färdbevis med hela historien och ringde sin chef för att kolla att det var ok och det var det. Så i morgon får jag helt enkelt åka med denna istället för mitt pendlarkort.

Tillfällig biljett

Alldeles för mycket tycker jag nästan, för visst hade jag gott och väl kunnat pynta min egen biljett i morgon med tanke på att det var jag själv som slarvade och tappad kortet.

Återigen ett stort tack till Lena och resten av SJ:s ombordpersonal. Om resten av SJ fungerade lika bra som servicen ombord så skulle SJ lätt vara Sveriges populäraste företag, och som den miljö- och tågvän jag är hoppas jag innerligt att vi kan få ordning på våra infrastrukturella problem så att det går att bedriva tågtrafik utan större störningar i det här landet för det är inte SJ själva som bär ansvaret för att tågen inte kommer i tid.

Bloggar etiketter: , , ,

Hurra för ärliga människor…

…och SJ:s ombordpersonal och då framförallt Lena Holmgren.

Mitt pendlarkort hade gått ut i fredags och i morse fyllde jag på för ytterligare en 30-dagarsperiod vilket kostar närmare 3000 kr.

När jag sedan klev på tåget på väg hem till Västerås igen så upptäcker jag till min fasa att mitt pendlarkort inte längre ligger i min ficka.

Snabbt som blixten loggar jag in på min sida på SJ för att se hur jag går tillväga för att spärra kortet och rädda de pengar jag nyss lagt ut och har så smått börjat läsa lite när tågvärden Lena Holmgren kommer och vill se biljetterna.

Jag berättar som det är och räknar med att få betala min resa, och frågar samtidigt hur jag ska gå tillväga för att spärra kortet och få tillbaka åtminstone en del av den summa jag lagt ut.

För det första behöver jag inte betala någon biljett, och Lena ringer genast upp hennes Helpdesk för att hjälpa mig och kommer fram till någon och lämnar sin telefon till mig och säger att hon kommer tillbaka och hämtar den sen.

Tyvärr åkte vi in i en tunnel strax efter att jag fått telefonen så jag lyckades inte spärra kortet, men tur var väl det för strax kommer Lena tillbaka och meddelar att någon hittat ett pendlarkort på perongen och lämnat det i SJ:s resebutik.

Nu är det inte slut med hennes serviceanda där. Nej hon fortsätter att ringa runt för att verkligen hitta mitt kort och efter ytterligare ett tag återkommer hon med telefonen med SJ:s resebutik på tråden och så får jag prata med dem och uppge mitt kortnummer och givetvis är det mitt kort som hittats.

Lena ger mig dessutom en handskriven biljett att åka på i morgon bitti

Nu vill jag be om ursäkt för att jag var lite gnällig på hur SJ hanterade sina trogna resenärer och allt är Lena Holmgrens förtjänst.

En riktig vardagshjälte är vad hon är!!

Bloggar etiketter: , , ,

Till SJ:s personal

Jag ville bara med några enkla rader tacka SJ:s omborpersonal för det jobb de lagt ner de senaste dagarna när allt verkar upp och ner med mälarbanan.

Jag har blivit vänligt bemött, och ni har tagit er tid att möta oss förvirrade resenärer och svara på frågor utifrån smått omöjliga förutsättningar.

Ändå ser man idioter som skäller och gormar på er trots att det är helt uppenbart att ni gör vad ni kan för att hjälpa oss.

Hoppas att banverket och SJ får ordning på vagnar och spår snart så ni slipper stå där och ta skit från okunniga muppar.

Bloggar etiketter: , , , , ,

© 2019 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