Godisgris.se

Jag har absolut ingenting att säga - och jag säger det!

Sida 2 av 301

Fåglar jag fotat – silltrut

För mig är det lite så med måsar och trutar att jag ser dem på fotoavstånd och bra när jag inte har kameran till hands eller är ute för att titta på fåglar.

På fågellokaler när jag har kikare och kamera till hands håller de sig ofta på avstånd. Men när man är ute på stan och promenerar eller sitter och fikar vid någon uteservering dyker de gärna upp nära.

Här i Västerås är silltrut en raritet som ses någon enstaka gång i hamnen tillsammans med gråtrutar. I Frövisjön saknar jag fortfarande den.

Silltrut – Ulriksdal

Men om man åker 10 mil österut till Stockholm så är de inte ovanliga. Där dyker de upp vid uteserveringar och tigger brödsmulor av en.

Den här gynnaren fotade jag faktiskt när jag hade varit på en förskola i Solna och installerat en ny router. Jag skulle till Hjälstaviken efter att jag gjort det, så därför hade jag kamera och kikare med mig för en gång skull. Fast nå vidare sammarbetsvillig var den inte. Satt där på taket och tjurade ville inte visa upp sig ordentligt.

 

Våren kommer

Vi hittade tofsvipor igår. Ett riktigt vårtecken denna konstiga vinter.

Jag gjorde en sökning på artportalen på sånglärka och tofsvipa för att se hur långt våren kommit i Sverige.
Här ser ni veckans senaste rapporter på de båda arterna.
Gul prick = rapporterad på en lokal
Blå prick = rapporterad på flera lokaler i området.

Upp till Mälardalen skulle vi kunna slå fast att våren kommit, men någon riktig fart på den är det inte, så något bakslag och några veckor till får vi nog stå ut med skitvädret.

 

Tillbaka från en givande exkursion

När jag började blogga om fåglar här var jag nybörjare som skådare även om jag hade en hel del fågelkunskaper med mig från barnsben.

För mig handlade nybörjarskapet mer om att lära mig språket och jargongen än att lära mig om fåglar. Vad gör en skulkig fågel? Vad är jizz osv. Läten var också något jag var novis på. Eftersom jag tyckte och trodde att alla andra kunde alla läten så var det något jag la enormt mycket tid och träning på.

När jag väl kom på att jag inte alls var någon novis längre så började mitt intresse av att dela med mig av min kunskap så sakta att spira. Jag tror också att det faktum att jag egentligen är ganska ny som fågelskådare gör att jag kan relatera till fallgropar som nybörjare stöter på. Att ständigt försöka förklara det som mer erfarna ser som självklart.

Kort och gott gillar jag att visa upp fåglar och fågellokaler och att försöka entuiasmera folk in i fågelintresset.

Idag drog vi ut på det vi kallar Rovfågeltur i vår förening. Det är ingen renodlad rovfågelexkursion, men vi rör oss i kulturlandskapet och på slätten runt Västerås och där har vi goda möjligheter att hitta övervintrande rovfåglar. Många rovfåglar flyttar och ville vi ha en ren rovfågelexkursion så vore det bättre att välja en annan tidpunkt.

Havsörn, kungsörn, ormvråk, fjällvråk och tornfalk är de arter som man har störst sannolikhet att få se nu på vintern och vi gör allt för att kunna leverera dessa.

Kungsörn är helt klart den svåraste av dessa och det är tillfälligheter som gör att man ibland lyckas. De andra 4 arterna är dock lite enklare och de håller jag oftast koll på genom några förberedande turer veckorna innan exkursionen.

I år hade jag också förhoppningar om att hitta en sånglärka eller en tofsvipa eftersom vintern varit löjligt mild.

Vägen jag valt skulle ge chans på kungsörn på åtminstone 3 platser och garanterat fjällvårk, ormvråk och havsörn. En tornfalk var observerad av mig och Benjamin för en vecka sedan och om vädret var ok och falken hungrig skulle vi nog kunna hitta den också.

