Årets första kryss

Efter en ganska trög vår, med få överraskningar på fågelfronten så var det äntligen dags för en händelserik fågelhelg. Framförallt har den ägnats åt att fylla på årslistan med nyanlända arter.
Det började med en resa till Tåkern med Västmanlands Ornitologiska förening. På vägen ned stannade vi till en kort stund vid Kvismaren utanför Örebro där en rödhalsad gås rastat under en månads tid. Utöver den, så fick jag se årets första vitkindade gås och höra årets första gluttsnäppa.

Väl nere vid tåkern var det ungefär som vid Asköviken, fast mycket större och våren hade hunnit lite längre.
Lövsångare sjöng för fullt, grågässen vandrade omkring på strandängarna med sina gässlingar och kärrhökarna födosökte över vasshaven.
Vi jobbade oss systematiskt fram runt sjön, med solen i ryggen hela tiden. Eftersom de flesta av oss inte skådat i Östergötland ordentligt tidigare så skrevs alla arter upp för att få en så komplett östgötalista som möjligt. För min del blev det också ett kryss på min landskapsfågellista när c:a 800 knölsvanar rörde sig runt i sjön.
3 av 4 större besöksområden (enligt kartan) besöktes och enligt rapporterna på artportalen så missade vi nog bara en enda art av allt som sågs där igår. Ett bra jobb av 6 envisa Västmanlänningar.
Naturum Tåkern var som de flesta naturum i landet värt ett besök. Här fanns utställningar om slättsjöns historia och natur. Fina panoramafönster ut mot strandängarna med rödbenor direkt utanför.
När vi kände oss klara med Tåkern tog vi vägen över Linköping hem och stannade till vid den Södra dammen intill E4:an för att kryssa och årskryssa svarthalsad dopping. Dammen rymde mer än bara dessa, så det blev ett lite längre stopp med smådopping, gråhäger, svarthakedopping, salskrake och en hel del trut också.
Totalt gav dagen 87 arter och runt 10 årskryss för oss alla.
Väl hemma i Västerås försökte vi också hitta en ringtrast som setts på Arosvallen under dagen, men där drog vi en nitlott.
Idag skulle vi ta det lugnt. NPG och Felle skulle på fotbollsmatch och jag och Benjamin skulle vara hemma och vila. Jag kände mig lite småförkyld, så det passade bra.
Så kom plötsligt larmet på vårt lokala larmsystem. En amerikansk kricka i Frövisjön. För en vecka sedan missade jag en stäpphök där. Nu var goda råd dyra, för det här var inte bara Frövisjökryss och årskryss. En amerikansk kricka saknar jag helt så nu ville jag kryssa, men jag var utan bil.
Jag började med att ringa en kompis som jobbade, sen testade jag att ringa NPG, men det gick inte. På tredje försöket lyckades jag väcka en skådarkompis, som gnuggade sömnen ur ögonen och kastade sig i bilen.

Foto: Wikimedia
När vi kom fram till sjön hade det redan börjat samlas lite folk, men krickan skulkade (gömde sig) bland tuvorna vid stranden. Vi satte genast igång med letandet, men det gick trögt. Tack och lov fanns det en del annat att upptäcka i sjön samtidigt som vi letade. Brushanar, gluttsnäppor, lövsångare, grönbena bockades av på den västmanländska årslistan.
Den lilla skogsvägen vi stod vi fylldes undan för undan på med fler bilar och skådare och till slut hittade någon krickan som nu kommit ut från sitt gömmställe. Äntligen ett riktigt kryss i år och ett steg närmare 300.
Vi hängde kvar vid sjön ett tag och umgicks med skådarvänner och rotade vidare efter annat skoj. En göktyta hade hörts tidigare, men den höll tyst nu. Däremot fick vi se både svarttärna, dvärgmås och ladusvala födosöka och de 21 spetsbergsgässen som rastat i sjön ett tag var fortfarande kvar.
En ganska kort men effektiv skådardag.