Barn är små underbara varelser som bjuder på överaskningar lite titt som tätt. Jag tycker det är viktigt att barn är självständiga och tycker som de flesta att trots är besvärligt, men jag väljer att se positivt på det.
Det handlar om självständighetsutveckling och det är väl vad hela grejen med barnuppfostran går ut på.
Nu till det jag ville surra om. Jag tipsade Anna om att göra upp med sin avkomma om ett mål, och sedan dela ut en belöning när man nått det målet.
det handlade om att sova i sin egen säng utan tjafs, och vi hade med framgång testat metoden på Flisan för några år sedan.
Vi sjäva har en liten herre som tagit plats mellan oss den senaste tiden, och därför tyckte vi att det var dags att praktisera mutmetoden, som den kallas av somliga. Själv föredrar jag mål och belöningsmetoden.
I alla fall gjorde vi upp om att han skulle somna i sin egen säng 5 nätter i rad, och sedan skulle han få en bil (från filmen bilar givetvis).
Det gick lite si och så i början och han fick ge upp de två första försöken, men bilen hägrade och skam den som ger sig. Tredje natten somnade han i sin säng och sedan följde 4 nätter, varav de flesta hela i egen säng.
När det hela var avklarat fick han bilen jag skrev om igår och allt var frid och fröjd, tills….
Jag kom upp till vårt sovrum idag och finner honom liggandes där med Wingo i ena handen och en snuttefilt i den andra. När jag frågar honom om han inte ska sova i sin egen säng, svarar han att han somnat i sin egen säng så här många nätter, och räcker upp en hel hand. – och jag har fått min bil, tillägger han lite näsvist.
Jag kan inte annat än vara stolt över vilken klok och självständig unge vi har. Honom har vi inte där vi sätter honom.
Lämna ett svar