Det gick faktiskt vägen. Vi hittade en kungsörn på det första potentiella stället och tornfalken kom fram till slut trots att jag började misströsta i den kalla vinden.

Det är en speciell känsla när man lyckas leverera de arter deltagare på exkursioner förväntar sig. Är man som jag väldigt intresserad av det jag gör så är det heller inte så svårt. Att förbereda en exkursion är inte något jobbigt slit som måste göras. Det är en rolig sysselsättning som ger mig glädje. Då får jag chans till primärskådning för mig själv eller tillsammans med Benjamin. Under själva exkursionen så är det sen trivselskådning som gäller.

Ordlista

Primärskådning – Att skåda själv och leta efter fåglar som ingen annan hittat.

Trivselskådning – Social skådning tillsammans där sällskap, fika och umgänge är lika viktigt som fåglarna.

Sekundärskådning – Att åka och titta på fåglar som någon annan redan hittat. Exempelvis åka på ett larm.

Fåglar jag fotat – Silkeshäger

Silkeshäger är en relativt liten och riktigt snygg häger. Närmast häckar de i södra europa, men då och då flyger någon lite galet och hamnar hos oss.

Trots att det är en ganska ovanlig fågel hade den ändå blivit lite av en skam-art för mig. Alltså en art man borde ha sett med tanke på hur mycket man skådat.

Men det har aldrig riktig klaffat för mig. Det dök upp en hemma när jag var på Öland ett år. Sen har jag förberett mig att åka för att se en i Örebro, men den försvann innan jag fick tillfälle att åka.

Förra året i slutet av maj låg jag hemma i soffan när det kom ett larm om en silkeshäger utanför Linköping. Jag kollade på klockan och tänkte. Ja men vafan! Vi har ingenting att göra och gott om tid, så jag och Benjamin drog iväg. När vi kom till Katrineholm larmades det en praktejder utanför Norrköping. Ja men vafan! tänkte vi igen och tog en omväg. Två kryss för Benjamin och ett för mig. Dessutom fick Benjamin se Svartåmynningens Naturreservat med en fin rödspov som visade upp sig fint för oss.

Fotot lämnar en hel del mer att önska, men man ser att det är en silkeshäger.

Fotat genom tuben i ett rangligt fågeltorn med folk som gick upp och ned hela tiden.

 

Veckans naturskola – Fågelmello deltävling 2

Jag fortsätter att köra fågelmello och jobba i NO-boken med mina tvåor.

Den här veckan var det ingen art som stack ut i fågelmello och det blev en riktigt jämn omröstning och de två fåglarna som gick vidare fick 35 röster. Men det var två arter med 33 röster och två med 32 så det var ingen självklarhet vilka som gick vidare.

Att köra med handuppräckning tror jag påverkar en del. Eleverna är lite försiktiga i början och tittar en del på varandra. Det kan också förklara att bofink och trädgårdssångare som i mitt tycke borde kunna gå vidare är två av de arter som fått minst röster.

Vidare från andra deltävlingen på Naturskolan Hagaberg

Lövsångare

Sveriges vanligaste fågel, som flyttar till Afrika och kommer tillbaka i slutet av april. Finns i hela Sverige där det finns buskar och träd.

Tofsvipa

tofsvipa

En tidig vårfågel som trivs i våtmarker och på åkermark. Hanarna skaffar ett revir som de vaktar och försöker locka honor till. Med den här milda vintern bör vi redan nu hålla utkik efter dem.

I morgon är det dags för en av våra treor att rösta i deltävling 3. Men de röstar i hela fågelmelodifestivalen så deras röster lämnar jag in till Natursidan.se

Kryssat under uppehållet – vattenpiplärka

Vattenpiplärka är en ganska ovanlig fågel som övervintrar sparsamt på västkusten i Sverige. Lite häftigt med fåglar som flyger norrut och övervintrar, för att när det blir vår igen vända söderut.

Det var en av målarterna när vi bestämde oss för att åka till Halland och Skåne under vintern. Att få lite tidigare vår och att få se de fåglar som i princip bara går att se där.

