Vinterfåglarna är inte lika talrika och artrika som under höst och vår, men det finns ändå en tjusning med att skåda fågel på vintern. Eftersom de matas så går det faktiskt att komma dem närmare på vintern. Kanske inte alla fåglar, men många av dem.

Något som alla inte vet är också att en hel del fåglar flyttar till oss på vintern. De s.k partiella flyttfåglarna som inte flyttar längre än vad de behöver för att finna föda, och som kanske bara flyttar vissa år när det blir brist på föda på deras vanliga lokaler. Korsnäbbar, tallbitar, sidensvansar, snösparvar och en hel del rovfåglar och ugglor.

De händer inte allt för sällan att de blir ganska stationära om de lyckas hitta en plats med god tillgång på föda, så om t ex en hökuggla slår sig ned på ett hygge så kan ganska många skådare glädjas av den innan den försvinner.

fjällvråk

Många av våra lokala fåglar ändrar också beteende och blir mer lättskådade, då de lockas till fågelmatningar, och ställen med god födotillgång. Framförallt hackspettar och en del rovfåglar tycker jag är lättare att hitta och se på vintern. För att inte tala om våra skogsmesar som tofsmes, talltita och svartmes. Dessa lyckas man nästan aldrig se på sommaren, men på vinter är de lika lättskådade som talgoxar.

De två senaste helgerna har jag ägnat en hel del tid för att hitta några av dessa och det minst sagt känts ganska tröstlöst.

Förra lördagen drog jag och två skådarvänner ut i skogarna för att ”hänga in” Hökuggla, tretåig hackspett, och gråspett. En lätt match tyckte vi som plockat ut några säkra lokaler där dessa observerats den senaste tiden.

Tji fick vi i vårt högmod. Det mest spännande vi hittade var en varfågel som satt och spejade från en gren på en åkerholme. Varfågeln tillhör också dessa vinterfåglar, men den har vi på närmare håll än Skinnskatteberg.

Nu i lördags drog jag ensam ut. Målet för dagen var tallbit som setts i en stor flock vid Semla strax norr om Fagersta. Jag såg dem där förra året, och denna art brukar vara ganska oskygg och dessutom har de ett flöjtande lockläte som är ganska lätt att höra.

När jag kommer dit så är det dock tyst som i en kyrka. Jag åker runt lite på småvägarna och går ut och lyssnar, men hittar inte en enda tallbit. Vid matningen nere vid ån brukar gråspetten ses, men den lyste också med sin frånvaro. 5-6 stjärtmesar försökte lysa upp min tillvaro, men det var med surmulen min jag satte mig i bilen och drog mig hemåt.

tallbit

Nu hade jag en eller ett par lokaler där hökuggla har setts under vinter som jag skulle kolla av på vägen hem, så det behövde inte vara helt kört. En hel del hyggen spanades av men ingen hökuggla. 6 orrar födosökte i kanten av en myr jag passerade och även om det var årskryss så lyckades de inte glädja mig.

Jag tvivlar på att jag haft så dålig utdelning under så många timmar någonsin. I mitt sökande efter en blåstjärt i somras gick det visserligen en hel del timmar, men det hade jag varit beredd på och det gav utdelning. Det har var något helt annat. Försök på 4 knepiga, men ändå relativt enkla arter som inte gav någonting.

När jag sen skulle räkna fåglar vid min trädgårdsmatning igår och det bara dök upp några talgoxar och pilfinkar under hela förmiddagen så började jag lessna ur rejält.

Jag drog ut på slätten mellan Romfartuna och Skultuna norr om Västerås för att försöka hitta något kul. Tornfalk har setts ganska ofta och jag misstänker själv att vi hade vinterhämpling lockandes vid Frövisjön under vårt artrally. Vad som helst som kunde glädja mig och ge tillbaka tron på fåglar som goda varelser skulle duga.

Det hela började ganska bra, med en ormvråk i sista rondellen ut ur Västerås. (Den brukar sitta där då och då) Sen svänger jag av stora vägen och ger mig ut på åkrarna och när jag kommer till kraftledningen där det brukar ses lite rovfåglar så sitter det en fjällvråk riktigt nära vägen. Tyvärr flyttar den sig längre bort när jag vevar ner rutan för att fotografera. 50 meter längre fram sitter det en tornfalk på en stolpe.

Det börjar kännas bättre och bättre. Men detta är fortfarande inga riktigt kittlande arter. Fjällvråk finns det ganska gott om runt Västerås och tornfalken häckar här så den kommer jag att se mängder av senare i år.

Vid Frövisjön stannar jag på vägen och plockar fram tuben för att spana av vegetationen i östra delen av sjön. Steglitser, vinterhämpling mm borde gå att hitta där, men det enda jag ser är två kråkor och en korp.
Jag sätter mig i bilen för att åka till andra änden, där jag trodde mig höra vinterhämpling locka på artrallyt.
Jag hinner inte långt innan jag ser en flock småfåglar över isen på sjön.

Snösparv hinner jag tänka och parkerar vid Skultuna naturklubbs dunge och tar tuben och springer ner genom dungen.
Nu börjar ett febrilt letande. De var absolut inte där jag tyckte mig se flocken gå ner och inte synliga på isen, men när sveper över den bortre stranden så hittar jag dem. 20-30 snösparvar som springer omkring på isen och födosöker bland vassen.

Jävligt kul och nu var jag på riktigt gott humör. Andra fyndet i Västerås kommun denna vintern och båda fynden gjorda av mig. Dessutom ett nytt kryss på min Frövisjölista som nu kommit upp i 135 av totalt 200 arter observerade på lokalen.

Idag hade jag dessutom besöksrekord på min egen skogsmatning. 20 minuter hinner jag vara där varje lunchrast och på de 20 minuterna hann jag se 11 arter och minst 30-40 individer. Kungsfågel var ny födosökande art och 4 koltrastar var där samtidigt.

Bloggar etiketter: , , , ,