Godisgris.se

Jag har absolut ingenting att säga - och jag säger det!

Författare: Gambleputti (sida 1 av 301)

Fåglar jag fotat – skata

Precis som alla andra kråkfåglar är skatan svår att komma nära. Den lever så gott som i symbios med oss människor här i Sverige. Finns det ingen mänsklig aktivitet eller bebyggelse så finns det inga skator.

Den drar nytta av vår närvaro och lever på att vi skräpar ner och lämnar en massa över när vi ätit. Glöm något ätbart kvar på din uteplats så har du snart skatan där.

Men trots att den i tusentals år levt sida vid sida med oss så litar den inte på oss. Det räcker med att gå ett steg för nära fönstret så drar den iväg.

Skatan är dessutom en av våra snyggaste fåglar och jag vill verkligen ha en snygg bild på den, men jag har mest suddiga bortflygande bilder på den. En gång satt jag tyst och stilla i flera timmar på tomten med lite bullrester utlagt för att locka till mig en skata. Det slutade med att jag gav upp och så fort jag gick in kom skatan och tog resterna av bullen.

Den

Skata – Gävle

Den här rackaren lyckades jag fota i en lekpark i Lexe utanför Gävle. Den gången var jag bara ute på promenad och hade inte tänkt mig fota fåglar. Kanske därför skatan satt still tillräckligt länge och tillräckligt nära. Den var inte beredd.

Tornseglarholkar på gång

Under sportlovet pågår ingen ordinarie naturskola, men vi är ute en hel del och jag har kikaren med mig och håller ögon och öron öppna efter vårtecken.

I fågelklubben jag är med i har vi ett litet projekt för att värna om våra tornseglare som minskar i hela Europa. Jag var med att sparka igång det projektet och då hade jag en idé om att skolor skulle vara lämpliga att kontakta för att sätta upp tornseglarholkar på. Tornseglarna kommer sent till oss och häckningen sker på sommaren när verksamheten på skolorna är som lägst.

Efter det har projektet mest gått på sparlåga. En holkgrupp som snickrar holkar har gjort holkar till bönder som de satt upp på lador där det tidigare häckar tornseglare. Lite enklare uppföljning har också skett, men inget djupare arbete.

Därför var det en glad överraskning när en från holkgruppen på årsmötet meddelade mig att de hade tre holkar klara för uppsättning på min skola.

Det var dock med stark betoning på överraskning, för jag hade faktiskt glömt att jag erbjudit en plats för holkarna och jag hade inte kollat om det var ok.


Tornseglarholkar ska sättas upp högt minst 5 meter ovan marken med fri inflygning och helst inte på en direkt solbelyst plats. Vi har en balkong som inte används i någon jättestor utsträckning, även om en del elever på fritids börjat att hitta ut dit. En meter in från det utstickande taket ligger en balk som blir perfekt att sätta upp holkarna på tycker jag. Precis lagom långt in för att slippa direkt sol.

Nu har jag en mycket tillmötesgående rektor som tycker om att man har idéer och projekt, så det gick ganska snabbt att få ett ok.

I morgon har vi ingen utflykt eller större aktivitet inplanerad så då blir det perfekt för mig att sätta upp holkarna.

 

Ugglepremiär

När vintern går mot vår är det dags för ugglelyssning. Mars är väl den bästa månaden rent generellt men från mitten av februari brukar suget efter magiska ugglekvällar bli för stort så jag brukar passa på att åka ut någon lördagkväll när det är Melodifestivalen på TV.

Vädret är dock en viktig komponent när man ska lyssna efter ugglor. Blåst kan förstöra en kväll och är vinden byig som den varit den senaste tiden är det inte alls kul att försöka höra några ugglor. Om de ropar mindre frekvent på grund av blåst låter jag vara osagt, men det blir svårare att lyssna så jag undviker blåsiga kvällar.

När det drar ihop sig så brukar jag hålla koll på temperaturer, vindstyrka och även vindriktning och hålla mig redo om det skulle se bra ut.

Stigande temperaturer och en svag sydlig vind har gett mig de bästa ugglekvällarna. Efter en blåsig vecka var det äntligen läge i går kväll, men då var jag lite för trött och när även denna kväll skulle ge svag vind och klart väder bestämde sig jag och Benjamin för att boka in måndagkvällen för ugglelyssning.