Vi hade ett fynd på Torö för något år sedan och då spenderade jag en dag där från soluppgång till solnedgång utan att hitta den.

Water Pipit (Anthus spinoletta) captured at Borit, Gojal, Gilgit-Baltistan, Pakistan with Canon EOS 7D Mark II

Vi visste att det skulle finnas vattenpiplärka vid Haverdal utanför Halmstad och vi åkte dit. Till skillnad från gulbenan kunde vi inte ta sikte på andra skådare när vi skulle hitta fågeln. Här var vi ensamma, vilket faktiskt uppskattades av både mig och Benjamin. Det blir roligare när man får anstränga sig lite för sina kryss.

Vi gick in i naturreservatet och började skrota efter stranden i förhoppning om att finna några piplärkor över huvudtaget. Efter ett tag hittade vi miljö som passade. Tång och stenar och där hittade vi också piplärkor. Nu gällde det att hitta en vattenpip.

I området fanns det utöver vattenpiplärkan både skärpiplärka och ängspiplärka och piplärkor är ganska lika varandra. Tittar man noga på dem ser man skillnaderna lätt, men det kan vara många att titta igenom och de rör sig ständigt så det behöver inte vara lätt.

Vi visste att den i förhållande till skärpiplärka ska vara ljusare, men inte lika markant tecknad som ängspiplärkan utan med lite murrigare flankstreck som skärpipen.

Vi hittade en fågel som vi bestämt tyckte var vattenpiplärka, men den försvann bakom en sandkulle och vi ville gärna se den bättre än vad vi gjort, så vi gick runt kullarna och där hittade vi två andra skådare.

Vi riggade upp tubikarna och började leta och hittade igen fågeln. Nu gick den tillsammans med både ängspiplärka och skärpiplärka och då blev det inte ett dugg svårt att spika den som vattenpiplärka.

Resans andra kryss var ett faktum.

Resten av resan blev det mest en massa årskryss och att njuta av ljuvliga lokaler och väder. En svartand hann vi också med att se och i Torekov såg vi skärsnäppor.

Fåglar jag fotat – Sidensvans

På hösten flyttar fåglarna ifrån oss och återkommer till våren. Såvida de inte är stannfåglar. Det fick man lära sig i skolan. Är man lite intresserad av fåglar lär man sig ganska snabbt att det inte är riktigt så enkelt.

De flesta fåglarna flyttar, även de som stannar. Så talgoxen du ser vid matningen utanför ditt fönster kanske inte alls är samma talgoxe som häckar i holken utanför samma fönster.

En hel del fåglar flyttar dessutom till oss på vintern. Sidensvans är en av dem. Under sommarhalvåret lever de en undanskymd tillvaro djupt in i skogarna i norrland och på den ryska tajgan. När det blir ont om föda där flyttar de söderut och västerut och kalasar på rönnbär.

Ingenting kan förgylla en vinterdag som sidensvansen läte. Som små små silverklockor ljuder de i luften när en sidensvansflock närmar sig.

Fågeln på fotot är fotograferat på skolgården där jag jobbar. Jag hör och ser dem ofta där, men man måste ha tur och hinna före eleverna ut på skolgården för att man ska få se dem så bra som jag gjorde den gången.

 

Årslista 2019

Att jag samlar fåglar i listform har nog inte undgått någon som följer mig. Men man kan använda listor till att sammanfatta saker också. Som t ex ett år så här följer 2019 i listform

  • Årets drag- Wilsonbeckasin
  • Årets dipart – Större turturduva
  • Årets skitfågel – Spetsstjärtad duva
  • Årets fågelresa – Halland i februari
  • Årets dip – Ringand i Asköviken
  • Årets mest oväntade – Rosenfink i Frövisjön
  • Årets mest väntade – Inga kryss på Öland
  • Årets landskap – Värmland
  • Årets bästa dragburgare – Burger House i Ölme
  • Årets blåsning – Söndagspromenader i september som blåste bort
  • Årets ädelkryss – Aftonfalk
  • Årets besvikelse – Inga västmanlandskryss
  • Årets split – Vitgumpad buskskvätta
  • Årets hybrid – Svarthalsad trast 
  • Årets backstep – Azurmes
  • Årets fågeltorn – Asköviken på 4:e plats i tornkampen
  • Årets väderskydd – Norsa på 3:e plats i tornkampen

Fågelåret 2019

Fågelåret 2019 går främst till historien som året då jag kämpade med att ligga + på krysslistan.

