Just nu är jag och Benjamin i Härjedalen för att fylla några luckor i våra listor. Närmare bestämt bor vi i Mittådalen och ska stanna 3 nätter och skåda på Flatruet med omgivningar.
Vi kom upp idag på eftermiddagen och hann inte ens fram till vandrahemmet vi bor på innan det första krysset kom för oss. Vi stannade till på vägen vid en tjärn som vi tyckte såg fin ut. Där satt en blåhake och sjöng och Benjamin tjänade in sin första kryssbulle. Nu är vi förvisso övertygade om att han borde ha kryssat blåhake tidigare, men på svalan och i hans lista hemma så upptäckte vi att den saknades, så vi har uppenbarligen missat att rapportera och fylla i den i listan.
Vi installerade oss snabbt i vårt rum och gav oss sedan upp på fjället för en liten första promenad. I ett litet buskage en kilometer från parkeringen kom kryss nummer två för Lilleman. En sjungande lappsparv.
Själv behövde jag fjällabb och dalripa, men varken labb eller ripa ville visa sig för oss när vi strosade omkring i snöovädret. Vi åkte tillbaka till fjällgården och tog igen oss ett tag och inväntade bättre väder som SMHI hade utlovat.
Runt kl 20 var vi redo igen och solen sken, men vinden ven och vi begav oss upp igen. Nu tog vi rygg på två minibussar med Stockholms Ornitologiska Förenings fjällresenärer. De stannade till på vägen och började spana ut åt höger. Benjamin såg något vitt en bit bort och jag fick in det i kikaren. En LABB! Snygg och fin stod den en bit bort och jag försökte få några bilder, men min upphetsning och avståndet gjorde att jag fick vara nöjd med en suddig bild.
Stockholmarna drog vidare och tvärnitade sen några hundra meter bort. Vi åkte ikapp dem och undrade vad de hittat nu. Då visade det sig att de hittat labben. Deras första stopp var för att de fått syn på en ljungpipare. Inte undra på att de inte ens hoppade ur bilen. De måste säkert undrat varför vi blev så upprymda över en ljungpipare.
Sen fortsatte vi att åka långsamt längs vägen och gjorde några stopp. Vid ett av stoppen hittade jag en mycket trolig dalripa på s.k. aphåll. Diskussionerna i bilen gick vilda huruvuida vi skulle spika den eller inte. Benjamin var som vanligt tvärsäker och jag var en smula tveksam.
Det hela löste sig senare på kvällen när vi stötte en ripa då vi var ute och strosade lite utanför vägen.
4 kryss för Benjamin och 2 kryss för mig.
Jag har fått de två kryss jag räknade med att få här uppe. Benjamin har fjällripan kvar, men vi är lite osäkra på hur lätt det är att hitta just fjällripa här. Hör man dem är det enkelt, men om man ser dem på en kilometers avstånd är det inte lätt.
På onsdag åker vi till Idre och där ska det enligt rykten vara enklare att få in dem. Men mycket hänger på vädret. Jag vet inte hur långt de hörs i blåst och snö.
Lämna ett svar