Två av tre väderkomponenter kändes som ett hyggligt läge. Vi skulle nog inte få någon magisk ugglekväll, men vi skulle troligtvis inte gå hem lottlösa.

Första stoppet strax efter solnedgång gav resultat. En sparvuggla hördes ropa på långt håll. Benjamin hörde den bra och jag fick anstränga mig lite mer för att höra den.


Bild från ett annat tillfälle

Därefter följde en hel del tysta stopp. Tysta på ugglor i alla fall, för en hel del sträckande sångsvan och gäss hörde vi och några änder som ven förbi ovanför oss.

Vid femte stoppet hör Benjamin en kattuggla på håll, men hur jag än anstränger mig så kan jag inte höra den. Jobbigt att ha med sig ett par fjortonåriga öron i skogen. Det gör att man känner sig äldre. Kanske läge att skaffa sig en parabol.

Efter det följde ytterligare ett gäng tysta stopp. Någon enstaka sångsvan hördes och trafiken på vägen mellan Skultuna och Ramnäs.

Vi avslutade sedan vid Frövisjön och där vid Bommen kunde jag tydligt höra en kattuggla. Vill man ha in kattuggla vid Frövisjön så är det nu man ska vara där. Snart är där fullt av gäss, svanar och tranor och för liv hela natten. Då blir det riktigt svårt att höra annat.

Kvällen slutade med 2 kattugglor och en sparvuggla. 2 årskryss för Benjamin och ett för mig. Helt ok för att vara premiär.

 

 

Generationer på internet

Jag lyssnade på Nordegren & Epstein på vägen hem från jobbet nyss. De diskuterade gamla på nätet och hur de ska möta ungdomar.

En intressant diskussion med goda råd hit och dit. Men precis som vanligt när sociala medier och internet ska diskuteras så skjuter förståsigpåarna över målet.

Känslan jag fick av diskussionen var att alla utgick från sin egen verklighet och behandlade den som att det är så det alltid kommer att vara. Att gamlingar som växt upp utan datorer och smartphones undan för undan kommer att försvinna verkade ingen tänka på. Att de sociala medier förändras och kommer att fortsätta att förändras verkade de heller inte medvetna om.

Sociala medier och internet som mötesplats kommer att normaliseras helt och hållet och om några generationer kommer vi att sitta och titta på klipp från diskussioner som denna och le lite smått över hur lite vi fattade. På samma sätt som vi idag skrattar åt instruktioner och kloka råd kring hur man skulle titta på TV på 50- och 60-talet.

Jag förstår överhuvudtaget inte varför vi alltid måste hitta sätt att umgås över generationsgränser på internet. Det räcker väl med att det finns plattformar där vi kan mötas och sen får var och en hitta ett sätt som funkar för dem. Det är ju så det fungerar i verkliga livet.

Att jag skulle lägga mig till med något sätt för att kunna möta mina barn på nätet vore ungefär samma sak som att jag skulle skaffa mig en ny klädstil mer likt 20-åringar och ge mig ut på krogen för att umgås med min dotter.

Jag har snapchat som mina ungar kan nå mig på om de vill. Jag har Discord som jag och min son kan använda när vi spelar spel tillsammans.

Facebook har blivit ett ställe för medelålders att umgås, ungdomar vet det och kan titta in där om de vill ha kontakt med oss. I intressegrupper på FB är det intresset som förenar och då spelar ålder ingen roll.

Instagram tycker jag fungerar lite på samma sätt. Själv umgås jag dock inte med någon där. Jag använder det som ett alternativ till vykort som man skickade förr i tiden. Men jag vet också att många använder det på ett helt annat sätt.

Är det något vi gamlingar på nätet borde lära oss, så är det att integrera våra liv på nätet och IRL. Först då kan vi förstå varför ungarna gör som de gör och är som de är. För dem är detta världens normalaste grej.

Fåglar jag fotat – sjöorre

Under vår och höst kan man se sjöorre hemma i Västerås. För det mesta rastar de i en tät flock mitt ute på en fjärd, men då och då dyker det upp några på lite närmre håll. Men aldrig på något bekvämt fotoavstånd.

Det samma gäller de sträckande sjöorrar man ser utefter kusten och för min del främst på Öland under mina besök under vår och höst.

Därför var sjöorre en av mina målarter när jag och Benjamin gjorde vår första fågelresa till fjällen. Han var mindre road av att leta sjöorre och smalnäbbad simsnäppa i små gölar än vad jag var, men eftersom jag bestämde så fick han snällt följa med.