Ett i övrigt ganska trevligt fågelår med trevliga resor och fågeluppleveleser, men när det kommer till kryss så var det kämpigt värre.

Januari

Som vanligt handlade januari om att fylla på årslistorna. Eftersom jag fokuserade mest på hemmalistan i Västmanland så blev det mest skådning på hemmaplan. En rejäl heldagstur redan på nyårsdagen fyllde på det självklara och sen lite ströobsar från skolgården till nästa helg.

Med VOF åkte vi till Eskilstuna och Ekeby våtmark där vi hängde in ytterligare årskryss.

Artrallyt var en stor besvikelse. Det började bra, men kom av sig lite och sen lyckades vi aldrig kämpa ikapp.

Februari

Ganska glest med rapporter på artportalen från Februari, vilket gör att jag får lite svårt att ha koll på vad jag egentligen gjorde då.

den 23-25 åkte vi med VOF till Halland och Skåne och körde hårdskådning i tre dagar. Riktigt trevlig skådning och många roliga arter som vi saknar hemma vintertid.
Mer om denna resa kan man läsa här: https://vof.birdlife.se/resa-till-halland-och-skane/

Mars

Vårskådning är rolig skådning och efter vår hallandsresa var det dags att möta våren här hemma. Redan den 2 mars hade vi en exkursion med en studiecirkel jag var med och ledde. Då lokalkännedom också är en del av att bli fågelskådare så passade vi på att besöka fler fina fågellokaler tillsammans.

När vi stod vid Frövisjön larmades en svarthalsad trast i Katrineholms kommun. Jag och den andra cirkelledaren kom ganska snabbt överens om att efter exkursionen skulle vi åka dit.

Det var årets första kryss för mig. Ett kryss jag sedan fick plocka bort eftersom fågeln bedömdes vara en hybrid.

Uggleveckan vecka 12 med dubbla exkursioner och dubbla inventeringszoner gjorde att jag hade en del att göra den veckan. Dagtid började jag dessutom räkna sjungande fågel på jobbet, så nu började min fältdagbok på artportalen se ut som den ska göra.

April

En ganska hektisk fågelmånad. En heldagsexkursion till Hornborgasjön med VOF. Riksstämma med BirdLife Sverige i Umeå. Sen dyker det upp flyttfåglar på löpande band i april, så både på jobbet och på kvällarna och helgerna årskryssades det för glatta livet.

Hornborgaresan kan ni läsa om här. https://vof.birdlife.se/med-vof-till-hornborgasjon/

Västerbotten är ett landskap jag aldrig skådat i. Jag hade en jorduggla och en slaguggla rapporterad sen tidigare. Dessa hade jag sett från bilen på väg genom landskapet. Under helgen på Riksstämman så var jag därför noga med anteckningarna. Blå kärrhök ville jag absolut se eftersom det är landskapsfågeln, men det  lyckades jag inte med.

Något jag däremot lyckades med var att dippa på större turturduva för tredje och fjärde gången under året, men det skulle komma mer av den varan.

På väg hem från Umeå kom ett larm på wilsonbeckasin i norra Uppland. Tyvärr hade vi redan passerat. Men en sådan chans missar man inte så nästa dag stod jag och Benjamin tillsammans med hundratals andra skådare på ett hygge och väntade och väntade på att den skulle börja spela. En surrealistisk upplevelse när vi stod där och höll tyst tillsammans och det sus av lättnad när den väl satte igång och spela.

