Äntligen vackert vårväder och en ledig dag. Jag ställde klockan tidigt och åkte ut mot Trådarängarna vid Hässlösundets östra strand strax utanför Västerås.
Det var länge sedan det dröjde så länge med att notera en sånglärka hemma som i år. Jag brukar hitta mina första lärkor kring månadsskiftet feb-mar, men i år åkte jag och Benjamin söderut kring månadskiftet och vi fick visserligen både se och höra lärkor där. Men det räknas ju inte.
Idag kunde jag då äntligen komma ut och få höra lärkornas ljuvliga vårdrillar mot en klarblå himmel. En kall natt gav frostnupna strandängar och när solen kom upp och sken genom de tunna höga ismolnen bjöds jag dessutom på en halo.
Ett något svårfotograferat fenomen, men med hjälp av ett träd lyckades jag skymma solen en smula så att den ena sidan av halon åtminstone syns på bilden.
En hel del gäss har börjat samlats på åkrar och ängar runt omkring. C:a 500 grågäss, några kanadagäss och så letade jag efter en sädgås jag var ganska säker på att jag såg när jag klev ur bilen, men den verkade vara försvunnen.
Jag ägnade lite tid åt att försöka fotografera en lärka som drillade, med ytterst dåliga resultat. En varfågel jagade i vassen och tofsvipor spelflög över strandängarna. Jag satt där och bryggde mitt kaffe i min portabla pressbryggare och bara njöt.
Fyra dubbeltrastar och ett femtontal björktrastar födosökte i gräset med några starar och nu blev nästa projekt att försöka fotografera dubbeltrast, men de höll sig intestilla och flög längre och längre bort från plattformen, så även där fick jag ge upp.
Men när två sädgäss landade på skapligt nära håll så fick jag i alla fall lyckas med ett foto. Inte det mest perfekta kanske, men när jag bantat ner det till bloggformat och putsat lite på det i ett bildhanteringsprogram så fick det duga.
Solen letade sig sedan högre och högre upp. Gässen verkade bli fler och fler, men motljuset på större delen av lokalen störde och magin med de drillande lärkorna försvann i och med att helikoptrar och flygplan från Hässlö började störa ljudbilden markant.
Jag packade ihop min frukost och utrustning och drog mig hemåt.
I eftermiddag när solen gjort sitt jobb och tinat upp landskapet så blir det nog en ny tur. Förhoppningsvis i sällskap med Benjamin. Men då åker vi nog till Asköviken.
Lämna ett svar