Min envishet gav också utdelning, för till slut hittade vi ett par i en av gölarna vid Flatruet.

Smalnäbbad simsnäppa hittade jag förvisso också, men då regnade det och var kallt så den fotade jag aldrig. Det får bli nästa gång vi ger oss upp i fjällvärlden för att hitta fågel.

Inte alltid kul med kryss

Efter den senaste veckans stormiga och opålitliga väder kändes fågelskådning inte så lockande. Därför var det lite extra kul när brorsan skickade ett SMS-i onsdags.

Jag spelade dock lite svår genom att inte svara omgående utan vänta till fredag eftermiddag med att svara honom.

Idag när jag vaknade så var vädret helt underbart och hade jag inte haft den där biljetten till AIK så hade jag nog hellre åkt ut till Asköviken.

När det gäller fåglar är kryss bland de roligaste.  Det fungerar lite som en krydda i tillvaron, för de allra flesta gångerna man är ute och tittar på fåglar blir det inte något kryss.

Med fotboll är ett kryss dock inte lika skoj även om det finns undantag. Att ligga under mot bra lag och hämta upp till kryss känns nästan lika bra som en seger.

Dagen bjöd som sagt på solsken och fortfarande ganska byig vind, men på Skytteholm kom blåsten inte åt oss och vi kunde stå och njuta av vädret hela matchen.

Läktarna var ganska välfyllda, men skönspelet uteblev. Ett ganska tråkigt AIK fick aldrig till något riktigt spel och målchanserna var ganska lätträknade i första halvlek.

Det fortsatte i andra halvlek, men plötsligt fick J-Södra en straff och så kändes allt botten. Hur skulle AIK kunna vaska fram någon målchans för att vända detta? Inte långt efter så bjuder den normalt så stabile Per Karlsson på en riktig tavla och 0-2 var ett faktum.

Pertan är dock förlåten. Han har spelat längst av alla spelare i AIK. Över 300 matcher, men jag tror ändå att alla andra gjort fler misstag än honom, även nyförvärven.

Sen gör AIK två byten och matchbilden förändras. Stefan Silva kommer in och gör för den ovane fotbollsåskådaren kanske inte så stor skillnad, men han går ner och möter boll på ett sätt som ingen gjort tidigare i matchen. Efter honom kommer Ebenezer Ofori in och det var helt matchavgörande. Med honom blev det mer fart och AIK blev mer svårlästa vilket gjorde att J-södra stundtals hamnade långt ned i knät på sin egen målvakt.

Det var också Ofori som fick hål på dem med ett snyggt skott på halvvolley och strax därefter var det Goitom som efter en hörna hittade rätt.

Tyvärr vaknade AIK för sent och ett kryss mot J-södra känns som en förlust. Men en upphämtning är alltid en upphämtning och AIK brukar alltid vara sega i starten. Kan vi få se mer av Ofori och ett spel som kan hota motståndarna lite tidigare så tror jag att Allsvenskan 2020 kan bli riktigt rolig.

På läktaren runt om mig suckades det mycket och klagades vitt och brett, men det beror nog mer på att råsundafetton tittar mer på individuella prestationer än på laget som helhet. De har också en förmåga att mest se på fotboll den sista tredjedelen. Anfallare som missar en passning eller en back som kommer lite fel i positionen får mer skit än när misstagen sker på mittplan.

Fääärdig

Känslan som infinner sig när man blir färdig med något man skjutit framför sig ett tag är ganska bra.

3 gånger om året ger vår fågelklubb ut en medlemstidning och till den vill redaktören ha ett program med aktiviteter. Jag gillar det, jag får en deadline och lite blåslampa för att bli klar.

Vårt program är ganska lätt att göra. Vi har en del stående aktiviteter som är populära och som vi absolut inte får plocka bort. Jag och M som också ingår i den två personer stora programgruppen gillar båda att leda exkursioner så vi behöver inte jaga funktionärer och ledare.

Fast det praktiska måste ändå skötas. Ett programblad ska skapas, evenemangen ska läggas upp på hemsidan och bilder ska fixas till hemsidor och till tidningen.

Detta tar sin lilla tid i anspråk och jag vill ju egentligen mest åka ut och titta på fåglar. Idag var absolut sista dagen att hinna fixa detta och det var väl en himla tur att det både regnade och blåste halv storm ute idag.