Maj

I maj är det full fart. Fågeltornskampen där vi kör i Asköviken. Jag och Benjamin har de senaste åren övernattat i tornet, men nu var det risk för minusgrader vilket gjorde att vi avstod. Skrattmåskolonin höll inte till nedanför tornet som den brukar så det gick faktiskt riktigt lätt att höra en hel del arter som vi annars brukar ha svårt för. Nytt rekord på 92 arter och en fjärde plats i Sverige.

Den 14 maj drog vi till Värmland och hängde in en gråhuvad vipa. En art som hör hemma långt bort i Asien. Andra fyndet i Europa om jag inte räknat fel.

Sista helgen i Maj var en Ölandsresa inplanerad, men före det han jag med ett kryss på silkeshäger utanför Linköping. Samma dag hängde Benjamin in ett kryss på praktejder. Det började kännas bra nu.

På Öland hade vi en jättetrevlig vistelse. Vi spenderade förvisso lite väl mycket tid vid en gödselstack i Hammarby där vi inte fick se en spetsstjärtad duva. Men när vi väl gett upp hoppet kunde vi njuta av både det ena och det andra. Inga riktigt tunga obsar, men sjungande sommargylling, fina smalnäbbade simsnäppor och en sydnäktergal blev det i alla fall.

Juni

De första dagarna i juni var vi faktiskt fortfarande kvar på Öland. Kristi Himmelsfärd var sent 2019.

Hemma fortsatte vi med våra onsdagsvandringar och jag hade en del inventeringar att fixa innan skolavslutningar tog vid.

Nu var det givetvis nattfåglar som stod högst i kurs för mig och när jag tittar i min fältdagbok så undrar jag om jag överhuvud taget sov något i juni?

En vassångare i Hällsjön var nog det roligaste fyndet jag gjorde även om det finns en hel del kul i fältdagboken.

Juli

Jag har 3 fältdagar i Artportalen i juli 2019. Tre onsdagar när jag sträckskådade vid Kvicksundsbron.

Augusti

Augusti är vadartider, men under 2019 blev det aldrig någon riktig fart på  vadarna. Ganska högt vatten på många ställen gjorde att bankarna som de normalt rastar på inte var tillgängliga. Vår vadarexkursion till Fysingen blev sådär och vi fortsatte till Hjälstaviken som var något bättre, men inte så bra som Hjälstaviken brukar vara.

I slutet av månaden ryckte jag och Benjamin in vid en ringmärkning och hjälpte till. Ganska glest med fågel, fast en blåhake hörde vi i alla fall, men vi fick tyvärr inte in den i näten.

Något annat som gjorde sensommaren spännande var ett rejält inflöde av unga aftonfalkar. Jag var ut till Hässlö och spanade sista dagen i Augusti, men kunde bara hitta lärkfalk.
Vid Asköviken hittades däremot en eller två tror jag, men av någon anledning åkte jag aldrig dit vilket är konstigt med tanke på att jag saknade aftonfalk på den lokalen. Det gör jag fortfarande.

September

Den första september var det proppen ur för aftonfalkarna. Jag gav mig ut mot trädor och andra lokaler som kunde erbjuda dem föda. Första lokalen hittade jag ingen på. Men vid Bocksjön fanns det tre stycken. Tyvärr var jag tvåa på bollen där, så jag åkte vidare och vid Kvarnbro hittade jag en själv.  Ett ädelkryss!
Den lokalen blev sedan den bästa lokalen för aftonfalk i kommunen. Totalt 5 aftonfalkar höll till där.
Jag försökte också hitta en vid Frövisjön, men lyckades inte.

Under söndagarna i september testade vi en ny programaktivitet med tättingpromenader på Hässlö och i Asköviken. Men det gick sådär. De flesta söndagarna blåste bort och blåste de inte bort så regnade de bort.
Men någon enstaka blåhake och gransångare tror jag att vi lyckades hitta.

Sista helgen hade vi däremot tur med vädret. Då spenderade vi en heldag på Ängsö med tättingar, sjöfågel och rovfågelsträck. Kul dag med trädlärkor som roligaste art. En knasigt sjungande gransångare hade vi också. Lät som en blandning mellan gransångare och lundsångare i sången. Men när vi hittade den så rådde det ingen tvekan. Det var en gransångare. Spännande ö som vi har för dålig koll på under höststräcket.

Oktober

Första helgen i oktober är det Euro Birdwatch Day. Då brukar jag stå i Askövikentornet och guida besökare och leta efter fågel. Vi hade en riktigt trevlig dag med gott om fågel. Bästa fyndet var en småskrake som var ny för mig i viken.

Veckan innan hade det kommit en uppmaning om att fler skulle ut och sträckskåda på bra utkiksplatser för att på sikt kunna ge oss en bild av sträcket genom svealand.
Givetvis ville jag vara med och bidra, så jag ställde mig på Vedbobacken. En del sträckande gäss, men det som var roligast var de rastande fåglarna jag hittade. En lappsparv och en hökuggla.
Ytterligare en spännande lokal som man bevakar lite för dåligt.

Vecka 41 åkte vi till Öland för en långhelg med hård skådning. https://vof.birdlife.se/hostresa-till-oland-2019/

November

Sämre skådarljus märks på att fältdagarna är förlagda till helgerna den här månaden.

Den 10:e åkte jag, Benjamin och ytterligare två skådare till Kristinehamn för att dippa på större turturduva. Min femte dipp på samma art under 2019. Att jag dessutom hade en dipp sen tidigare på den gjorde arten smått unik.

Västmanlands Ornitologiska Förening firade 50 år med en fest på Westerqvarn och dagen efter festen hade vi en exkursion för hemvändande skådare. Det var bara lokala skådare som anmälde sig, men vi hade en bra dag på Öjesjöbrännan och på vägen hem hittade vi en slaguggla.’

Slaguggla blev månadens art, för veckan efter hade vi exkursion till Kittan för lavskrikor och även då hittade vi en slaguggla på vägen hem.

December

Nu var det dags för adventskådning som vi i år hade i Arboga. Med det nystartade nätverket Unga Fågelskådare så drog vi upp för att leta övervintrare i Svartådalen.

Musikhjälpen i Västerås gjorde att jag fick anledning att hetsa mina skådarvänner extra mycket för Skådarhjälpens bössa, där man betalar minst en krona per art man ser under veckan. Nytt deltagarrekord i Västmanland och en snygg spurt under den avslutande helgen gav oss en hedrande femteplats i rallyt.

 

Kryssat under uppehållet – Större gulbena

Jag tänkte ju skriva om alla kryss jag fått under mitt långa blogguppehåll och jag tar dem i kronologisk ordning. Först ut är större gulbena.

Gulbenan upptäktes i Halland strax innan jul 2017 och återupptäcktes sedan i mellandagarna. Ganska snabbt fick den smeknamnet större julbena av glada julfirande kryssare. Jag och Benjamin hade tyvärr ingen möjlighet att åka ner i mellandagarna utan valde att vaska det krysset.

Nu bar det sig dock inte bättre än att fågeln stannade och stannade och stannade och vi som hade planerat in en liten vintertripp till Halland och Skåne i början av februari höll koll på artportalen och BirdAlarm och började känna oss ganska hoppfulla.

När det var dags att åka var den fortfarande kvar och avresedagen var det snöstorm hela vägen ner vilket gjorde att vi långa stunder fick åka 40 km/h. Ingen bekväm hastighet när man vill komma fram och kryssa.

Till slut passerade vi dock Göteborg och med en halvtimme kvar till stranden där gulbenan höll till så kom det efterlängtade larmet. Nu var det bara att parkera bilen och bege sig mot de andra skådarna ute på stranden. Ett lättinhängt kryss på en fågel som såg ut som en gluttsnäppa ungefär.

Det skulle bli mer kryss under vår vistelse i Halland, men det kommer i nästa inlägg.

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