Nu är programmet klart och publicerat på hemsida och facebook, så nu kan jag luta mig tillbaka och fundera på vad jag inte ska göra de närmsta timmarna.

Jag ska inte….

  • …titta på melodifestivalen
  • …åka och bada
  • …springa ut naken och dans

Det tar ju ganska lång tid att skriva en lista på allt man inte ska göra, så det första jag inte gör är att skriva en lista på vad jag inte ska göra.

 

Mer fågelmello

Med tvåorna kör jag en egen fågelmello på det sättet att jag använder Natursidans deltävlingar,  men sätter ihop en egen final utifrån hur mina elever röstar.

På fredagar är jag i en trea och hjälper till och de hade fågelmello förra året med mig och när de ville ha det även i år var jag inte sen att haka på.

Där kör vi dock ingen egen mello utan vi deltar genom att jag lägger in klassens resultat på Natursidans omröstning.

Vi har under de tre veckorna tävlingen pågått röstat ganska lika som resten av Sverige, men förra veckan avvek vi en del.

Hur det går den här veckan återstår att se, men klassen har en favorit i näktergal tätt följd av pärluggla.

 

Det märks en del skillnad på tvåorna och treorna. Tvåorna röstar som jag nämnde i tidigare inlägg mer på utseendet och små söta fåglar har en viss fördel. Det märks också på treorna, men de går ändå mer på lätet och diskuterar hur de låter.

Att de inte har någon egen erfarenhet och relation till de flesta fåglars sång märks och de kan i viss mån vara mer objektiva än vad många vuxna fågelintresserade är.

Nästa vecka har vi sportlov så treorna kommer inte att delta i Andra chansen. Tvåorna som inte deltar i Natursidans omröstning kommer att ha sin fjärde deltävling efter sportlovet och efter det kör vi final på egen hand.

Det ska bli intressant att se hur omröstningarna skiljer sig åt.

Fåglar jag fotat – silvertärna

Den här fågelbilden tog jag när min kamera var ganska ny. Det var den första fågelbilden jag var riktigt nöjd med minns jag.

Silvertärna – Kallax

Kompaktkamerorna med långzoom som jag använder räcker inte riktigt till när man ska fota rörliga fåglar. De blir inte tillräckligt snabba att hitta fokus och nu är det ytterst sällan jag ens försöker.

Att jag lyckades här var nog bara för att kameran var ny och jag satt och provade mig fram och lekte med den. Det gjorde att jag såg en poäng med att ta en hiskeligt massa suddiga bilder och så fick jag en som faktiskt blev bra.

Den är fotat i Kallax hamn utanför Luleå. En trevlig lokal som jag ofta besökte på den tiden vi var mycket uppe i Luleå på somrarna. Där kunde jag bekanta mig med silver- och fisktärnor sida vid sida och öva mig på skillnaderna.

 

Veckans naturskola – Fågelmello deltävling 3

Nu är tre av fyra deltävlingar i vår fågelmello klara. Jag börjar ana ett mönster med att mina elever går en hel del på utseende. Gulliga och små fåglar har ett litet försprång även om större fåglar med lite spektakulära läten utmanar en hel del.

Den här veckan var inte lika jämn som förra veckan. Det var tre arter som stack ut och fick fler röster än de andra. Men därefter var det jämt.

Tyvärr för storspoven är det bara två som går vidare till final och i vår fågelmello hoppar vi över andra chansen.

Vidare till final den här veckan.

Blåmes

Beskrivningen jag gav eleverna. En liten tuff fågel som är en av de mest nyfikna fåglarna som finns och tillsammans med talgoxe och koltrast en av de vanligaste fåglarna man ser.  Nyfikenheten gör att den är bra på att hitta mat och även andra har nytta av det och slår följe med blåmesen. Om man börjar mata fåglar hemma så är oftast blåmesen först fram och tar för sig.

Lyssna på blåmes

Gärdsmyg

Gärdsmyg

Beskrivningen jag gav. En liten fågel som till för några år sedan var Sveriges näst minsta fågel, men nu har Brandkronad kungsfågel flyttat in. Om man har en risig trädgård med många buskar kan man få den till trädgården, men bäst trivs den i skogar där det finns mycket ris och buskar längs marken. Den har blivit vanligare i skolans skog sen de högg ner och gallrade ut skogen. Är väldigt högljudd för att vara så liten.

Lyssna på gärdsmyg

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